Klimatårsberättelsen 2020: Utsläppsminskningsmålen för de närmaste åren torde uppnås, men det krävs ytterligare åtgärder för ett klimatneutralt Finland 2035

Statsrådet lämnade onsdagen den 17 juni sin andra klimatårsberättelse till riksdagen. Enligt årsberättelsen kan Finland sannolikt nå de mål för minskning av växthusgasutsläppen som ställts för både 2020 och 2030, när de åtgärder som angetts i den klimatpolitiska planen fram till 2030 genomförs. Däremot förutsätter målet om ett klimatneutralt Finland 2035 ytterligare åtgärder och effektivare genomförande av de nuvarande åtgärderna.

”Det är fullt möjligt för Finland att bli klimatneutralt till 2035, men för att uppnå det målet måste vi hitta fler sätt att minska utsläppen och stärka kolsänkorna. Viktiga avgöranden är reformen av energibeskattningen i samband med höstens budgetförhandlingar samt regeringens halvtidsöverläggning, där det granskas hur tillräckliga klimatåtgärderna är. För närvarande pågår arbetet med att uppdatera olika klimatplaner i enlighet med målet om klimatneutralitet. Vi måste hitta tillräckliga utsläppsminskningsåtgärder när klimat- och energistrategin och den klimatpolitiska planen på medellång sikt uppdateras och när det utarbetas en ny klimatplan för markanvändningssektorn”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Finlands nuvarande mål är att minska de växthusgasutsläpp som inte omfattas av utsläppshandeln med minst 16 procent fram till 2020 och 39 procent fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Målet i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering är ett klimatneutralt Finland 2035. Klimatneutralitet innebär att utsläppen och kolsänkorna som binder koldioxid är lika stora. I samband med revideringen av klimatlagen fogas ett nytt utsläppsminskningsmål för 2030 till lagen, och detta mål ska motsvara utvecklingen mot klimatneutralitet.

Genom klimatårsberättelsen följer man måluppfyllelsen, det vill säga utvecklingen i fråga om utsläpp och kolsänkor inom alla sektorer, i synnerhet utvecklingen inom de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln. I berättelsen behandlas också anpassningen till klimatförändringen och hur de planerade politiska åtgärderna påverkar utsläppen. Även behovet av nya åtgärder bedöms.

Finlands utsläpp minskade i god fart inom utsläppshandelssektorn 2019, långsam minskning utanför utsläppshandelssektorn

Enligt förhandsuppgifter för 2019 minskade Finlands totala utsläpp i fjol med cirka sex procent jämfört med föregående år. Utsläppen inom utsläppshandelssektorn minskade med elva procent, och utsläppen inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln minskade med två procent, dock så att utsläppen överskred EU:s utsläppskvot en aning.

Till utsläppshandeln hör bland annat el- och fjärrvärmeproduktion, metallframställning, massa- och pappersindustrin, kemiindustrin, flygtrafiken och byggproduktindustrin. Utsläpp som inte omfattas av utsläppshandeln är till exempel utsläppen från trafiken, jordbruket och separat uppvärmning av byggnader.

Utsläppen från trafiken minskar äntligen, men nedgången är blygsam

Utsläppen från trafiken vände nedåt jämfört med året innan, men utsläppen har inte minskat så snabbt som man hade hoppats. Utsläppsutvecklingen inom trafik- och transportsektorn är avgörande med tanke på den helhet som inte omfattas av utsläppshandeln.

Mängden utsläpp från trafiken påverkas av tre faktorer: körda kilometer, hur energieffektiva trafikmedlen är och de bränslen eller drivkrafter som används. Antalet körda kilometrar har minskat något i stadsregionerna, men på landsvägarna och i den tunga trafiken har de däremot ökat. Antalet elbilar har ökat relativt snabbt i Finland, och år 2030 kommer det sannolikt att finnas betydligt fler elbilar än det uppställda målet på 250 000. Andelen biodrivmedel har varierat från år till år, vilket också har synts i form av variationer i utsläppen från trafik- och transportsektorn. Enligt lagen om distributionsskyldighet ska andelen biodrivmedel stegvis stiga till 30 procent före 2029.

Skogarnas kolsänkor stärktes, utsläppsutvecklingen inom jordbruket stampar på stället

Nettokolsänkan inom markanvändningssektorn, det vill säga den nettomängd koldioxid som binds ur atmosfären, ökade med 70 procent jämfört med året innan. Utsläppen och kolsänkorna inom markanvändningssektorn varierar avsevärt från år till år och dessutom finns det större osäkerhetsfaktorer i fråga om faktaunderlaget och effekterna av åtgärderna inom markanvändningssektorn än inom andra sektorer.

Utsläppen från jordbruket hölls på jämn nivå också i fjol. Före 2030 borde utsläppen från jordbruket börja minska en aning för att den klimatpolitiska planen på medellång sikt ska förverkligas som planerat.

Utsläppen från separat uppvärmning av byggnader och avfallshantering har relativt sett minskat mest

Utsläppen från separat uppvärmning av byggnader och avfallshantering har relativt sett minskat mest jämfört med 2005. Utsläppen från uppvärmning har kunnat minskas tack vare att man frångått oljeuppvärmning och förbättrat byggnadernas energiprestanda. Största delen av utsläppen från separat uppvärmning orsakas av oljeuppvärmning.

År 2019 minskade utsläppen från avfallshanteringen med fem procent jämfört med 2018. Jämfört med 2005 har utsläppen minskat med hela 35 procent fram till 2018. Orsaker till detta är bland annat att deponeringen av kommunalt avfall på avstjälpningsplatser har minskat och att avfallet i allt högre grad går till energiutvinning till följd av att avfallslagstiftningen har skärpts. Den sjunkande trenden väntas fortsätta också inom den närmaste framtiden, i och med att den förordning från 2016 som begränsar deponeringen av organiskt avfall på avstjälpningsplatser ytterligare minskar utsläppen av växthusgaser från avstjälpningsplatser och eftersom också uppkomsten av gaser på gamla avstjälpningsplatser minskar.

Kommunernas klimatmål syns inte ännu i form av minskade utsläpp på riksnivå, hushållens klimatavtryck ökar

Utöver sektorspecifika åtgärder studerar man i klimatårsberättelserna också övergripande åtgärder som ska påskynda kommunernas klimatarbete och begränsa utsläppen från konsumtion.

Enligt klimatårsberättelsen har många kommuner kommit bra i gång med klimatarbetet. Många kommuner i Finland har redan förbundit sig till ambitiösa klimatmål och utarbetat strategier och färdplaner för klimatneutralitet. Skillnaderna mellan kommunerna är dock stora, och på det hela taget har utsläppen från kommunerna i Finland inte minskat nämnvärt.

Enligt tillgängliga uppgifter håller hushållens klimatavtryck igen på att öka. Enligt en utredning av Finlands miljöcentral har utsläppen från konsumtion i Finland ökat med 12 procent under 2000–2016. Utvecklingen beror i synnerhet på att konsumtionsutgifterna har ökat. I den klimatpolitiska planen på medellång sikt har det ställts som mål att medborgarna ska halvera sitt klimatavtryck före 2030.

Det brådskar med anpassningen

Det börjar nu bli påfallande att åtgärderna för anpassning till klimatförändringen är brådskande, eftersom de ekonomiska förlusterna av den tilltagande globala uppvärmningen och extrema väder- och vattenförhållanden har ökat, konstateras det i klimatårsberättelsen.

Utöver extrema väder- och vattenförhållanden ökar riskerna för sjukdomar och skadedjur till följd av klimatförändringen. Även spridningen av invasiva främmande arter utgör ett hot mot människors, djurs och växters hälsa, mot naturmiljön och mot de näringar som baserar sig på naturresurser. Klimatförändringens konsekvenser framträder i Finland även indirekt via globala flöden av råvaror, energi, pengar och människor samt via logistikkedjor. Anpassningen till klimatförändringen styrs av den nationella anpassningsplanen 2022, som godkändes 2014. En halvtidsutvärdering av planen gjordes i fjol.

Klimatårsberättelsen grundar sig på klimatlagen

Klimatårsberättelsen grundar sig på klimatlagen, som trädde i kraft 2015. Innehållet i årsberättelsen har bearbetats utifrån riksdagens betänkande i frågan och den respons som olika intressegrupper gett. Det viktigaste budskapet i responsen har varit att klimatårsberättelsen bör ge en mer täckande och övergripande bild av utsläppsutvecklingen och klimatpolitiken. Den föregående berättelsen fokuserade på uppföljning av utsläppsutvecklingen inom ansvarsfördelningssektorn och genomförandet av den klimatpolitiska planen på medellång sikt. Klimatårsberättelsen ska utvecklas ytterligare i samband med revideringen av klimatlagen.

Riksdagen börjar behandla klimatårsberättelsen efter sommaruppehållet.

Mer information

Riikka Yliluoma, miljö- och klimatministerns specialmedarbetare, miljöministeriet, riikka.yliluoma(at)ym.fi, tfn 050 414 1682

Magnus Cederlöf, miljöråd, miljöministeriet, magnus.cederlof(at)ym.fi, tfn +358 295 250 060

Riikka Siljander, specialsakkunnig, miljöministeriet, riikka.siljander(at)ym.fi, tfn +358 295 250 036