Totalreform av livsmedelslagen till riksdagen för behandling
NordenBladet — Regeringen gav den 4 februari 2021 en proposition med förslag till en ny livsmedelslag som ingår i totalreformen av livsmedelslagstiftningen. Syftet med reformen är att göra livsmedelslagstiftningen och livsmedelstillsynen smidigare och effektivisera den på riskbedömning baserade livsmedelstillsynen och förbättra dess effekter.Den nya livsmedelslagen följer principen i EU:s livsmedelslagstiftning som innebär att livsmedelsföretagarna svarar för livsmedlens säkerhet längs hela livsmedelskedjan samt för att verksamheten uppfyller livsmedelslagstiftningens krav.– Aktörerna får nu mer svängrum och samtidigt också mer ansvar. Jag tror att hela livsmedelskedjan har fördel av att det blir färre detaljerade krav. Livsmedelssäkerheten blir allt mer företagarnas och tillsynsmyndighetens gemensamma sak. Lagen förbättrar också myndigheternas möjligheter att ingripa i livsmedelsbedrägerier, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.Den nya livsmedelslagen beaktar också förändringarna i livsmedelsverksamheten. En stor del av verksamheten är inte längre bunden till traditionella livsmedelslokaler. På grund detta ligger tillsynens fokus enligt den reviderade lagen nu på tillsynen över verksamheten, inte över lokaler.I lagen ingår nu bestämmelser om en ny påföljdsavgiftI den nya lagen har tagits in bestämmelser om en påföljdsavgift. Tillsynsmyndigheten kan bestämma att en aktör måste betala en påföljdsavgift på 300 – 5 000 euro bland annat om aktören driver livsmedelsverksamhet som inte har registrerats eller godkänts på det sätt som lagen förutsätter, saluför livsmedel på ett sätt som strider mot livsmedelsbestämmelserna eller till exempel inte iakttar det lagstadgade kravet på egenkontroll.Syftet med denna administrativa påföljd av straffkaraktär är dels att förebyga verksamhet som strider mot livsmedelsbestämmelserna, dels att snabbt och effektivt stoppa sådan verksamhet. Till övriga delar motsvarar bestämmelserna om tvångsmedel i huvudsak bestämmelserna i den gällande lagen.Grundavgift för tillsyn för kommunala tillsynsobjektI och med den nya lagen betalar kommunerna årligen en 150 euro grundavgift för de tillsynsobjekt som hör till den systematiska livsmedelstillsynen. Kommunerna ska fortfarande också betala prestationsavgifter för tillsynen enligt taxan som de godkänt.Primärproducenter, byhandlare eller allmännyttiga sammanslutningar behöver inte betala någon årsavgift. Förändringen ska stärka livsmedelstillsynens beredande roll och möjliggöra ett mångformigare myndighetsarbete. Den årliga grundavgiften är en mer förutsägbar post för både verksamhetsutövaren och myndigheten.– Att ta ut avgifter för myndighetstillsynen är ett av medlen för att utföra livsmedelstillsyn. Ändringen utvidgar tillsynens inkomstbas när alla aktörer som hör till den systematiska livsmedelstillsynen betalar en tillsynsavgift och inte bara de som fått kontrollbesök. Tillsynens fokus flyttas från kontrollbesök mot rådgivning och handledning, säger livsmedelssäkerhetsdirektör Sebastian Hielm vid jord- och skogsbruksministeriet.En nödvändig reformLivsmedelslagens totalreform är nödvändig. Den förtydligar livsmedelslagens bestämmelser när de ändringar som gjorts i den gamla lagen sammanställs i en ny lag. Samtidigt förtydligas lagens förhållande till EU-lagstiftningen.I samband med reformen av livsmedelslagen ska också de viktigaste förordningarna som utfärdats med stöd av den gällande lagen förnyas. Den smidigare regleringen syns speciellt i reformen av dessa förordningar. Lagstiftningen förtydligas genom att bestämmelserna i flera förordningar sammanställs i tre förordningar. De nationella förordningarna kompletterar EU-lagstiftningen endast till den del det är nödvändigt.Jord- och skogsbruksministeriet beredde hösten 2018 en totalreform av livsmedelslagen, men lagen utfärdades inte eftersom de propositioner som hänför sig till landskapsreformen förföll. Den planerade totalreformen innehöll flera nödvändiga reformer, av vilka en del genomfördes genom den lag om ändring av livsmedelslagen 1397/2019 som trädde i kraft den 1 januari 2020.
Källa: Valtioneuvosto.fi
