Annons:

Drottningar på de nordiska ängarna – ÄLGGRÄS (Filipendula ulmaria) och BRUDBRÖD (Filipendula vulgaris)

Drottningar på de nordiska ängarna – ÄLGGRÄS (Filipendula ulmaria) och BRUDBRÖD (Filipendula vulgaris)

NordenBladet – Nu är det dags att samla in och torka örter! I dagens artikel kommer jag att berätta om älggräs och brudbröd. Hur ser dessa växter ut? Var kan man hitta älggräs och brudbröd och vilka växtdelar används och hur?

Älggräs (Filipendula ulmaria) är en flerårig ört som tillhör släktet älggräs i familjen rosväxter. Älggräs har många namn i folkmun. Det vetenskapliga namnet på växten är latin, adjektivet ulmaria kommer från ordet ulmus, som kommer från ordet alm och betyder här almliknande. Egentligen liknar inte älggräset alm nämnvärt. Växten innehåller emellertid salicylsyra, som röd alm, som länge använts som smärtstillande medel, och det har kanske bidragit till valet av namn. Namnet på släktet filipendula kommer från orden filum, dvs äng och pendulus, vilket betyder hängande. Det kan syfta på de fiberliknande rötterna och för släkten typiska hängande rotknölar.

Förekomst och växtplats:
Älggräs är en inhemsk växt i nästan hela Europa och västra delarna av Asien. Det har också exporterats till Nordamerika och har anpassat sig bra där. I Estland är älggräs en vanlig växt. Det föredrar fuktiga livsmiljöer och finns t.ex. i myrar, träsk, lövängar och stränder vid vattendrag. Typiska arter, som den växer tillsammans med i Västeuropa, är kärrtistel (Cirsium palustre) och trubbtåg (Juncus subnodulosus). Älggräset är ett hemeradiaphor (en inhemsk växt vars förekomst inte påverkas av mänsklig aktivitet eller som har förlorat sin ursprungliga livsmiljö på grund av mänsklig aktivitet men har ersatts med ny).

De gamla estländarna har betraktat älggräset som en något magisk växt som skyddar mot det onda. På midsommarkvällen var det vanligt att placera blommande älggräs mellan husets stockar och brädor.

I folkmedicinen är te av älggräs rätt vanlig som lindring mot hosta och många kvinno- och invärtessjukdomar samt inflammationer och feber. Likaså har älggräset använts som milt lugnande medel och sömnmedel. För användning som medicinalväxt samlas blommorna i börjar av blomningen, vanligtvis lite före gräsperioden. För första gången isolerades salicylsyra från älggräsets blommor år 1835, och därför kan den kallas som en föregångare till nutidens aspirin. Således bör människor som får astmaattacker av aspirin vara försiktiga med älggräs. I tillägg till salicylsyra innehåller denna växt gott om barkämne, eterisk olja, C-vitamin (i färska blad), glykosid och gult färgämne. Med de växtdelar som är över jord kan man färga kläder, som resultat får man en gulgrön nyans. Färgning med rötter får man en svart nyans. Det något glömda älggräset är värt att återupptäcka. Vårens färska skott och blad kan användas till sallader och i soppor. Som ett alternativ till ett vanligt te med älggräs kan du testa kokning av sirap.

Som ört har älggräs en effekt som är generellt förstärkande, antiinflammatorisk, febernedsättande och anti-reumatisk, lugnande och svettdrivande, det ökar matsmältning och urinutsöndring och stoppar blödningar. Genom tiderna har det, liksom även daggkåpa, ansetts vara framför allt en växt för kvinnor. Det har använts för att behandla gynekologiska sjukdomar, särskilt vaginal urladdning. Barnsängsfeber bekämpades också med hjälp av älggräs.

Hur ser älggräset ut?
Beskrivning av växten:
Det är högväxt, höjd ovan jord 60-150 cm. Stjälken är skrynklig och rödaktig.

Bladen är parvis sammansatta. På ovansidan är de mörkgröna, ljusa och finhåriga undertill. Kronbladen är relativt stora, upp till 3 cm långa och med 3–5 delar. Bladen ojämnt sågade.
Växtens gräddvita och aromatiska blommor har samlats vid stjälkens topp och bildar ett oregelbundet knippe. Själva blommorna är mycket små och har fem delar. Blomställningens diameter är 2-3 cm. Aromen i blommorna är intensivt söt. Blomningstiden är från juni till början av september.

Växtens frukt är en spiralformad, sammanflätad nöt som är ungefär 3 mm lång.

Älggräs kan lätt förväxlas med brudbröd (Filipendula vulgaris) som tillhör samma släkt vars blad emellertid liknar örnbräken. Eftersom blomningen liknar varandra kan växten felaktigt räknas som rutasläkten (Thalictrum, av dem mest lik är ängsruta).

Brudbröd
Brudbröd (Filipendula vulgaris) är en växtart i familjen rosväxter i älggrässläktet. Den växer i Estland på alvar och kalkstenbaserade tallskogar. Växten är vanlig i norra och västra Estland, men sällsynt i andra delar av landet. I folkmun har den så många som tjugo olika namn.

Brudbröd är en 30-80 cm hög, flerårig växt med sned rotknöl med uppsvällningar. Vanligtvis är stjälken enkel med fjäderliknande blad och parbladig. Blomställningar, vanligtvis 1 till 1,5 cm i diameter, är vanligtvis sex till antal. Blommorna är vita, men före blomningen rosa till rött och blommar i juni och juli. Frukt lång och hårig.

Eftersom brudbröd gillar kalkhaltig jord, växer den i Estland främst i de norra delarna och i Saaremaa på alvar och kalkbaserade tallskogar.

Av brudbrödets delar används det som är ovan jord och rötternas knölar. Det som finns ovan jord samlas in under blomningen och rötterna på hösten.

De aktiva ingredienserna i växten är barkmedel, eteriska oljor, stärkelse, glykosider, C-vitamin (250 mg%) och i mindre utsträckning andra ämnen. Sammanfattningsvis har denna växt en lugnande verkan, och har effekt mot blås- och njursten, epilepsi, ödem och tarmparasiter samt med kvinnosjukdomar.

Som te används brudbröd 1-2 glas om dagen. Kan också användas för barn som gråter mycket, men i så fall bör ges ett milt te kokt med blommor och serveras med mjölk. Förutom att rotknölarna är en delikatess för svin, kan de också användas i brödtillverkning.

Brudbröd tillhör allvarets undervegetation. Den gillar våtare och kraftigare jord. I Estland är brudbröd en apofyt. Frukten liknar en nöt. Dess sido- och slutblad är i samma storlek. Dessutom är de nakna på ovansidan och något håriga på undersidan.

Som ört samlas brudbröd när den blommar. Den verkar lugnande, och den stimulerar svettning och urinutsöndring.

I folkmedicin har den använts mot urinblåsa och njurstenar, epilepsi, ödem och tarmparasiter. Även för kvinnosjukdomar passar brudbröd bra. I forna tider gav man te kokt på brudbröds blommor med mjölk till gråtande barn.




Källa: NordenBladet.ee
Bilder: NordenBladet/Helena-Reet Ennet



error: Content is protected !!
Copyright © NordenBladet 2008-2020 All Rights Reserved.
Skandinaviska / Nordiska nyheter och information på svenska.
Scandinavian / Nordic news and info in Swedish.
Nordic News Service & Link Directory