Helena-Reet: Semester (del 2) – Ruudiküla i Viljandi
OHMYGOSSIP – Till Ruudiküla i Viljandi är 8 km och någonstans däremellan finns den ökända Ärma. Mina kunskaper om dess exakta position kan vara felaktiga men jag säger att jag inte bryr mig.
Under resan från Viljandis centrum till Ruudiküla skämtade jag med min syster om att vi kommer att sova över på Ärma gård (gården i Ärma tillhör den superaktiva Twitter-höjdare och twittaren Toomas Hendrik Ilves, som var Estlands president under åren 2006-2016. Och även nu kan man läsa på hans Twitter-konto han fortfarande är president för han hänvisar till siten president.ee.) För att bekosta hans gård Ärma i Estland har genom företagens utvecklingsfond i Estland och hans företag OÜ Ermamaa sökts och beviljats rätt stora summor med estniskt mått mätt och gården har marknadsförts som en stor turistgård… Även om det ligger på väg till vårt kära Ruudiküla eller någon annanstans men en turistgård öppen för allmänheten är det inte och vanliga medborgare har ingenting där att göra.
… och ärligt sagt intresserar det inte mig ett dugg. Även om jag inte direkt eller personligt känner vår tidigare president, har han och hans exhustru Evelin snarast lämnat en bild av en uppkomling, en stolt och skrytsam människa. Det är möjligt att jag är orättvis mot dessa personer men detta är bara en bild som en vanlig, medelestnisk person har. Herr Ilves är utan tvekan klok och han har gjort många framsteg för Estland men han ger en bild av en högfärd med tigande, uppblåsthet och tuggummituggande som ger honom fler fiender än vänner. På samma sätt hans exhustru Evelin Ilves har snarast bristande utbildning, framhåller sig själv och av sitt levnadssätt snarare en lättviktare än en opinionsbildare av rang. Herr Ilves nya hustru ger mig personligen betydligt mer sympatiskt och mer rejält intryck. Men i sanningens namn vill jag inte prata om någon av dem just nu. Jag hamnade på sidospår. Totalt. Och mitt syfte var att lyfta fram sådant som är positivt och inte negativt men ändå råkar jag tänka på och se i allting enbart negativt och det sämsta. När kan jag äntligen lära mig av mina misstag?!
Jag fortsätter! I Viljandi, i Ruudiküla, bodde min farmors bror Peeter. Vi var ofta där på besök som barn, och stället är mig kärt. Det var extremt fattigt och på den tiden mycket övergivet, men farmor talade om allting på ett så spännande sätt att hela omgivningen kändes för mig som ett drömland. Från gården Silgutare (numera kallas det Päeva-Pilli) ett stenkast bort finns något med det roliga namnet ”Koerakuse allikas” eller hundpiss’ källa – där brukade vi bada som barn. Ett alldeles förfärligt ställe – full av blodiglar, men oavsett det ett stort och vackert barndomsminne. Naturen där är fortfarande orörd. Vi stannade bilen och vi såg hur en liten hjort gick över vägen. Vi såg även en liten andfamilj vid en källa och några vänliga kor på nästa gård. Jag älskar djur! Djuren värmer alltid ens hjärta, på samma sätt som barnen. Barnen och djuren har en liknande energi, tycker jag – ren, rejäl, vänlig och söt! Silgutare såldes för över 10 år sedan till en finländare som bor i Finland och besöker sällan Estland. Vi letade efter ägaren och frågade om hans planer för en gård han köpte för flera år sedan. Det är sorgligt att ett älskat ställe har fått förfalla under årens lopp och en gammal urskog huggs ned till ved. Stället väcker kära minnen hos mig – och samtidigt är det konstigt att se att det byggs stora hus och åkermark i närheten och som motvikt försvinner en gammal gård. Under kriget i nästan 10 års tid gömde sig mina farföräldrar under husgolvet mitt i skogen! Huset har inget stort värde – gammalt ruckel, vars väggar knappt står uppe, men de urgamla träden och buskarna har mina farföräldrar planterat och det är synd när de huggs ner till ved eller till midsommaraftons brasa. Ställets plog berättar sin egen historia, åtminstone till oss. Jag tror på trädens energi, minnet i trädens rötter osv. Naturen ser och minns!
I Ruudinküla körde vi runt och skyndade oss framåt mot Mustla… Jag lovade redan i senaste brevet att skriva om Holstre, Paistu, Mustla och spöken men som ni ser flyttas detta framåt till kommande brev! Jag lovar, i nästa brev!
__________________
När jag kom hem kollade jag var gården Ärma verkligen ligger.
Wikipedia skriver följande (översättning från estniska):
Gården Ärma (även: presidentens hem) ligger i Veskimäki by, Ablas kommun i Viljandi län – fri del av en bondgård ett par kilometer bort. Gården tillhör släkten Ilves sedan 1763. Fastigheten är antecknad i fastighetsregistret med nummer 145039. Till fastigheten hör åkrar och skog, sammanlagt 80,1 ha. Totalt är det 82 ha. Ägaren till Ärma gård (vars adress är som ovan) är president Toomas Hendrik Ilves. Gården Ärma är uthyrt till bolag med beränsat ansvar Ermamaa (registrerat 18.1.2005, registernummer 11097847), vars styrelsemedlem är Evelin Ilves och som använder namnet turistgården Ärma. Från år 2006 användes gården som presidentens residens, till mottagning av utländska gäster och till bostad för president Toomas Hendrik Ilves.
Gård Ärmas förvandling till turistgård
Evelin Ilves började förvandla den gamla och förfallna gårdsbyggnaden till ett modernt hushåll. Därför bodde hon själv på Ärma under många år. Hon grundade gränssäkerhetsföretaget Ermamaa OÜ och företaget tecknade gården i sin helhet som sin egendom. Genom Estlands utvecklingsstiftelse för företagande fick Ermamaa den 13 mars 2006 bidrag på 2.979.000 kronor eller 190.392,80 euro från Europeiska Unionen. Egeninsats var 50 %.
Alla rummen i gästhuset har namn efter stormän: Lennart Meri, Winston Churchill, Gustav Adolf osv. Konferenssalen och biosalen fick namnet efter grundaren av Europeiska Unionen: Robert Schuman.
I juni 2007 publicerades turistgårdens prislista. Gården Ärma är relativt dyrt. Dubbelrum i gästhuset kostade 1.625-6.900 kronor per natt och allra dyrast skulle presidentsviten vara. Att hyra hela anläggningen för ett dygn skulle ha kostat 25.900 kronor. Tilläggskostnad för att ha en brasa i parken (310 kronor), att ta med sig husdjur (310 kronor/dag) och att hyra cykel (75kronor/timme). Att delta i 45 minuters guidning på gården Ärma skulle kosta 465 kronor per deltagare. Det fanns även andra tillägg.
Enligt Ilves själva blev de presidentpar alldeles överraskande. Det visade sig att på grund av stränga säkerhetsregler för presidenten kunde gården inte fungera som konferenscentrum och gästhus. Till exempel om presidenten ville komma överraskande till sin gård behövde man evakuera alla gäster, göra en ny säkerhetskontroll och först därefter kunde presidenten komma till gården.
För att lösa problemet hyrde Toomas-Hendrik Ilves i juli samma år gården Ärma från sin hustrus företag Ermamaa. Priset är inte offentligt. Att hyra ett turistobjekt är inte vanligt i Estland och därför kunde inte fastighetsexperterna fastslå hyresnivån ens på ett ungefär.
Detta beslut väckte kritik i tidningarna. Mihkel Mutt kallade det för ett schizofret tillstånd och styrelseordföranden Tarmu Tammerk i föreningen Korruptsioonivaba Eesti (Mutfritt Estland) sade att det är fråga om ett fall med risk för mutor, i synnerhet om hyran är mycket hög.
Skandalen på Ärma-gård
12 oktober 2016 bröt en skandal ut när Företagarföreningens utvecklingsfond (Ettevõtluse Arendamise Sihtasutus, EAS) uppgav att OÜ Ermamaa som 2006 hade fått 190.000 € i stöd genom EAS från Europeiska Unionens strukturfond, skulle ge tillbaka enbart 10 % 9.039 € från bidragssumman enligt beslut 2012 från EAS. Detta var överraskande, för andra som fått bidrag till turism under åren 2004-2006 men som avstått från turistverksamheten var tvungna att ge bidraget tillbaka i sin helhet. EAS motiverade beslutet som gjordes som undantag för Ermamaa med det att man där hade mottagit många utländska och inofficiella gäster under presidentens ämbetstid.
Ärendet kom till en specialkommitté mot mutor i parlamentet och kommittéordföranden Artur Talvik sade i media att han tyckte att beslutet hade fattats medvetet till förmån för Ilves. År 2012 styrelseordföranden för Företagarföreningens utvecklingsfond Maria Alajõe sade ändå att beslutet var fattat utan politiska påtryckningar. Toomas Hendrik Ilves sade till media att han hade kännedom om beslutet redan 2012 men kände inte till detaljerna. Finansministeriet gjorde kontroll som visade att EASs beslut var felaktigt och att bidraget borde betalas tillbaka till 90 %. Finansministeriet ansåg också att staten borde klassa 90 % av bidraget som Ermamaa fått som felaktigt och starta processen för att betala summan tillbaka till Europakommissionen. EAS fullgjorde detta krav och betalade själv tillbaka till Europeiska Unionen.
Gällande äganderätten (2015)
17 april 2015 kunde man läsa i en pressrelease från presidentkansliet att enligt den äktenskapsskillnad mellan Toomas Hendrik Ilves och Evelin Ilves som vann laga kraft den 30 april 2015 blev gården Ärma Toomas Hendrik Ilves enskilda egendom och är hans tjänstebostad när han är republikens president.
