NordenBladet – I september besökte vi Ösel för första gången på hundra år. Barnen är ofta på Ösel, men jag hade inte varit där på kanske fem eller sex år, det kan vara ännu längre sedan förra besöket. Allan var tvungen att kontrollera servrarna på Ösel flygplats och vi bestämde att Ivanka och jag skulle åka till Ösel med honom och stanna där lite längre.

På fredagsmorgonen (8 september) startade vi hemifrån så att vi var i Kuressaare vid 10-tiden. Jag gick och shoppade med Ivanka (vi gick till Auriga-centret och andra butiker i stadens centrum fram till lunchtid). En positiv överraskning var matvärlden i Saarenmaa-varuhuset, den var mycket elegant och vacker. Mitt på dagen gick vi till hotellet. Vi hade bokat ett rum på Grand Rose SPA-hotellet (142,- euro för tre), inklusive både spa-biljetter och frukost Kvällen ägnade vi tre åt att njuta på spaet och nästa dag åkte vi till Saaremaa matfestival. Vid lunchtid var vi redan på färjan mellan Kuivastu och Virtsu och hemma igen på eftermiddagen.

Ah… PS! Tester som tagits från Kuressaare vattenledningsnät fortsätter att visa spridning av E.coli och koliforma bakterier och därför rekommenderar hälsovårdsmyndigheten inte att använda okokt kranvatten som dryck. Även om vi bara drack flaskvatten använde vi kranvatten för att borsta tänderna på hotellet. Efteråt var jag ett tag rädd för att vi hade fått i oss kolibakterier, men nu när det gått nästan en månad sedan vårt besök på Ösel verkar det som om vi klarade oss från den.

Se även:
BILDER från Saaremaa! Kuressaare (gamla stan, rådhuset, salutorget, slottsparken, biskopsborgen…) – 24 december 2018

NordenBladet – Den 25 augusti fyllde min far 80 år! Min far ville inte ha någon stor fest, så vi firade födelsedagen i en liten familjekrets hos min storasyster i Tartu. Jag antar att jag är väldigt lik honom i det avseendet, eftersom jag inte gillar stora middagar med köttgelé vid ett långbord, och själva ordet “runda födelsedagar” för tankarna till ålder, nejlikor och ett stort antal människor som jag inte gärna skulle tolerera. Normalt prat, eller hur? Hahaha 😀.

Som gåva gav jag min far en målning jag gjorde 2019 som heter “Sweden´s National Day“, som också visades på utställningen på Estlands nationalmuseum. Det är mitt livs andra blomstermålning, min första blomstermålning “Syringa vulgaris” var en gåva till min mor. Jag bakade också en hallontårta och vi gav också ett mycket vackert fågelbord i trä i present. Min far är en stor fågelälskare och varje vinter hänger han upp talgbollar och fröhus i trädgården och sedan tittar han ut genom fönstret vid sitt skrivbord och ser fåglarnas sysslor i trädgården. Trevligt!

Vi (jag, Allan, Estella och Ivanka) körde tillbaka till Tallinn på kvällen, eftersom Estella var tvungen att flytta nästa morgon till Tallinns musik- och balettskola eller MUBA (som tur var lyckades hon få ett rum i skolans elevhem även detta år). Det innebär att hon sparar timmar av tid från skolresor, som hon kan använda till att öva på sin fiol. I år fick hon bo i samma rum som två japanska balettdansare.

Föräldrarna själva övernattade hos storasyster Marie, eftersom mamma och pappa gav sig själva ett annat hus i present… hahaha 😀, och mamma ville börja inreda det nästa dag. Mina föräldrar är inte “aktiemarknadsentusiaster”, och därför investerar de alla sina extra pengar i fastigheter eller mark.

NordenBladet – Sommaren har gått fort, det regnar och regnar, och regnet är verkligen tråkigt. På något sätt har tiden flugit förbi extra snabbt. Jag har så ofta börjat skriva en blogg och sedan gett upp, helt enkelt inte brytt mig eller blivit distraherad av andra saker. Jag skriver ingen bröllopsblogg idag, jag tänkte att eftersom jag fyllde år igår, innan jag fortsätter med bröllopsbloggarna, skulle jag ge en översikt över de födelsedagar vi har haft under sommaren!

I augusti (den 20 augusti för att vara exakt) var min födelsedag. Som vanligt gjorde jag inget speciellt nummer av födelsedagen i år heller. Jag gillar inte att organisera mina egna födelsedagar, på den dagen är jag mer tillbakadragen och föredrar att gråta i min kudde. Det där med att åldras är inte roligt. Jag bakade en tårta och det var allt. På morgonen tog Allan och jag en promenad i träskmarkerna i Saku och på kvällen fick vi en behaglig 90 minuters thaimassage tillsammans. Efteråt köpte Allan ännu en megastor och supervacker bukett rosor till mig från en blomsteraffär på Viru gata. Födelsedagen kommer jag att minnas också på grund av födelsedagskortet som barnen hade gjort, med en text som löd: “Du är inte gammal, du är retro”. Tja… Hahaha 🫢🤨😝😂😩

Den 4 augusti firade vi Allans mammas födelsedag. Vi körde till Viljandi, gick på restaurang och på kvällen körde vi till Võrtsjärvi strand för att njuta av naturen. Dagen efter gick vi för att se sommarteatern “Suur Boy ja Väike Boy” (Stor Boy och Liten Boy) och körde sedan tillbaka till Tallinn.

Min pappa fyller år i augusti!! Vi kommer att fira den nästa helg inom familjen i Tartu.

I juli var Allans födelsedag. Födelsedagskortet var riktigt roligt. Estella trodde att Allan skulle fylla 33 år och gjorde kortet därefter. I verkligheten fyllde Allan 38 🙂 I år firade vi inte heller Allans födelsedag, men det finns ändå ingen födelsedag i vårt hus utan en makalös hembakad tårta!

I maj ordnade vi ett tredubbelt födelsedagskalas i vår trädgård. Födelsedagsbarnen var Estella Elisheva (fyllde 17 år), Ivanka Shoshana (fyllde 15 år) och Allans storebror Ardo. Dessa födelsedagar kan beskrivas som: fantastiskt god hemlagad mat (Ardo är en fantastisk kock!), en badtunna och en underbar kväll med nära och kära. Härligt!

Nedan följer några bilder från födelsedagarna (gör er redo att scrolla mycket, för det finns många bilder!!!).

Min födelsedag:

Allans mammas födelsedag i Viljandi 4-5 augusti:

Allans födelsedagar den 27 juli:

Allans storebror Ardos födelsedag och hans och barnens gemensamma födelsedag:

NordenBladet – I december 2022 bestämde vi oss, jag och Allan, för att gifta oss den 22 april 2023 – dagen då vi träffades för första gången, dagen som (för oss) blivit den internationella kärleksdagen. Jag älskar Allan så mycket att jag verkligen kände att vi BARA MÅSTE vara gifta. Han kände likadant.

Jag vet verkligen inte vad det är, men vi älskar varandra mer och mer för varje dag som går. ❤❤❤ Vi har varit tillsammans i över tre år nu – men varje dag, varje kväll, varje natt – varje gång känns som den första! Vi är helt enkelt onormalt bra tillsammans! Vi är på samma våglängd, vi andas i samma rytm, vi tänker samma tankar, vi känner samma smärtor och samma glädje. Om ni råkar läsa en kärleksdikt av en känd poet – de är alla (alla som inte är hjärtskärande sorgliga) som om de var om oss! 🙂 Det finns så mycket hopp, barnslighet, styrka och tro i vårt förhållande!

Av någon anledning har/hade jag en känsla (dålig föraning) att ju mer underbart och fantastiskt bröllopet är, desto snabbare blir uppbrottet. Helt sjukt, jag vet inte varför jag hade den känslan så starkt, men den känslan gjorde att jag inte ville ha ett stort bröllop. Det var här mina och Allans åsikter gick isär för första gången i vårt liv. Han hade velat bjuda in alla sina 200+ vänner, men för mig kändes till och med två vänner (jag har inte många fler) som mycket. Jag ville ha ett mycket intimt och lugnt bröllop (bara de allra närmaste släktingarna, dvs. föräldrar och syskon). Allans vilja brukar alltid vinna, men den här gången vann jag. Jag fick ett underbart vackert, hemtrevligt och enkelt bröllop!!! I am so so happy!!!

OCKSÅ, jag skulle ljuga om jag inte sa det… JAG GILLAR INTE att spendera pengar på onödiga saker (som en fruktansvärt dyr brudklänning som du bara bär en dag i ditt liv). För mig verkar det helt onödigt och opraktiskt. Jag vet inte hur rik man måste vara för att tillåta sig en sådan fåfänga. Så jag bestämde mig för att sy min egen brudklänning … och en som jag kan bära under vackra sommarkvällar någon gång i framtiden. Jag är inte på något sätt rik, men ju rikare jag blir, desto mindre känner jag för att KASTA BORT PENGAR.

Jag anser att stor kärlek är värt ett bröllop! Men ett bröllop ska inte innebära 20 år av skulder eller tanklöst spenderande för ett ungt par.

Med allt detta sagt… låt oss gå vidare till ämnet vårt bröllop och våra utgifter:

Vi köpte våra vigselringar på Kullasepa-gatan i Tallinns gamla stad, i en guldsmedsaffär mellan Raatihuone-torget och Harju-gatan (Kullasepa-gatan 3). Det var viktigt för oss att ringen ser ut som en traditionell vigselring – så vi ville inte ha några dekorationer eller liknande. Vi ville att det skulle synas på långt håll när man bär ringen att det är en VIGSELRING.

Vi anförtrodde inbjudningarna till barnen. Ivanka Shoshana och Estella Elisheva gjorde underbart söta och originella egenritade kort till alla som var inbjudna till bröllopet:

Bröllopsklänning/brudklänning:
Jag kan inte säga att jag sydde den själv, men jag anpassade den själv! Jag beställde en lätt och prisvärd sommarklänning från AliExpress, och lade till spets, dekorationer och dekorsömmar som också beställts från AliExpress. Resultatet var väldigt snyggt-retro-bekvämt och karaktäristiskt för mig. Det sägs att en egensydd brudklänning framhäver kvinnlighet, känslighet och äktenskaplig lycka! 🙂

Det var allt den här gången! Jag älskar er så mycket! Kramar!
Kärlek är det vackraste som finns i världen, kärlek är den största kraften!

NordenBladet – … Okej, idag är det redan juni, men som ni ser så har jag bara gjort klart mitt mars-inlägg. Jag skrev huvuddelen av detta inlägg i mars, nu ska jag skriva mer och göra det färdigt. Mycket har helt enkelt hänt under tiden… Jag gifte mig med mina drömmars man, vi hade en fantastiskt vacker bröllopsfest tillsammans med nära och kära, vi hade en härlig smekmånad i Spanien, jag har gjort massor av vackra handarbeten, byggt en IT-plattform osv… Mer om allt det när marsinlägget är klart.
Som alltid i livet har det varit både bra och sorgligt. Mars var väldigt, väldigt sorglig för mig, och jag var ur form under en lång tid.

Onsdagen den 8 mars (kvinnodagen) kommer alltid att vara Pandus dödsdag för mig från och med nu. Den 8 mars 2023 begravde vi vår högt älskade, knappt 8 år gamla katt Pandu the Cat i vår hemträdgård. Jag minns att det var snöigt och kallt och att min själ var krossad. Estella Elisheva och Allan grävde graven i den iskalla snön, jag höll Pandu inlindad i en handduk, Ivanka följde arbetet med vita rosor i famnen. Jag grät varje dag i tre veckor, och jag gråter även nu när jag skriver detta. Jag älskade Pandu väldigt mycket.

Pandus död var mitt fel.

Det gör särskilt ont. Känslan av skuld är en riktigt dålig känsla.

På torsdagen kom Pandu in och medan den åt (snarare luktade på maten) bajsade kroppen okontrollerat ut två hårda bajskorvar. Jag blev arg, var är nu det här för dumheter att katten bajsade inomhus och skickade ut den. På fredagen bokade Allan en tid hos veterinären, men jag sa: Ah, du skämtar, låt bli, katter är sega, de har problem hela tiden, vi väntar några dagar. Katten kräktes också en gång, men åter igen hade jag ett svar klart: katten är van vid att äta bättre mat, dess mage är inte längre van vid möss … Katten gav Allan och mig var sin mus i present på natten ungefär en vecka innan den lämnade denna värld. Allans mus åt den upp, efter att vi inte börjat berömma den ens efter jamandet, och spydde upp musen på samma plats bredvid sängen, nästa dag berömde vi katten på natten för musen som jag fick … av någon anledning förstod jag omedelbart att den skulle komma igen med en mus. Ärligt talat, det är också ett mysterium hur den hittade mus INNE i huset två nätter i rad?!

Pandu var en underbart vänlig och snäll katt! En väldigt, väldigt söt katt! Jag känner mig som en förrädare som inte tog den till veterinären. Det skulle kännas bättre om jag fick något straff för det, men all denna skuld och annat och ånger hjälper tyvärr inte längre. Katter är djur och mycket bra på att låtsas, de visar inte sin svaghet eller sjukdom, de lurar dig. Idag kan jag bara ärligt ångra att jag inte tog min katt till veterinären regelbundet.

Kära Pandu, förlåt mig! Jag vill inte undervisa någon, men utifrån min sorgliga erfarenhet rekommenderar jag helhjärtat att du och dina husdjur besöker veterinären då och då, även när allt verkar vara ok – bättre att stämma i bäcken än i ån, bättre att kolla hälsan och upptäcka en nödsituation vid rätt tidpunkt!