NordenBladet – Förra helgen hade en hel del aktiviteter – mycket hemarbete, min och Ivanka Shoshanas ler grupp, skrivande av barnboken “Hans Höghet Musen den Förste” (det första kapitlet är klart!), arbete för NordenBladet och dessutom började jag planeringen av en affisch till Estlands nationalmuseum (Eesti Rahva Muuseum, ERM) för min kommande utställning. Jag har aldrig tagit exakt tid, men sedan jag inte längre har en hushållerska spenderar jag minst 3-5 timmar dagligen för hushållsarbete (städning, sortering och tvätt av kläder, uppvärmning, snöskottning, matlagning, diskning, transport av barn till skolan och intressen osv.)… Under sommaren, när jag dessutom arbetar i trädgården och i växthuset och även gräsklippningen börjar, går det åt ännu mer tid.

Å ena sidan är det så underbart – jag gillar att göra och uträtta allt själv (som kvinna är jag ju hemmets själ och hjärta), men å andra sidan känner jag mig ibland mer som en “städare, chaufför och biträde” snarare än en affärskvinna, konstnär och journalist. Att sköta mediekanaler – det sexspråkiga NordenBladet och dess anslutna OHMYGOSSIP-underhållningssidor – kräver mycket tid och engagemang, varumärket Elisheva & Shoshana kräver utveckling, och målning, keramik och bokskrivning kräver också sin tid. Uuuhhh jaaaaa … ibland förstår jag inte ens själv hur jag kunnat leva i flera år under en sådan arbetsbelastning och stress. Ibland blir det tråkigt, men vanligtvis tycker jag om livets snabba tempo och det faktum att det finns en miljon saker att jobba med samtidigt. Ändå, helt ärligt sagt, har jag nu under coronatiden minskat tempot väldigt mycket och om det tidigare arbetsschemat (täta resor, mässor, kurser, möten osv.) skulle komma tillbaka, så vore det vettigt att åter igen använda extern hjälp.

I onsdags genomgick jag en mindre operation (jag har nickelallergi och ett skjortblixtlås eller något annat irriterade kroppen så mycket att jag behövde en omedelbar operation). Utåt sett finns det inget fel längre, jag tar nu Duracef två gånger om dagen för att minska inflammationen och applicerar Braunovidon på såren. Mamma och pappa tog Ivanka Shoshana till sig över helgen och jag bestämde mig för att köra till Viljandi för variationens skull. Estella Elisheva var väldigt glad över att vara ensam hemma … hahaa.

Efter en lugn, lång och trevlig frukost började jag resan i riktning mot Viljandi via Rapla och Türi. Jag gillar antikvitetsaffärer, jag hittar nästan alltid något att köpa (vare sig det är en gammal smidd ljusstake, en gjutjärnskål, en handbroderad duk, ett gammalt bordssilver eller en karaff). I love to buy all kind of old shit : D I Rapla finns en trevlig antikvitetsbutik “Jaama Vanavara” (“Stationens Gamla Ting”, adress: Viljandi maantee 89) och när man kör från trafikcirkeln nära centraltorget i Türi längs Pärnu-Rakvere- Sõmeru-vägen ungefär det tredje huset i riktning mot Viljandi finns det en trevlig second hand-butik. Efter att besökt dem tog jag en kort kaffepaus på puben Greve Dracula i Türi och körde sedan till Viljandi. I Viljandi gillar jag butiken Sõbralt Sõbrale (”från Vän till Vän”, adress Kauba 4). Där hittar jag nästan alltid en fascinerande träskål eller ett koppar fat. Och i Viljandi måste jag alltid besöka Amrita Café (Tallinna mnt 29a), som helt enkelt har de bästa pizzorna i världen! (bilden nedan, till vänster, puben Greve Dracula i Türi och till höger Amrita Café i Viljandi).

Efter det parkerade jag bilen och tog varorna till Grand Hotell Viljandi (EVE-Hotell). I Viljandi är det gratis att parkera … mycket trevligt, jag hade redan hunnit glömma det! Fönstret i hotellrummet har utsikt över parken bredvid Tartu gata och den vackra Lossi gata ligger alldeles intill. Jag gillar den gamla staden i Viljandi, men konstigt nog är lokalbefolkningen inte fans av den. De föredrar förortsplatser där det inte finns några turister och där det är trevligt att parkera. Nu är situationen i stadens centrum exceptionellt dålig – varannan butik och vartannat café har stängt sina dörrar 🙁 På fredagen hade jag ett par möten i stadens centrum, men resten av tiden var ledig och jag använde den helt enkelt till att promenera och njuta av miljön. Jag besökte också det sorgligt beryktade monumentet av den berömda popsångaren Jaak Joala på Posti gata gjord av skulptören Mati Karmi, läste lokaltidningen Sakala och på kvällen tog champagne från Coop nära hotellet till hotellrummet och livet kändes som en rosengård!

PS! När jag tillbringade lugn tid i Viljandi, en ny, bra affärsidé föddes i mitt huvud, som förresten kändes lika bra nästa morgon !! Jag är en sådan oändlig idégenerator, det kan inte hjälpas! Heh … så måste jag kanske göra min egen “todo-list” ännu längre? !! 🙂

Tills nästa gång! Kram!

Läs också mina tidigare blogginlägg (alla inlägg kan läsas på fyra språk – estniska, finska, svenska och engelska!) 🙂

NordenBladet – Jag kan inte förstå hur folk kan klaga över tristess. För mig är alla dagar verkligen så fulla av händelser att det är svårt att kunna skriva om allting. Dagarna är långa och fulla av olika aktiviteter och jag har helt enkelt inte tid att skriva allt på bloggen. Jag skulle verkligen önska att jag kunde föreviga de flesta av mina dagliga aktiviteter, tankar och idéer, men just nu verkar det helt omöjligt. Tiden rusar iväg och jag är inte så bra på att få allt förevigat. Att hålla en daglig blogg känns väldigt besvärligt eftersom det finns massor av olika åligganden.

Jag klippte min lugg! Tja, det är ju en stor nyhet … haha ​​… jag gör det absolut varje gång jag har låtit luggen växa till under en tid. Jag brukar också leka med hårfärg – brun, mörkbrun, röd, svart … jag gillar verkligen dessa nyanser och jag leker med dem hela tiden. För närvarande är jag mycket nöjd med mitt rödlätta huvud. Under de senaste två dagarna har minst fem personer sagt till mig att jag påminner om Hürrem Sultan, den första favoritkvinnan och senare legitima hustrun till Sultan Suleiman i Turkiet i den ottomanska historien. Tja, eller snarare, den tysk-turkiska skådespelerskan Meryem Sahra Uzerli, som spelade Suleiman I:s favoritfru, Hürrem i Tv-serien Århundradets kärlek. Hmmmm … är inte min tro eller min idol, men strunt i det. En mycket vacker, uppseendeväckande, ambitiös och smart kvinna, varför jag tar det som en stor komplimang. TV-serien jag har sett och jag tror att den är en av de mest intressanta och fyndigt planerade och tankeväckande filmerna, som jag överhuvudtaget känner till.

Min dröm är att göra samma “promoarbete” för de nordiska länderna … att presentera skandinaviska / nordiska kulturtraditioner, att berätta den nordiska historien genom artiklar, folksagor, radiosändningar och videoklipp (kanske ibland längre filmer) – på ett positivt, intressant och snabbt sätt. Det är ett av mina uppdrag i NordenBladet! Jag önskar helhjärtat att nordisk mystik och kultur ska bevaras och att människorna i de nordiska länderna ska hålla samman och att våra traditioner inte ska dö ut! Vårt kulturarv är så fantastiskt! Det ska inte ens förskönas, förstärkas med kärlekshistorier eller mättas med rikedom – det är i sig så starkt, fantastiskt kraftfullt och unikt!

Vad tycker du om den nya hårfärgen ?? 🙂
(bloggen fortsätter efter bilder)

För en tid sedan hade jag turen att vinna Estlands nationalmuseums projekt ”Min egen utställning 2020” (ett stort tack till er, kära läsare och alla som röstade på mig! Läs mer om det HÄR och HÄR), och naturligtvis, typiskt för mig, satte jag mål som övergår min förmåga många gånger om. På bloggen ElishevaShoshana.com meddelade jag högt att jag skulle skriva en barnbok “Hans Höghet Musen den Förste“, som jag själv illustrerar, och jag kommer att presentera både målningarna och boken i vinstutställningen “Häxkök i vårt hem” (Vårt eget häxkök). Suck … Vad kan jag säga om det. Jag är helt galen! Tiden flyr, deadlines närmar sig och resultatet ”är att vänta” !!!

Det är en knepig tid i mitt privatliv (kanske berättar jag om det lite mer en annan gång, eller inte). Huvudet är förvirrat och känslorna likaså, det är ganska svårt att fokusera på någonting ordentligt. Jag har börjat göra målningar och är mycket nöjd med resultatet, men samtidigt är jag mycket, mycket efter i min egen tidsplanering. Katastrofalt sent! Men idag kände jag att IDAG börjar jag förändra saker igen! Jag börjar idag och på en gång. Jag tog två bra barnböcker från bokhyllan: Bröderna Grimms (Wilhelm Grimm and Jacob Grimm) Snövit och de sju dvärgarna och Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Jag läste dem igenom. När jag läste Lindgrens Bröderna Lejonhjärta – om Karl Lejonhjärta och Jonatan Lejonhjärta – badade jag i tårar. Sedan bläddrade jag också igenom Tove Janssons Mumintrollen och jag kom fram till att jag varken kan eller vill skriva till de allra minsta, vilket var planen från början. Jag vill skriva lite mer färgstarkt. Efter att ha läst igenom de tyska och nordiska författarnas kreativa arbeten igen var jag så full av power att jag omedelbart började skriva … faktiskt 4-5 timmars “började skriva” innan pennan började flyta. Och sedan kom jag äntligen i gång! Kanske publicerar jag för er något kapitel innan boken kommer ut, låt oss se! Nu håller jag tummarna att morgondagen blir en lika kreativ och underbar dag som dagen idag!

(bloggen fortsätter efter bilder på barnböcker … och mina illustrationer)

Se mer:
Helena-Reet: “Hans Höghet Musen den Förste” börjar ta form + BILDGALLERI!

Idag hann jag arbeta många timmar i köket också! Jag gjorde pasta i köttfärs-bolognese-sås och salta smördegspajer med fetaost och pesto. Oh, hur bra kock jag är! 😛 Försök sedan hålla dina linjer när du alltid gör så god mat …

… Men som slutord två talesätt från forna tider:

Den som äter, den orkar!
Den som inte vill arbeta, han skall heller icke äta!

Jag älskar er, nu ska jag lägga mig, god natt!

Läs också mina tidigare blogginlägg (alla inlägg kan läsas på fyra språk – estniska, finska, svenska och engelska!) 🙂

NordenBladet – År 2021 är i full gång! De första två veckorna har gått så fort att jag inte ens haft tid att blogga. Det är därför du nu kommer att få flera bloggar samtidigt inom en snar framtid, eftersom det blivit många bilder och nyheter. Jag börjar dock vid årsskiftet. Slutet av året gick som för majoriteten av alla människor i hemmet på grund av corona begränsningar.

Jag började den sista dagen på året sportigt för att jag har två övertygelser om det – det första är att det nya året kommer att vara som de sista 12 dagarna i december, och det andra är att det nya året kommer att bli som den sista dagen av det gamla året. Det är därför jag alltid försöker vara riktigt hurtig i slutet av året och om det inte fungerar, så finns det en ytterligare chans på den sista dagen … hahaha. Jag tog en lång promenad, lekte med Ivanka Shoshana i trädgården, städade, betalade obetalda räkningar, tänkte positiva och framgångsrika tankar, lagade mat, bytte lakan i hela huset, badade bastu osv. Nu när jag laddade upp bilder till bloggen tyckte jag att huset och uthusen såg ganska trista och trötta ut, en grundlig renovering skulle behövas. De senaste åren (även de senaste tio åren) har varit så upptagna att det inte funnits tid att tänka på annat än arbete och olika projekt och familjen. Det är det största misstaget jag har gjort i mitt liv – jag har inte tagit mig tid att leva denna dag, i stället för morgondagen. Bråttom, bråttom, bråttom, så mycket bråttom att man ibland inte märker vad som händer framför näsan. Låter så passé, men man borde njuta av varje ögonblick av livet, varje dag. Se de små detaljerna. Titta och verkligen se.

(Efter fotogalleriet fortsätter bloggen …)

31 december 2020 började med matlagning och slutade med att äta … haha. Jag gjorde potatis-äggsallad och lasagne av salt mat och jag köpte allt sött den här gången (Brita-bakverk, karamellbakelser och Katt Arttur-bakverk). Mmmm majspinnarna i karamellen är helt enkelt väldigt goda! I allmänhet lagar jag all mat själv, enligt mig blir de smakligare och jag gillar att köket är fyllt med härliga mataromer! Eftersom jag inte har ätit bakverk från en affär på ganska lång tid måste jag erkänna att de faktiskt är ganska goda. Tyvärr kommer jag inte ihåg tillverkaren just nu, annars skulle jag kunna göra reklam för dem.

Förr i tiden tittade jag på humorprogram, men jag är redan så trött på dem. Jag skulle vilja ha något nytt! Det är inte så enkelt med skämt, det kan man väl förstå. Tiderna har också förändrats. Människorna är upp i halsen fyllda av alla typer av buller och information. Om du i dag ville ha någonting överraskande – skulle det krävas ett medfött geni. Ivanka Shoshana bestämde sig för att lägga sig före fyrverkerierna och strax efter klockan 12 gick även jag och lade mig.

Ett framgångsrikt och underbart år 2021, kära läsare!

Nedan följer några fler bilder från vårt nyårsbord och min och Estella Elishevas outfit.

NordenBladet – Jag ville skriva mitt andra blogginlägg idag om entreprenörskap och affärsverksamhet, men jag fick idén om någonting helt annat tack vare många kommentarer och brev. Jag känner att det nu skulle vara mycket mer korrekt att prata om utseende. Jag fick många brev efter inlägget i morse. “Åh, så mycket du har gått ner i vikt”, “Åh, hur bra ser du ut”, “Du har Angelina Jolies ansikte,” “Åh, hur smal du är,” “Är dessa nya bilder på dig?”, “Vill du nå din födelsevikt?”, “När blev du anorektisk?”, “Vem sminkade dig?”, ”Du ser så vacker ut” osv …

Först och främst innan jag säger något annat … Tack för dessa synpunkter och kommentarer (delvis kanske överdrivna) … Faktiskt, ett stort tack från mitt hjärta! Fantastiskt att få så mycket positiv uppmärksamhet – det är trevligt och uppmuntrande. Faktiskt, jag har gått ner i vikt, jag arbetar med mitt utseende och min vikt mer och mer, men jag är verkligen inte för smal eller anorektisk. Ibland har jag svårt att förstå om någon skämtar med mig, ger mig en uppmuntran eller driver med mig … men det har inte så stor betydelse egentligen för jag har alltid varit så stark, jag gråter inte över elaka ord eller kommentarer, och jag har alltid älskat mig själv och ansett mig vara vacker. Jag har alltid uppmuntrat andra kvinnor att vara lyckliga med sina egna kroppar. Även om jag gått ner i vikt relativt mycket och med mycket ansträngning och jag är väldigt glad och även stolt över det (och viktigast av allt – det är lätt och trevligt att vara hälsosam, atletisk och smal), känner jag inte att jag skulle ha en annan typ av “connection” med män till exempel.

Kvinnor ska inte vara anorektiska, de bör ha karisma! Tro mig, det är sant! Vad som är säkert är att män inte gillar överviktiga kvinnor som inte bryr sig om sitt utseende, men om kvinnorna själva tror att män gillar superslanka, helt konstgjorda och anorektiska kvinnor, så är det inte sant (ja, naturligtvis finns det undantag, men som regel är det så). Det har alltid varit män runt omkring mig, man kan till och med säga att det bara har varit män runt omkring mig och några få kvinnor ibland bland dem. Jag har alltid kommit bäst överens med män och män har gillat mig – oavsett min vikt, ålder och klädsel. Mina affärspartners, mina vänner, mina likasinnade – har alla varit män! Jag tror att män älskar en kvinnas karisma, sexighet, ärlighet, tillgivenhet, vänlighet, omsorg – och vikt är inte särskilt viktig … men att ta hand om sig själv – renlighet, omtänksamhet, karisma och personen själv är mycket viktiga. Jag vet inte, men det är min åsikt. Vår sexualitet och hela vår attityd beror på hjärnan, huvudet. Karisma vinner alltid över gråa, trista, anorektiska och svältande “skorpor” … när som helst. Kemin tänds först och främst i huvudet, men i dagens komfortsamhälle och konsumtionssamhälle är det fortfarande rätt att ägna lite uppmärksamhet åt ens egen vikt också – i hälsans namn! Jag gör det nu (för min egen hälsa) eftersom jag vill leva länge, för alltid! Jag sminkar och gör mig i ordning mer än tidigare också för att jag har en mycket aktiv roll i skönhetsvärlden, och som varumärkets Elisheva & Shoshana skapare och utvecklare måste jag helt enkelt vara noga med vilken bild jag ger av mig själv. Varumärket E&S växer i en svindlande takt och skönhetsvärlden har helt enkelt sina egna regler. Den perfekta manikyren, pedikyren, ansikts-, och hårvården, det rätt sminket – det här är saker som jag inte längre kan ignorera i min position som utvecklare av varumärket E&S idag om jag vill att varumärket ska växa och utvecklas.

Kram! Som avslut av bloggen ett par bilder från vår senaste E & S-reklamfotografering! Dessa bilder kom inte med i annonsen, men jag gillar dem ändå väldigt mycket! Känslor är det väsentliga för mig!

NordenBladet – Jag vaknade idag klockan åtta och gick ut för promenad. Det var bitande kallt ute, men efter långa tider det var väldigt trevligt att gå ute. Katten gick med mig – det var så trevligt. Efter det åt jag frukostgröt, drack kaffe och började göra lerkrukor.

Jag gjorde en stor och tung skål av leran och en skål med namn. Jag har faktiskt gjort mycket lergods (koppar, tallrikar, skålar, fat, brickor, tvålfat, smyckes skrin osv.), men av någon anledning blev de inte fotograferade när de blev färdiga. Jag har fortfarande några bilder av tidigare färdigställda produkter i någon telefon. De har vanligtvis dokumenterats, som dagens föremål, samma dag när leran fortfarande är våt. När allt kommer omkring tillverkas keramik steg för steg (du formar från lera, torkar, bränner i ugn, målar, bränner i ugn igen). En lång process. Det händer att jag efter ett tag glömmer bort vad jag gjort, och den färdiga produkten ges bort som present, eller de som är specialbeställningar postar jag och utan att det blir ens ett foto kvar till mig. Jag tänkte att jag definitivt skulle behöva ändra det här mönstret – det skulle vara bra för mig själv också att kunna se senare vad jag har gjort, och om någon ser något som hen gillar är det lättare att beskriva vilken slags resultat som önskas. Så jag borde publicera mina alster på bloggar regelbundet (både i den här bloggen och i min ElishevaShoshana.com-blogg). Så resultatet av mitt hantverk från idag finns här.

(bloggen fortsätter efter fotona)

Lite om mat också. Idag gjorde jag potatismos och kyckling i en god, gammal béchamelsås till lunch. Namnet är fint och besvärligt, men rätten är lätt att laga och konsistensen är bra och rustikt återhållen!

Béchamelsås (enkel vit mjölsås) recept:

Behövs:
3-4 msk smör
2-3 msk mjöl
cirka 500-700 ml mjölk
100 g gräddfil
krydda med salt (kan också lägga till örter, riven (muskot)nöt, peppar osv.)

Gör så här:
Smält smöret i en panna/ kastrull och bruna mjölet lätt i den. Häll i mjölken (kan också värmas först). Rör om ordentligt tills det börjar koka, tillsätt sedan gräddfil och låt det koka i en eller två minuter. Krydda. Om du inte har uppnått den krämiga konsistensen genom att göra om såsen, kan du alltid använda den gamla goda stavmixern också. PS! Jag tror inte att gräddfil ingår i den klassiska béchamelsåsen, men jag lägger alltid till den … en tjockare sås smakar alltid bättre … haha.

Om du vill göra kyckling i béchamelsås (som jag på bilderna nedan), stek först kycklingen och gör sedan sås till den.

Nu börjar jag motionera (planen är att gå på löpbandet i minst en timme) och sedan finns det fortfarande lite arbete att göra idag. Om jag hinner kommer jag att skriva till bloggen även ikväll, om inte, så önskar jag en vacker kväll och tills i morgon!

Kram!

NordenBladet – Skolornas jullov började idag. Ivanka Shoshana hade en julfest i skolan – som föräldrar tyvärr inte kunde delta i på grund av corona. Det är tråkigt eftersom Ivanka (12) går första året i den nya, renoverade Tallinna Tond-skola (en skola för barn med funktionsnedsättning) och föräldrar bara ser sina barns studier och event virtuellt. På morgonen lämnar jag barnet vid dörren och hämtar henne vid lunch, allt på grund av försiktighetsåtgärder på grund av corona. Det är tråkigt att Ivankas assistentlärare alldeles nyligen hade corona och nu finns det också en elev i hennes klass som är coronapositiv.

Ivanka Shoshana har vanligtvis varit ett mycket friskt barn i hela sitt liv, bara några få förkylningar mycket sällan. Man kan bara hoppas att det kommer att fortsätta på samma sätt. Hon härdar sig regelbundet (tar en iskall dusch), är atletisk och tvättar händerna ofta (till och med för ofta). Jag anser att autistiska personer är kloka, de är dåliga på att kommunicera, men däremot är de bra på att googla, åtminstone min dotter. Till exempel är spektrumet av hans kunskap mycket svårt att bedöma, jag kan inte ens säga hur många språk hon förstår eftersom hon regelbundet lyssnar på Google översättningar av de termer hon letar efter, lyssnar på videor på olika språk och surfar på olika webbplatser. Engelska är flytande för henne i alla fall (det kan jag kolla), och de flesta saker hon kollar på är på engelska.

Egentligen, nyligen, tänkte jag att jag skulle sätta en spårare på hennes dator (jag laddar ner ManicTime i hennes bärbara dator) för att se vad hon besöker under dagen. Till exempel fick jag reda på att hon tittar på tecknade filmer Family Guy som jag inte tror är avsedda för barn. Tecknade situationskomikvitsar som skapats av Seth MacFarlane för Fox Broadcasting Company är samhällskritiska och i verkligheten en relativt begåvad parodi som milt sagt är för mycket för yngre barn. Kärnan i den tecknade filmen är Griffin-familjen, som bor i en imaginär stad som heter Quahogi på Rhode Island. Peter Griffin är en överviktig familjefar som gillar alkohol och är i psykisk dekadens, och Stewie Griffin till exempel är den yngre sonen i familjen som är en pratande baby och som ibland vill döda sin mor. Jag sa till Ivanka att hon inte får titta på den längre, den är våldsam och olämplig för barn. Jag tror att hon inte längre tittar på den, men jag ska ändå kolla det. Ibland kommer barnet fram till mig och ställer frågan om hon kan titta på den när hon växer upp, jag svarar att det kan hon då men fram tills dess rekommenderar jag henne att titta på något snällt, som Mumintroll. Idag pratade vi om Mumintroll. Jag sa att Mumintrollen inte bara ses av barn utan det är så trevligt att även vuxna ser på och älskar det, jag gillar att titta på Mumintrollen trots att jag är vuxen. Och hon började genast fråga: ser mormor också på det? Ser farfar också? Tittar även moster Sirli? osv. Det var så sött. Jag svarade att alla tittar 🙂 Och så tittade även hon på det.

Men hon har också en tecknad film hon gillar – see on The Loud House! Jag skulle säga att det är direkt The Loud House-mani. Hon är helt hängiven fan och kommer ofta med datorn kommer till mig och hon har en stoppad sekvens från svartvit video och hon vill att jag skall skriva ut den så att hon kunde färglägga den (nedan några exempel … de är en liten del av en jättehög som jag har skrivit ut för henne … kunde göra en egen hemtillverkad The Loud House-målarbok!) Men det är inte allt – idag kom hon fram till mig och sade att hon önskar att tomten skulle ge henne mjuka leksaker från The Loud House-serien: karaktärerna i serien Lisa, Luna och Lana. Väl. Säg mig, var jag får tag på dessa så snabbt? Haha … Dessa karaktärer skapade av Chris Savino för Nickelodeon säljs bara i Amerika så vitt jag vet.

(efter bilderna fortsätter bloggen)

Estella Elisheva var i telefon i mer än tre timmar på kvällen – skrattade och pratade med en av hennes bästa vänner, klasskamraten Rahel. Det var så fantastiskt att höra hur flytande hon talade helt ren ryska. Estella Elisheva började i en rysktalande judisk skola i Tallinn för åtta år sedan, när hon bara kunde säga “Mitt namn är Estella Elisheva”. Jag tror att språkkunskaper är en av de största gåvor som jag gett henne genom detta beslut. Jag har lärt henne sedan förskolan att det finns tre viktiga saker. Om hon sysslar med dem, så kommer jag aldrig att fråga vilka betyg hon får i skolan i andra ämnen eller vilka betyg hon har i skolbetyget.

De tre saker som jag rekommenderade henne att göra är:
1. Lär dig språk
2. Ta hand om ditt utseende (var sportig och i god kondition),
3. Syssla med din hobby som du älskar (för henne är det musik / fiol). Att komma långt kräver engagemang och att man inte har tid att vara bra på allt.

Men för att avsluta dagens blogginlägg, kvällens nackstek i galaklädsel med stekt lök. Uppriktigt sagt, jag har under en längre tid varit rent av fascinerad i mat! Ända sedan jag medvetet började äta hälsosammare har mat varit A och O för mig. Jag tycker om att laga mat, jag lägger ner mycket kärlek i den, jag gillar att servera mat och jag njuter av att äta mat som lagats med hjärta! Jag gör det aldrig som i förbifarten, som jag ibland gjorde när jag startade mitt företag. Vackert lergods (tillverkat av mig själv eller av barnen eller specialbeställda), extremt söta servetter, vackert serverad och dekorerad mat – det är en del av min dag! Jag vill aldrig sänka ribban igen!

PS! Så underbart att ha en egen trädgård!!! Jag älskar livet på landet!!! I år experimenterade jag och frös ned bär i glasburkar (ja, för att vara ännu mer miljövänlig och undvika plast). Det blev mirakulöst vackra frystbärburkar och är nu så fina och hjärtevärmande att använda på vintern!

Ha en vacker helg!

NordenBladet – Sedan ett par dagar tillbaka (faktiskt till och med mycket längre än så) finns en känsla av att listan, ”todo-listan” som kräver arbetsrelaterade aktiviteter, alltid bara fylls på och fylls på, men man kan inte fördjupa sig och oundvikligen kommer en att känna av att vardagens bekymmer helt enkelt kväver en. Levererade saker växer över huvudet, särskilt när jag är så ambitiös och arbetar på många fronter – alltid ett antal pågående projekt och samtidigt många järn i elden, en mängd samarbetsavtal ingångna och givna löften …

Att hålla en sådan takt med en familj (hushållssysslor, stort hus, stor trädgård och två barn, ett som just har blivit tonåring och det andra är allvarligt funktionshindrat) är mycket besvärligt. I själva verket är besvärlig ett för milt ord i detta sammanhang. Det vore rätt att säga “Mission impossible” – men jag lyckas alltid hitta en lösning. Löften är sådana saker jag alltid håller fast vid, och det finns gott om sådana tillfällen där jag ångrar att jag lovat något. Men å andra sidan, när det finns en nödsituation och det gäller en brandkårsutryckning, blir sakerna fixade, även de som jag kanske aldrig gör annars.

De flesta av mina projekt och planer är långsiktiga och liksom “mina egna barn”, som växer och utvecklas genom åren och därför kräver extra tid och uppmärksamhet. Från dem kommer i sin tur nya projekt och nya lösningar och det är faktiskt väldigt fascinerande. Tidigare väntade jag alltid på ett resultat, nuförtiden njuter jag också av själva processen. Jag tror att bloggläsare också skulle vilja se mer av processer, av vardagsliv än bara slutresultat – ett inlägg som beskriver att allt har lösts, släppts ut på marknaden, vunnit, klart. Jag levde i denna tro länge. I tron ​​att jag inte skall beskriva det negativa och i bloggtexten skriver jag bara om den så kallade saken, för mina föräldrar lärde mig att göra först och prata sedan. Idag anser jag att det är en falsk lära, åtminstone ur en synvinkel. Företagarna har fel i 90 %, gör det om igen, misslyckas, förlorar och man har inte näsan ovan vattenytan och mycket sällan går det även bra. Idag tycker jag att man också bör skriva om processen, om processerna – om hur en idé uppstår, hur saker utvecklas, vad det kommer att föra med sig och vad som händer sedan. Om det finns ett svart hål framöver, katastrof och konkurs, är det också spännande eftersom det handlar om det verkliga livet. Det verkliga livet går vanligtvis från en problemlösning till en annan. Det verkliga livet är inte bara en framgångssaga. Det verkliga livet innebär ofta tårar, misslyckanden och knaper ekonomi. Med ett ord, för att återgå till början av historien, den som gör mycket, hinner med mycket, men också misslyckas med mycket, och när man upplever allt detta bör man ladda batterierna, sig själv.

Jag har redan ägnat ett par dagar till att hitta inspiration i poddsändningar, webbutbildningar och onlinemedier och jag planerar att fortsätta med det i ännu några dagar. Genom att lyssna på andras föreläsningar, tankar och webbpresentationer, lära av andras erfarenheter och utvalda tips och helt enkelt surfa på Internet om ämnen som är intressanta för en själv lär en mycket mer och ger en omstart. Just nu gör jag det här för att stiga upp ur askan med nya idéer och ny energi som en fågel Fenix!

Vilken typ av poddsändningar, webbutbildningar har ni hittat nyligen? Finns det något ni lyssnar på, tittar på eller följer regelbundet?