Helena-Reet: Estella Elisheva ville prata om sina framtidsplaner + Min far Jüri Ennet som statsöverhuvud om Estland var ett kungarike
OHMYGOSSIP – Estella Elisheva kom från Ösel, var två nätter hemma och åkte denna morgon till fiolläger. När hon kom från Ösel förklarade hon att hon vill fundera över sina framtidsplaner. Det var nämligen så att hon förklarade att hon börjat intressera sig i psykiatri och att hon ville välja psykiatri som sitt specialistområde helt enligt förebilden som är hennes morfar. Hoppsan, tänkte jag… varifrån nu detta? Har något hjärntvättat barnet? Denna känsla hade jag ändå bara en kort stund. Jag känner Estella och vet alldeles för väl att hon fattar sina egna beslut – hon är en extremt realistisk tjej som står med båda fötterna på marken. Jag har ingen anledning att börja planera hennes framtid – människan väljer själv sin egen väg! Dessutom vet jag att psykiatri och medicin har genom århundraden varit de visas val och ett respekterat yrke.
Som mor tänkte jag först och främst på Estella Elishevas känsliga själ. Hon och psykiatri – vad skulle det innebära? Estella är en person som har världens största hjärta – på samma gång som jag ofta låtsas bry mig så bryr hon sig på riktigt. Samtidigt som andra låtsas göra nånting, gör hon verkligen nåt – hon verkligen ÄLSKAR människor, mer än exempelvis jag kan tänka mig. Om ni har läst Margaret Mitchells roman Borta med vinden (Gone with the Wind) så jämför jag Scarlett O’Hara och Melanie Hamilton. Om jag är den fört nämnda så är Elisheva den senare – Melanie – en person som älskar andra villkorslöst, en person som föddes med ett gränslöst stort och uppoffrande hjärta. Estella är en människa som alltid älskar även när det inte gäller egen vinning. Det handlar inte om att mitt hjärta skulle vara litet eller att jag önskar andra människor illa eller att jag inte bryr mig om andra människor eller till om med att jag inte skulle anse andras saker vara viktigare än mina (egentligen har jag ofta problem med det, det kan låta hur som helst, men ibland bryr jag för mycket om andra och tar för stort ansvar för dem) – men när det gäller Estella Elisheva är det fråga om en människokärlek med en helt annan nivå, sådan som innebär uppoffring och andra högre nivåer. Nå, Estella är sådan, verkligen, god på ett ärligt och uppoffrande sätt – och om nu en sådan person vill bli psykiater är den första reaktionen och rädslan som mor att hon kommer att bli utbränd. Min rädsla skulle vara att hon skulle uppleva så mycket av andras negativa känslor och att hjälpa andra skulle inte ske enligt vetenskapen eller livsvisdomen utan genom hennes egen energi och känslor.
Jag sade till Estella att psykiatri är ett tungt yrke, jag har sett det genom att titta på min far. Min far – erkänd och uppskattad psykiater, företagare, ledare och politiker Jüri Ennet – är en extremt beslutsam, erfaren och vis man som kan behärska saker och hitta snabba lösningar i varje situation. Jüri Ennet är en man som skulle passa som Estlands kung, om Estland var ett kungarike, han är en man som har lösningarna – han älskar sitt folk, han försvarar sitt folks rättigheter, han bryr sig om vårt land. När jag följer honom vid sidan om ser jag hur khan bryr sig om vårt folk och har omsorg om de svagaste och hjälpbehövande människorna i vårt land och naturligtvis om sina patienter, hur mycket han gör för Estlands folk – han är en man som bryr sig lika mycket om vanligt folk som så kallade adliga. Och nu ser jag vid sidan om denna starka man min lilla 11-åriga dotter – och hennes hjärta är större än jordgloben, men själen känslig som hos hjorten. Naturligtvis rubbar det mina tankar. Modell långa, spinkiga Estella pratar plötsligt om sådana stora tankar… Jag säger ärligt att jag inte var beredd på en sådan diskussion.
Jag sade: “Allt detta kommer att gå igenom din kropp. Men eftersom du är ovanligt känslig, betydligt mer känslig och emotionell än de flesta andra människor, är jag rädd att det kan föra med sig problem för dig”. Estella protesterade och sade att hjälpa människor gör henne lycklig och att hon önskar att livet hade just en sådan djup tanke – att hjälpa människor som morfar gör. I mitt hjärta kände jag stolthet över min dotter, men jag hade även en känsla av rädsla och osäkerhet. Jag vet att min fars gener gör enbart vinnare och kämpar – det är ju fråga om hans tids största strateg, läkare och man av folket – fadern trycker på och har koll på “nödvändiga knappar” både i Estland och längre bort och sådant berör även hans barn och barnbarn. Jag har fostrat ett godhjärtat och vist barn. Jag kommer inte att vara mot några av hennes tankar. Hon utvecklas, hon fattar sina egna beslut och gör sina egna val. Eftersom hon börjat intressera sig i ett skolämne som kallas läran om människan (hon säger även till mig, att mamma, öl är inte alls bra för dig) konstaterar jag att barnen är ofta visare än vi. Jag vill inte vara en sådan mor som man inte vill diskutera med, jag vill vara en mor som man kommer till för att prata om ALLA SLAGS tankar – oavsett hurdana de än är.
Kanske är mitt äldsta barn förutbestämt att gå min välkända faders svåra men värdefulla och betydelsefulla fotspår.
Bild: Jüri Ennet med sin fru
