NordenBladet – Den första nationella sĂ„ngfestivalen i Estland hölls i Tartu 1869. I de första sĂ„ngfestligheterna deltog 46 manskörer och fem blĂ„sorkestrar med totalt 878 sĂ„ngare och musiker. Det som anses ha initierat den nationella dansfestivalen var den första estniska dans- och gymastikfestivalen Ă„r 1934, med 1500 folkdansare.
I Estland finns det mÄnga som har folkkultur som hobby och deras antal vÀxer trots att befolkningen krymper. Folkkulturens popularitet garanterar att de gamla traditionerna förblir livskraftiga Àven i dag. Tack vare konsekvent handling och fortsÀttning av traditioner förblir spelandet av kantele, korsÄng och traditionen att bÀra folkdrÀkter levande. De Àr bara en del av den rika estniska folkkulturen.
Traditionen med sÄng- och dansfestivaler Àr en stÀndigt utvecklande process som Àr en del av den estniska folkkulturen. Den estniska, lettiska och litauiska sÄng- och dansffestival- traditionen ingÄr i UNESCO:s lista över mÀnsklighetens andliga kulturarv. SÄng- och dansfestivaler organiseras av Estlands sÄng- och dansfestival stiftelse, grundad av kulturministeriet.
Antalet aspiranter för sĂ„ng- och dansfestivalen sĂ€tter nya rekord inför varje fest. De som vill komma finns överallt i vĂ€rlden. Den nationella sĂ„ng- och dansfestivalen och ungdomars sĂ„ng- och dansfestival hĂ„lls vĂ€xelvis, bĂ„da med fem Ă„rs intervall. Ungdomars sĂ„ng- och dansfestival Ă„r 2017 hade temat âJag stannarâ.
Grundandet av dansbanan
Medan sÄngfestivalen* har i decennier hÄllits pÄ ett omrÄdet som gjorts för den i Tallinn, har dansfestivalen hittills inte haft nÄgon permanent plats. De hÄlls vanligtvis pÄ Kalev Stadium i Tallinn.
Kulturministeriet renoverar i samarbete med staden Tallinn Kalev Stadium sÄ att dansfester kan organiseras bÄde för allmÀnheten och för dansarna i en modern och sÀker miljö.
SĂ„ng- och dansfestivalforskning
Enligt en undersökning av sĂ„ng- och dansfestivaler frĂ„n 2013 har 49% av estnierna upptrĂ€tt minst en gĂ„ng pĂ„ dessa festivaler. 91% har en indirekt upplevelse av festen – antingen deltagit pĂ„ plats eller tittat pĂ„ TV-sĂ€ndningar. SĂ„ng- och dansfestival Ă€r ett viktigt sĂ€tt för estlĂ€ndare att uttrycka sin identitet. Studien visade vikten av estnisk tradition med körsĂ„ng och folkdans som anknyter till sĂ„ng- och dansfestival för de nationella vĂ€rderingarna och bevarandet av identiteten. Samtidigt varnade resultaten frĂ„n studien att kontinuiteten i traditionen kunde tas för given.
– SĂ„ng- och dansfestivalforskning (2013) (371,59 KB, PDF)
– Symboler för dansfestivalprocess och operationsmodell (2017)
________________________________________________________________________
SĂ„ngfestivalen “Mina jÀÀn” (Fotografi: NordenBladet/Helena-Reet Ennet)
* SÄngfestivalen Àr en musikfestival med ett stort antal artister, körer och orkestrar. Den estniska sÄngfestivaltraditionen började under andra hÀlften av 1800-talet, Är 1869. SÄngfestivalen har blivit ett uttryck för folkets sammanhÄllning. AllsÄngsevenemang som hÄllits i nÀstan ett och ett halvt sekel har haft en betydande inverkan pÄ utvecklingen av musikkulturen. à r 2003 inkluderades traditionen med sÄng- och dansfestivaler i Estland, Lettland och Litauen pÄ UNESCO: s vÀrldsarvslista över det mÀnskliga muntliga och andliga kulturarvet.
Bakgrund
Andliga sÄnger och sÄngkörer
I slutet av 1700-talet spelade en gemensam sÄng en viktig roll i herrnhutismens verksamhet i Estland. Man sjöng andliga sÄnger, de flesta var skrivna i Tyskland. Detta förde med sig ett annat sÀtt att sjunga. Herrnhutismen tillsammans med andlig vÀckelseverksamhet medförde förakt och ilska över folksÄnger med kalevalamÄtt och folkliga seder. Samtidigt undervisade den officiella lutherska kyrkan och byskolorna polyfonisk sÄng efter en tysk modell. I slutet av 1600-talet hade minst fem estniska koralböcker publicerats och de anvÀndes i hÀradsskolor.
Den första kunskapen om en fyrstÀmmig körsÄng bland estlÀndare gÄr tillbaka till 1818 pÄ Kanepi hÀradsskola. 1822 drev Laiuse en med dÄtidens mÄtt mycket progressiv hÀradsskola, som ocksÄ tog emot flickor. Denna skola hade sÄnglektioner varje dag, och frÄn 1828 finns information om en större manskör dÀr. Grunden för den utbredda spridningen av körsÄng bland folk i landsbygden skapades i skolan och i kyrkan.
Inflytande frÄn Tyskland
Som förebild till körsĂ„ngens föreningsform togs frĂ„n tyskar i Baltikum och rikstyskar, bland vilka polyfonisk manssĂ„ng och Ă€ven blandad körsĂ„ng hade spridit sig.De baltiska tyska sĂ„ngföreningarna (Liedertafel) var mycket populĂ€ra och aktiva. En av de första tyska sĂ„ngklubbarna i Estland var Revaler Verein fĂŒr MĂ€nnergesang, som grundades i Tallinn 1849. Den första tyska sĂ„ngfestivalen i Baltikum hölls i Riga redan Ă„r 1836. 1857 hölls en liknande fest i Tallinn. Johann Voldemar Jannsen skrev i sin tidning Perno Postimees att varje by i Tyskland har en sĂ„ngklubb och inspirerade ester att bilda liknande föreningar. 1858 tog Jannsen Schweiz som förebild: “I staden ZĂŒrich sjöng de sĂ„ att vĂ€ggarna skakade. Jag blir deprimerad nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ hur fattiga vi Ă€r i nĂ€r det gĂ€ller sĂ„ng!”
Mellan 1843 och 1912 hölls 22 nationella sÄngfestivaler i Schweiz och 13 nationella sÄngfestivaler frÄn 1922 till 2015, pÄ olika platser. Den senaste hölls i Meiringen 2015 och nÀsta planeras ske 2022 i Gossau. Det fanns 12 000 sÄngare pÄ sÄngfestivalen Är 2015.
De första tyska nationella sÄngfestivalerna verkar svÄra att datera, eftersom mÄnga evenemang av detta slag hölls Ätminstone sedan 1838. FrÄn 1865 till 1912 organiserade Deutscher SÀngerbund Ätta nationella sÄngfestivaler, Deutscher SÀngerbund och dess efterföljare, Deutschen Chorverband, 15 nationella sÄngfestivaler frÄn 1924 till 2016, Àven dessa pÄ olika platser, tvÄ av dem (1890 och 1928) i Wien. Den senaste tyska nationella sÄngfestivalen hölls i Stuttgard 2016. Det fanns 20 000 sÄngare pÄ sÄngfestivalen 2012.
Nationalromantik
Samtidigt frĂ€mjade sĂ„ngrörelsen i Tyskland och de baltiska lĂ€nderna ocksĂ„ nationalromantiska idĂ©er som spridit sig i Europa. Nationell uppvaknande intrĂ€ffade överallt. Mer tonvikt lades pĂ„ nationell sammanhĂ„llning och patriotism. Ăkningen av den tyska medvetenheten i de baltiska staterna ledde i sin tur till att göra större skillnad till befolkningen pĂ„ landet (Undeutsch) och till förakt av denna. I gengĂ€ld introducerades begreppet det estniska folket och Jannsen och andra mer aktiva mĂ€nniskor började bilda liknande sĂ„ngföreningar. Snart startades estniska sĂ„ngfestivaler. De första estniska sĂ„ngföreningarna var Revalia som grundades 1863 och Estonia och Vanemuine som grundades 1865.
Nationella sÄngfestivaler
Den första estniska sÄngfestivalen hölls i Tartu 1869. FrÄn och med den sjÀtte sÄngfestivalen har evenemanget alltid hÄllits i Tallinn. De första sju sÄngfestivalerna hölls under tsartidens Ryssland. Mellan vÀrldskriget hölls fyra sÄngfestivaler och under sovjetisk ockupation tio festivaler. Nationella sÄngfestivaler hÄlls vart femte Är.
Lokala sÄngfestivaler
AllsĂ„ngsevenemang med lokala körer hölls redan före den första nationella sĂ„ngfestivalen. De första sĂ„ngevenemangen dĂ€r mĂ„nga estniska körer sjöng tillsammans organiserades 1855 och 1857 i PĂ”lva. Den första sĂ„ngfesten som fick större uppmĂ€rksamhet hölls 1863 i AnsekĂŒla, med 500 sĂ„ngare. Före de nationella sĂ„ngfestivalerna började vet man att det hölls sĂ„ngfestivaler Ă€ven i JĂ”hvi, Simuna, Virland, Laiuse, Dagö, PĂ€rnu hĂ€rad och Uulu herrgĂ„rd.
NÀr sÄngfestivalerna etablerades blev regionala och lokala sÄngfestivaler vanligare. SÄledes mellan VI och VII nationella sÄngfestivaler hölls 23 sÄngfestivaler pÄ olika platser, och mellan X och XII nationella festivaler hölls det redan 104 sÄngfester.
Speciella sÄngfester
1956 hölls för första gĂ„ngen en sĂ„ngfestival för studenter i de baltiska lĂ€nderna under namnet Gaudeamus. FrĂ„n och med 1962 hĂ„lls ungdomssĂ„ngfestivaler vart femte Ă„r. Innan landet Ă„terfick sin sjĂ€lvstĂ€ndighet hölls kvĂ€llssĂ„ngfestivaler. Ă
r 2000 organiserades en estnisk-finsk sĂ„ngfestival. 2008 var det en punk-sĂ„ngfestival, och i samband med 90-Ă„rsjubileumet för Estland, en kvĂ€llssĂ„ngfest med namnet “MĂ€rkamisaeg” (pĂ„ svenska âTid för upptĂ€cktâ).
SÄngfestival för utlandsestlÀnningar
Den första stora sÄngfetivalen för estlÀnningar i exil hölls 1946 i Altenstadt, Tyskland och 1947 i Augsburg. Dessutom har de hÄllits i Sverige, USA, Kanada, Australien, England, Nya Zeeland och under ESTO-dagar.
KĂ€lla: NordenBladet.ee
