Stiftelsens främsta mål är att se till att fastigheten hålls i nuvarande skick. Enligt utredningen ska stiftelsen göra upp en verksamhetsvision på basis av vilken man kan ansöka om finansiering och användare för Pemars sanatorium samt vidta nödvändiga renoveringsåtgärder.

I utredningen föreslår man att Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt utan ersättning överlåter hela fastigheten, inklusive lösöre, till stiftelsen. Staten bidrar med 500 000 euro som basfinansiering för stiftelsen och förbinder sig till högst 2,5 miljoner euro i administrations-, planerings- och reparationskostnader under de kommande fyra åren. Alvar Aalto -stiftelsen och Pemars stad ska enligt förslaget bidra till stiftelsens basfinansiering med minst 30 000 euro var. Det här är ett ramvillkor för att staten ska delta.

Det finns möjligheter för kultur- och hälsoturism i Pemars sanatorium. Enligt utredningen erbjuder en mångsidig verksamhetsmodell, där ett flertal aktörer inom rekreationsbranschen utnyttjar lokalerna, de bästa förutsättningarna för affärsverksamhet. Ur ett affärsperspektiv är det också viktigt att bilda internationella samarbetsnätverk.

Verksamhetsmodellen som föreslås i utredningen togs positivt emot i regeringens förhandlingar om tilläggsbudgeten tisdagen den 18 juni.

Forsknings- och kulturminister Annika Saarikko var i januari 2019 familje- och omsorgsminister och var med om att sätta igång utredningsarbetet som nu är färdigt.

“Jag är glad att jag som forsknings- och kulturminister tillsammans med miljö- och klimatminister Krista Mikkonen får vara med om att främja och trygga framtiden för Pemars sanatorium”, säger minister Saarikko.

“Tryggandet av Pemars sanatoriums framtid är viktigt på grund av byggnadens betydande kulturhistoriska värde. Utredningen utgör en god grund för det här arbetet”, säger minister Mikkonen.

Utredningen gjordes av vicehäradshövding Heikki Alanen och diplomingenjör Olavi Hiekka.

Pemars sanatorium är Alvar och Aino Aaltos genombrottsverk

Pemars sanatorium är Alvar och Aino Aaltos genombrottsverk och den internationellt mest kända byggnaden. Sanatoriet byggdes under 1929-33 och fungerade fram till 1960-talet som tuberkulossanatorium. Under 1974-79 gjordes sanatoriet om till ett allmänt sjukhus.

Pemars sanatorium är skyddat av lagen om skyddande av byggnadsarvet. Det här skyddar ändå inte byggnadens unika lösöre. Att bevara lösöret som en del av interiören är en väsentlig del av byggnadens arkitektoniska och kulturhistoriska värde. Pemars sanatorium är sedan 2004 uppsatt på Unescos lista över förslag till världsarv.

Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt upphörde med sin verksamhet i Pemars sanatorium 2015 och inledde försäljningen av objektet i juni 2018.

Mer information:

Riitta Kaivosoja, överdirektör, undervisnings- och kulturministeriet, tfn 02953 30129, fornamn.efternamn@minedu.fi

Päivi Salonen, kulturråd, undervisnings- och kulturministeriet, tfn 02953 30281, fornamn.efternamn@minedu.fi

Helena Säteri, överdirektör, miljöministeriet, tfn 040 779 6666, fornamn.efternamn@minedu.fi

Tommi Laanti, byggnadsråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 146, fornamn.efternamn@minedu.fi

Utredare: TF Heikki Alanen, tfn 050 568 8066 och DI Olavi Hiekka, tfn 0400 252 394

Utredningen som undervisnings- och kulturministeriet och miljöministeriet har låtit göra om en kommersiellt livskraftig verksamhetsmodell är färdig. I utredningen föreslås att Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, Alvar Aalto –stiftelsen och Pemars stad ska enligt förslaget grunda en stiftelse som förvaltar sanatoriet. Administrationen och skötseln av Pemars sanatorium behandlades i regeringens förhandlingar om tilläggsbudgeten tisdagen den 18 juni.

Till skillnad från läget i andra EU-länder har bostadslösheten i Finland minskat flera år i följd. Också antalet vräkningar har minskat betydligt.

Utredningen visar att viktiga metoder i arbetet med att minska bostadslösheten bl.a. har varit att stödja produktion av bostäder med skäliga boendekostnader och att tillämpa principen Bostad först. Enligt Bostad först-principen ska man se till att den som är bostadslös först får tak över huvudet innan man tar itu med andra problem. Genomförandet av principen har försvårats av att det inte funnits behövliga tjänster som stöd för boende i lägenheter som är utspridda i det ordinarie bostadsbeståndet. Under den tid de olika programmen för minskad bostadslöshet har varit i kraft har det byggts sammanlagt ca 7 000 bostäder med skäliga boendekostnader.

Arbetet mot bostadslöshet bör stärkas i kommunerna

På senare år har bostadslösheten blivit ett mer mångskiftande och svårgestaltat fenomen. Bostadslöshet som bottnar i ekonomiska svårigheter har blivit vanligare. Dessutom har den dolda hemlösheten ökat framför allt bland unga.

Enligt utredningen lönar det sig att i fortsättningen satsa allt mer på stadigvarande boende med hjälp av socialservice som stöder boendet. Dessutom bör produktionen av bostäder med skäliga boendekostnader fortsättningsvis främjas i huvudstadsregionen och i andra tillväxtcentrum. Enligt utredningen borde arbetet mot bostadslöshet tas in i de avtal för markanvändning, boende och trafik som ingås mellan de stora kommunerna och staten.

Utvärderingen visar att arbetet för att minska bostadslösheten inte ännu är tillräckligt etablerat i kommunernas verksamhet. För att bostadslösheten ska minska och de förebyggande åtgärderna stärkas krävs det att man bl.a. förtydligar olika aktörers roller och ansvar och skapar enhetliga förfaranden.

Utvärderingen rekommenderar att det under 2019–2023 genomförs ett riksomfattande projekt som ytterligare etablerar arbetet mot bostadslöshet i kommunerna. Projektet ska administreras av Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA). Ett centralt mål är att eliminera bostadslösheten genom att använda och utveckla socialservicen.

Enligt utredningen är det också viktigt att i riksomfattande åtgärdsprogram, strategier och planer som hänför sig till boende beakta arbetet för att minska och förebygga bostadslöshet.

Mer information:

Sari Pitkänen, forskare, Stiftelsen för Rehabilitering, tfn 044 781 3185, fornamn.efternamn@kuntoutussaatio.fi

Tuula Tiainen, specialsakkunnig, miljöministeriet, tfn 0295 250 295, fornamn.efternamn@ym.fi

Att bostadslösheten har minskat i Finland är till stor del bostadslöshetsprogrammens förtjänst, visar en utredning som miljöministeriet låtit göra. I utredningen utvärderas genomförandet och effekterna av tre bostadslöshetsprogram 2008–2018, liksom även hur programmen svarat mot behoven. I utredningen ges även rekommendationer med tanke på framtida åtgärder.