Helena-Reet: Ibland leker jag med tanken på att köpa en herrgård
OHMYGOSSIP – Jag har ett konstigt förhållande till herrgårdar, ett mellanting mellan kärlek och rädsla. Jag gillar när man uppskattar och minns historia och när man rustar upp minnesmärken men jag tycker inte om det att herrgårdarna idag är mer företagscentrum än bostäder. Det är sorgligt att se att bredvid vackra gårdsbyggnader har man med hjälp av extra finansiering och av girighet byggt några billiga och dåligt byggda monsters dit man lockar turister att bo med hjälp av gårdsnamnet. Det är synd att de gårdar som är till salu har allt mindre areal runt sig.
Allt jag skrev ovan är naturligtvis lätt att förstå. Estland är litet och här finns inte många som är både rika och älskar livet på landet, som vill bo långt borta från centrum i ett slott med 20+ eller 30+ rum, med mycket dyr värme tre fjärdedelar av året, ansvar för stora arealer, långt borta från civilisationen och leva med slottets gamla andar (utan att tala om miljoner euro som behövs för sakkunnig utrustning av gården). Det väcker frågan vem som skulle vilja bo där? Nuförtiden är det bra om man har ett barn i tillägg till ett hektiskt liv. Ett sådant liv skulle behöva 10+ barn! Att sitta i en hörna i ett av rummen och undra vad som försiggår i de övriga 29.
Men ändå. Människor köpet herrgårdar för priset känns rimligt och tanken på herrgårdsliv stiger snabbt i huvudet. Jag är inte så optimistisk om detta. Att du kan få en förfallen gård i Estland för en halv eller en miljon euro gör dig inte till en herrgårdsherre. Egentligen kan du få en gammal herrgård ännu billigare – jag har sett annonser om herrgårdar för ett par hundra tusen euro. Det är naturligtvis fråga om fallfärdiga ställen. De flesta som köper ett sådant ställe gör något löjeväckande. De måste kivas med myndigheten för fornminnen och trixande visa att något ser ut som att upprustas även om de flesta i bästa fall under tio års tid kan laga bara en del av taket eller resa ställningar som ser lovande ut. Även jag har ibland tänkt att köpa en gård trots allt – låt vara, vi väntar, vi funderar, vi kollar – men sedan känns det som ett bedrägeri. Att lura sig själv och stället.
Jag har tänkt att ok… herrgård lockar även mig, men samtidigt hatar jag gamla, förfallna saker, storhetsvansinne (sjukdom som även jag stundtals lider av), ställen där det spökar, slöseri, plikter… men även att det vore en utmaning… och utmaningar gillar jag. Även om min ekonomi idag inte ger ett utrymme för att skaffa herrgård, leker jag ibland med tanken – jag gör kalkyler, skissar och planerar i min fantasi. Jag har ibland tänkt att det vore kanon att köpa sig en gård där ens släktingar ett par hundra år tidigare pockat och förödmjukat sig inför gårdsherren… att historien utvecklas åt ett positivt håll. Men hämnd som motiv är i själva verket allra mest förödande och dummast. Allting i livet borde ske med hjälp av kärleksenergi, kraft som är sund och för framåt, inte girighet, hämnd eller för att imponera på andra. Förmoda att du är är den viktigaste, rikaste och mest älskade människan i världen – hur skulle du göra då? Vilka beslut skulle du fatta? Hur skulle du agera när du inte behöver bevisa någonting för någon annan? Hur skulle du leva ditt liv då?
Fotografier: 3 x slottet Taagepera (OBS! Bilderna är från internet som jag laddade ner på eget bevåg. Jag hittade ingen hänvisning till ägaren. Om ägaren känner igen sina foton och önskar att vi skriver in namnet eller att vi tar bort dem från bloggen, ta kontakt med mig så fixar vi det på en gång.)
Min första och viktigaste sak vad gäller köpet av en herrgård är (förutsatt att ekonomin tillåter köpet) kärlek och känsla – om de saknas, låt bli. För att du ska vara riktigt lycklig, lev så att kärlek är med i varje steg!
Jag tycker om många herrgårdar men det har inte klickat än för någon av dem. Jag har inte besökt så många gårdar och sett dem men jag är övertygad om att de rätta sakerna kommer till dig och söker sig till dig. Ett nästan fullkomligt tecken fick jag i internet helt oförhappandes när jag råkade se bilden av gården Taagepera i jugendstil men när jag såg annexet ett stenkast bort försvann känslan. Det kan naturligtvis rivas osv… men för att bo i ett slott med 32 rum i Valgamaa måste man vara inte bara en miljonär utan ekonomiskt helt oberoende. För att jag inte sett stället och omgivningarna med egna ögon talar jag inte mer om den saken – även om jag erkänner att jag är intresserad och den har väckt min nyfikenhet. Det finns nåt där… vad det är vet jag inte idag.
Att köpa en fastighet är det enklaste. Även om fastigheten inte skulle vara till salu idag, går den att köpa ändå efter förhandlingar och till ett överenskommet pris. Men jag känner inte bara kärlek utan även rädsla vad herrgårdar beträffar. Jag har en känsla av att om köpet har gjorts i ett annat syfte (vill starta business/hotell där) kan det förstöra glansen av ett gammalt minnesmärke och freden för gamla andar som bor där och för sedan gammalt bofasta mystiska varelser. Jag skulle inte bli förvånad om det kom fram att det i gamla herrgårdar bor Ägare, andan av ett träd (exempelvis ask träds anda), Andar (Spertus/Spiritus), några aktiva andar (exempelvis Mardröm), eller några dödens andas (exempelvis Spöke – eller Troll – eller Förvirring… i värsta fall Utkastare). Förmodligen vill ingen som satsat dyrt på sin investering att den skulle motarbeta, eller ännu värre att de skulle göra en galen så att man hamnar på mentalsjukhus. Förr i tiden var det mycket vanligt att ägarna begravdes i gårdens jord, vilket betyder att de som inte släppt taget av “den värdefulla och dyra” jordiska egendomen, övervakar allt jämt vad som sker i herrgården. Som regel var de flesta av gårdsherrarna mycket rika på sin tid, och de hade tvångstankar och de pressade andra med sina åsikter – vilket gör deras andar likadana – lika giriga, bestämda och dominerande. Man kan få deras vrede på sig om man agerar obetänksamt eller gör onödiga ändringar. På samma sätt en bitter eller illa behandlad tjänstefolk (dräng eller piga) kan ha stannat kvar efter sin död för att spöka. Nu har jag gjort hela saken helt mystiskt men jag tror att när man köper ett sådant gammalt gods lönar det sig att tänka på dessa saker. Men man behöver inte bli skrämd för det går att rena energier med kärlek och omtanke, och med böner går det att skapa ro där det behövs.
