Helena-Reet: Barnens skollov och ett par ord om barnuppfostran (autistiskt barn)
OHMYGOSSIP – Barnens skollov gick fort. Estella Elisheva (11) reste på egen hand till Ösel för en vecka till “Öns mormor”, och Ivanka Shoshana (9) stannade hemma. Genast när någon reser bort från hemmet, kommer saknaden – och innan dagen är slut, känns det för mig som någonting fattas. Barnen måste ändå bli självständiga och variation är bra för alla. Jag gillade hur Estella helt själv noggrant packade sina saker och reste ensam med buss till Ösel. När hon kom hem sade hon att hon gillar när dagarna är noga planerade från morgon till kväll (som i skolan eller hos farmor) och att hon inte gillar lediga dagar i största allmänhet.
Vi har nu regnigt och soligt väder. Jag föreslog Ivanka att även hon kunde åka till farmor som variation, men hon ville hellre stanna hemma. Vi tog promenader, vi krattade löv i trädgården, jag klippte grenar från buskar och gjorde planer för trädgården. Jag planterade pepparmynt, jordgubbslandet behövde en omgång. Sådana vardagliga sysslor. På kvällen tittade vi på tecknade filmer och Ivanka flyttade sin bädd till mitt rum och kröp in i min famn.
Ivanka har börjat prata mer, vilket gör mig glad. Ett tag var jag rädd för att hon inte skulle börja tala alls men nu pratar vi rätt mycket. Hon kan läsa och vanligtvis även förstå det hon läser men att diskutera vållar problem. Nu kom hon till mig och sade: “Mamma födde Ivanka år 2008”, “år 2009 var Ivanka ett år gammal”, och sedan sade hon: “år 2030 kommer Ivanka att föda Louvise och Alex”. Jag får tårar i ögonen för när jag följer hennes utveckling har jag gått igenom alla slags scenarier – allt möjligt förutom att hon skulle få barn någon gång. Hon är diagnostiserad autism (enligt pappren en grov skada), men skalan på hennes spektrumstörning är enligt beskrivningen annorlunda i många hänseenden än hos andra autistiska personer. Hon har till exempel inte tvångstankar, hon har inte haft sömnsvårigheter, hon är inte rädd för olika slags material och hon föredrar inte eller väljer färger eller kläder, hon är heller inte våldsam. Dessutom behöver hon inte nödvändigtvis ensamhet, hon vill gärna vara tillsammans med andra barn, men hon kan inte leka lekar som andra ofta leker.
När hon var yngre, tyckte jag att hon saknade empatisk förmåga men med tiden visar det sig mer och mer att det inte stämmer. Förskoleåldern var allra svårast – då yttrade hon sig allting genom att skrika, när hon var yngre visade hon det genom att kasta sig på golvet. Allt detta är nu historia – jag kan gå och handla tillsammans med henne, gå på stan, uträtta ärenden helt lugnt – hon lyder och beter sig ordentligt. Mormor (min mor) var så modig att hon tog henne med sig ända från förskoleåldern till olika tillställningar (teater, konserter) – vanligtvis slutade det dock att de lämnade tillställningen mitt i programmet men barnets världsbild vidgades helt säkert. Jag kunde inte ta lika stora steg. Min gräns gick där att jag kom från affären med ett vrålande barn i famnen och lämnade vagnen/kassen i affären. Det hände varje vecka! Men jag önskade inte heller att barnet skulle bli sittande bara hemma. Jag gick till affären med henne så att jag köpte bara en sak åt gången för hon gillade inte att stå i kö. Man sade ofta till mig att jag har ett ouppfostrat barn. Numera kan jag tillbringa timmar med henne, hon har vuxit ut ur det gamla beteendet. På samma sätt har hon med hjälp av regelbundna besök hos logopeden lärt känna alfabetet, att skriva, läsa, vilket har öppnat henne en ny värld med hjälp av internet. Hon tillbringar mycket tid framför datorn och jag hindrar henne inte för hon lär sig mycket. Hon har lärt själv alla länder i världen sig helt, flaggor och huvudstäder, hon googlar mycket och använder sig av google translate. Hon förstår både estnisk och engelsk text, för av någon anledning är hon intresserad av engelskspråkiga videor. Hon behärskar datoranvändningen på mycket hög nivå. Och nu äntligen har även talet kommit fram!! Hon har börjat prata när hon leker med dockor och svarar bra på frågor och ställer även själv frågor.
I vilket fall som helst är hon inte dum men ibland kan hon överraska andra människor med sitt beteende – oftast kommer det fram när hon gör saker som “samhällets normer” inte känner till och inte heller accepterar. Samhällets normer är gjorda för genomsnittsmänniskan men hon är inte en medelmåtta. Men vem av oss är det? Vi har var och en sådant som “är utanför det normala”. Ivanka har lärt mig mer än någon skola – hon har öppnat mina ögon och påverkat min värdegrund så mycket att jag är tacksam för henne. Hon är här för att ge en lektion och för att hjälpa människor i hennes närhet att växa andligen – hon är från den nya världen, från det stället dit hela samhället är på väg, men som för oss än i dag är obegriplig. Jag tror att hon är klokare än vad vi tror. I vilket fall som helst lever jag i dag en dag i taget – hit in tills har det bara blivit överraskningar – positiva överraskningar. Väldigt många saker som jag trott inte skulle hända har redan hänt. Hon är bara 9 år gammal. Allting är möjligt. När man har ett autistiskt barn bör man leva en dag i sänder och aldrig tappa hoppet – barnet växer, medicinvetenskap utvecklas och man kan aldrig veta vilka planer DEN ALLRA HÖGSTA har för oss!
Texten till denna dags blogg har som dekoration dessa fotografier – är inte molnen otroligt vackra? Som från sagornas värld!
