Home POPULÄRA NYHETER Page 4

POPULÄRA NYHETER

Trettonåriga estniska violinisten Estella Elisheva om sina konserter i Japan: Nu måste jag börja komponera själv

By
NordenBladet.se
-

NordenBladet – Den 13-åriga student vid den judiska skolan i Tallinn, som studerat fiol vid Saku musikskola under sex år, fick börja njuta frukterna av sitt arbete. Estella Elisheva, som nominerades till den bästa fiolinisten i Nordvästra Estland i sin åldersgrupp, uppträdde som sångare i Israel i juni och i augusti fick hon ett alldeles nytt artistvisum för att ge fiolkonserter i Japan. För den unga musikern som tidigare bara uppträtt i Estland och Skandinavien är det ett stort steg på karriärstegen, vilket kommer att inspirera till att öva mera och överväga en karriär som musiker.

”Varje prestation inspirerar till att träna och arbeta hårdare. Att få uppträda ger en fantastisk upplevelse och mycket energi, nya bekantskaper och idéer för framtida planer. Ju mer jag övar, desto mer gillar jag musik eftersom färdigheterna möjliggör att spela musik på gehör och det blir lättare och lättare att lära sig nya stycken. Inte så mycket just nu men så småningom börjar jag skriva musik själv”, säger Estella Elisheva till NordenBladet.ee.

”Jag har det relativt lätt – på musikskolan har jag de bästa lärarna på plats tre eller fyra gånger i veckan för att dela med sig av sina kunskaper, med min fiolärare Kaari Klesment och min solfedzo-lärare Urmi Sinisaar har jag haft fantastik tur, och mamma som arrangerar, är manager och tar hand om mediakontakter. Mamma är mitt största fan – ger erkännande och inspiration varje dag. Mitt jobb är bara att öva. Jag uppträder nu som soloartist och med orkester. Men till exempel för Japan satte vi ihop en tillfällig grupp med fiol + kantele för att introducera estnisk musik där. För närvarande innehåller min repertoar mycket traditionell musik och folklore. Efter att ha återvänt från Japan kommer jag tillsammans med kantelespelaren Sandra Serena att ge ett par konserter även i Estland – även om de kommer att vara relativt små konserter, för mindre publik, men programmet är redan klart och varför skulle vi inte uppträda tillsammans igen. Jag kommer att spela solo även på en tillställning som Estlands president står för. ”

I Japan gav du många konserter och uppträdde på Estlands Musik Dag. Hur gick det med konserterna och planerar du att uppträda i Japan även i framtiden? ”Konserterna gick mycket bra. Konstellationen violin + kantele var ganska fascinerande som variation, eftersom jag vanligtvis spelar ensam, med ackompanjemang med flygel eller synth. Kantele bidrar med den nordiska mystiken, passar mycket bra ihop. Med 127 miljoner invånare är Japan världens 10: e största befolkning, med en enorm marknad och den japanska publiken förstår att värdesätta kvalitetsmusik. Nordens och vår kultur är djup, fascinerande och mystisk – vår musik är fantastisk att spela och bra att lyssna på. Det förmedlar lugn och ger styrka. Jag kommer säkert att uppträda i Japan även i fortsättningen.

Du säger det så säkert som om något redan är planerat? Hur fungerar det för en 13-åring att uppträda på andra sidan jordklotet? “Inget är spikat än, men det blir konserter när de planeras och organiseras. Min mamma, som är min manager, tar hand om alla praktiska detaljer. Jag har fått tillstånd upprättat hos en notarie att resa ensam, jag pratar fyra språk (Estella Elisheva talar förutom estniska även engelska och ryska flytande och har studerat hebreiska under sju år – red.), mamma gör kontrakt med agenter som i sin tur arbetar för evenemangen och deras marknadsföring och i utlandet med de lokala arrangemangen. Redan på flygplatsen i Japan möttes jag av den som ordnade allt för den Japanska delen – hotellen, dagsprogrammen, workshops och framträdandena är minutiöst planerade. Den här gången är jag artist för det japanska företaget Harmony Fields, och inom ramen för det gemensamma projektet för den japanska staden Saku och Saku i Estland.”

Vilkens slags framtidsplaner har du som artist? ”Just nu gör jag inga långtidsplaner för min karriär. Jag övar så mycket som möjligt, för jämfört med professionella musiker är jag totalt novis och nu kommer jag att ha tid till att komponera själv. Jag vill utveckla mig själv även som en kompositör och ge mitt bidrag till den estnisk musiken.”

Mer info om den unga fiolinisten Estella Elishevas sysslor hittar ni på hennes hemsida:  estellaelisheva.com och foton från resan i Japan kan ni se på hennes Instagram-konto: @estella.elisheva

https://www.instagram.com/p/B1yR9Qchlgt/



Bild: Från vänster Shigekazu Yamada, Laura Linnaks, Sandra Sulin, Estella Elisheva, Aivar Surva och Mari Jürjens. (Harmony Fields/ Kazuhiro Kamio)

Förutom de estniska musikerna Estella Eisheva och Sandra Serena Sulin var denna gång med på denna turné till Japan och på Estlands Musik Dag även skådespelare och sångare Mari Jürjens (f.d. Pokinen) och kompositör och musiker Aivar Surva. Tidigare har flera andra estniska artister besökt Japan genom Harmony Fields – till exempel folkmusiker och sångare Mari Kalkun och folk-gruppen Trad.Attack!

https://www.facebook.com/HarmonyFields.jp/photos/a.372728596152215/2430410340384020/?type=3&theater


Foto: Estella Elisheva (fiol).  (NordenBladet/ Helena-Reet Ennet)

Foto: Sandra Sulin (kantele) och Estella Elisheva (fiol).  (NordenBladet/ Helena-Reet Ennet)

Öppningsbild: Estella Elisheva (NordenBladet/Helena-Reet Ennet)

Helena-Reet: Mitt mönster – stora planer lyckas, små planer misslyckas + 9 REKOMMENDATIONER för att även dina stora projekt ska lyckas!

By
Helena-Reet Ennet
-

NordenBladet – Jag har märkt att ju större sak jag börjar med desto större framgång når jag. Det är redan som ett mönster – stora planer lyckas och små planer misslyckas. Kanske är anledningen att jag tar större planer mer seriöst och med större passion. Först tenderar stora planer att kännas så stora och omöjliga att verkställa, att jag får en stor önskan att bevisa för mig själv och andra att sådana planer ändå kan genomföras.

Jag gillar utmaningar. Jag jobbar mångdubbelt fortare när jag har ett mål framför ögonen. Det är ganska vanligt att jag sätter ett så högt mål att de flesta skrattar åt det. Det är att beklaga att människor förlöjligar stora planer och projekt och ger ofta upp av ren bekvämlighet. Naturligtvis blir inte alla entreprenörers planer förverkligade eller lyckade, och aj-aj hur mycket glädje (skadeglädje) för människor orsakas av att ett av dina projekt misslyckas. Då kan du vara helt säker på medieuppmärksamhet och tillräckligt med samtalsämnen. Det är förvånansvärt hur mycket glädje människor får av andras olycka.

Dock har jag redan vant mig vid det under årens lopp. Vanligtvis är det ju så att ju större hinder och skadeglädje det finns i förväg, desto större entusiasm och smarthet har jag när jag sätter igång. Det är egentligen lättare att jobba med större saker än med mindre. Varför? Därför att omedvetet vill människorna se andra som förverkligar stora saker. I början skrattar de, senare följer de dem eller kopierar dem.

Har du någonsin begärt en så stor summa pengar när du gör en affär så att det känns pinsamt för dig? Har du lagt fram en så idiotisk idé att dess galenskap skapar intresse? Jag har, och idag tänkte jag just på det att nästan alla mina stora och galna planer har blivit framgångsrika, och de små “småpengar” -projekten väntar på svar och svalnar. Jag gillar projekt som många inte vågar ta. Jag gillar sådana planer som skrämmer även mig själv. Jag vill dock växa organiskt och utan risk. Jag vill inte leva i skuld. Jag gör dock stora planer med pengar som jag ännu inte har, men jag spenderar aldrig pengar innan jag verkligen har dem. Jag gillar inte att riskera pengar. Istället tycker jag om att riskera galna idéer och att utveckla olika win-win-samarbetsprojekt.

Today´s success motto! If you wish to be Great and wish to do Great things —
you need great and open minded (even little crazy) people around you!
People, who believe in the beauty of their dreams! – Helena-Reet

 

Mina 9 rekommendationer för dig för att lyckas med dina stora projekt

– DET ALLRA VIKTIGASTE: Se till att projektet du vill börja arbeta med är pedagogiskt eller nyttig/nödvändig för världen/mänskligheten, så att du kan växa till som person.
– Din goda idé har inget värde om du inte förverkligar den. Idéer är många gånger svårare att genomföra än att uppfinna.
– Tala om din idé, gör reklam för den (var inte rädd för att din idé skulle bli stulen för det är som det jag skrev i föregående stycke svårare att genomföra än idén själv). En bra idé är sådan som redan innehåller en uppfattning om hur man genomför den.
– Var inte rädd för det faktum att du vill bygga en miljard euro-verksamhet, men det finns ingen miljon euron att spendera. Det finns gott pengar i världen.
– Var tålmodig och självsäker. När du tror på din egen plan, gör allt för att få den att hända.
– Utveckla inte ditt företag med hjälp av lån. Ju mer organiskt ditt företag växer desto lugnare kan du sova på nätterna och desto mindre kommer din plan att drabbas av ekonomiska kriser.
– Hitta kollegor och samarbetspartners.
– Ge tillbaka till världen … det enda som lönar sig är att göra gott! Om människan och samhället inte växer och utvecklar sig andligt är din plan inte hållbar. Om du vill uppnå något riktigt stort, var medveten om att stora handlingar börjar med små förändringar. Var den som är med i denna kedja.
– Var inte rädd för att förlora, var inte rädd för att folk ska skratta åt dig. Stora skepp följs alltid av måsarnas skri. Ibland sjunker ett fartyg, det måste man ta hänsyn till. Ta sedan det som en lärdom.

Mitt senaste stora projekt är skapandet av varumärket Elisheva & Shoshana (E&S). Det har varit en enda stor framgång och ett bra exempel på att allt är möjligt! Bland världens främsta varumärken inom kosmetika, som Estee Lauder, Olay, Lancome, Biore, Shiseido, Dove, Neutrogena, osv., har vi fortfarande en lång väg att gå, men vi har gjort en bra början. I några månader har vi också börjat utveckla vårt försäljningsnätverk i Estland utöver försäljningsställen i Finland och Sverige. Det är självklart lättare för mig att starta ett sådant projekt än för de flesta andra, för att jag har en läsarkrets på flera miljoner på NordenBladet och OHMYGOSSIP och på sociala medier – en daglig mediekanal på sex språk.

Elisheva & Shoshanas handgjorda tvålar och badsalter är stolta produkter bland de skandinaviska toppvarumärkena, och i februari introducerar vi även kropps- och hårbottensprayer, och schampo, balsam och flytande tvål utvecklas redan!

Det är en riktig lyx att arbeta med en så feminin sak som kommer att göra gott för din familj och för många människor i världen. Jag talar för en renare värld, ett hälsosammare liv! Vi placerar själva våra produkter bland lyxkosmetik (lyx-vårdande kosmetik), eftersom vårt huvudsakliga försäljningsargument är kvalitet och produkternas effektivitet. Eftersom min yngre dotter Ivanka Shoshana har autism och är känslig för en mängd olika produkter och jag själv är mycket känslig för en mängd olika aromprodukter, så vårt mål är att producera miljövänlig vårdande kosmetik, idealisk för människor som har en mycket känslig hud och hårbotten. De flesta av våra råvaror/örtplantor odlar vi själva i våra egna trädgårdar! Idag beställde jag 10 000 nya förpackningar! Numren och siffrorna växer så vansinnigt snabbt att jag måste nypa mig själv för att tro att det är sant! Such a success! Jag är så tacksam att jag kan arbeta med de saker jag gillar och som är verkliga utmaningar!

Läs också:
Helena-Reet Ennet: MIN VÄG TILL MILJARDÄR eller hur bli en medlem i den mest elitistiska gruppen för människor i världen?

https://www.instagram.com/p/BsKhYEZHuW7/

https://www.instagram.com/p/BsKcXJfnp7f/

https://www.instagram.com/p/BsKdBqfn5h4/

 

Helena-Reet: Med barnen Finland runt med bil (VOL10 – I Kuopio i Mellersta Finland) Sevärdheter + Resefoton!

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – När vi hade ätit frukost i Kajana (läs HÄR), började vi resan mot Kuopio. Jag anser att resa med bil är ren lyx – inga klockor stressar dig, bilen transporterar hälften av dina ägodelar, du kan stanna var du vill osv. Mycket bekvämt och dessutom detta med lyx… man behöver inte sitta bredvid en annan i flyg, stå i kö i flygplatsens incheckning osv.

Från Kajana genom Sukeva, Soinlahti, Iisalmi, Peltosalmi, Kirma, Nerko, Lapinlahti, Mäntylahti, Alapitkä, Pöljä, Aappola, Siilinjärvi ja Sorsasalo är det 17 mil längs E63 till Kuopio (ungefär två timmars körning).

Numera är Kuopio den nionde största staden i Finland med sina 118 434 invånare. Greve och svensk generalguvernör Per Brahe den yngre grundade staden Kuopio år 1653, men staden fick inte stadsrättigheter förrän november 1775 då Sveriges kung Gustav III krävde stadens grundande och erkännande. Nästan en fjärdedel av Kuopios area är vattendrag och hälften skog – och tack vare det är det allmänna intrycket mycket vackert. Jag gillar så naturen! Kuopio har en så söt gammal stadsdel (fint torg, intressant byggnad med saluhall och historiskt stadshus). Jag tillbringade två dagar i Kuopio med mina barn. Jag hade reserverad två nätter på Sokos Puijonsarvi, men barnen ville så gärna besöka ett SPA (sådana hade vi ju inte besökt på sistone…) och därför avbeställde jag bokningen och vi tog in på Rauhalahti SPA för en natt. Barnen applåderade glatt med sina händer och vi hade en mycket trevlig kväll.

Den andra dagen använde vi till shopping i Kuopio centrum (jag köpte en vinterjacka, en kort kappa, två yllekoftor och en ny resväska), vi letade även samarbetspartner till varumärket för kosmetika Elisheva & Shoshana (och just nu är förhandlingarna i gång med en butik i centrum… och därför kan man sannolikt snart köpa E&S handgjord kosmetika även i Kuopio!), sedan mötte jag en väninna sedan många år tillbaka och på kvällen fotograferade jag och Estella Elisheva (i öppningsbilden) klädda i Ohmygossip Couture skjortor på Puijonsarvi hotell för OHMYGOSSIP Teen. Jag försöker lägga fotogalleriet på siten i när framtid.

Kuopio har många sevärdheter, beroende på vad man vill se. De mest kända sevärdheterna är bland annat tornet Puijo som är 75 meter högt och ritat av arkitekt Seppo Ruotsalainen och som har en roterande restaurang för 100 personer (Puijontie 135, 70300 Kuopio) och Kuopios konstmuseum (Kauppakatu 35, 70100). Vi hade redan fått vår beskärda del av information och sevärdheter så vi njöt av en enkel lunch. Det vore kul att åka öster om Kuopio mot Joensuu och alldeles intill den ryska gränsen i Ilomantsi, men vi började känna hemlängtan, och därför tänkte vi att inte göra rundresan ännu längre. Vi har redan rest över 300 mil! I följande reseblogg från Finland nya städer och nya, fantastiska upplevelser!

https://www.instagram.com/p/BpeaNqUHDsM/

https://www.instagram.com/p/Bpgl_VrHh-O/

https://www.instagram.com/p/BpebpUpH2No/

https://www.instagram.com/p/Bpec3T6HPNO/

https://www.instagram.com/p/BpfQEohn1lS/

https://www.instagram.com/p/BpfQyBpH09G/

https://www.instagram.com/p/BpgjpDnnk1X/









https://www.instagram.com/p/BphHtPMHPZb/


https://www.instagram.com/p/BphIkI0nuib/

https://www.instagram.com/p/BphLUHjHTzY/

https://www.instagram.com/p/BphgOdtnihY/

https://www.instagram.com/p/BpjJVuQHckX/

https://www.instagram.com/p/BphxYcZHGdg/

https://www.instagram.com/p/BpjIM4Wn3Kn/

https://www.instagram.com/p/BpjCtn1negE/

Helena-Reet: Att vara vittne för många framgångssagor … eller resan till ett enhöringsföretag

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – Under de senaste tio åren trodde jag att mitt liv var en non-stop-resa – jag har lett medier (NordenBladet + OHMYGOSSIP siter), som finns i 17 olika länder, och samtidigt varit aktiv på alla nivåer – gjort nyheter, översatt nyheter, intervjuat personer, besökt mässor och evenemang och har presenterat dem, gjort fotogallerier, retuscherat bilder, planerat och gjort banners, sålt reklamutrymme, gjort reklamartiklar, undertecknat samarbetsavtal och hittat samarbetspartners, marknadsfört alla varumärken som tillhör respektive varumärke, byggt, designat och utvecklat nätbutiker och webbplatser, representerat alla varumärken på Internationella mässor, gett intervjuer och hållit konferenser, hållit föreläsningar, utvecklat sociala medier för varumärken, planerat ett varumärke för kläder och accessoarer, ingått avtal med detaljhandelskedjor och butiker … listan är mycket, mycket lång!

Med andra ord – jag har gjort 15 till 17 timmars arbetsdagar med två datorer igång samtidigt och i en sådan fart som kräver ansträngning för att överskrida. Allt detta dessutom så att prioritet nr 1 är mina barn. Mitt schema är byggd helt efter barnens scheman och träning – och sådana intressen och sysslor finns det gott om – jag tillbringar ca 2-3 timmar om dagen i bil, som chaufför eller i väntan på att ett intresse skulle sluta och sedan ge skjuts till nästa. Alternativet skulle naturligtvis vara att anställa en chaufför eller att ingå ett avtal med en taxichaufför, men jag gillar att köra bil – då tänker jag och planerar verksamhet, får nya idéer, ger hjärnan och ögonen en annan typ av sysselsättning. Jag vill också vara med barnen vid de tidpunkter när de precis kommer ut och känslorna finns på ytan – när de vill berätta vad de gjort och hur det gått. Jag älskar mina barn så vansinnigt mycket och jag vill att de vet och känner att jag alltid finns där för dem. Jag vill att dom inte bara ska veta men även känna att de verkligen är det viktigaste i mitt liv.

Som ni kan gissa, påverkar en sådan moders kärlek barnen starkt. Äldre dottern Estella Elisheva är begåvad ärligt sagt i allting vad hon än sysslar med. Han går i ryskspråkig skola (den judiska skolan i Tallinn), och därför talar hon flytande både estniska och ryska, hon kan hyffsat bra engelska (med andra ord kan hon uttrycka allt hon vill men ordförrådet kunde vara större) och studerar även hebreiska (har studerat i fem år). Estella tränar 3-7 gånger i veckan, går i musikskola, där hon börjat spela piano i tillägg till fiol, spelar i grupp och i orkester. Hon stiger upp kl. 06.16 på morgonen, är i skolan till kl. 15.00 och slutar med träning och musikskolan kl. 20.00, och därefter studerar hon och övar till ca kl. tio. Ivanka Shoshana, som har autism och när hon var yngre motsvarade hon fem barn, har hittills gjort betydande framsteg. Hon har aktivt tagits med till konserter, evenemang, hobbyer – som ingår i det dagliga livet, jag har sysslat med henne och visat kärlek – och allt detta bär frukt! Med andra ord, non-stop aktiviteter både med barnen och i arbetet.

https://www.instagram.com/p/BevY9zalB-r/?taken-by=helenareetennet

https://www.instagram.com/p/BmvqS1rFCwS/?taken-by=helenareetennet

https://www.instagram.com/p/Bmd4gNgFfGT/?taken-by=helenareetennet

https://www.instagram.com/p/BnQIRu2FK14/?taken-by=helenareetennet

https://www.instagram.com/p/Boeu3wAlff4/?taken-by=helenareetennet

https://www.instagram.com/p/BoPZ1zKnOyi/?taken-by=elishevashoshana

Ibland känner jag mig som en supermamma och en superkvinna, för jag gör mycket och hinner med mycket – en viktig del i det är en bra planering. När man planerar i lugn och ro, vad och hur man ska göra, har man skapat en säker grund för förberedelserna. Nu lanserar jag också varumärket Elisheva & Shoshana – ett varumärke och ett företag som jag grundade för mina döttrar för flera år sedan för att vi skulle göra någonting tillsammans. För att Ivanka Shoshana skulle vara delaktig i verksamheten, för att vi med döttrarna skulle ha ett eget projekt, som är ”vårt” på riktigt. Under de senaste veckorna har jag varit verksam i lanseringen av den vårdande kosmetikserien E & S. Det är glädjande att se hur stort intresset är för detta projekt. Jag har blivit kontaktad av Amazon England och även av tiotals butiker i hela Skandinavien. För tillfället känner jag att jag tänker på flera olika saker på samma gång – faktiskt, och jag vet inte hur det är möjligt. Den här veckan kommer de första försäljningsförpackningarna från trycket, och på lördag, när jag börjar en stor Finland-runt resa med mina döttrar (läs HÄR och HÄR), kan jag verkligen ta med mig de första protuktboxarna för E&S med mig. Helt otroligt! Allting sker i megafart och framåt – så fantastiskt att vara vittne till en framgångssaga till så många varumärken samtidigt. Där det finns, dit kommer mer! Som en klocka 🙂 Hehe.

Bilden i början: På väg till ett enhörningsföretag – från ett litet och enkelt hemkontor (egentligen från bara ett enmansföretag vid köksbordet) har genom åren blivit ett stort mediemonopol och ett internationellt företag med dussintals olika varumärken. Målet är att växa till ett privatägt bolag värderat till en miljard dollar som en enhörning- som riskkapitalisten Aileen Lee kallar ett sådant start up företag.

Helena-Reet: Elisheva & Shoshana lanserar sina första kosmetikaprodukter på marknaden!

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – Äntligen kan jag berätta för er en fantastisk nyhet – vi lanserar Elisheva & Shoshana (E&S) kosmetikaprodukter på marknaden! Jag skapade detta varumärke redan år 2013 och tanken var att göra någonting gott (ta vara på djur och naturen, leva sparsamt, konsumera enbart naturliga varor med kvalité) och göra någonting tillsammans med mina kära döttrar Estella Elisheva och Ivanka Shoshana. Jag ville ha ”ett eget projekt” tillsammans med dem.

Under årens lopp skrev vi bara blogg med adressen elishevashoshana.wordpress.com och samarbetade med olika slags företag. Sedan började vi tillverka handstickade varor med bra kvalité till våra närmaste och våra bekanta. Men snart kan man köpa de första kosmetikaprodukterna. Först ut ti ll marknaden – till apotek, ekobutiker, (natur-)kosmetikaaffärer och återsäljare – kommer personvårdsprodukter: handgjorda tvålar, badsalt och SPA-produkter av mycket god kvalité, med det renaste rena innehåll. De flesta produkterna passar även för dem med känslig hud och för allergiker, även för spädbarn och gravida kvinnor. Alla recept på E&S produkter är gjorda med tätt samarbete med experter med spetskompetens – farmaceuter, kemister och läkare – och de tillverkas för hand för att bibehålla produkternas kvalité och själ. Varje produkt är ett resultat av mycket planeringsarbete, forskning, tid och kärlek. Varje produkt är sådan som jag själv gärna använder för mig själv och för mina barn.

Produktutvecklingen är klar, de första produkterna är färdiga (utan produktskyltar). Just nu skapar jag en hemsida (se elishevashoshana.com) och registrerar produkterna (streckkod, certifikat och börjar göra skyltar). Jag har sedan länge velat göra egen personlig naturkosmetikalinje! Och därför är det jättespännande att ta de första stegen idag!

https://www.instagram.com/p/Bn-zU19nT0R/?taken-by=elishevashoshana

https://www.instagram.com/p/Bn_Wb6WH7OG/?taken-by=elishevashoshana

https://www.instagram.com/p/Bn-rYUUHTFa/?taken-by=elishevashoshana

https://www.instagram.com/p/Bn_QotanuaH/?taken-by=elishevashoshana

https://www.instagram.com/p/BoGpMWmnW-t/?taken-by=elishevashoshana

https://www.instagram.com/p/BoGsHJbH2wD/

https://www.instagram.com/p/BZ3g5IyAqIs/?taken-by=elishevashoshana

https://www.instagram.com/p/Bn_U6sdna6s/?taken-by=elishevashoshana

Helena-Reet: Skandinaviska temaparker – Med barnen i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, Sverige + STORT BILDGALLERI!

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – Jag tror att i Skandinavien finns inte ett barn som inte känner till huvudpersonen i den svenska barnboksförfattarinnan Astrid Lindgrens* bok om Pippi Långstrump – den rika, vilda, starka och välvilliga Pippi. Till många nordiska barn har just denna tjej med två röda flätor gett barndomen många roliga känslor. Jag minns hur jag som liten gillade Pippi. Och på samma sätt som mina barn hade Pippi-feber för ett par år sedan.

I Sverige, med bil från Stockholm via Lindköping 35 mil längs motorväg E4 mot söder (ca 4 timmars resa) eller från Göteborg längs väg 40 via Jönköping mot öst (ca 3 timmars resa) ligger Vimmerby, där år 1981 öppnades Sagobyn med namnet “Astrid Lindgrens Värld” (adress: Fabriksgatan, 598 40 Vimmerby / hemsida: astridlindgrensvarld.se) – verkligen en sagovärld som fängslar både vuxna och barn. En idealisk plats att besöka med hela familjen! Denna spännande temapark är öppen från maj till augusti och där kan man träffa många kända hjältar från Astrid Lindgrens barnböcker.

“Astrid Lindgrens Värld” på svenska (även känd med namnet “Pippi Longstocking Värld” har 180.000 kvadratmeter och där kan man hitta allt – bio, teaterföreställningar, stor sagoborg full med dockskåp, caféer, affärer, lekplats, museum, minidjurpark osv.I parken arbetar över 50 skådespelare som gestaltar olika personer från böckerna. Man kan klappa på Pippis häst och besöka hennes stora, gula villa som heter Villekulla Cottage. Det visas många teaterpjäser på svenska flera gånger om dagen.

Jag gillar att resa med barnen – oavsett om det är barnens resa eller min arbetsresa. Om det är möjligt tar jag barnen med mig. Ivanka Shoshana (10) som har diagnosen autism, har tack vare mina ansträngningar vuxit och blivit duktig. Trots att det är mycket svårt att resa med ett autistiskt barn (man kan aldrig veta när hon blir på dåligt humör och hon kastar sig skrikande raklång på marken och jag har inget annat alternativ än ta barnet i famnen och illa kvickt lämna stället trots isiga och fördömande blickar från närvarande människor) är just resandet en viktig sak som vidgat hennes världsbild och hjälpt henne till socialt liv. Idag kan jag lugnt ta henne med överallt – pinsamma situationer händer mer och mer sällan, vanligen inte alls. Uuuh, men vad hände i Pippis värld. Estella Elisheva (9 år gammal under resan), som i vanliga fall är mycket lydig och som det var lätt att vara med från första början, blev så ivrig av allt att upptäcka att hon försvann åt ena hållet och Ivanka Shoshana (7 år gammal under resan) åt andra hållet – det är klart att jag förstår barnen. Hela temaparken är så fantastisk att även en vuxen glömmer bort sig själv! Nå, och vi kunde naturligtvis inte lämna stället utan att vi var klädda från topp till tå med kläder med varumärket Pippi.

Jag bifogar foton från vår resa (sommaren 2015)
























__________________________

*Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson den 14 november 1907 i Vimmerby landsförsamling i Småland, död 28 januari 2002 i Stockholm, var en svensk barnboks-, sångtext- och manusförfattare samt förlagsredaktör och opinionsbildare. Hon är känd över hela världen för sina barnböcker om bland andra Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Karlsson på taket. Beräknad siffra 2010 för försäljningen av böcker är 145 miljoner exemplar och de har översatts till 101 språk. Många av Lindgrens böcker har filmatiserats. Merparten är svenska spelfilmer och återkommande i Lindgrens filmer är kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Det har även producerats några utländska filmer och animeringar av Lindgrens böcker och noveller.

Lindgren tilldelades ett stort antal nationella och internationella priser för sina böcker, bland annat Svenska Akademiens stora guldmedalj. Hon utsågs även till hedersdoktor vid Linköpings universitet, universitetet i Leicester och universitetet i Warszawa. Flera priser har även instiftats i hennes namn, där det främsta är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på fem miljoner kronor, vilket gör det till världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur.

Lindgren var under senare delen av sitt liv också en betydande samhällsdebattör. I valrörelsen 1976 publicerades hennes novell Pomperipossa i Monismanien i Expressen, där hon ansåg att det var absurt att egenföretagare kunde få betala mer i marginalskatt än de tjänade. Novellen fick stor uppmärksamhet och den och regeringens bemötande av Lindgren när finansminister Gunnar Sträng först svarat att Lindgren har djup okunskap i skattepolitikens irrgångar för att senare erkänna att hon har rätt i sak anses ha varit en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten för första gången på 40 år. Hon engagerade sig för barns rättigheter, mot kärnkraften och i Djurskyddskampanjen med ett flertal debattartiklar i Expressen.

Astrid Lindgren övertog Selma Lagerlöfs plats som motiv på den svenska 20-kronorssedeln den 1 oktober 2015.

Uppväxt och skolgång

Astrid Lindgrens föräldrar arrendatorn Samuel August Ericsson och Hanna, född Jonsson, gifte sig 1905 och bosatte sig på gården Näs, nära Vimmerby. 1906 fick de sonen Gunnar Ericsson (1906–1974) och 1907 dottern Astrid. Familjen utökades senare med Stina (1911–2002) och Ingegerd (1916–1997). Astrid Lindgren fastnade tidigt för läsning och berättar att hon ungefär fem år gammal fick höra en saga om Jätten Bam-Bam och feen Viribunda, läst av en granne Kristin. När Lindgren kunde läsa själv letade hon efter böcker att läsa och minns den första egna boken om Snövit med omslag av Jenny Nyström. Boken köptes genom småskollärarinnan som före varje jul hade med sig material där barnen kunde läsa om vilka jultidningar och böcker som gick att beställa.

Den 7 augusti 1914 började Astrid Lindgren i Vimmerbys småskola. Första dagen var hon rädd och grät, men i boken Astrid Lindgren – en levnadsteckning av Margareta Strömstedt berättar hon om hur hon kom över blygheten. Hon började 1917 på samrealskola där hennes lärare ofta läste hennes uppsatser högt för klassen. När hon var 13 år gammal, 1920, publicerades en av hennes uppsatser i Vimmerby Tidning. Lindgren tog realexamen med höga betyg.

Familjeliv och yrkesliv

Efter realexamen med bland annat A i modersmålet blev Lindgren korrekturläsare och skrev notiser och korta reportage på Vimmerby Tidning, för en månadslön på 60 kronor. Där arbetade hon i två år innan hon 1926 flyttade till Stockholm och lärde sig maskinskrivning och stenografi. Då väntade hon dock barn med den redan gifta chefredaktören Reinhold Blomberg (1877–1947) på Vimmerby Tidning. Han ville gifta sig med henne, men hon avstod och födde 1926 som ogift sonen Lars i Köpenhamn. Valet av Köpenhamn var för att undvika svenskt rättsväsende då hon eftersöktes i samband med att barnets far anklagats för äktenskapsbrott av sin hustru. Sonen Lars fick bo i fosterfamilj där under sina första år. 1929 fick hon en ny anställning på Kungliga Automobil Klubben, där hon mötte kontorschefen Sture Lindgren. År 1930 tillbringade hon en tid i Köpenhamn då sonen Lars fostermor blev sjuk. Han fick då flytta hem till Lindgrens barndomsgård Näs. År 1931 gifte hon sig med sin chef Sture Lindgren (1898–1952) och de fick en tvårumslägenhet. Hon fick möjlighet att ha hand om sin son och bli hemmafru. Sonen har i en intervju berättat att “Hon var inte en sån där mamma som satt stilla i parken på en bänk och tittade på sina lekande barn. Hon ville leka själv och jag misstänker att hon tyckte det var minst lika roligt som jag!”.

Den 21 maj 1934 föddes Astrid Lindgrens andra barn, Karin, som senare blev översättare. Familjen flyttade 1941 till lägenheten vid Dalagatan, med utsikt över Vasaparken, där Lindgren bodde till sin död. Somrarna tillbringades oftast i makens föräldrahem i Furusund. 1939 anställdes Astrid Lindgren som sekreterare till kriminologen Harry Söderman som under andra världskriget organiserade norska polistrupper i Sverige. De insikter i kriminalteknik som hon skaffade sig hos honom inspirerade henne till böckerna om Mästerdetektiven Blomkvist. Lindgrens bror Gunnar Ericsson som var djupt engagerad i Bondeförbundet medverkade till att hon fick uppdragen att skriva julberättelser i tidningarna Landsbygdens jul och Stockholms-Tidningen. I hennes yrkeskarriär kan även nämnas att hon under andra världskriget i hemlighet arbetade på säkerhetstjänstens avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev. Lindgren fick 1947 en deltidsanställning som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Där arbetade hon fram till 1970 då hon gick i pension.

Senare liv

1961 avled Astrid Lindgrens mor och åtta år senare fadern. Hon skrev då en novell om sina föräldrar, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, som en följetong i tidningen Vi. Den utkom senare även som bok. Hon utgick från sin fars berättelser och kärleksbrev som hon funnit i barndomshemmet. Samuel August förälskade sig i Hanna då hon bara var nio år och han var tretton.

I början av 1970-talet gick Lindgren i pension från bokförlaget Rabén & Sjögren. Flera närstående avled, däribland brodern Gunnar.

1963–1993 var hon ledamot av Samfundet De Nio.

Lindgren mottog flera utmärkelser, bland annat Svenska Akademiens stora pris 1971. Enligt Lars Gyllensten var hon föreslagen att efterträda Pär Lagerkvist i Svenska Akademien efter dennes bortgång 1974, men förslaget fick ringa gehör hos akademiens ledamöter.

Hon gav sig även in i samhällsdebatten (se nedan) och detta fortsatte under 1980-talet då hon bland annat engagerade sig för djurs rättigheter. År 1986 dog sonen Lars. Astrid Lindgrens åttioårsdag 14 november 1987 firades på Göta Lejon i Stockholm. Under 1990-talet mottog hon fler utmärkelser. 1996 uppkallade Ryska vetenskapsakademin en asteroid efter henne (3204 Lindgren), något som fick henne att utbrista ”Hädanefter får ni kalla mig Asteroid Lindgren”. Samma år som hon fyllde 90 år utnämndes hon till Årets svensk i världen, något som hon också skämtade om.

Död och begravning

Den 28 januari 2002 avled Astrid Lindgren i sitt hem på Dalagatan i Vasastan i Stockholm, 94 år gammal. Hennes begravning ägde rum i Storkyrkan i Gamla stan. Bland gästerna återfanns bland andra kung Carl XVI Gustaf med drottning Silvia och den övriga kungafamiljen, statsminister Göran Persson, kulturminister Marita Ulvskog, riksdagens talman Birgitta Dahl, landshövdingen i Stockholms län Mats Hellström och kommunstyrelsens ordförande Carl Cederschiöld. Gudstjänsten leddes av Regina Karacsonyi. Dagens Nyheter beskrev ceremonin som “det närmaste man kan komma en statsbegravning”.

Astrid Lindgrens kista fördes genom Stockholm från Adolf Fredriks kyrka till Storkyrkan. Den svarta vagnen var av trä och hade lånats från Skärkinds kyrka. Bakom vagnen ledde en flicka en vit osadlad hingst, en gammal begravningssymbol vid kungliga begravningar. Kortegen eskorterades av ridande poliser och livdragoner från Kungliga Livgardet. För musiken i Storkyrkan svarade bland andra Adolf Fredriks musikklasser, som bland annat sjöng “Idas sommarvisa”. Tommy Körberg sjöng “Fattig bonddräng” ur filmen Emil i Lönneberga (1971). Melodin återkom sedan som improvisation på orgel när kistan bars ut. Ceremonin direktsändes i SVT2. Lindgren gravsattes i hemstaden Vimmerby.

 

Helena-Reet: Två dagars resa till Setomaa och södra Estland + två gånger en liten tripp till Ryssland – SPÄNNANDE RESA! (VOL 1)

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – I sommar har vi gjort massor av korta bilresor i Estland (läs till exempel blogg om resan till centrala och södra Estland med rutten Tallinn – Rapla – Türi – Imavere – Tartu (Dorpat) – Tõravere – Elva – Nõo – Rõngu – Koruste – Pikasilla – Suislepa – Tarvastu – Mustla – Holstre – Paistu – Viljandi – Suure-Jaani – Lahmuse – Vändra – Järvakandi – Kehtna – Saku HÄR och blogg om resan till nordvästra Estland, som berättar om rutten Tallinn – Ääsmäe – Laitse – Riisipere – Turba – Risti – Palivere – Taebla – Linnamäe – Sutlepa – Pürksi – Österby – Hosby – Riguldi – Nõva – Vihterpalu – Hatu – Pae – Harju-Risti – Padise – Rummu – Vasalemma – Keila – Saue – Tallinn HÄR).

På den här bloggen tar jag er till Setomaa! Estella Elisheva (12) hade ett fiolläger i Värska och därför tänkte jag, att efter att tagit barnet till lägret kunde man göra en liten runda till Setomaa. Som alltid började vi i Saku vid Tallinn, där vi har ett underbart hem – jag är så lycklig för jag kan låta barnen växa upp i en sådan lugn, trygg och naturskön omgivning. Jag gillar att köra längs små och lugna vägar – och det är därför jag körde på Viljande väg genom Kajamaa och därifrån genom Rapla och Türi till byn Kabala som ligger i södra Järvamaa. I Kabala stannade vi för första gången och beskrev herrgården Kabala och en lokal A&O affär. En riktigt liten och söt estnisk by, alltid när jag kör genom den, får jag en skön känsla. Även om jag gillar havsutsikt, är jag kanske i grund och botten en inlandsperson. Alla långa åkrar, djupa skogar, backar och dalar ligger mig alltid varmt om hjärtat.

Herrgården Kabala (med namnet Cabbal i befolkningsregistret i prästgården Pilistvere) var en herrgård i Pilistvere härad i Viljandimaa. Numera tillhör herrgårdens ägor Türi kommun i Järva län. Från hösten 1905 fanns huvudkontoret för herrgårdsägarnas självförsvar i Kabala. Sedan 1923 har huvudbyggnaden av herrgården varit Kabalas skola, senare också ett dagis. Historiskt sett gick landsvägen Türi-Viljandi (idag Türi-Arkman landsväg) genom herrgårdens mitt, och går ett par hundra meter väster om herrgården efter justeringar.



Från Kabala körde vi vidare till Imavere, där vi råkade komma till ett riktigt trevligt ställe – längs vägen passerade vi nämligen strutsfarm tillhörande gården Sassi! När barnen såg strutsarna blev de exalterade. Ägorna runt gården var i ordning och välskötta – vilket brukar vara fallet när de tas om hand av driftiga estländare. Ett par kilometer från gården Sassi ligger riddargården Imavere – om den skrev jag mer HÄR, men eftersom jag då inte tog några fotografier, lägger jag bilder nu! När jag ska till Tartu eller södra Estland gillar jag att köra längs just denna väg – när man kör längs landsvägar går det visserligen saktare, men samtidigt finns det mycket intressant att se i omgivningarna. Trots att herrgården Imavere har förfallit, har man inte tagit hand om den och uthuset är riktigt hemskt, är området runt gården fridfullt och vackert. I motsats till många andra estniska herrgårdar finns det gott om mark runt gården – åkrar och skogar – utan insyn från grannar. Ett fantastiskt ställe för SPA och / eller hotellcenter.




Från Imavere körde vi genom Adavere till Tartu, där min äldre syster anslutandes till resan. Planen var sådan att vi tog Estella Elisheva till lägret i Värska och jag, Ivanka Shoshana och Maris fortsatte äventyret till Setomaa och södra Estland. Vägen från Tartu till Värska var relativt tråkig – kanske även för att vi hade bråttom och för att jag inte följde skyltarna vid vägen som skulle ha kunnat ge vägledning till sevärdheter. Vi var på så gott humör att vi sjöng i bilen och skojade så mycket att det gjorde ont i ögonen av allt skrattande. I Põlva fotograferade vi karaktären Karl Kikas (minnesmärke).

Till den som inte känner till estnisk musikhistoria kan vi säga att Kikas (född den 4 november 1914, hemmahörande i Põlva rajoni, kolchosen i Valgajärve) var en legendarisk dragspelsspelare. Kikas anses vara den mest inflytelserika personen inom dragspelskulturen i Estland efter instrumentmakaren August Teppo. Med ett nyskapande och fängslande spel gjorde han instrumentet som från början var ett vanligt instrument i södra Estland känt i hela världen.


Det tog inte lång tid förrän vi var i Lobotka by – busshållplatsen verkade så mäktig, att jag tog en bild på den. Förresten, ”Forna eldarnas nätter“, vars grundläggande tanke var att utveckla kontakter och samarbete mellan folken vid Östersjön, firas i år den 25 augusti – som alltid ackompanjerade av musiker och avnjutande av lokala maträtter. I hela Estland tänds tusentals brasor, naturligtvis även i hamnen i Lobotka, på stranden vid Värska vik. Brasorna tänds en gång om året för att påminna oss om de historiska signaleldarna på stränderna. Under vikingatiden gjordes detta av praktiska skäl, numera främst för att förmedla positiva tankar och budskap.

Varför talar jag om denna ”Forna eldarnas natt” just i samband med byn Lobotka? Då måste man nämligen veta lite om bakgrunden för byn Lobotka. I byn bor ca 75 personer och byns area är nästan 500 hektar. Byborna i Lobotka organiserade de första bydagarna år 1998, och till det fick man ekonomiskt stöd från Värska kommun. Till bydagarna kom byns gamla och nuvarande invånare, sammanlagt mer än 100 personer. Landsbyklubben bildades 1999 för att dela sysslor och ansvar för arrangemang i byn. I samverkan med Värska kommun hittades ett nytt byfält. Med frivilliga krafter byggdes en bygunga och gjordes fältet i ordning. Den första tillställningen, som ordnades på fältet med arbetskraft i denna lilla by, var – Forna eldarnas natt. Det är så fantastiskt hur man vårdar och bryr sig om gamla traditioner och gammal kultur i även i mest avlägsna ställena i Estland – och visar, att det finns liv inte enbart i huvudstaden! Det gillar jag starkt!









När Estella Elisheva lämnades i lägret tänkte vi att vi skulle bekanta oss med Värska. Vi har hört så mycket om gamla tider och “Värska sanatorium” – en gång i tiden hade det varit ett populärt ställe. Vi bestämde oss för att se det med egna ögon. Vi behövde inte ens gå in, för från håll insåg jag att där inte fanns någonting populärt – det fanns enbart gamla minnesfragment. Sanatoriet skulle kräva en grundlig renovering – ännu bättre om det demonterades och att man byggde ett nytt. Jag skulle förmodligen bli allvarligt sjuk i detta sanatorium- vackra tallskogar, och sedan plötsligt rester av gammal avstannad tid. Så ful att jag inte ens ville ta en bild. Men desto bättre intryck gav vattencenter i Värska. Jag tänkte även tanken att stanna där över natten men inte — jag hade planer för ett “extremt alternativ” – att gå någonstans helt okänt. Det var ett rätt beslut!

Vi bestämde oss för att fortsätta till Saatse – jag ville se med egna ögon vad som händer i små orter och hurdana tätorter i den allra mest sydöstra delen av Estland närmast Rysslad är, dit man kan komma enbart genom att passera ryskt territorium två gånger. Vi passerade ”Üüklubi”, som roade oss mycket (detta dialektala ord motsvarar ordet Ööklubi, nattklubb på estniska) och Seutukaistes jordbruksmuseum – Seto Talumuuseum -, där vi åt på gården. Vi förstod ingenting av menyn, vi var som utlänningar – setofolkets språk är så annorlunda än estniska. Till exempel Suulliim är kall soppa… Jag kollade även en tidning som låg på kaffebordet, men det var som kinesiska. Lite förstod man naturligtvis, men det var väldigt konstigt att läsa. Som ett annat Estland. Det som i Võru är en liten dialekt – i stället för estniskans ord ”soe” säger man ”lämmi” (eller på svenska varm), och det finns andra exempel – finns det ett helt annorlunda språk i Setomaa. Man skulle säkert vänja sig vid det och lära sig det snabbt, men för en person från Tallinn kändes det ändå främmande.

Maten tog bort språket och servicen var trevlig. Priserna var rimliga, även om något dyrare än exempelvis i Mustla nära Võrtsjärvi eller i Rõuge, ett stenkast från Võru, men samtidigt betydligt billigare än i Tallinn. En ovanlig meny (inklusive namnen på setospråk) gav en upplevelse och lämnade ett oförglömligt intryck.

















Setofolkets museum öppnades den 17 juli 1998. I setofolkets jordbruksmuseum – kan man bekanta sig med bonde arkitektur, gamla verktyg och handarbetes mångfald från det sena 1800-talet och tidigt 1900-talet. Utställningen innefattar en halvsluten gård, bostadshus, lador för kläder, spannmål och mat, ladugård med höbalar, verkstad, utrymmen med skyddande tak, rökbastu, lerverkstad, smedja, torkhus och ”Tsäimaja” (testuga eller lunch på husets gård). De flesta byggnaderna är ursprungliga, från norra Setomaa. Jordbruksmuseets filial liggen för övrigt i Saatse. Den som grundade den var skolchefen Viktor Veeber poolt och den öppnades år 1974. I maj 2004 byggdes också den nämnda unika tsäimaja.

Med fulla magar styrde vi mot Saatse. Det var en märklig känsla att köra två gånger genom Ryssland. Det kunde inte undvikas heller, men jag tänkte för mig själv – om det möjligen skulle vara mycket svårt att anlägga en ny väg (grusväg), en ringväg, och varför är det så att jag när jag kör i en liten estnisk by måste läsa ett vi kör genom en ryskt område och att det är förbjudet att stanna eller ta en bensträckare. Före Saatse fanns till och med gränspatrull som frågade oss vart vi var på väg. Tja, jag sade, att ”att vi var på en upptäcktsresa i Estland”: )










Saatse (I Setufolkets språk Satserina; även med namn Satserinna, Satseri, Korki och Gorki) är en by i Setomaa kommun i Võru län.

I byn finns en grundskola, ett folkets hus, den ortodoxa Saatses stormartyr Paraskevas kyrka, kyrkogård och en gränsstation. Saatses postkontor stängdes 2007. Saatses ortodoxa kyrka är klassad som byggnadsminne. Den är helgad till stormartyren Paraskeva. Stenkyrkan byggdes 1801 nära den gamla träkyrkan. År 1839 fick den en klockstapel, som ersattes av en ny 1884. Skolans historia sträcker sig till 1895, då den öppnades som en häradsskola i byn Linnaste. Därifrån flyttades den snart till Saatse och omvandlades till en statlig lågstadieskola. Det finns många mycket gamla stenkors på Saatse kyrkogård. Vid byn i Samarina finns ett hembygdsmuseum – Setufolkets museum i Saatse. Genom byn Vassil (Solovski) går vägen Saatse-Petseri, där förbinds vägarna Saatse-Pattina och Saatse-Perdaku. Nära byn längs vägen Värska-Ulitina och mellan Sesnik och Lutepää ligger den så kallade ”Saatses stövel”, där en väg går 1 km på ryskt territorium. –

Fortsättning följer…

Helena-Reet: Mycket pengar är ju kul! 😂

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – De som följt min blogg under en längre tid vet, att min sinnesstämning varierar från den ena ytterligheten till den andra – jag kan vara lyrisk över ett liv på landet och drömma om ett liv som en eremit med minimala kostnader och ett enkelt liv (läs till exempel HÄR), och sedan en annan gång lovordar jag världens dyraste och mest exklusiva badorter, lyxfastigheter och lyxhotell (se till exempel min investeringsplan för fastigheter HÄR). Så är det – i livet behövs båda delar – både glamour och enkelhet och betänketid. Jag älskar verkligen naturen och ensamheten, men inte fattigdomen. Allting är inte så svart-vitt i livet.

På det hela taget gillar jag pengar och rikedom, för pengar öppnar vägar. Säkert är det många som redan har kommentarer i sina tankar – vart behöver man raka vägar, den raka vägen är trist osv…men i denna blogg menar jag det är “ett bekymmer mindre” och ni tycker säkert som jag, att bekymmer har vi alla för mycket av – och större bekymmer än just pengar.

För mycket lyx kan stundtals trötta oss och gör så men mycket fattigdom är outhärdligt. Och fattiga människor är ofta bittra, avundsjuka och nedstämda – som jag skrev HÄR. Lycka är inte pengar, men utan pengar blir situationen snabbt olycklig. Jag har nu testat olika alternativ och vet vad jag gillar. Jag gillar variation. Jag tycker om möjligheter. MÖJLIGHETER OCH FRIHET – när det gäller pengar är det just det som är det finaste! Jag kan leva enkelt – när det är mitt val, men inte om jag helt enkelt inte har något annat alternativ. Med detta vill jag inte säga att jag badar i pengar, utan vilka tankar jag har om pengar och hur pengar påverkar människan. Ahsoooo, och meningen “Pengar förstör människor” – använder egentligen bara de som verkligen önskar sig pengar. Låt oss vara ärliga – FATTIGDOM förstör människor – och på vilket sätt! Roliga människor som inte har pengar, råkar i svårigheter, deras drömmar går om intet, deras motivation försvinner. Är det inte så? Fattigdom förslöar människor – många förtjänar det, men det finns de som inte borde vara fattiga, men som tyvärr är det. Varför någon är fattig och en annan rik – det kommer vi att prata om i ett annat dokument.

Säg ens en person som blivit förstörd av pengar? Nämn till exempel tre personer som tidigare var fattiga och trevliga men nu är rika och dumma. Är ni säkra på att det är pengar som förstörde människorna? Är ni säkra på att de inte sedan tidigare var dumma eller att de överhuvudtaget är dumma? Kanske är det människor som finns flera klasser nedanför och ekonomisk svaga som baktalar, som har negativ energi, ouppfylld girighet som väcker sådana tankar? Eller så är dessa människor inte alls förstörda av pengar? Eller kanske de äntligen med gott samvete vågar ta avstånd av människor som de aldrig tyckt om? Var är sanningen? Vem har rätt? Hur som helst… min sanning är att man behöver pengar – tydligare sagt att man behöver oberoende av andra. Och denna gräns är olik för var och en, den gräns vad man gör som oberoende, vad man förväntar sig av denna oberoende. Om man köper segelbåtar, villor, privata öar och investerar i unicorn-företag eller om man nöjer sig med att ingen lär en hur man ska placera sina ett par tusen och vad man ska göra på fredagskvällar. Jag till exempel älskar att drömma om fint liv. Som i ett tidigare inlägg (Helena-Reet: MIN VÄG TILL MILJARDÖR eller hur bli medlem i världens mest elitistiska grupp av människor?) skrev jag att mina drömmar redan är betydligt högre. Vi har uppnått så mycket med den skandinaviska mediekoncernen NordenBladet och nöjessidorna OHMYGOSSIP, och Ohmygossip Couture är framgångsrik – att jag ibland måste nypa mig för att inse att detta är verklighet. Jag är mycket motiverad och jag älskar det jag gör så mycket! Varje dag är ett äventyr och jag är säker på att en dag även jag leder ett unicorn-företag.

Vad tycker ni – förstör pengar människan eller är det tvärtom så att det är fattigdomen som gör det?

FEM TECKEN FRÅN DIN SKYDDSÄNGEL, som man borde lägga märke till

By
Helena-Reet Ennet
-

OHMYGOSSIP – Änglarna är gudomliga ljusets och kärlekens varelser, som är utsända till våra liv som skydd och guide. Skyddsänglarna är unika för varje människa. Vi har var och en ett eget team. En del människor har en ängel, en del kan ha flera. Oavsett deras antal kan du alltid vända dig till andra änglar, när du känner behov av det.

Änglarna respekterar din fria vilja och de undviker att direkt blanda sig i ditt liv, om du inte ber om det, men ofta lämnar de dig tecken. När du ber om hjälp, kommunicerar änglarna med dig med intuitiva känslor och på många olika sätt. Om du inte är säker på ditt beslut, kan du alltid be om ett ”tecken”. Änglarnas tecken hjälper oss känna en direkt koppling, stärker vår intuition och ger oss säkerhet att röra oss framåt.

När änglarna vill väcka din uppmärksamhet, varna dig eller påminna dig om någonting viktigt, finns det många generella sätt hur de försöker väcka din uppmärksamhet.
Här finns fem budskap som du inte borde missa:

DET RINGER I ÖRONEN. Det ringer i öronen – det är ett mycket vanligt sätt, med vilket änglarna sträcker dig sin hjälpande hand. Det är ett stärkande tecken. Med det ber änglarna dig lägga märke till att din intuition är på rätt väg.

NUMMER 11. Nummer – det är ett universellt språk, som änglarna använder sig i kommunikationen. Att siffrorna upprepar sig innebär ett budskap, oavsett numret du ser. 11 – det är en väckning. Änglarna kallar dig att ”vakna” andligt och finna sanningen, som du är osäker på, men som du vet är sann.

FJÄDRAR. Att hitta en överraskande fjäder – det är ett klart tecken från ens skyddsängel på att tro. Säkerhet i att allting går bra och att du inte är ensam. Det är en påminnelse om att du skulle be din ängel om hjälp och guidning, och att inte börja kämpa med problemet på egen hand.

ÖRNEN. Örn – det är ett tecken på intuition. Änglarna skickar örnar som tecken på att man borde följa sina egna intuitioner, för din intuition är då helt rätt.

SOLSTRÅLAR. Ditt Solar plexus-chakras är mycket känslig mot energi. Det är just därför man säger om intuition även att ”det är en sådan känsla i magen, att…”. Änglarna skickar till detta område en känsla, som de varnar dig med om att allting inte är helt rätt. Det kan kännas som illamående, tryckande känsla eller obehag. Nonchalera inte dessa tecken, lägg märke till vad som håller på att ske. Till exempel när du känner illamående varje gång när du är tillsammans med en viss person är det tecken på att allting inte är i ordning och då borde du känna till det och dra konsekvenser av situationen (till exempel att undvika att vara på tu man hand med denna människa).

Källa: Ohmygossip.fi

Vad laga för mat? Recept: Gräddig svampsoppa med kyckling och ris

By
NordenBladet.se
-

OHMYGOSSIP – Denna gång ger vi er ett recept på en smakfull, lättlagad och delikat svampsoppa. Denna smakfulla svampsoppa är verkligen en restaurangupplevelse hemma!

Vad behöver man?
500 g svamp
2 medelstora kycklingfiléer
200 g ris
1 lök
2 morötter
2 selleristjälkar
2 medelstora vitlöksklyftor
timjan
liter (kyckling-) buljong
en förpackning grädde (200 ml)
100 g parmesanost
3 msk smör
salt, peppar

Hur göra?
Skär kycklingen i bitar och koka. Dela svamp, lök, morötter och selleri. Stek på stekpanna morötterna, sellerin och löken i smör. Stek på en annan panna svampen i smör, blanda i rotfrukterna och krydda med salt och peppar. Krossa vitlöken och dela timjan och blanda även dessa i blandningen – låt steka och smakerna blandas under några minuter. Häll sedan hela blandningen i en kastrull och tillsätt (kyckling-) buljong. Tillsätt ris och koka under svag värme i ca 20-30 minuter (tills riset är mjukt). När riset är mjukt, tillsätt kyckling, vispad grädde, ost och koka soppan i några minuter.

Servera med krispigt vitlöksbröd!

Bilder: Mariliis Anger
Källa: MariliisAnger.NordenBladet.ee

1...345Page 4 of 5
©