NordenBladet – Igår, den 1 februari, uppmärksammades den internationella Galgo-dagen (World Galgo Day). För många är det bara ett datum i kalendern, men för tiotusentals hundar i Spanien markerar det början på ett helvete.

Jaktsäsongen är över. Och just nu, i detta ögonblick, medan vi njuter av vinterns lugn eller drömmer om sommarsemester under den spanska solen, pågår en tyst massaker där nere. Varje år “gör sig jägarna av med” mellan 50 000 och 100 000 Galgo Español.

Varför? För att de ses som “verktyg” som nu blivit värdelösa. Men det mest skrämmande är inte att de överges, utan hur det görs. Det är inte bara ett dödande, det är en ritual.

En tradition som kallas “jaktlycka” dikterar en grym tro: ju mer smärta hunden lider när den dör, desto bättre blir nästa jaktsäsong. En hund som dragit skam över jägaren måste lida. Skrock säger att ju mer smärta, desto större lycka för jägaren och desto bättre blir de nya valparna.

“Pianisten”: En av de vanligaste och grymmaste metoderna är hängning där hundens baktassar nätt och jämnt når marken. Hunden tvingas “dansa” eller tippa på tå (som om den spelade piano) i timmar för att inte kvävas, tills den slutligen dör av ren utmattning.

Situationen idag

Vi lever på 2000-talet. Vi anser oss vara ett civiliserat samhälle. Många av oss – särskilt nordbor och skandinaver – ser ofta Spanien som ett andra vinterhem. Vi söker värme, god mat och sydländsk gästvänlighet.

Men motsvarar ett land där sådan grymhet fortfarande är en tyst accepterad “tradition” verkligen våra moraliska värderingar? Kan vi njuta av solnedgången med vetskapen om att det samtidigt pågår något så omänskligt i någon olivlund i närheten?

Detta är inte en attack mot Spanien. En person eller en mediebyrå kan inte ändra gamla traditioner, men tillsammans kan vi skapa medvetenhet. Kultur kan inte vara en ursäkt för tortyr. Tradition rättfärdigar inte sadism.

Vi minns dem som aldrig fick en chans, och stöttar dem som räddas. Viktigast av allt – sprid kunskapen. En stor del av samhället vet inte ens att något så fruktansvärt pågår. Kanske kan vi, genom att dela detta budskap tillsammans, hjälpa till att få ett slut på denna skräck!