NordenBladet – När corona-pandemin började förra året var jag till och med glad över att man inte behövde skjutsa barn så mycket fram och tillbaka och att man kunde sova lite längre på morgonen. Det verkade som att läxorna också blev gjorda snabbare och tiden användes nyttigare.
Men nu känner jag att restriktionerna har nått sin gräns. Jag är ingen pedagog och jag älskar inte barn så mycket. Det senare är naturligtvis inte värt att ta bokstavligen – naturligtvis älskar jag mina egna barn (oerhört mycket!), men att vara med två tonåriga barn i 24 timmar om dygnet, och till och med i ett helt år, har en förödande effekt … på alla parter.
Den äldre dottern (14 år) har hemundervisning och som sådan är hon nöjd med det och snarast gillar hon det till och med. Men läxor ges mer och mer och man kan känna att hon inte förstår till exempel kemi utan hjälp. Dessutom kan man känna att barnet har en ”kommunikationskris”. Den sociala interaktionen i samband med att gå i skolan saknas och det har en stark inverkan på tonåringen. Det känns också hur barnet tappar ”skolandan”. Först verkade allt trevligt – dagarna var trevliga, man hann göra mycket och fritiden, som annars tillbringades för att studera, använde hon till intressen. För första gången i sitt liv hade hon tid att titta på TV … men när man ger ett lillfinger tar det hela handen! Först en film, sedan en till, sedan flera timmar med TV-serier osv. … Nu är det så att Netflix till och med ses i bilen på väg till träning eller musikskola. Med andra ord, från det ögonblicket disciplin och ordning försvann, tror jag att en bit av ambitionen försvann också. Jag vet verkligen inte hur jag skulle kunna ändra på det här mönstret … under den senaste tiden har jag funderat på det varje dag. Ändå vill jag inte ge en negativ bild, för i allmänhet är hon väldigt snabb i sina handlingar och till och med arbetar mer framgångsrikt på den ”ambitionsnivå jag gett henne” än majoriteten av barn skulle klara av.
Det är ännu svårare med den yngre dottern (12 år). Hon är autistisk och för hennes del görs situationen ännu svårare av det faktum att hon inte pratar om allt. Redan skollovet var långt för henne, hon började säga att hon inte har några vänner. Hon blev väldigt nervös, vresighet som hade upphört för flera år sedan kom tillbaka. Utan medicinen (Rispolept) klarade hon inte en dag, och det räckte inte, dosen måste ökas. Tidsperioden, när även hennes skola hade hemundervisning, var riktigt hemsk. Hon vägrade att göra sina läxor och även om jag försökte läsa och fylla i övningshäften med henne var för meningslöst. Det verkar för mig att detta år och förra året tycks fattas i hennes utveckling. Det oroar mig mycket och det är väldigt irriterande.
För båda barnen påverkas situationen också av tonårstiden. Ja, jag minns min egen tonårstid, jag minns den väl … jag hatade allt och alla, jag kände att ingen förstod mig, jag litade blint på ett par vänner, slösade bort tid förgäves och jag som en tomtebloss var påfrestande för mina egna och andras nerver. Men det hör till det förflutna, eller hur… ja, jättebra, att börja sedan gå igenom precis samma dramatik med ens egna barn igen. Det önskar jag inte på något sätt … hahaha: D Jag har kommit hemifrån (ett par gånger rymde jag till och med hemifrån), men under corona-perioden måste barnen hålla sig hemma. Det faktum att olika hobbyer, kulturevenemang osv. är så begränsade och att människor utesluts från det normala livet stör hela världen.
Jag vill dock inte vara den som klagar i onödan och som inte söker eller kommer med en lösning.
Vad kan vi själva göra för att få ett slut på denna corona-situation?
– Vi är noga med renlighet (vi desinficerar våra händer). Läs mer: DROPINFEKTIONER sprids främst genom händerna – noggrann handtvätt håller infektioner borta! + UNDERVISNING om hur man tvättar händerna ordentligt
– Vi använder ansiktsmask
– Vi stärker hälsan (vi äter hälsosamt, försöker vara positiva, gå i frisk luft, vistas i naturen). Detta råd gör underverk! Jag har tack vare det gått ner tiotals kilo under cirka ett och ett halvt år!
– Vi ska vaccineras
– Vi åker inte till stan, jobbet, affärer om vi är sjuka, och vi skickar inte barn till skolan eller intressen om de har symptom
– Vi ber, vi fyller oss med tro, hopp och kärlek … Utan den Allsmäktiges vilja och beslut kommer inte ens ett blad falla från ett träd! Det är kraft och visdom som alltid är värt att komma ihåg!
Nu några ord om kvinnodagen i måndags … För mig är det nästan en helgdag. På ett sätt firar jag den, på annat sätt inte. Jag tror att kvinnor behöver uppmärksamhet varje dag, liksom män. Jag försöker leva så att varje dag är den enda och unik … men ja, precis så kan inte varje dag vara. Varje dag kan inte vara en helgdag, för då skulle det inte finnas några helgdagar. Det eviga ”firandet” ger ingen lycka. Det är nödvändigt att en dag är mer speciell än en annan, så man har någonting att vänta på. Men om kvinnodagen … Jag själv gör helt enkelt mirakulöst bra kakor (jag lyckas bäst med kexkakor med mandel, dekorerade med grädde), men av någon anledning just på kvinnodagen äter vi alltid köpta kakor. På sätt och vis är det intressant att prova konditoriprodukter från butik, för i själva verket har kvaliteten på kakorna som erbjuds i butikerna med tiden förbättrats mycket. I dagens inlägg jämför jag två smakbitar – kvargkaka från Eesti Pangar (12 skivor) och handgjorda “jordgubb-kiwi-kvargkorgar” gjorda av Selver-butikens kök. Utan tvekan … vinnaren är Selver kök! Även om Eesti Pagar i allmänhet är av god kvalitet var kakan frusen (jag misstänker att var fryst och sedan tinad), relativt smaklös och intetsägande. På en femstegsskala, får den två. Jag skulle ge “korgar” ett betyg på fyra, vilket är ett bra betyg för butiksprodukt.
Du kan se matgalleriet på vår kvinnodag här! Förutom de två desserterna jag köpte, i tillägg till färska grekiska jordgubbar och mandariner, gjorde jag potatissallad, grillkorvar, färsk sallad och kycklingkotletter med 100% fullkornsmakaroner ”Fusilli” från Tartu Mill till lunch och middag. Jag fick sedan sju härliga röda rosor för att dekorera bordet med! 🙂
Kram!
Läs också mina tidigare blogginlägg (alla inlägg kan läsas på fyra språk – estniska, finska, svenska och engelska!) 🙂
