Skogar, övrig vegetation och marken binder omkring en tredjedel av de koldioxidutsläpp som människor orsakar och motarbetar på detta sätt klimatförändringen. Samtidigt orsakar jord- och skogsbruk och övrig markanvändning enligt beräkningarna en dryg femtedel (23 procent) av alla utsläpp av växthusgaser som människan producerar.

”I dag inverkar den mänskliga verksamheten redan på över 70 procent av världens isfria markareal. Om vi inte lyckas minska utsläppen i alla sektorer mycket snabbt, är vi tvungna att ta fram markanvändningsintensiva lösningar som kan leda till stora negativa sidoeffekter till exempel när det gäller anpassning till klimatförändringen”, säger Anna Repo, forskare vid Naturresursinstitutet.

Klimatförändringen riskerar matsäkerheten

Klimatförändringens frammarsch riskerar matsäkerheten världen över. Högre temperaturer, ändrad nederbörd och allt vanligare extremt väder försvårar matproduktionen redan nu. Matproduktionens risker växer i takt med uppvärmningen av klimatet. Enligt rapporten Climate Change and Land medför redan en uppvärmning på 1,5 grader betydande risker för bland annat balansen i livsmedelssystemet och tillgången till vatten.

Klimatförändringens konsekvenser kan redan ses i ekosystemen. Ökenspridningen har ökat och permafrosten smälter. Markens tillstånd och därigenom möjligheterna för matproduktion har blivit sämre.

I öknen lever för tillfället ca 500 miljoner människor. Utarmning av jordmånen gör att klimatförändringen sker snabbare, vilket igen försämrar markens tillstånd. Jordmånen ska hållas produktiv för att kunna säkra matsäkerheten när befolkningen och klimatförändringens negativa konsekvenser ökar.

En tredjedel av den globala skörden går till spillo i form av avfall och matsvinn. Genom att minska svinnet kan vi minska odlingsarealen och växthusgasutsläppen.

Hållbar markanvändning hjälper att bekämpa uppvärmning av klimatet

IPCC:s rapport inger hopp: ännu är det möjligt för oss att bekämpa klimatförändringen och anpassa oss till den, men det kräver att vi använder skogar och jordbruksmark på ett hållbarare sätt än tidigare. Utöver att hållbar markanvändning motarbetar klimatförändringen ger den lösningar som säkerställer att maten räcker till alla, att målen för hållbar utveckling nås och att utarmningen av naturen stoppas.

”Budskapet är klart: den snabbt ökade markanvändningen har gjort att klimatförändringen sker snabbare. Vi måste gå mot ett hållbarare jord- och skogsbruk och övrig markanvändning i hela världen, även i Finland. De åtgärder som ingår i IPCC:s färska rapport ska genomföras snabbt, avskogning ska bekämpas, antalet kolsänkor ökas och matproduktionens utsläpp minskas utan att glömma att naturens biologiska mångfald ska tryggas. I regeringsprogrammet ingår åtgärder som hjälper att minska utsläppen från markanvändningen. Det är viktigt att de genomförs så fort som möjligt”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Hållbara lösningar ska tas fram i samarbete med lokala aktörer, samtidigt som man utvecklar en bra förvaltning och klimatsäkra styrmetoder. I olika delar av världen genomförs redan många hållbara åtgärder, men verksamheten måste utvidgas.

”Rapporten innehåller bekämpningsåtgärder på tre nivåer. Till dessa hör direkta tekniska åtgärder, såsom ändringar i odlingsmetoderna eller i skogsvården, påverkan på värdekedjor, det vill säga till exempel övergång till vegetarisk kost, samt riskhantering, till exempel larmsystem eller odling av grödor som tål torka bättre. Smarta åtgärder är beroende på var i världen de utförs”, säger Anna Repo.

Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) gav torsdagen den 8 augusti 2019 ut en sammanfattning av specialrapporten Climate Change and Land för beslutsfattare. Rapporten slutredigerades i samband med mötet i Schweiz förra och den här veckan. I mötet deltog representanter från regeringarna i de länder som är medlemmar av IPCC och de forskare som utarbetat rapporten. I mötet deltog från Finland Anna Repo, forskare vid Naturresursinstitutet, Tuomo Kalliokoski, forskare vid Helsingfors universitet och Elias Hurmekoski, specialsakkunnig vid jord- och skogsbruksministeriet samt Kaarle Kupiainen, specialsakkunnig vid miljöministeriet. Rapporten har kommenterats av flera finländska forskare och sakkunniga.

Ytterligare information:

Anna Repo, forskare, post doc, Naturresursinstitutet, fornamn.efternamn@luke.fi, tfn 0295 322219

Raisa Mäkipää, forskningsprofessor, Naturresursinstitutet, fornamn.efternamn@luke.fi, tfn 0295 322197

Tuomo Kalliokoski, forskare, Helsingfors universitet, fornamn.efternamn@helsinki.fi, tfn 050 448 7536

Kaarle Kupiainen, specialsakkunnig, miljöministeriet, fornamn.efternamn@ym.fi, tfn 0295 250 232

Elias Hurmekoski, specialsakkunnig, jord- och skogsbruksministeriet, fornamn.efternamn@mmm.fi, tfn 0295 162092

Antti Heikkinen, ministerns specialmedarbetare, fornamn.efternamn@ym.fi, tfn 050 348 1406

Bakgrundsinformation om IPCC och specialrapporten om markanvändningen

Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC gav torsdagen den 8 augusti ut rapporten Climate Change and Land. Rapportens temaområden är klimatförändringar, ökenspridning, försämrat marktillstånd, hållbar markanvändning, matsäkerhet samt uppbindning och frisättning av växthusgaser i jordekosystemen.

IPCC bidrar till klimatpolitiska beslut

IPCC:s, det vill säga den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (Intergovernmental Panel on Climate Change), mål är att analysera vetenskaplig information om klimatförändringen till stöd för beslut på nationell och internationell nivå.

I detta syfte bereder IPCC i forskargrupper rapporter om klimatförändringen. Grupperna samlar in och analyserar vetenskaplig information om klimatförändringen, dess effekter samt om möjligheterna för oss att motarbeta och anpassa oss till förändringen. IPCC utför alltså inte någon ny forskning, utan analyserar och sammanställer färdig vetenskaplig information. Den tar inte heller initiativ till klimatpolitiska alternativ.

Miljöministeriets IPCC-arbetsgrupp svarar för IPCC-arbetet i Finland. I gruppen ingår forskare på området och representanter för olika ministerier.

Under IPCC:s sjätte utvärderingscykel (Sixth Assessment Report, AR6) ges ut förutom specialrapporten Climate Change and Land (SRCCL) två specialrapporter, en metodrapport, panelens sjätte utvärderingsrapport i tre delar och en syntesrapport av utvärderingsrapporten.

Enligt en färsk rapport från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC har den oerhört snabbt ökade markanvändningen försnabbat uppvärmningen av klimatet, ökenspridningen och utarmningen av livsmiljöer under de senaste årtiondena. För att kunna begränsa den globala temperaturhöjningen till 1,5 grader krävs det åtgärder av alla sektorer. Markanvändningssektorn ska minska utsläppen snabbt och öka antalet kolsänkor som avlägsnar koldioxid från atmosfären.

Klimatpanelen utarbetar utredningar om klimatfrågor och yttrar sig om klimatpolitiska planer. Under sin första mandattid genomförde eller inledde panelen 21 projekt och lämnade sammanlagt 20 yttranden om klimatpolitiska planer enligt klimatlagen. Dessutom har panelen utarbetat promemorior på begäran av ministrarna. Målet med utvärderingen var att klarlägga hur klimatpanelen har genomfört sina uppgifter och hurdana effekter verksamheten har haft. Dessutom lägger utvärderingen grunden till panelens nästa mandattid 2020–2023.

Inga behov att ändra panelens organisation – fokus läggs på anpassningen till klimatförändringen

Enligt utvärderingen finns det inget nödvändigt behov att ändra panelens mandat, storlek eller organisering. Utvärderingen understryker vikten av att panelen är oberoende för att möjliggöra dess genomslag även framöver. Vidare rekommenderas bland annat att sekretariatet ska stärkas och panelens kommunikation effektiviseras.

Enligt utvärderingen har den nuvarande panelens organisation varit en fungerande lösning, och panelen har kunnat tillföra ett betydande mervärde med förhållandevis små resurser. Utredningarna får ytterligare tyngd av att medlemmarna i panelen själva deltar i arbetet och samtidigt möjliggör detta att panelen smidigt kan reagera på aktuella frågor. Experterna i panelen företräder olika sektorer och omfattar på ett heltäckande sätt olika vetenskapsområden och sektorer som har samband med klimatpolitiken. Enligt klimatlagen ska panelens expertis omfatta både begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen, men under perioden 2016–2019 har panelen fokuserat på begränsningen.

Oberoendet ökar klimatpanelens pondus

Panelens oberoende betraktas som en av de viktigaste faktorer som möjliggör panelens genomslagskraft. Enligt utvärderingen anses det att panelens yttranden har större tyngd än om de kom från enstaka forskare eller forskningsinstitut, vilket uttryckligen beror på att organet är starkt oberoende och omspänner många olika områden. Panelens stöd till tjänstemän och dess yttranden till riksdagen i samband med verkställandet av klimatlagen har höjt nivån på den klimatpolitiska debatten i Finland och stärkt det vetenskapliga underlag som ligger till grund för de klimatpolitiska planerna. Panelens arbete kompletterar den beredning som tjänstemän vid ministerierna genomför i samband med planerna för klimatpolitiken. Som en oberoende aktör har panelen också lagt fram synpunkter som avvikit från förvaltningens riktlinjer.

Finlands klimatpanel tillsattes i överensstämmelse med klimatlagen i början av 2016 som ett vetenskapligt och oberoende sakkunnigorgan som stöd för planeringen av klimatpolitiken och beslutsfattandet om den. I panelen ingår 14 toppforskare inom de vetenskapsområden som är centrala med tanke på klimatpolitiken. Ordförande för panelen är Markku Ollikainen, professor vid Helsingfors universitet, och panelen biträds av två sekreterare. Under sin mandattid har panelen i varierande utsträckning anlitat tre olika kommunikationskonsulter. Paneldeltagarna sköter uppgiften vid sidan av sitt arbete.

Utvärderingen utfördes våren 2019 av Gaia Consulting Oy på uppdrag av miljöministeriet.

Mer information:

Miia Berger, sakkunnig, fornamn.efternamn@ym.fi, tfn 050 477 0882

En första extern utvärdering av Finlands klimatpanels verksamhet har tagits fram. Enligt utvärderingen har panelens arbete stärkt de vetenskapliga aspekterna i beslutsfattandet inom klimatpolitiken. Samtidigt har arbetet påverkat den samhälleliga debatten om klimatförändringen i konstruktiv bemärkelse. Enligt utvärderingen är det av central betydelse att klimatpanelen är oberoende, och det är just detta oberoende som har gett tyngd åt panelen.

Den ekologiska skuldens dag (eng. Earth Overshoot Day) infaller kalkylmässigt den dag då vår förbrukning överskrider jordens förmåga att producera förnybara naturresurser och hantera de växthusgasutsläpp som användningen av fossila bränslen ger upphov till. Vi skulle behöva 1,75 jordklot för att bära den börda som vår nuvarande konsumtion ger upphov till.

Tidpunkten för den ekologiska skuldens dag grundar sig på beräkningar gjorda av nätverket Global Footprint Network. Beräknad enligt finländarnas konsumtionsnivå skulle tidpunkten för den ekologiska skuldens dag i år ha infallit redan den 5 april.

Överkonsumtion är en av de största orsakerna till att klimatförändringen fortskrider och naturen utarmas. Den utgör ett hot mot tillgången på bland annat mat, rent vatten och råvaror. Följderna kan ses redan nu: jordens klimat har redan blivit ungefär en grad varmare jämfört med förindustriell tid, och i hela världen riskerar cirka en miljon växt- och djurarter att dö ut.

”Utnyttjandet av naturresurserna bör minskas med snabbverkande metoder. Jordklotet klarar inte av vår överkonsumtion, som är en betydande orsak till att den biologiska mångfalden minskar och klimatförändringen fortskrider”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Cirkulär ekonomi ger lösningar för att minska konsumtionen

För närvarande förbrukas i hela världen årligen cirka 80 miljarder ton råvaror, varav endast nio procent återanvänds eller återvinns. Det beräknas att förbrukningen kommer att fördubblas fram till 2060.

Cirkulär ekonomi innebär att man strävar efter att förlänga produkters livslängd och främja tjänster och lösningar som minskar överexploatering av naturresurserna. De saker som vi använder bör också gå att underhålla, reparera, återanvända och återvinna.

”Med hjälp av cirkulär ekonomi kan vi återanvända naturresurser som redan använts, minska mängden avfall och minska växthusgasutsläppen från industrin. Att främja cirkulär ekonomi är en av prioriteringarna under Finlands EU-ordförandeskap, och målet är att bereda en ny strategi för cirkulär ekonomi för EU”, berättar minister Mikkonen.

Ytterligare information:

Antti Heikkinen, ministerns specialmedarbetare, tfn 050 348 1406, fornamn.efternamn@ym.fi

Taina Nikula, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 250 202, fornamn.efternamn@ym.fi (cirkulär ekonomi)

De förnybara naturresurser som jordklotet kan producera i år har förbrukats måndagen den 29 juli. På mindre än sju månader förbrukar vi alltså de naturresurser som borde räcka ett helt år.

Lagändringen utgör ett led i genomförandet av regeringsprogrammet. Målet med ändringen är att öka byggandet av student- och ungdomsbostäder som har skäliga boendekostnader.

Ett ökat antal student- och ungdomsbostäder underlättar studerandes och ungas boendesituation i tillväxtcentrumen, stöder självständigt boende och förebygger marginalisering. Att bo i en studentbostad som är billigare än en fritt finansierad bostad kan också minska den studerandes behov att arbeta vid sidan av studierna, vilket å sin sida också gör det lättare att slutföra studierna inom utsatt tid.

Att produktionen av student- och ungdomsbostäder med skäliga boendekostnader stöds underlättar också rent generellt hyresbostadssituationen i tillväxtcentrum. Ju fler studerande och unga som bor i student- och ungdomsbostäder, desto fler små, fritt finansierade hyresbostäder står till förfogande för dem som t.ex. är i arbetslivet.

Beloppet av det investeringsunderstöd som beviljas för bostäder för grupper med särskilda behov påverkas av i vilken mån det i bostäderna och bostadshusen krävs sådana lösningar i fråga om utrymmen och utrustning som avviker från det vanliga. Bostäderna för studerande och unga hör till den lägsta stödklassen, där bostäderna inte förutsätter speciallösningar, men där de boende har dåliga bostadsförhållanden och exceptionellt låga inkomster. Understöd enligt den lägsta stödklassen kan också beviljas för hyreshus för seniorer där det inte finns behov av speciallösningar i fråga om utrymmen.

Lagändringen träder i kraft så snart som möjligt

Avsikten är att propositionen ska överlämnas till riksdagen i början av höstsessionen 2019 så att lagändringen kan träda i kraft i slutet av året. Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA), som beviljar investeringsunderstöden, ska enligt förslaget börja fatta stödbeslut enligt den högre procenten genast efter att lagen har trätt i kraft.

Högre understöd kan också beviljas projekt där ansökan redan är anhängig vid ARA när lagen träder i kraft, men där inga beslut ännu har fattats. På detta sätt säkerställs att alla som ansöker om understöd behandlas jämlikt.

Utlåtanden kan lämnas via webbtjänsten utlåtande.fi fram till den 13 augusti 2019.

Mer information:

Ville Koponen, lagstiftningsråd, tfn 0295 250 132, fornamn.efternamn@ym.fi (fram till 2.8)

Liisa Meritähti, regeringssekreterare, tfn 0295 250 376, fornamn.efternamn@ym.fi (från 5.8)

Miljöministeriet ber om utlåtanden om ett utkast till proposition genom vilken det maximala belopp investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov, i det här fallet understöd som beviljas för student- och ungdomsbostäder, höjs från 10 procent till 15 procent. Understöd beviljas för kostnader som godkänts för byggande, anskaffning eller ombyggnad av bostäder. Inga andra ändringar föreslås i understödet.

Med koldioxidbörs avses ett handelssystem för koldioxidutsläpp där det bedrivs handel med utsläppsenheter och med kompensationer genom kolsänkor. Ett företag kan exempelvis med enheter och gottgörelser kompensera utsläpp som verksamheten orsakar.

Om man vill skapa en trovärdig marknadsplats för kolbindning måste man kunna garantera att en ökning av kolsänkorna, t.ex. genom plantering av träd, verkligen minskar utsläppen och begränsar klimatförändringen. Om kompensationer genom kolsänkor i överensstämmelse med tanken om koldioxidbörser inkluderas antingen i utsläppshandelssystemet eller i arbetet med att fullgöra de nationella åtagandena, bör utsläppstaket och åtagandena skärpas betydligt jämfört med dagsläget.

Enligt utredningen är ett godkännande av kompensationer genom kolsänkor förknippat med vissa kostnader (s.k. transaktionskostnader) som i de system som hittills tillämpats har lett till att endast stora markägare har anslutit sig till systemen. En betydande brist i systemet med frivillig kompensation genom kolsänkor är det koldioxidläckage som detta medför, det vill säga att t.ex. avverkning i stället utförs på granntomten. Endast en obligatorisk politik för kolsänkor som är bindande för alla kan förhindra koldioxidläckage. En annan aspekt som bör beaktas vid kompensation genom kolsänkor är hur bestående utsläppsminskningarna är. Problemet kan lösas genom att man inför krav om långa åtagandeperioder för upprätthållande av kolsänkorna. Ett annat alternativ är att sänka nyttan av en temporär kolsänka och överlåta kompensationer enligt detta. I utredningen konstateras också att de system som hittills tillämpats och där kompensationer genom kolsänkor har ingått i själva systemet, eller kunnat tas med i systemet, inte tillhandahåller några lyckade jämförelseobjekt för en översyn av EU:s klimatpolitik.

Under det gångna året har koldioxidbörser nämnts i anföranden som hållits av såväl representanter för den finländska företagsvärlden som politiker och akademiker. Fortum och Compensate har öppnat konkreta marknadsplatser. I dagsläget baserar sig initiativen på frivillighet, och det är inte möjligt att genom kompensation av utsläpp ersätta aktörernas juridiska utsläppsminskningsåtaganden.

De initiativ som framförts i offentligheten har endast ytligt tangerat de teman som utredningen lyfter fram. Litteraturen och erfarenheterna utmanar därför initiativen till en mer ingående granskning. Om möjligheten till kompensation riktas till alla konsumenter, aktualiseras också frågan om konsumentskyddet i fråga om en produkt.

”Den privata sektorns engagemang inom klimatpolitiken är mycket välkommet”, konstaterar Karoliina Anttonen från miljöministeriet. ”Med utredningen ville vi lyfta fram aspekter som är viktiga ur miljösynpunkt. Utgångspunkten är att utsläppen först ska minskas så mycket som möjligt. Det som inte går att minska kan sedan kompenseras. Och då är det viktigt att säkra kvaliteten på de enheter och gottgörelser som används för att kompensera utsläpp.”

Utredningen har gjorts av lektorn i miljöekonomi Väinö Nurmi och professor Markku Ollikainen vid Helsingfors universitet.

Utredningen finns bara på finska.

Mer information:

Karoliina Anttonen, regeringssekreterare, tfn 0295 250 065, fornamn.efternamn(at)ym.fi

Handel med kolsänkor är förknippat med många utmaningar, visar en utredning som Helsingfors universitet gjort på uppdrag av miljöministeriet. Enligt utredningen är de utsläppsminskningar som uppstår med hjälp av koldioxidbörser inte nödvändigtvis bestående, och de kompensationer som görs med dem ger ingen additionalitet i förhållande till åtagandena. Dessutom är koldioxidläckage en verklig risk i samband med börser.

EU:s miljö- och klimatministrar samlades i Helsingfors den 11–12 juli. Även EU-kommissionär Karmenu Vella med ansvar för miljö-, havs- och fiskerifrågor deltog i mötet. Jyrki Katainen, Europeiska kommissionens vice ordförande, och Per Klevnäs, delägare i Material Economics, höll anföranden om cirkulär ekonomi för ministrarna.

Nya affärsmöjligheter genom materialåtervinning

”Klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald är vår tids största utmaningar. Genom att övergå från produkter avsedda för engångsbruk till cirkulär ekonomi kan redan industrins växthusgasutsläpp i enbart EU minska med hälften före 2050. Även konsumtionstrycket på naturen skulle minska, om materialåtervinningen fungerade bättre. EU:s konkurrenskraft måste basera sig på hållbarhet eller med andra ord på bromsande av klimatförändringarna och på sparsamt, långsiktigt nyttjande av naturresurserna”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Enligt ministrarna ska målet vara ett samhälle som inte slösar med naturresurserna, utan som utifrån sparsamhet och problemlösning skapar nya affärsmöjligheter. Produktionen och konsumtionen ska bygga på minskad materialanvändning, återanvändning, reparation, återtillverkning och återvinning, det vill säga på politik med sex r-bokstäver (refuse, reduce, reuse, repair, remanufacture and recycle).

Fart på genomförandet av cirkulär ekonomi

Enligt ministrarna ska EU fortsätta den ambitiösa politik som stöder den cirkulära ekonomin. Ministrarna diskuterade bland annat behovet att utarbeta ett nytt handlingsprogram om cirkulär ekonomi för EU (cirkulär ekonomi 2.0). Programmet kunde påskynda genomförandet av den cirkulära ekonomin och utsträcka åtgärderna till att omfatta alla betydande sektorer. Nya åtgärder behövs särskilt på de sektorer som omfattar byggande, textiler, rörlighet och livsmedel.

Finlands mål är att utifrån diskussionerna vid ministermötet bereda slutsatser om cirkulär ekonomi. Slutsatserna ska behandlas i miljörådet på hösten. I slutsatserna ska det stakas ut hur den nya kommissionen ska främja den cirkulära ekonomin de följande fem åren.

Hållbara lösningar är kärnan i Finlands EU-ordförandeskap

Finland är ordförande i Europeiska unionens råd från den 1 juli till den 31 december 2019 och ordförande både för rådets formella möten i Bryssel och Luxemburg och för de informella ministermötena i Finland.

Hållbar utveckling beaktas konsekvent i arrangemangen under ordförandeskapet. Alla möten hålls i huvudstaden Helsingfors, så att det uppstår så lite trafikutsläpp som möjligt. Det produceras endast lite material för ordförandeskapet och det skaffas inga traditionella ordförandeskapsgåvor. De pengar som har reserverats för gåvorna kommer i sin helhet att användas till att kompensera utsläppen från mötesdeltagarnas flygresor.

”Finland är ordförande i Europeiska unionens råd vid en viktig tidpunkt: Det är nu som hållbarhetskrisen ska lösas. Genom samarbete kan EU hitta lösningar på såväl klimatkrisen som stoppandet av den sjätte utrotningen. Tiden håller på att ta slut. EU:s globala klimatledarskap måste höjas till en ny nivå nu”, sammanfattar minister Mikkonen.

Mer information

Riikka Yliluoma, ministerns specialmedarbetare, tfn +358 50 414 1682, fornamn.efternamn@ym.fi

Taina Nikula, konsultativ tjänsteman, tfn +358 295 250 202, fornamn.efternamn@ym.fi (cirkulär ekonomi)

Riikka Lamminmäki, kommunikationschef, tfn +358 50 576 2604, fornamn.efternamn@ym.fi (intervjuförfrågningar)

Huvudtemat den andra dagen vid det informella mötet mellan miljö- och klimatministrarna var utvidgning av den cirkulära ekonomin till nya områden. Ministrarna diskuterade den cirkulära ekonomins lösningar när det gäller att bromsa klimatförändringarna och stoppa förlusten av biologisk mångfald.

Det informella mötet mellan miljö- och klimatministrarna ordnas den 11–12 juli i Helsingfors. Även EU-kommissionär Miguel Arias Cañete med ansvar för klimatåtgärder och energi samt EU-kommissionär Karmenu Vella med ansvar för miljö, havs- och fiskerifrågor deltog i den första mötesdagen.

Ekonomi och välfärd måste byggas på en hållbar grund

Ministrarna konstaterade att klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald är en del av samma hållbarhetskris och att också lösningarna på problemen liknar varandra. Under de följande tjugo åren måste ekonomin och välfärden byggas på en ny och hållbar grund, vilket kräver betydande förändringar i människornas och företagens sätt att producera och konsumera.

”Europas framtid beror på hur vi klarar av att lösa de här problemen. Vi behöver ambitiösa klimatmål för EU och konkreta mål för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Vi måste ha en klar framtidsvision, så att vi under de närmaste åren kan fatta sådana beslut som förnyar ekonomin”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen, som är ordförande för det två dagar långa mötet.

Målet är en ambitiös klimatstrategi fram till 2050

Ett av de viktigaste målen för Finlands EU-ordförandeskap är att uppnå enighet om EU:s långsiktiga klimatstrategi. Utifrån Europeiska rådets slutsatser från juni kommer Finland att föra diskussionen framåt i rådets olika konstellationer. Vid det informella ministermötet fördes en fri diskussion om frågan.

”För att EU:s klimatpolitik ska följa 1,5 graders gränsen bör målet vara nettonollutsläpp eller med andra ord balans mellan utsläpp och kolsänkor senast 2050. Dagens diskussion var mycket öppen och hjälper till att kartlägga centrala frågor så att enighet kan nås före årets slut. Det här målet stöds redan av många länder, men några detaljer måste ännu slipas. Omställningen till ett utsläppsfritt samhälle måste ske rättvist och medborgarnas oro måste beaktas”, konstaterar minister Mikkonen.

Ministrarna lyfte fram att EU:s globala klimatledarskap nu behövs mer än någonsin tidigare. EU leder genom att vara ett exempel och har redan införlivat de nuvarande utsläppsminskningsåtagandena i lagstiftningen. Dessutom har klimatet införlivats i alla politiska sektorer och i budgeten.

”Det är viktigt att EU redan har gått från ord till handling. Men också vi måste göra mer för att bromsa klimatförändringarna. Under Finlands EU-ordförandeskap strävar vi efter att föra diskussioner som förbereder EU på uppdateringen av 2030 års utsläppsminskningsåtaganden. Många länder hoppas att också kommissionen ska ge en analys som stöd för det här arbetet”, säger minister Mikkonen.

År 2020 avgörande när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald

Under Finlands EU-ordförandeskap bereds EU:s ståndpunkt inför FN-mötet som ordnas 2020. Där är det meningen att avtala om nya mål för hur förlusten av biologisk mångfald ska kunna stoppas. Ministrarna lyfte fram att EU ska leda arbetet med att främja mångfalden. Målet är att utforma ambitiösa och omfattande mål och tydliga riktlinjer för 2030, 2040 och 2050.

”Dagens åtgärder räcker inte till. Utvecklingen måste snabbt ändra riktning, om vi vill undvika oåterkalleliga förändringar. Vid diskussionerna framhävdes starkt behovet att påskynda och förbättra vårt arbete med att stoppa förlusten av biologisk mångfald. EU måste klara av att granska alla sina åtgärder med utgångspunkt i ökad mångfald. Det är fråga om att säkerställa våra livsvillkor”, säger minister Mikkonen.

Cristiana Paşca Palmer, FN:s vice generalsekreterare och chef för FN-konventionen om biologisk mångfald, höll ett anförande om den biologiska mångfalden för ministrarna. Ministrarna fortsätter diskussionen om EU:s ansträngningar att stoppa förlusten av biologisk mångfald i miljörådet på hösten. Målet är att bereda rådets slutsatser om frågan före årsskiftet.

Finland är ordförande i Europeiska unionens råd från den 1 juli till den 31 december 2019 och ordförande för rådets formella möten i Bryssel och Luxemburg och för de informella ministermötena i Finland. Under sitt ordförandeskap ordnar Finland sex informella ministermöten och flera möten på tjänstemannanivå i Finlandiahuset i Helsingfors.

Mer information:

Riikka Yliluoma, ministerns specialmedarbetare, tfn +358 50 414 1682, fornamn.efternamn@ym.fi

Outi Honkatukia, Finlands chefsförhandlare i klimatfrågor, tfn +358 50 341 1758, fornamn.efternamn@ym.fi (klimat)

Marjo Nummelin, konsultativ tjänsteman, tfn +358 40 523 3710, fornamn.efternamn@ym.fi (klimat)

Marina von Weissenberg, konsultativ tjänsteman, tfn +358 295 250 321, fornamn.efternamn@ym.fi (biologisk mångfald)

Riikka Lamminmäki, kommunikationschef, tfn +358 50 576 2604, fornamn.efternamn@ym.fi (intervjuförfrågningar)

Vid mötet mellan EU:s miljö- och klimatministrar diskuterade ministrarna hur EU:s klimatåtgärder och de internationella klimatåtgärderna kan påskyndas. Den första mötesdagens teman var EU:s långsiktiga klimatstrategi samt budskapen till det klimatmöte som FN:s generalsekreterare står värd för i september. Ministrarna diskuterade också EU:s mål för hur förlusten av biologisk mångfald kan stoppas.