Lagen utgör ett led i genomförandet av en ändring av direktivet om byggnaders energiprestanda.

”Det står klart att det måste finnas fler laddningsstationer för elbilar för att fler ska kunna ta i bruk en sådan bil. Därför har vi i ministerarbetsgruppen för klimat- och energipolitik föreslagit att antalet laddningsstationer ska ökas betydligt. Elektrifieringen av trafiken har en viktig roll när det gäller att göra Finland klimatneutralt före 2035″, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

”Vi bör öka andelen bilar med låga utsläpp och nollutsläpp i bilbeståndet, till exempel elbilar, för att klimatmålen för vägtrafiken ska uppnås. Utöver de laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten är det med tanke på elektrifieringen av trafiken viktigt att det finns tillgång till laddningsstationer i anslutning till bostadsbyggnader och arbetsplatser”, säger kommunikationsminister Sanna Marin.

Författningarna i lagutkastet beräknas leda till att det i Finland byggs ca 171 000 laddningsstationer fram till 2030 och att ca 621 000 parkeringsplatser får beredskap för laddning. Beredskap för laddning avser att parkeringsplatsen förses med rörledningar eller kablar så att en laddningsstation kan installeras senare.

Ökad beredskap för laddning och fler laddningsstationer i anslutning till nya och befintliga byggnader

I lagutkastet föreslås att alla nya bostadshus eller bostadshus som genomgår större renoveringar och som har fler än 4 parkeringsplatser ska förses med beredskap för laddning av elbilar på varje parkeringsplats. Samma krav gäller också parkeringshus i anslutning till bostadshus. Byggnadens ägare ska ge en invånare tillgång till en laddningsstation.

I fråga om nya byggnader eller byggnader som ska genomgå större renoveringar och som används för annat ändamål än boende föreslås följande skyldigheter: Om det finns fler än 10 parkeringsplatser, ska det installeras beredskap för laddning för minst hälften av parkeringsplatserna. Dessutom ska det installeras minst en laddningsstation. Om det finns fler än 20 parkeringsplatser, ska beredskap för laddning installeras för minst hälften av parkeringsplatserna och en laddningsstation för minst 10 procent av platserna.

Det föreslås att skyldigheterna i fråga om nya byggnader och omfattande renoveringar ska tillämpas från och med 2021.

Före 2025 ska det i alla byggnader som inte används för boende och som har fler än 20 parkeringsplatser installeras en laddningsstation för elbilar för minst 10 procent av parkeringsplatserna.

Det föreslås att alla laddningsstationer ska vara normala eller snabba laddningsstationer. De krav som gäller antalet laddningsstationer ska också kunna uppfyllas i form av laddningsstationer som är tillgängliga för allmänheten och som det föreskrivs om i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen.

I samband med remissbehandlingen utreds mer specifikt vilka konsekvenser förpliktelserna i lagutkastet har för små och medelstora företag.

Byggnaders energiprestanda förbättras genom fastighetsautomation

I lagutkastet föreslås att det i stora byggnader som inte används för boende och där den nominella effekten för uppvärmnings- eller luftkonditioneringssystemen överstiger 290 kW ska installeras ett system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning. Systemet ska installeras i befintliga byggnader före 2025, och när det gäller nya byggnader och byggnader som renoveras ska systemet installeras från och med 2021.

Systemet för fastighetsautomation och fastighetsstyrning förbättrar byggnadens energiprestanda bland annat genom att följa och analysera energianvändningen samt genom att lokalisera möjligheter att förbättra byggnadens energiprestanda.

”Det är viktigt att förbättra byggnaders energiprestanda, eftersom det beräknas att byggnaderna står för uppemot 40 procent av den slutliga energiförbrukningen i Finland. Att i högre grad använda system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning i stora byggnader är ett steg i rätt riktning. Utredningar visar att ett sådant system också på lång sikt medför inbesparingar för byggnadens ägare”, berättar minister Mikkonen.

I utkastet till regeringsproposition föreslås att de förpliktelser i direktivet om byggnaders energiprestanda som gäller värme- och luftkonditioneringssystem ska genomföras i Finland genom rådgivningsinsatser på samma sätt som tidigare.

Utlåtanden kan lämnas via webbtjänsten utlåtande.fi fram till den 8 november 2019.

Mer information:

Sari Rapinoja, lagstiftningsråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 320, sari.rapinoja@ym.fi

Maarit Haakana, miljöråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 069, maarit.haakana@ym.fi (laddningsstationer och beredskap för laddning av elbilar)

Pekka Kalliomäki, byggnadsråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 114, pekka.kalliomaki@ym.fi (system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning)

Eleonoora Eilittä, specialsakkunnig, kommunikationsministeriet, tfn 050 309 9189, eleonoora.eilitta@lvm.fi (utsläpp från trafiken)

Timo Juurikkala, minister Krista Mikkonens specialmedarbetare, tfn 040 555 4013, timo.juurikkala@ym.fi

Pirita Ruokonen, minister Sanna Marins specialmedarbetare, tfn 050 911 3099, pirita.ruokonen@lvm.fi

Miljöministeriet ber om utlåtanden om ett utkast till en regeringsproposition som i betydande grad ska öka möjligheterna att ladda elbilar och förbättra byggnaders energiprestanda med hjälp av fastighetsautomation. Enligt miljö- och klimatminister Krista Mikkonen och kommunikationsminister Sanna Marin måste elbilarnas andel öka för att utsläppen från trafiken ska kunna minska. Lagen utgör ett led i genomförandet av en ändring av direktivet om byggnaders energiprestanda.

Det finns fortfarande en klyfta mellan klimatmålen och åtgärderna, vilket också framkom under det klimatmöte som FN:s generalsekreterare stod värd för i New York den 23 september. Målet för klimatkonferensen i Chile i december är att få länderna att förbinda sig till ambitiösa åtgärder. En central förhandlingsfråga som med sannolikhet behandlas under konferensen är reglerna för de så kallade marknadsmekanismerna, alltså hur länderna kan utnyttja de utsläppsminskningsprojekt de genomför i andra länder för att nå sitt eget klimatmål. Parterna nådde inte enighet om dessa regler vid klimatkonferensen i Katowice 2018, då Parisavtalets regelbok förhandlades fram.

”Det är viktigt att reglerna stöder en ambitiös klimatpolitik. EU utgår från att marknadsmekanismerna, när sådana används, bör räknas till godo endast i ett land och att utsläppsminskningarna måste vara bestående. Inga kryphål får tillåtas”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Ministrarna kommer också att diskutera EU:s långsiktiga klimatstrategi. Finland har som mål att länderna under höstens lopp ska nå samförstånd om EU:s mål om nettonollutsläpp 2050.

”Jag har diskuterat strategin med många EU-kolleger och kartlagt vilka faktorer som kan bidra till samförstånd. Miljörådets lägesrapport är viktig när det gäller att identifiera de återstående utmaningarna. En gemensam vision inom EU ger också en viktig signal till det internationella samfundet vid klimatkonferensen i Chile”, säger Mikkonen.

Målet att den cirkulära ekonomin ska utvidgas till nya sektorer

Det andra huvudtemat för mötet är främjande av cirkulär ekonomi inom EU. Finland har berett slutsatser om hur cirkulär ekonomi kan utvidgas från tillverkning av produkter till konsumtion och dessutom nå nya sektorer, såsom textilier, trafik och transport, byggande och mat. Slutsatserna ska godkännas av rådet.

”EU:s konkurrenskraft bör basera sig på hållbarhet: på en begränsning av klimatförändringen och sparsamt, långsiktigt nyttjande av förnybara naturresurser. Därför bör också cirkulär ekonomi utsträckas till att gälla mycket mer än avfallspolitiken. Med hjälp av cirkulär ekonomi kan vi halvera industrins växthusgasutsläpp i EU fram till 2050″, säger minister Mikkonen.

Det är viktigt att stärka den cirkulära ekonomin också för att den biologiska mångfalden ska bevaras. Dagens förbrukning av naturresurser orsakar 90 % av förlusten av biologisk mångfald. Endast 9 % av råvarorna återanvänds eller återvinns.

Övergripande planering av miljöagendan

Ministrarna kommer också att diskutera EU:s åttonde miljöhandlingsprogram, som kommer att styra verksamheten från ingången av 2021. I maj 2019 utvärderade kommissionen det sjunde programmet. Utvärderingen visar att genomförandet av programmet har varit förenat med vissa centrala utmaningar, till exempel när det gäller att integrera miljömålen i andra politikområden och bevara naturkapitalet. Rådet kommer i sina slutsatser att ge sin syn på nästa miljöhandlingsprogram, och kommissionen fortsätter beredningen utifrån dem. Planen är att den nya kommissionen ska utarbeta ett förslag till det åttonde miljöhandlingsprogrammet i början av nästa år.

Ministrarna kommer också i samband med en lunchdiskussion att planera verksamheten för de närmaste åren: temat är rådets strategiska agenda för följande femårsperiod. Finland har bjudit in ordföranden för Europaparlamentets miljöutskott Pascal Canfin till diskussionen.

I Luxemburg deltar minister Mikkonen dessutom i Green Growth Summit som ska diskutera en klimatneutral framtid inom EU. Green Growth Summit för samman representanter för medlemsländerna, EU-institutionerna, företag och forskningsorganisationer.

Mer information

Terhi Lehtonen, minister Mikkonens statssekreterare, tfn +358 295 161 000

Leena Ylä-Mononen, överdirektör, tfn +358 295 250 023 (EU:s långsiktiga klimatstrategi)

Outi Honkatukia, chefsförhandlare, tfn +358 50 341 1758 (EU:s förhandlingsmandat inför klimatkonferensen i Chile)

Taina Nikula, konsultativ tjänsteman, tfn +358 50 305 6945 (cirkulär ekonomi)

Mervi Mattila, specialsakkunnig, tfn +358 295 250 178 (EU:s åttonde miljöhandlingsprogram)

Riikka Lamminmäki, kommunikationschef, tfn +358 50 576 2604 (intervjuförfrågningar)

Fredagen den 4 oktober sammanträder EU:s miljöråd i Luxemburg för att komma överens om EU:s ståndpunkter inför klimatkonferensen COP25 i Santiago de Chile. Ministrarna kommer också att dra upp riktlinjer för hur den cirkulära ekonomin kan främjas ytterligare inom EU. Ordförande för mötet är miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Den färska bedömningen av vikarstammens storlek bygger på en områdesspecifik analys av informationen om bobyggen under åren 2018 – 2019 och antalet födda kutar samt på observationerna av vikare som legat uppe på isen. Det stora antalet volontärer som har deltagit i räkningen av bon har gjort det möjligt att bedöma storleken på vikarstammen per fortplantningsområde.

Saimenvikarstammen har vuxit i jämn takt sedan 2010. Då omfattade stammen ungefär 270 vikare. I år har det fötts 88 kutar, och det är nu det tredje året i rad som antalet kutar överstiger 80 individer.

Saimenvikarens livsmiljö omfattar nuförtiden nästan hela Saimen. Vikarstammen är mycket splittrad, och endast de två fortplantningsområdena Pihlajavesi och Haukivesi har en stam med cirka 100 saimenvikare. Saimenvikaren klassificeras fortfarande som mycket hotad.

Saimenvikarstammen har ökat tack vare begränsningarna i fisket och de snödrivor som man skapat för saimenvikare under snöfattiga vintrar samt åtgärderna för att trygga störningsfri fortplantning. Resultaten av uppföljningen av vikarstammen tyder på att stammen kommer att fortsätta återhämta sig även i framtiden. Det långsiktiga arbetet och det stöd som det fått av lokalbefolkningen har gett resultat.

”Jag är glad att saimenvikarstammen visar tecken på återhämtning. Åtgärderna har varit riktiga och måste fortsätta. Det är fint att märka att det finns ett starkt stöd i Finland för skyddet av saimenvikaren. Man måste dock komma ihåg att saimenvikaren fortfarande är mycket hotad och att vikarstammen är sårbar”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

”Fiskets bifångstdödlighet har minskat genom de frivilliga avtalen om skyddet av saimenvikaren. Utan insatserna av lokalbefolkningen och de som äger vattenområdena eller de som fiskar där hade det varit svårt att uppnå målen”, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.

Uppskattning av antalet saimenvikare och kutar per fortplantningssområde

Område	Stammen	Kutar
Pyhäselkä-Jänisselkä	5	0
Orivesi	11	4
Pyyvesi – Enonvesi	13	2
Kolovesi	12	0
Joutenvesi	32	5
Haukivesi	92	15
Pihlajavesi	129	36
Puruvesi	8	2
Katosselkä – Tolvanselkä	42	8
Luonteri	10	2
Lietvesi	17	3
Petraselkä – Yövesi	33	10
Storsaimen	4	1
Sammanlagt	408	88

Ytterligare information:

Tero Sipilä, överinspektör, Forststyrelsen, tfn 0400 659 668, fornamn.efternamn@metsa.fi
Jouni Koskela, skyddsbiolog, Forststyrelsen, tfn 0400 188 825, fornamn.efternamn@metsa.fi
Antti Heikkinen, minister Krista Mikkonens specialmedarbetare, tfn 050 348 1406, antti.heikkinen@ym.fi
Teppo Säkkinen, minister Jari Leppäs specialmedarbetare, tfn. 050 516 2868, teppo.sakkinen@mmm.fi

Fakta om saimenvikaren:

• Saimenvikaren (metsa.fi, på finska)
• Under åren 2016–2019 föddes årligen över 80 kutar, under åren 2012–2014 lite över 60 och under åren 2005–2011 lite över 50 kutar.
• Även antalet könsmogna vikarhonor har ökat: 113 år 2018, 74 år 2010 och 65 år 2000.
• De vårliga fiskebegränsningarna utvidgades år 2010 och år 2011. Arealen steg då från cirka 700 km2 till cirka 2 000 km2. De kutar som föddes och överlevde 2010 – 2014 är nu i fertil ålder, vilket har höjt stammens födelsetal. Fiskebegränsningen omfattar för närvarande en areal på cirka 2 770 km2
• Vintern 2019 hade Saimen åter tillräckligt med snö för saimenvikarens bobygge. Senast snösituationen var lika bra var under vintern 2013. Under åren 2014 –2018 skapade man sammanlagt cirka 1100 snödrivor för saimenvikarna.

Enligt Forststyrelsens uppskattning kommer saimenvikarnas vinterstam att omfatta cirka 410 saimenvikare år 2019. I år har det fötts 88 kutar i Saimen. Det delmål på 400 individer som fastställts för 2025 i strategin och åtgärdsplanen för skyddet av saimenvikaren har nu uppnåtts och till och med överskridits.

Direktivets krav på olika produkter eller produktgrupper
Minskad förbrukning före 2026 i enlighet med det nationella målet.	Muggar, förpackningar för färdigmat
Försäljningsförbud	Bestick, tallrikar och sugrör av plast Muggar, dryckesförpackningar och förpackningar för färdigmat tillverkade av expanderad polystyren Bomullspinnar, drinkpinnar, ballongpinnar och produkter av oxo-plast
Produktdesignkrav: Korkar tillverkade av plast ska hållas fästa vid dryckesförpackningen under användningsfasen. Flaskor ska innehålla en viss andel återvunnen plast.	Dryckesförpackningar på högst 3 liter, inklusive kompositförpackningar
Märkningskrav: Produkten eller förpackningen ska förses med en märkning om hur man kan förebygga nedskräpning, till exempel en anvisning om korrekt bortskaffande	Bindor, tamponger, tamponghylsor, våtservetter, tobaksvaror med filter och filter samt dryckesmuggar.
Utökat producentansvar, inklusive ett visst kostnadsansvar för uppstädning.	Tobaksvaror med filter samt filter. Förpackningar för färdigmat, dryckesförpackningar på högst 3 liter, muggar, lätta bärkassar, våtservetter och ballonger. Separat insamling i hamnar av fiskeriprodukter som innehåller plast, samt information.
Krav på separat insamling av plastflaskor: 77 % år 2025 och 90 % år 2029.	Dryckesflaskor för engångsbruk som rymmer högst 3 liter samt tillhörande korkar och lock
Kommunikation och information	Ovan nämnda produktgrupper, utom de produktgrupper som är förbjudna.Edellä mainitut tuoteryhmät paitsi ne tuoteryhmät, jotka kielletään.

Finland bör genomföra en del av kraven i direktivet som sådana, till exempel förbuden mot försäljning av produkter och kraven på produktdesign. I fråga om vissa krav har Finland en viss frihet i tillämpningen. Enligt direktivet ska till exempel förbrukningen av plastprodukter för engångsbruk minskas, och här behövs nationella lösningar och styrmedel.

Skräpet vid Finlands stränder är inte av samma slag som vid övriga stränder i EU

Direktivet är inriktat på de plastprodukter för engångsbruk som påträffas mest vid EU:s stränder samt försvunna och övergivna fiskeredskap som innehåller plast. Enligt utredningen är inte alla produkter i direktivet, såsom ballonger och bindor, så vanligt förekommande på stränderna i Finland. På våra stränder finns det däremot gott om cigarettfimpar samt styrox- och polyuretanisoleringsmaterial.

Enligt utredningen skulle det effektivaste sättet att bekämpa strandskräp i Finland vara att förbjuda plastbestick, snabbmatsförpackningar och oxo-plast samt att minska användningen av engångsförpackningar och andra förpackningar som skräpar ned. Att kräva producentansvar för tobaksprodukter och engångsförpackningar kunde också vara en effektiv metod. Producentansvar avser produkttillverkarnas och importörernas skyldighet att ordna och stå för kostnaderna för avfallshantering av produkterna när de tas ur bruk. I direktivet om minskning av engångsplast har producentansvaret utökats ytterligare så att producenterna också ska delta i kostnaderna för uppstädning i de nedskräpade områdena och i kostnaderna för informationsinsatser.

Enligt utredningen kan Finland genomföra kraven i direktivet exempelvis genom att utvidga tillämpningsområdet för lagen om krav på ekodesign eller genom att stifta en särskild lag om förebyggande av plastprodukters miljöpåverkan. Vissa krav kan uppfyllas genom frivilliga avtal mellan producenterna och förvaltningen. Detta kan vara motiverat till exempel när syftet är att minska konsumtionen. Bestämmelser om en utökning av producentansvaret kan tas in i avfallslagstiftningen.

Miljöministeriet börjar bereda genomförandet av direktivet.

Mer information:

Miljöministeriet

Taina Nikula, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 250 202, fornamn.efternamn@ym.fi

Katariina Haavanlammi, lagstiftningsråd, tfn 0295 250 072, fornamn.efternamn@ym.fi

Ekoleima Ay

Raimo Lilja, tfn 050 409 7832

* Direktiv (EU) 2019/904 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön (det så kallade SUP-direktivet; eng. single-use plastics)

I en utredning som miljöministeriet beställt presenteras alternativa sätt för hur EU:s direktiv om minskning av engångsplast kan genomföras i Finland. Cirka 80 procent av skräpet på havsstränderna utgörs av plast, och syftet är att åtgärda detta med hjälp av direktivet, som träder i kraft sommaren 2021. Ett syfte med direktivet är dessutom att främja cirkulär ekonomi och förenhetliga produktregleringen på EU:s inre marknad.