Statsrådet har höjt bevillningsfullmakten för räntesubventionerad bostadsproduktion med 340 miljoner euro. Efter höjningen kan man i år godkänna att sammanlagt högst 1 750 miljoner euro ur Statens bostadsfond (ARA) används som stöd för räntestödslån.

ARA godkänner räntestödslån för byggande, ombyggnad och anskaffning av hyres-, bostadsrätts- och delägarhus för objekt som kommunerna förordar. Räntestödslån är ett lån som beviljas av en bank eller något annat finansinstitut och som har fyllnadsborgen av staten och där staten betalar en del av räntan, om låntagarens bassjälvriskandel överskrids.

Att fullmakten ökades med 340 miljoner euro till följd av den fjärde tilläggsbudgeten för 2020 motiverades med en förändrad bild av konjunkturutvecklingen inom bostadsbyggandet. Mängden statligt understödd nyproduktion och antalet lånebeslut har ökat kraftigt under början av året, och coronakrisen har ytterligare ökat intresset för statligt understödd produktion.

Genom att öka fullmakten att godkänna räntestödslån strävar man efter att säkerställa att man också under coronakrisens akuta fas planerar och startar nya bostadsprojekt – särskilt för hyres- och bostadsrättsbostäder – som jämnar ut de försämrade utsikterna inom byggbranschen och stöder sysselsättningen. Tilläggsfullmakten beräknas kunna användas för att stödja byggandet av över 2 000 nya bostäder.

Den fullmaktsfördelning enligt lånetyp som ingår i den gällande dispositionsplanen ändras dock inte. Tilläggsfullmakten kan flexibelt användas för de typer av lån som snabbt kan aktiveras och som påverkar sysselsättningen inom byggbranschen.

Mer information

Jorma Pietiläinen, överinspektör, miljöministeriet, tfn 0295 250 228, jorma.pietilainen@ym.fi

Jarmo Lindén, direktör, Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA), tfn 0295 250 808, jarmo.linden@ara.fi

Statsrådet har höjt bevillningsfullmakten för räntesubventionerad bostadsproduktion med 340 miljoner euro. Efter höjningen kan man i år godkänna att sammanlagt högst 1 750 miljoner euro ur Statens bostadsfond (ARA) används som stöd för räntestödslån.

I sommar börjar även kommunerna arbeta med de Helmi-projekt som syftar till att förbättra naturens tillstånd. I sommar finansieras de 16 första kommunprojekten för naturvård genom Kommun-Helmi specialunderstödet. Projekten går ut på att restaurera de mest hotade livsmiljöerna så som ädelträskogarna, myrar, ängar och fågelvatten. Kommunerna är tacksamma för att man satsar på arbetet för biologisk mångfald.

”Även om utarmningen av naturen är ett globalt hot, vidtas åtgärderna för att bekämpa hotet ofta på lokal nivå.  När det gäller klimatkrisen har kommunerna redan accepterat sin roll som lokal beslutsfattare, och nu vill allt flera kommuner också arbeta hårdare för att skydda naturen. Vi litar på att kommunerna också kan lösa naturkrisen, och vi vill stödja detta arbete. Samtidigt kan vi också trygga alla de rekreationsområden som är så viktiga för invånarna. Till vår glädje har vi sett att många kommuner runtom i Finland har satt igång med naturvårdsarbetet redan i sommar”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

”Det är fint att man kan ansöka om finansiering som uttryckligen är avsedd för arbete som främjar den biologiska mångfalden”, konstaterar miljöplanerare Hanna Seitapuro från Helsingforsregionens miljötjänster. Åbos miljöskyddsplanerare Tanja Ruusuvaara-Koskinen överensstämmer: ”Naturvårdsåtgärderna måste tävla med så många andra finansieringsbehov som kommunerna har. Det finns ofta för lite resurser, särskilt för de områden som inte används i stor omfattning för rekreation.  Många värdefulla områden omfattas inte alls av naturvården och växer därför igen med tiden. Genom Helmi-programmet anvisas det exceptionellt stora resurser just till sådana vårdåtgärder som vår natur behöver allra mest.”

Kommunerna har visat stort intresse för den ansökningsomgång för Kommun-Helmi-specialunderstödet som öppnades i maj. Hittills har det kommit in sammanlagt 28 ansökningar om specialunderstödet.  Ansökningsförfarandet fortsätter till slutet av augusti, men av de ansökningar som kom in i maj har man redan valt ut 16 projekt som inleds i sommar. Budgeten för dessa projekt uppgår sammanlagt till cirka 825 000 euro. Besluten om finansieringen av de övriga projekten fattas efter den 31 augusti då ansökningstiden gått ut. För Kommun-Helmi-understöd har reserverats sammanlagt 3 miljoner euro. 

Myrar, kärr och ängar ska vårdas

Det naturvårdsarbete som ska göras i sommar gäller bland annat röjning av vårdbiotoper och ingärdning av vårdbiotoper för nästa betesgång samt fyllning av myrdiken, byggande av konstruktioner för fågelbon och planering för senare restaureringsåtgärder. I Helsingfors restaurerar man för tillfället de mycket värdefulla och frodiga kärren i det nya naturskyddsområdet i Haltiala skog.  I Åbo restaureras som bäst Natura 2000-området i Pomponrahka. I Pomponrahka förekommer det utrotningshotade rika myrnaturtyper med värdefull växtlighet. I Vasa restaureras små stadsängar och strandnaturen i Gustavsborg-Sunnanvik. Dessutom ökas kustskogens biologiska mångfald genom produktionen av låga och insekthotell. I Nykarleby i Frill iståndsätter man de kulturhistoriska ängarna och stenmurarna som finns i stadens kärna. ”Tack vare Helmi-programmet bevaras och förbättras områdets mångfald. Man identifierar och lyfter fram naturens och landskapets värde. Samtidigt ökar också invånarnas medvetenhet om naturen och den biologiska mångfalden”, konstaterar Janne Toivonen, som ansvarar för projektet i Nykarleby.  

Livsmiljöprogrammet Helmi 

Helmi-programmet stärker den biologiska mångfalden i Finland och förbättrar livsmiljöernas tillstånd, bland annat genom att skydda och restaurera myrar, återställa och vårda fågelvatten, vårdbiotoper och skogliga livsmiljöer samt iståndsätta vatten- och strandnatur. Förutom att förbättra naturens biologiska mångfald är målet också att främja ekosystemtjänster, vattenskydd och kolupptaget samt andra åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen.

Ytterligare information:

Antti Heikkinen, minister Mikkonens specialmedarbetare, antti.heikkinen@ym.fi, tfn 050 348 1406

Hanna-Leena Keskinen, specialsakkunnig, hanna-leena.keskinen@ym.fi, tfn 0295 250 096

Ytterligare information om naturvårdsområdena:

Haltialaskogen i Helsingfors: Hanna Seitapuro, hanna.seitapuro@hel.fi, tfn 040 178 7378

Pomponrahka i Åbo: Tanja Ruusuvaara-Koskinen, tanja.ruusuvaara-koskinen@turku.fi, tfn 040 482 9506

Ängarna i Frill i Nykarleby: Janne Toivonen, janne.toivonen@nykarleby.fi, tfn 050 364 6512

Vasa ängar och strandområde: Leila Roininen, leila.roininen@vaasa.fi, tfn 040 095 9179

Alla sommarens Kommun-Helmi-projekt:

Pargas	Pargas pärlor – Paraisten helmet (perinnebiotooppisaaria)
Åbo	Pomponrahkan ennallistaminen; Turun kaupunki (suon ennallistaminen)
Åbo	Rantaniittyjen niitto ja murskaus, Krottilanlahti, Katariinanlaakso ja Friskalanlahti, Turun kaupunki
Björneborg	Yyterin sannat
Tammerfors	Kelluvat pesälautat Tampereen kaupungin lintuvesillä
Kyrkslätt	Volsin luonnonsuojelualueiden luonnonhoitotyöt
Nykarleby	Frill natur- och landskapsområde
Borgå	Porvoon kansallisen kaupunkipuiston perinnebiotooppien kunnostus
Vasa	Vaasan niittyalueiden perustaminen ja kunnostaminen
Lahtis och Hollola	Kintterönsuon luonnon monimuotoisuuden ja käytön turvaaminen
Vasa	Rantaluonnon kunnostaminen – biodiversiteetin ja luonnon monimuotoisuuden tukeminen
Kyrkslätt	Sundsin kallioketo- ja niittyalueen luonnonhoito- ja ennallistamistyöt
Raseborg	Hagalundin laidunnushanke
Raseborg	Hagen-Ramsholmenin hoito- ja käyttösuunnitelma
Helsingfors	Haltialanmetsän korpien ennallistaminen
Helsingfors	Helsingin lintuvesien kunnostustoimet

I sommar börjar även kommunerna arbeta med de Helmi-projekt som syftar till att förbättra naturens tillstånd. I sommar finansieras de 16 första kommunprojekten för naturvård genom Kommun-Helmi specialunderstödet. Projekten går ut på att restaurera de mest hotade livsmiljöerna så som ädelträskogarna, myrar, ängar och fågelvatten. Kommunerna är tacksamma för att man satsar på arbetet för biologisk mångfald.

Tjänsten som generaldirektör för Finlands miljöcentral söktes av 22 personer. Tjänsten tillsätts för perioden 1.11.2020–31.10.2025.

Finlands miljöcentral är en forsknings- och utvecklingscentral som hör till miljöministeriets förvaltningsområde och som stöder bedömningen och valet av mål och medel för en hållbar utveckling samt verkställandet av miljöpolitiken. Finlands miljöcentral sköter dessutom de uppgifter i samband med nyttjandet och vården av vattentillgångarna som hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde.

Tjänsten söktes av

Petri Ahlroth
Matti Aho
Johanna Ekman
Marko Ekqvist
Eeva Furman
Jussi Heikkola
Anni Huhtala
Tuomas Jokipii
Timo Lehesvirta
Pekka Leskinen
Per Mickwitz
Janne Nieminen
Esa Nikunen
Riikka Paloniemi
Petri Pellikka
Liisa Pietola
Eeva Primmer
Tapio Reinikainen
Jukka Santala
Leif Schulman
Tuukka Sivonen

Därtill fanns det en sökande som inte vill ge sitt namn till offentligheten.

Ytterligare information

Ismo Tiainen, direktör för förvaltning och internationella ärenden, miljöministeriet, tfn 0295 250 294, ismo.tiainen@ym.fi

Tjänsten som generaldirektör för Finlands miljöcentral söktes av 22 personer. Tjänsten tillsätts för perioden 1.11.2020–31.10.2025.

Miljöministeriet har förkastat de besvär som anförts över ett beslut som fattats av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland (NTM-centralen). Pro Esbo rf:s besvär gällde skyddande av Esbo stadshus. Ministeriet anser att NTM-centralens beslut inte är lagstridigt.

Pro Esbo rf framförde att Esbo stadshus, som byggdes 1971, bör skyddas genom lagen om skyddande av byggnadsarvet. NTM-centralen i Nyland förkastade framställan den 7 maj 2019. Pro Esbo rf överklagade NTM-centralens beslut hos miljöministeriet.

NTM-centralen är den förvaltningsmyndighet som tillämpar helhetsbedömning i en skyddsprocess enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet och som vid behandlingen av ett ärende kan godkänna eller förkasta en framställan om skydd. I detta ärende som gäller Esbo stadshus är miljöministeriet den besvärsmyndighet som kontrollerar att det beslut som fattats följer lagen.

I ett detaljplaneområde avgörs frågor som gäller byggnadsskydd i regel genom planläggning enligt markanvändnings- och bygglagen. Det finns särskilda bestämmelser om de förutsättningar som ska föreligga för att lagen om skyddande av byggnadsarvet ska tillämpas. I fråga om Esbo stadshus fanns inga sådana förutsättningar. NTM-centralen agerade därmed inte lagstridigt när den inte tillämpade lagen om skyddande av byggnadsarvet i ärendet.

Pro Esbo rf åberopade i sina besvär också jäv för den tjänsteman som behandlat ärendet vid NTM-centralen. Enligt miljöministeriets beslut har de synpunkter på behandlingen av framställan om skydd som tjänstemannen framfört i en intervju för en webbtidning inte föranlett jäv. Eftersom det saknades förutsättningar för tillämpning av lagen om skyddande av byggnadsarvet, måste man vid behandlingen följa den beslutslinje som framgår av tidigare beslut beträffande skydd av Esbo stadshus och som också utgjorde grund för den intervju som gavs.

Mer information:

Reko Korhonen, specialsakkunnig, miljöministeriet, tfn 0295 250 018, reko.korhonen@ym.fi (anträffbar 29.6–3.7.2020)

Matleena Haapala, regeringssekreterare, miljöministeriet, tfn 0295 250 332, matleena.haapala@ym.fi (anträffbar 13–17.7.2020)

Miljöministeriet har förkastat de besvär som anförts över ett beslut som fattats av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland (NTM-centralen). Pro Esbo rf:s besvär gällde skyddande av Esbo stadshus. Ministeriet anser att NTM-centralens beslut inte är lagstridigt.

En fjärdedel av finländarna upplever att deras förhållande till naturen har utvecklats i positiv bemärkelse under coronavåren, framgår av miljöministeriets och Finlands miljöcentrals barometer om finländarnas förhållande till naturen. Största delen har tillbringat mer tid i naturen, och också uppskattningen för naturen och olika naturområden har ökat. Coronapandemins inverkan på förhållandet till naturen kommer starkast fram bland personer under 25 år.

En fjärdedel av finländarna upplever att deras förhållande till naturen har utvecklats i positiv bemärkelse under coronavåren, framgår av miljöministeriets och Finlands miljöcentrals barometer om finländarnas förhållande till naturen. Största delen har tillbringat mer tid i naturen, och också uppskattningen för naturen och olika naturområden har ökat. Coronapandemins inverkan på förhållandet till naturen kommer starkast fram bland personer under 25 år.

Miljöministeriet och Ålands landskapsregering samlar in information om observationer av den akut hotade tumlaren. Tumlaren är den enda valart som regelbundet påträffas i Östersjön. Tumlarpopulationen i centrala Östersjön beräknas på basis av akustisk övervakning bestå av endast cirka 500 individer. Eventuella visuella observationer av tumlare kan komplettera den information som fås genom akustisk övervakning.

Den akustiska övervakningen, som utförts sedan 2011, visar att tumlare påträffas regelbundet i det öppna havsområdet söder om Åland och Skärgårdshavet. Närmare kusten påträffas tumlare sporadiskt, om man ser till de visuella observationer som gjorts.

Allmänhetens observationer är en viktig källa för tilläggsinformation när det gäller att bedöma i vilken grad tumlare förekommer. Miljöministeriet har tillsammans med samarbetspartner sedan 2001 i form av en årlig kampanj för tumlarobservationer bett allmänheten rapportera observationer av tumlare i de finländska havsområdena. Med kampanjen vill man få in ytterligare värdefull information om den hotade arten och samtidigt också öka allmänhetens kunskaper.

”Under kampanjerna har det sammanlagt rapporterats om ca 70 bekräftade tumlarobservationer som gällde ca 120 individer. Alla observationer är verkligen viktiga, för med hjälp av dem får vi värdefull information om förekomsten av tumlare i vårt havsområde, och utifrån den informationen kan vi bland annat bedöma våra skydds- och forskningsbehov”, berättar Penina Blankett, konsultativ tjänsteman vid miljöministeriet.

Ännu för hundra år sedan fanns det tusentals tumlare i Östersjön. Det finns flera orsaker till att tumlarbeståndet har minskat. De mest betydande orsakerna under de senaste årtiondena är miljögifter och att tumlare oavsiktligt blivit bifångst inom fisket. Fiskeredskap är fortfarande det allvarligaste hotet mot att tumlarbeståndet ska återhämta sig, och därför bör man undvika nätfiske i områden där man har sett tumlare. Tumlarna hotas också av försämrade livsmiljöer och störningar som människan orsakar, såsom ökad sjötrafik och ökat undervattensbuller.

Hur känner man igen en tumlare?

Tumlaren känns lättast igen på den låga, trekantiga ryggfenan som syns när tumlaren kommer upp till ytan. När tumlaren simmar vid ytan gör den oftast snabba tumlande, rullande rörelser, vilket också har gett djuret dess namn. När tumlaren andas syns ingen vattenstråle ovanför ytan.

Tumlaren är ca 145–160 centimeter lång och väger ca 50–60 kilo. Tumlaren är kort och ganska rund till formen. Den har ett litet huvud och saknar den nos som är kännetecknande för många delfinarter.

Tumlare rör sig i allmänhet en och en, eller i grupper på några individer. De söker sig i allmänhet inte till fartyg och båtar, såsom delfiner gör.

Ofta förväxlas tumlare med sälar, som är betydligt vanligare i våra havsområden.

Rapportera tumlarobservationer

Det enklaste sättet att rapportera observationer av tumlare är att fylla i den blankett som finns på webbplatsen miljo.fi. Det kan löna sig att ta bilder och videoklipp av djuret för att experter i osäkra fall lättare ska kunna avgöra vilket djur det rör sig om.

Tumlare som fastnat i nät men som är oskadda bör alltid lösgöras försiktigt och släppas fria. Tumlare som blivit bifångst och dött ska rapporteras till Naturresursinstitutet.

Också observationer av flasknosdelfiner i Östersjön efterlyses

I maj och juni har tre flasknosdelfiner observerats i Skärgårdshavet och i Finska viken. I samband med kampanjen efterlyses även observationer av flasknosdelfiner.

”Den lilla gruppen på tre flasknosdelfiner har nu uppenbarligen splittrats. Två individer, sannolikt konstellationen mor och kalv, har senast observerats utanför Lovisa och Kotka i Finska viken. En individ påträffades före midsommar väster om Hangö. Om bilderna är av god kvalitet kan man identifiera olika individer som till exempel observeras på annat håll i Östersjöregionen”, berättar Olli Loisa, specialsakkunnig vid Åbo yrkeshögskola.

Information om delfinobservationer och eventuella foton kan skickas direkt till Olli Loisa per e-post (olli.loisa@turkuamk.fi).

I enlighet med ett tidigare pressmeddelande (26.5.2020) från jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet ska nätfiske undvikas i områden där det förekommer delfiner. Djuren får inte heller störas.

Mer information

Penina Blankett, konsultativ tjänsteman, miljöministeriet, penina.blankett@ym.fi, tfn 0295 250 058

Olli Loisa, specialsakkunnig, Åbo yrkeshögskola, olli.loisa@turkuamk.fi, tfn 050 598 5743

Miljöministeriet och Ålands landskapsregering samlar in information om observationer av den akut hotade tumlaren. Tumlaren är den enda valart som regelbundet påträffas i Östersjön. Tumlarpopulationen i centrala Östersjön beräknas på basis av akustisk övervakning bestå av endast cirka 500 individer. Eventuella visuella observationer av tumlare kan komplettera den information som fås genom akustisk övervakning.

Miljöministeriet och Forststyrelsen informerar

Forststyrelsen och miljö- och klimatminister Krista Mikkonen vädjar till dem som fiskar i Saimen att också i juli undvika nätfiske i områden där det förekommer vikare. Efter att perioden med fiskebegränsningar har upphört är det lagligt att fiska med nät med tunnare garn, men detta är fortfarande livsfarligt för den hotade saimenvikaren. På Forststyrelsens webbplats nämns de områden där saimenvikaren oftast bygger bo.

”Även om förbudet mot nätfiske i Saimen upphör att gälla vid utgången av juni, är risken fortfarande stor för kutarna. Eftersom vintern var mild är antalet kutar lägre än vanligt, och de är också mindre till storleken. På grund av att förhållandena för bobyggnad var dåliga är det denna sommar särskilt viktigt att ta hänsyn till vikaren när man fiskar. Jag rekommenderar att alla som fiskar i Saimen använder fångstredskap som inte skadar vikaren”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Nätfiske är det största hotet mot saimenvikaren. Nätfiske bör undvikas inom saimenvikarens förekomstområden också i juli, eftersom cirka 80 procent av de saimenvikare som dör i näten är kutar som väger mindre än 24 kg. Saimenvikarens ungar uppnår i medeltal en vikt på 24 kg i augusti.

”Att saimenvikare dör i samband med nätfiske beror ofta på att människor utgår från att nätfiske i Saimen inte längre utgör något hot mot kutarna efter att förbudet mot nätfiske har upphört. Detta stämmer dock inte”, konstaterar minister Mikkonen.

Nya fiskebegränsningar nästa år

De nuvarande fiskebegränsningarna gäller till nästa vår. Jord- och skogsbruksministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska bereda de fiskebestämmelser som behövs för att skydda saimenvikaren. Bestämmelserna träder i kraft 2021. I samband med detta kommer det att ordnas regionala diskussions- och samrådsmöten i Punkaharju, Puumala, Rantasalmi, Rääkkylä och Taipalsaari, där det förekommer saimenvikare. Mötena skulle egentligen ha ordnats i maj, men de flyttas till augusti–september på grund av restriktionerna med anledning av coronaviruset. Mötena är öppna för alla, och landskapsförbunden har hand om arrangemangen inför dem.

Forststyrelsen uppmanar dem som fiskar i Saimen att leta reda på information om fiske med katsa, som är en säker fiskemetod med tanke på saimenvikaren.

Mer information:

Jouni Koskela, skyddsbiolog, Forststyrelsen, tfn 0400 188 825, jouni.koskela@metsa.fi

Tero Sipilä, överinspektör, Forststyrelsen, Naturtjänster, tfn 0400 659 668, tero.sipila@metsa.fi

Riikka Yliluoma, ministerns specialmedarbetare, tfn 050 414 1682, riikka.yliluoma@ym.fi

Forststyrelsen och miljö- och klimatminister Krista Mikkonen vädjar till dem som fiskar i Saimen att också i juli undvika nätfiske i områden där det förekommer vikare. Efter att perioden med fiskebegränsningar har upphört är det lagligt att fiska med nät med tunnare garn, men detta är fortfarande livsfarligt för den hotade saimenvikaren. På Forststyrelsens webbplats nämns de områden där saimenvikaren oftast bygger bo.

Ministerarbetsgruppen för klimat- och energipolitik diskuterade på tisdagen åtgärder som bör vidtas såväl i Finland som inom EU för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Ett centralt redskap för att stärka den biologiska mångfalden i Finland är livsmiljöprogrammet Helmi.

”Livsmiljöprogrammet Helmi innebär en historiskt stor satsning på att bevara den biologiska mångfalden i Finland, och till exempel skyddet av myrar har kommit väl i gång inom ramen för programmet. Enbart naturskydd räcker dock inte för att stoppa förlusten av biologisk mångfald, utan det krävs också restaurering, iståndsättning och vård. Förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen utgör olika dimensioner av samma globala hållbarhetskris, och de måste också lösas parallellt”, framhåller miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

I och med Helmi-programmet har redan cirka 2 000 hektar nationellt värdefull myrmark skyddats. I vintras utfördes dessutom restaureringsarbeten i olika myrar. I början av året och under våren började man utarbeta de åtgärdsplaner och göra de naturinventeringar som behövs för restaureringsarbetet. Under sommaren utförs vård- och restaureringsarbeten också bland annat i skogliga livsmiljöer, på vårdbiotoper och i fågelvatten. År 2020 är restaurerings- och vårdarbetena inom Helmi-programmet främst inriktade på skyddsområden. Just nu pågår ansökningsomgången Kommun-Helmi, där kommunerna har möjlighet att ansöka om specialunderstöd för restaurerings-, iståndsättnings- och vårdåtgärder som förbättrar livsmiljöernas tillstånd. Också beredningen av målen för Helmi-programmet fram till 2030 fortsätter tillsammans med olika intressegrupper. Utifrån arbets- och styrgruppernas arbete sammanställer miljöministeriet ett beslut om Helmi-programmet som ska överlämnas till statsrådet för godkännande våren 2021. I och med detta kommer fler parter att utföra restaurerings- och iståndsättningsarbeten, även utanför naturskyddsområdena. Åtgärderna inom livsmiljöprogrammet Helmi baserar sig på frivillighet och vidtas i samarbete med markägarna.

Som ett led i genomförandet av Helmi-programmet och revideringen av naturvårdslagen har miljöministeriet dessutom berett ett förslag till ändring av naturvårdslagen om stöd för bevarande och vård av den biologiska mångfalden. Syftet med förslaget och de statsrådsförordningar som utfärdas i samband med det är att främja restaurerings- och vårdåtgärder som är viktiga med tanke på den biologiska mångfalden samt att utveckla naturvårdslagens bestämmelser om bevarande av den biologiska mångfalden genom att föreskriva om ekonomiska incitament och se till att bestämmelserna blir mångsidigare.

Ministerarbetsgruppen fick dessutom en översikt över EU:s strategi för biologisk mångfald 2030. Målet med strategin är att förbättra den ekologiska statusen i olika livsmiljöer på land och i vatten genom ett omfattande restaureringsprogram. I kommissionens meddelande framhålls vikten av samhälleliga strukturomvandlingar. EU:s strategi för biologisk mångfald utgör en del av Den europeiska gröna given (European Green Deal).

Ministerarbetsgruppen fick också ta del av översikter över beredningen av färdplanen för fossilfria transporter, beredningen av en klimat- och miljöstrategi för IKT-branschen, beredningen av programmet för cirkulär ekonomi samt det första mötet för rundabordsforumet för klimatpolitik.

I färdplanen för fossilfria transporter anges hur växthusgasutsläppen från den inhemska trafiken ska kunna halveras fram till 2030 och dras ner till noll senast 2045. Som en del av färdplanen för fossilfria transporter bedöms också åtgärder som hänför sig till prissättning och skatter inom trafik- och transportområdet. Färdplanen utarbetas utifrån konsekvensbedömningar och det arbete som utförs i kommunikationsministeriets arbetsgrupp, och målet är att den ska bli klar hösten 2020.

Med hjälp av IKT kan man minska växthusgasutsläppen genom att ersätta produkter med tjänster och mobilitetsbehov med distansförbindelser och genom att effektivisera industriella produktionsprocesser. Internettrafiken växer snabbt och därför måste man ta hänsyn till en ökad energiförbrukning i branschen och användningen av material. Kommunikationsministeriets arbetsgrupp publicerade i juni en halvtidsrapport som ger en bild av IKT-sektorns klimat- och miljökonsekvenser i Finland. En slutrapport med rekommendationer ska färdigställas i november 2020.

Enligt regeringsprogrammet ska det utarbetas ett strategiskt program för främjande av cirkulär ekonomi. Ett förslag bereds av en styrgrupp som består av företrädare för ministerierna, olika forskningsinstitut, Business Finland och Sitra. Arbetslivsprofessor Reijo Karhinen är ordförande. Programmet har fyra temagrupper, som kommer att slutföra sitt arbete före hösten. Temagrupperna är centrala med tanke på beredningen av programmet. De diskuterar hur cirkulär ekonomi kan främjas med tanke på industrin, fastighets- och byggbranschen, kommunerna och regionerna samt ny teknik och nya affärsmodeller. Styrgruppen har godkänt en vision som styr arbetet, och enligt den ska ett koldioxidneutralt kretsloppssamhälle utgöra den nya grunden för ekonomin. Ett medborgarråd bestående av 50 frivilliga bistår med sparring under beredningen av programmet. Rådet sammanträdde första gången den 17 juni. Programarbetet stöds också av ett webbforum för öppen brainstorming där vem som helst kan lägga fram idéer till programmet fram till slutet av november. Målet är att programmet för cirkulär ekonomi ska bli klart före utgången av 2020.

I slutet av mötet underrättades ministrarna också om vad som behandlats under det första mötet för rundabordsforumet för klimatpolitik. Temat för forumets första möte var återhämtningen efter coronakrisen. Forumets medlemmar gav starkt stöd för stimulansåtgärder som är hållbara ur klimatsynpunkt. Rundabordsforumet för klimatpolitik syftar till att skapa en gemensam syn på hur Finland på ett rättvist sätt och med en snabbare tidsplan än i nuläget kan ställa om till ett klimatneutralt samhälle. Rundabordsforumet fattar inga beslut, utan stöder den nationella beredningen och verkställigheten av klimatpolitiken. I rundabordsforumet ingår aktörer från många olika samhällsområden, allt från intresseorganisationer till civilsamhället och från fackförbund och unga till forskarsamhället.

Ministerarbetsgruppen för klimat- och energipolitik ska med beaktande av social rättvisa och internationell konkurrenskraft styra genomförandet av regeringsprogrammet när det gäller främjande av målet om klimatneutralitet, stärkande av kolsänkorna och klimat- och energipolitiskt beslutsfattande.

Mer information:

Riikka Yliluoma, miljö- och klimatministerns specialmedarbetare, tfn 050 414 16 82, riikka.yliluoma@ym.fi

Ministerarbetsgruppen för klimat- och energipolitik diskuterade på tisdagen åtgärder som bör vidtas såväl i Finland som inom EU för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Ett centralt redskap för att stärka den biologiska mångfalden i Finland är livsmiljöprogrammet Helmi.

Nu har det ställts upp mål för närings-, trafik- och miljöcentralerna och Forststyrelsens naturtjänster fram till utgången av 2023 när det gäller livsmiljöprogrammet Helmi. Målet är att skydda 20 000 hektar och restaurera 12 000 hektar myrmark, restaurera 80 fågelvatten och våtmarker, vårda 15 000 hektar vårdbiotoper och 600 skogliga livsmiljöer samt restaurera 200 småvatten- och strandnaturområden.

”Det krävs nu akuta insatser för att förlusten av biologisk mångfald ska stoppas. Vi har nu satt upp mål för Helmi-programmet fram till utgången av 2023 också i form av vård av 600 skogliga livsmiljöer och restaurering av 200 småvatten- och strandnaturområden. Nu har säsongen ute i fält inletts, och naturvårdsarbetena är i full gång runt om i Finland”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Inom miljöförvaltningen har sammanlagt cirka hundra personer rekryterats för att utföra olika arbeten inom ramen för Helmi-programmet. I sommar är arbetsinsatserna främst inriktade på skyddsområden. Samtidigt bereds ett beslut av statsrådet om de långsiktiga målen för Helmi-programmet fram till 2030. Avsikten är att arbetet ska slutföras våren 2021. I samband med detta kommer ett större antal aktörer att utföra restaurerings- och iståndsättningsarbeten, även utanför naturskyddsområdena. Åtgärderna inom livsmiljöprogrammet Helmi baserar sig på frivillighet och vidtas i samarbete med markägarna och olika intressegrupper.

”Helmi-programmet innebär en historiskt stor satsning på att bevara den biologiska mångfalden i Finland. Riksdagen har beviljat ett tilläggsanslag på 100 miljoner euro för naturvård 2020, och av denna summa anvisas en andel på 42 miljoner euro för livsmiljöprogrammet Helmi. Eftersom försämrade livsmiljöer är den främsta direkta orsaken till förlusten av biologisk mångfald, satsar vi på att bekämpa försämringen. Vi förbättrar tillståndet för värdefulla naturtyper, såsom myrar, vårdbiotoper, lundar, solexponerade miljöer, småvatten och fågelvatten”, säger minister Mikkonen.

Målen för Helmi-programmet fram till utgången av 2023:

Myrskydd: 20 000 hektar

Skyddet av myrar är frivilligt och markägarna får ersättning för det. NTM-centralernas personal förhandlar med markägarna om skyddet. Förhandlingar inleds om de objekt som i kartläggningar har konstaterats vara värdefulla med tanke på den biologiska mångfalden.

Restaurering av myrmark: 12 000 hektar

Restaureringen inleds i naturskyddsområden där det ännu finns ca 25 000 hektar dikad myrmark. Avsikten är samtidigt att tillsammans med markägarna restaurera nydikade kärr som omger och torkar ut skyddsområdena, antingen genom att lägga igen dikena eller genom att leda vattnet tillbaka till odikad myrmark.

Restaurering av fågelvatten och våtmarker: 80 objekt

Inom ramen för Helmi-programmet restaureras de områden som är värdefullast och i störst behov av restaurering i de särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet som ingår i nätverket Natura 2000. Olika restaureringsmetoder kan tillämpas på olika objekt: röjning, muddring, slåtter, höjning av vattennivån, jakt på små rovdjur och reduktionsfiske.

Skötsel av vårdbiotoper: 15 000 hektar

I Finland finns det i dag ca 30 000 hektar vårdbiotoper som utgör betesmark eller omfattas av annan vård. Inventeringen av nationellt värdefulla vårdbiotoper inleddes 2019 och åtgärderna inriktas utifrån dem. Iståndsättningsåtgärder är, beroende på området, bland annat avverkning av träd, röjning och slåtter.

Vård av skogliga livsmiljöer: 600 objekt

I det inledande skedet kommer åtgärderna att riktas in på områden som omfattas av ett avtal, ett beslut eller en planbeteckning som tryggar skyddet av området. Praktiska åtgärder i vården av skogliga livsmiljöer är till exempel att avlägsna granar i lundar eller i skogsdungar med ädla träd samt att förbättra livsmiljön för olika arter i naturskyddsområdena. Avsikten är att inom livsmiljöprogrammet Helmi också hitta nya metoder för att i samarbete med markägarna trygga naturvärdena i olika områden.

Restaurering av småvatten och strandmiljöer: 200 objekt

Genom restaureringen stöder man i första hand mångfalden i de småvatten och den strandnatur där tillståndet försämrats till exempel till följd av förändrad markanvändning och vattenbyggnad. Med småvatten avses bäckar och rännilar, tjärnar, källområden och källor samt flador och glon. Bland de småvatten som kräver mest skyndsam vård finns många bäckar och källor, och när det gäller dessa har man redan mycket erfarenhet av olika restaureringsmetoder. I fråga om strandnaturen är restaureringsåtgärderna inledningsvis inriktade på sandstränder och dyner.

Mer information

Timo Juurikkala, minister Mikkonens specialmedarbetare, timo.juurikkala@ym.fi, tfn 0295 250 109

Päivi Gummerus-Rautiainen, programchef, paivi.gummerus-rautiainen@ym.fi, tfn 0295 250 240

Nu har det ställts upp mål för närings-, trafik- och miljöcentralerna och Forststyrelsens naturtjänster fram till utgången av 2023 när det gäller livsmiljöprogrammet Helmi. Målet är att skydda 20 000 hektar och restaurera 12 000 hektar myrmark, restaurera 80 fågelvatten och våtmarker, vårda 15 000 hektar vårdbiotoper och 600 skogliga livsmiljöer samt restaurera 200 småvatten- och strandnaturområden.

Statsrådet lämnade onsdagen den 17 juni sin andra klimatårsberättelse till riksdagen. Enligt årsberättelsen kan Finland sannolikt nå de mål för minskning av växthusgasutsläppen som ställts för både 2020 och 2030, när de åtgärder som angetts i den klimatpolitiska planen fram till 2030 genomförs. Däremot förutsätter målet om ett klimatneutralt Finland 2035 ytterligare åtgärder och effektivare genomförande av de nuvarande åtgärderna.

”Det är fullt möjligt för Finland att bli klimatneutralt till 2035, men för att uppnå det målet måste vi hitta fler sätt att minska utsläppen och stärka kolsänkorna. Viktiga avgöranden är reformen av energibeskattningen i samband med höstens budgetförhandlingar samt regeringens halvtidsöverläggning, där det granskas hur tillräckliga klimatåtgärderna är. För närvarande pågår arbetet med att uppdatera olika klimatplaner i enlighet med målet om klimatneutralitet. Vi måste hitta tillräckliga utsläppsminskningsåtgärder när klimat- och energistrategin och den klimatpolitiska planen på medellång sikt uppdateras och när det utarbetas en ny klimatplan för markanvändningssektorn”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Finlands nuvarande mål är att minska de växthusgasutsläpp som inte omfattas av utsläppshandeln med minst 16 procent fram till 2020 och 39 procent fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Målet i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering är ett klimatneutralt Finland 2035. Klimatneutralitet innebär att utsläppen och kolsänkorna som binder koldioxid är lika stora. I samband med revideringen av klimatlagen fogas ett nytt utsläppsminskningsmål för 2030 till lagen, och detta mål ska motsvara utvecklingen mot klimatneutralitet.

Genom klimatårsberättelsen följer man måluppfyllelsen, det vill säga utvecklingen i fråga om utsläpp och kolsänkor inom alla sektorer, i synnerhet utvecklingen inom de sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln. I berättelsen behandlas också anpassningen till klimatförändringen och hur de planerade politiska åtgärderna påverkar utsläppen. Även behovet av nya åtgärder bedöms.

Finlands utsläpp minskade i god fart inom utsläppshandelssektorn 2019, långsam minskning utanför utsläppshandelssektorn

Enligt förhandsuppgifter för 2019 minskade Finlands totala utsläpp i fjol med cirka sex procent jämfört med föregående år. Utsläppen inom utsläppshandelssektorn minskade med elva procent, och utsläppen inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln minskade med två procent, dock så att utsläppen överskred EU:s utsläppskvot en aning.

Till utsläppshandeln hör bland annat el- och fjärrvärmeproduktion, metallframställning, massa- och pappersindustrin, kemiindustrin, flygtrafiken och byggproduktindustrin. Utsläpp som inte omfattas av utsläppshandeln är till exempel utsläppen från trafiken, jordbruket och separat uppvärmning av byggnader.

Utsläppen från trafiken minskar äntligen, men nedgången är blygsam

Utsläppen från trafiken vände nedåt jämfört med året innan, men utsläppen har inte minskat så snabbt som man hade hoppats. Utsläppsutvecklingen inom trafik- och transportsektorn är avgörande med tanke på den helhet som inte omfattas av utsläppshandeln.

Mängden utsläpp från trafiken påverkas av tre faktorer: körda kilometer, hur energieffektiva trafikmedlen är och de bränslen eller drivkrafter som används. Antalet körda kilometrar har minskat något i stadsregionerna, men på landsvägarna och i den tunga trafiken har de däremot ökat. Antalet elbilar har ökat relativt snabbt i Finland, och år 2030 kommer det sannolikt att finnas betydligt fler elbilar än det uppställda målet på 250 000. Andelen biodrivmedel har varierat från år till år, vilket också har synts i form av variationer i utsläppen från trafik- och transportsektorn. Enligt lagen om distributionsskyldighet ska andelen biodrivmedel stegvis stiga till 30 procent före 2029.

Skogarnas kolsänkor stärktes, utsläppsutvecklingen inom jordbruket stampar på stället

Nettokolsänkan inom markanvändningssektorn, det vill säga den nettomängd koldioxid som binds ur atmosfären, ökade med 70 procent jämfört med året innan. Utsläppen och kolsänkorna inom markanvändningssektorn varierar avsevärt från år till år och dessutom finns det större osäkerhetsfaktorer i fråga om faktaunderlaget och effekterna av åtgärderna inom markanvändningssektorn än inom andra sektorer.

Utsläppen från jordbruket hölls på jämn nivå också i fjol. Före 2030 borde utsläppen från jordbruket börja minska en aning för att den klimatpolitiska planen på medellång sikt ska förverkligas som planerat.

Utsläppen från separat uppvärmning av byggnader och avfallshantering har relativt sett minskat mest

Utsläppen från separat uppvärmning av byggnader och avfallshantering har relativt sett minskat mest jämfört med 2005. Utsläppen från uppvärmning har kunnat minskas tack vare att man frångått oljeuppvärmning och förbättrat byggnadernas energiprestanda. Största delen av utsläppen från separat uppvärmning orsakas av oljeuppvärmning.

År 2019 minskade utsläppen från avfallshanteringen med fem procent jämfört med 2018. Jämfört med 2005 har utsläppen minskat med hela 35 procent fram till 2018. Orsaker till detta är bland annat att deponeringen av kommunalt avfall på avstjälpningsplatser har minskat och att avfallet i allt högre grad går till energiutvinning till följd av att avfallslagstiftningen har skärpts. Den sjunkande trenden väntas fortsätta också inom den närmaste framtiden, i och med att den förordning från 2016 som begränsar deponeringen av organiskt avfall på avstjälpningsplatser ytterligare minskar utsläppen av växthusgaser från avstjälpningsplatser och eftersom också uppkomsten av gaser på gamla avstjälpningsplatser minskar.

Kommunernas klimatmål syns inte ännu i form av minskade utsläpp på riksnivå, hushållens klimatavtryck ökar

Utöver sektorspecifika åtgärder studerar man i klimatårsberättelserna också övergripande åtgärder som ska påskynda kommunernas klimatarbete och begränsa utsläppen från konsumtion.

Enligt klimatårsberättelsen har många kommuner kommit bra i gång med klimatarbetet. Många kommuner i Finland har redan förbundit sig till ambitiösa klimatmål och utarbetat strategier och färdplaner för klimatneutralitet. Skillnaderna mellan kommunerna är dock stora, och på det hela taget har utsläppen från kommunerna i Finland inte minskat nämnvärt.

Enligt tillgängliga uppgifter håller hushållens klimatavtryck igen på att öka. Enligt en utredning av Finlands miljöcentral har utsläppen från konsumtion i Finland ökat med 12 procent under 2000–2016. Utvecklingen beror i synnerhet på att konsumtionsutgifterna har ökat. I den klimatpolitiska planen på medellång sikt har det ställts som mål att medborgarna ska halvera sitt klimatavtryck före 2030.

Det brådskar med anpassningen

Det börjar nu bli påfallande att åtgärderna för anpassning till klimatförändringen är brådskande, eftersom de ekonomiska förlusterna av den tilltagande globala uppvärmningen och extrema väder- och vattenförhållanden har ökat, konstateras det i klimatårsberättelsen.

Utöver extrema väder- och vattenförhållanden ökar riskerna för sjukdomar och skadedjur till följd av klimatförändringen. Även spridningen av invasiva främmande arter utgör ett hot mot människors, djurs och växters hälsa, mot naturmiljön och mot de näringar som baserar sig på naturresurser. Klimatförändringens konsekvenser framträder i Finland även indirekt via globala flöden av råvaror, energi, pengar och människor samt via logistikkedjor. Anpassningen till klimatförändringen styrs av den nationella anpassningsplanen 2022, som godkändes 2014. En halvtidsutvärdering av planen gjordes i fjol.

Klimatårsberättelsen grundar sig på klimatlagen

Klimatårsberättelsen grundar sig på klimatlagen, som trädde i kraft 2015. Innehållet i årsberättelsen har bearbetats utifrån riksdagens betänkande i frågan och den respons som olika intressegrupper gett. Det viktigaste budskapet i responsen har varit att klimatårsberättelsen bör ge en mer täckande och övergripande bild av utsläppsutvecklingen och klimatpolitiken. Den föregående berättelsen fokuserade på uppföljning av utsläppsutvecklingen inom ansvarsfördelningssektorn och genomförandet av den klimatpolitiska planen på medellång sikt. Klimatårsberättelsen ska utvecklas ytterligare i samband med revideringen av klimatlagen.

Riksdagen börjar behandla klimatårsberättelsen efter sommaruppehållet.

Mer information

Riikka Yliluoma, miljö- och klimatministerns specialmedarbetare, miljöministeriet, riikka.yliluoma(at)ym.fi, tfn 050 414 1682

Magnus Cederlöf, miljöråd, miljöministeriet, magnus.cederlof(at)ym.fi, tfn +358 295 250 060

Riikka Siljander, specialsakkunnig, miljöministeriet, riikka.siljander(at)ym.fi, tfn +358 295 250 036

Statsrådet lämnade onsdagen den 17 juni sin andra klimatårsberättelse till riksdagen. Enligt årsberättelsen kan Finland sannolikt nå de mål för minskning av växthusgasutsläppen som ställts för både 2020 och 2030, när de åtgärder som angetts i den klimatpolitiska planen fram till 2030 genomförs. Däremot förutsätter målet om ett klimatneutralt Finland 2035 ytterligare åtgärder och effektivare genomförande av de nuvarande åtgärderna.