NordenBladet — Arbetsgruppen Saimenvikaren och fisket har tagit fram en rapport om åtgärder som hindrar saimenvikaren från att hamna och dö i fiskeredskap. Gruppen bedömer också hur väl de tidigare fiskebegränsningarna på Saimen har skyddat saimenvikaren. Arbetsgruppen överlämnade sin slutrapport till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä i dag den 21 januari.De gällande fiskebegränsningarna har förbättrat tillståndet för saimenvikaren som på 2000-talet har ökat från cirka 240 individer till cirka 420-430 individer. Halvtidsmålet för strategin för skydd av saimenvikaren var att populationen ska växa till 400 djur före 2025. Detta mål uppnåddes 2019, det vill säga sex år i förtid. Saimenvikaren är dock fortfarande en starkt hotad art, vilket innebär att det är viktigt att fortsätta skyddsarbetet.Arbetsgruppens mål var att samordna skyddet av saimenvikaren och fisket på Saimen
Det viktigaste målet med arbetsgruppens förslag var att trygga populationens tillväxt i enlighet med skyddsstrategin. Eftersom Saimen är ett viktigt område för både kommersiellt fiske och fritidsfiske, var gruppens andra mål att samordna skyddet av saimenvikaren och fisket. Här beaktade arbetsgruppen ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.Saimenområdet producerar en tredjedel av värdet av det kommersiella fisket i insjöarna i Finland. Vissa fiskarter, såsom gös vid låga vattentemperaturer och vintertid, kan i huvudsak fångas endast med nät. Vidare finns det uppskattningsvis 49 000 fritidsfiskare på Saimen som fångar hälften av fisken med olika nät. För fritidsfisket efter siklöja finns inga andra fiskeredskap än nät.Enligt förslaget ska fiskebegränsningsområdet utvidgas betydligtEnligt arbetsgruppen ska fiskebegränsningarna utvidgas till att omfatta områden där man vet att saimenvikaren bygger bo. Det nuvarande området på 2 770 kvadratkilometer som förordningen och avtalen gäller ska utvidgas så att det bildar ett sammanhängande område på sammanlagt cirka 3 000 kvadratkilometer. Begränsningarna ska i fortsättningen också gälla bland annat de södra delarna av Puruvesi, Haapaselkä vid Rantasalmi och Jorois och Hepovirta, Kuparonvirta och Linnunpäänselkä mellan Luonteri och Lietvesi samt de södra delarna av Paasselkä.Inom begränsningsområdet har nätfiske varit totalförbjudet under tiden 15.4 – 30.6, med undantag för siklöjenät med ett knutavstånd under 22 millimeter. Arbetsgruppens medlemmar var inte ense om längden på nätfiskeförbudet. Därför tog gruppen fram en konsekvensbedömning med olika synpunkter och konsekvenser som kan användas som stöd för det politiska beslutsfattandet.Ett av de åtgärdsförslagen som ingår i rapporten är att man fortsätter att utveckla sälsäkra fiskredskap. Man har redan gjort mycket, men för alla fiskarter finns ännu inte några helt sälsäkra fiskeredskap. I rapporten föreslås också flera andra forsknings- och utredningsprojekt samt utveckling av informationen och övervakningen. Det föreslås också högre ersättningar för skyddsåtgärderna.Slutrapporten ger en grund för nya fiskebegränsningarStatsrådets förordning om fiskebegränsningar i Saimen trädde i kraft i april 2016 och gäller fram till april 2021. Statsrådet ska utfärda en ny förordning före ingången av april. Innan statsrådet behandlar förslaget till förordning sänds det på remiss. Arbetsgruppens slutrapport ligger till grund för att bereda förordningen.– Vi vill bidra till att saimenvikaren ökar i antal och bevara denna sällsynta art i vår natur. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Saimen är ett av de viktigaste områdena för insjöfiske i Finland. På grund av de gällande fiskebegränsningarna har saimenvikarpopulationen ökat och det finns plats för både vikaren och fiskare på Saimen även i fortsättningen. Vi föreslår att området med fiskebegränsningar utvidgas i enlighet med arbetsgruppens förslag, men begränsningstiden kommer vi inte att ändra eftersom saimenvikaren ökar i antal i enlighet med skyddsstrategin, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte arbetsgruppen i oktober 2019. Arbetsgruppens ordförande var fiskerirådet Eija Kirjavainen från jord- och skogsbruksministeriet och gruppens medlemmar kom bland annat från miljöministeriet, landskapsförbunden, Forststyrelsen, Naturresursinstitutet, NTM-centralen och Östra Finlands universitet. Flera representanter för olika skydds- och fiskeorganisationer deltog också i arbetet.Arbetsgruppens rapport (på finska)

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Torsdagen den 21 januari beviljade statsrådet partistöd för perioden 1.1–31.12.2021. Ålands andel inberäknat uppgår understöden till 35 635 000 euro.Statsunderstöd beviljas för att stödja partiernas politiska verksamhet, deras informationsverksamhet och kommunikation. Partierna måste använda fem procent av understödet till kvinnors politiska verksamhet och fem procent till partiets kretsorganisationer. Understöden fördelas i proportion till det antal mandat partierna fått i riksdagsvalet. Partistödet har delats ut sedan 1967. Av anslaget får 178 175 euro användas i understöd till Ålands landskapsregering för understödjande av politisk verksamhet och informationsverksamhet i landskapet Åland.Partierna, antalet riksdagsledamöter inom parentes och det beviljade understödet:Finlands Socialdemokratiska Parti r.p. (40): 7 127 000 euro
Sannfinländarna r.p. (39): 6 948 825 euro
Samlingspartiet r.p. (38): 6 770 650 euro
Centern i Finland r.p. (31): 5 523 425 euro
Gröna förbundet r.p. (20): 3 563 500 euro
Vänsterförbundet r.p. (16): 2 850 800 euro
Svenska folkpartiet i Finland r.p. (9): 1 603 575 euro
Kristdemokraterna i Finland r.p. (5): 890 875 euro
Liike Nyt r.p. (1): 178 175 euro
Partierna sammanlagt (199): 35 456 825 euroÅlands landskapsregering: 178 175 euro

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Finland är ordförande i Nordiska ministerrådet 2021. I början av året inleddes i anslutning till ordförandeskapet projektet  Världens smidigaste vardag och rörlighet mellan länderna med hjälp av digitalisering, vars mål är att göra människornas och företagens vardag och rörlighet smidigare genom att främja informationsutbytet mellan myndigheterna i de nordiska länderna. Projektet går ut på att skapa en verksamhetsmodell och god praxis för att stärka och effektivisera det gränsöverskridande informationsutbytet. Projektet pågår i tre år och gäller åren 2021-2023. Enligt den gemensamma vision som de nordiska statsministrarna gav år 2019 ska Norden bli världens mest hållbara och integrerade region före 2030. Verksamhetsmodellen för informationsutbyte utvecklas under Finlands ordförandeskapsprojekt med hjälp av service- och informationshelheter som hänför sig till situationer som gäller människors gränsöverskridande rörlighet. Ett mål med projektet är till exempel att ett digitalt recept som skrivits i Finland ska kunna hämtas ut i ett annat nordiskt land. ”Det är viktigt att främja ett smidigt informationsutbyte mellan de nordiska länderna och EU-länderna för att möjliggöra gränsöverskridande ekonomisk aktivitet och fri rörlighet för medborgarna i fråga om arbete, studier och fritid. Enligt regeringsprogrammet ska de nordiska länderna vara världens bäst integrerade region och Finland strävar efter att underlätta medborgarnas rörlighet mellan de nordiska länderna”, säger kommunminister Sirpa Paatero. Projektet fokuserar på att förbättra människornas rörlighet speciellt efter coronakrisen. De åtgärder som syftar till att bekämpa coronavirusepidemin bregränsar också människornas fria rörlighet mellan de nordiska länderna. Då man ökar det gränsöverskridande informationsutbytet kan man också underlätta människornas vardag och liv såväl i vardagen som i kristider.Informationsutbytet och den gränsöverskridande vardagen granskas med hjälp av tre helheter:Studier i ett annat nordiskt land och i BaltikumAnvändning av hälso- och sjukvårdstjänster i ett annat nordiskt land eller i BaltikumSökning av lagstiftningsinformation i de nordiska och baltiska ländernaProjektet inleds med en kartläggning av nuläget för en gränsöverskridande vardag. Projektets huvudsakliga resultat är en gemensam verksamhetsmodell för att stärka och effektivisera det gränsöverskridande informationsutbytet. Finansministeriet genomför projektet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet samt justitieministeriet och respektive förvaltningsområden. Samtliga nordiska och baltiska länder deltar i projektet Världens smidigaste vardag och rörlighet med hjälp av digitalisering.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Hos nästan 60 procent av de högskolestuderande var de generiska färdigheterna, dvs. deras generella kompetens, på en nivå som högst kan betecknas som tillfredsställande, och hos cirka 40 procent på minst god nivå. Resultaten framgår av slutrapporten för projektet Kappas! som utförts av Pedagogiska forskningsinstitutet vid Jyväskylä universitet och Centret för universitetspedagogik vid Helsingfors universitet.Inom projektet Korkeakouluopiskelijoiden oppimistulosten arviointi Suomessa (Utvärdering av högskolestuderandenas inlärningsresultat i Finland) utreddes nivån på de studerandes generiska färdigheter och hur dessa utvecklats under studietiden. De generiska färdigheter som undersöktes var förmåga till analytiskt tänkande och problemlösning, argumenterande skrivande samt språkkompetens, förmåga till kritisk läsning och värdering, vetenskaplig och kvantitativ slutledningsförmåga samt förmåga att analysera argument.Resultaten påvisade skillnader mellan de studerande som förklarades med faktorer som var relaterade till de högskolestuderandes utbildnings- och socioekonomiska bakgrund. De som avlagt studentexamen hade resultat på en klart bättre nivå än de som inte hade studentexamen. Enligt undersökningen ser det ut som om de studerandes generella kompetens stärks under studiernas gång, men det behövs ytterligare forskning kring detta.Enligt de utvecklingsförslag som utarbetats inom projektet bör man i syfte att skapa grunden för kontinuerligt lärande fästa uppmärksamhet vid de studerandes generiska färdigheter redan på lägre utbildningsstadier och i lärmiljöer utanför skolan. Hur man ska beakta de sökandes generella kompetens vid antagningarna av nya studerande bör utredas, och de studerandes generiska färdigheter bör utvecklas i enlighet med de mål som anges för yrkeshögskoleutbildningen eller universitetsutbildningen. Dessutom bör inlärningen av generiska färdigheter stödjas målinriktat inom högskoleundervisningen.Projektet Kappas!, som finansierats av undervisnings- och kulturministeriet, har öppnat upp de generiska färdigheternas betydelse, och erbjudit högskolorna verktyg för att utveckla undervisningen. I utvärderingen deltog cirka 2 400 studerande i begynnelse- och slutskedet av studierna för en lägre universitets- eller yrkeshögskoleexamen. Elva universitet och sju yrkeshögskolor deltog i studien.Utvärdering av högskolestuderandes generiska färdigheter – resultat från Kappas! –studien (på finska, med svenskt sammandrag)

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Ministrarna från de digitalt avancerade D9+-länderna kommer att hålla ett virtuellt möte där de ska diskutera Europeiska kommissionens mål att göra 2020-talet till det digitala årtiondet. Mötet ordnas den 27 januari 2021 och näringsminister Mika Lintilä är ordförande.Ministrarna ska diskutera Europas konkurrenskraft och målen för det digitala årtiondet utifrån ett diskussionsunderlag som Finland har utarbetat. Enligt Finland påverkas den teknologiska konkurrenskraften särskilt av artificiell intelligens, kvantteknik och 5G- och 6G-teknologin.Verkställande vice ordförande för Europeiska kommissionen Margrethe Vestager framför Europeiska kommissionens synpunkter på mötet. Ordföranden för Europeiska kommissionens arbetsgrupp för artificiell intelligens 2018–2020 Pekka Ala-Pietilä inleder diskussionen som ska handla om teknologisk konkurrenskraft i Europa. Strategi- och kulturdirektör för Futurice Eeva Raita ska prata om artificiell intelligens som en källa till konkurrenskraft.Gemensamt för länderna är att de utnyttjar digitaliseringD9+ är en ministergrupp för digitalt avancerade EU-länder. Gruppen ska strategiskt främja utnyttjande av digitalisering, verkställande och spridande av god praxis. De länder som deltar i mötet är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien, Sverige och Tjeckien.Gemensamt för dessa länder är deras höga placering på DESI-indexet som Europeiska kommissionen använder för att kartlägga EU-ländernas digitala handlingsförmåga och utveckling. DESI-indexet följer EU-ländernas framsteg när det gäller att utnyttja digitalisering inom fem delområden: anslutbarhet, humankapital (bland annat digital kompetens), hur medborgarna använder sig av e-tjänster, hur företag använder sig av digital teknik samt digitala offentliga tjänster.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Den offentliga sektorn kan stödja koldioxidsnåla lösningar som främjar cirkulär ekonomi genom att använda sin köpkraft för att upphandla produkter, tjänster och entreprenader med mindre miljökonsekvenser. Än så länge beaktas dock miljöaspekterna i varierande grad och uppföljningen av de uppställda kriterierna och miljömålen är bristfällig.Enligt en utredning som publicerades den 21 januari kan man bäst påverka upphandlingarnas miljökonsekvenser och den offentliga sektorns ekonomiska hållbarhet på lång sikt genom att utveckla skräddarsydda kombinationer av styrningsmetoder för de mest betydande produktgrupperna inom offentliga upphandlingar.Upphandlingslagen och de andra lagarna som påverkar upphandlingar är viktiga men i sig otillräckliga metoder för att styra offentliga upphandlingar. Vid styrningen av offentliga upphandlingar bör man fokusera på fem teman:att utarbeta och upprätthålla en förteckning över de produktgrupper som har de mest betydande miljökonsekvenserna,att utveckla kombinationer av styrningsmetoder skräddarsydda för dessa produktgrupper,att skapa strukturer som stöder hållbar upphandling,att utveckla och säkerställa resurser för kunskapsbaserat stöd och mätning ochatt utarbeta upphandlingsstrategier för hållbar upphandling för upphandlingsenheterna.Ett konkret villkor för upphandlingsenheterna som rekommenderas i utredningen är en utredningsskyldighet vid beredningen av upphandlingen för de produktgrupper som har de mest betydande miljökonsekvenserna och en rapporteringsskyldighet om miljöaspekterna inte beaktas i sådana upphandlingar.Inom projektet HILMI, som finansierades av statsrådets forsknings- och utredningsverksamhet, tog man fram information om koldioxid- och miljöavtrycket inom offentliga upphandlingar ur lagstiftningens och mätningens perspektiv. I projektet utredde man hur lagstiftningen och verksamhetsmodellerna för offentliga upphandlingar bör utvecklas och hur de för upphandlingarna uppställda målen och kriterierna bör följas upp och mätas för att koldioxid- och miljöavtrycket ska kunna beaktas på ett kostnadseffektivt sätt i offentliga upphandlingar. Utredningen gav vid handen att informationen om upphandlingarnas miljökonsekvenser fortsättningsvis är knapphändig – även internationellt.Viktigt att identifiera produktgruppernas potential för miljökonsekvenserInom projektet utarbetades en klassificering av produktgrupper inom offentliga upphandlingar utifrån deras ”potential för miljökonsekvenser”. På så sätt kunde man avskilja de produktgrupper med stora miljökonsekvenser för vilka det redan finns miljökriterier (t.ex. husbyggnad och livsmedel) och de produktgrupper för vilka miljökriterier nödvändigtvis borde utvecklas (t.ex. läkemedel och vårdutrustning). Därtill identifierades de produktgrupper som inte är lika betydande ur miljökonsekvensperspektiv, men inom vilka det lönar sig att tillämpa miljökriterier då det är möjligt (t.ex. kontorsutrustning).Styrningsmetoderna bör utvecklas på bred front och mätningen effektiviserasEnligt utredningen bör man för att beakta miljöaspekterna i offentliga upphandlingar utveckla inte bara upphandlingslagen utan även de övriga styrningsmetoderna, såsom de produktspecifika kraven inom olika sektorer samt användningen av miljömärken och klimatrapporteringen.“Styrningsmetoderna bör utvecklas i form av kombinationer som fokuseras på varje produktgrupp med betydande miljökonsekvenser”, förklarar Katriina Alhola, specialsakkunnig vid Finlands miljöcentral.“Dessutom bör man ta hänsyn till hur de olika styrningsmetoderna påverkar varandra. På grund av de åtskilliga samverkande konsekvenserna är det viktigt att satsa på att stödja hållbara upphandlingar med hjälp av mer permanenta förvaltnings- och organisationsstrukturer som säkerställts tillräckliga resurser”, fortsätter Harri Kalimo, projektledare och professor vid Östra Finlands universitet.Hållbara upphandlingar bör genomföras utifrån upphandlingsenheternas upphandlingsstrategier, som ska grunda sig på de tematiska målen enligt den nationella strategin för offentlig upphandling 2020. Upphandlingsstrategin ska inkludera en plan för uppföljning och mätning av målen. Genom att mäta upphandlingarna som helhet och styra dem bättre kan man avsevärt minska upphandlingarnas miljökonsekvenser.Publikationen ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020.Närmare information:professor Harri Kalimo, Östra Finlands universitet & Institute for European Studies (VUB), tfn +32 498 97 47 07, harri.kalimo(at)uef.fi
specialforskare Katriina Alhola, Finlands miljöcentral, tfn 0295 251 065, katriina.alhola(at)syke.fi
professor Veli Matti Virolainen, LUT-universitetet, tfn 040 541 1862, veli.matti.virolainen(at)lut.fiInom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.

Källa: Valtioneuvosto.fi