IPCC: Is- och snömängden har minskat, världshaven har blivit varmare och surare, havsnivån stiger allt snabbare – konsekvenserna av förändringarna kan dock fortfarande begränsas

Rapporten granskar de förändringar som observerats eller förutses i världshaven och kryosfären. Med kryosfären avses de områden på jorden som är täckta av snö och is: tidvis eller permanent snötäcke, inlandsis och bergsglaciärer, is på hav, sjöar, åar och älvar samt permafrost och mark som fryser till om vintern.

Havsnivån stiger och haven blir varmare

Havsnivån stiger allt snabbare, vilket främst beror på att isarna på Grönland och i Antarktis smälter, liksom även glaciärerna i bergsområden. Havens uppvärmning ökar vattnets volym, vilket innebär att haven breder ut sig när de blir varmare. Även om havsnivån i genomsnitt stiger varierar förändringen beroende på region. Till exempel i norra Östersjön leder landhöjningen till att havsnivån inte stiger så snabbt.

Världshaven har blivit varmare både på ytan och i djupare delar. Marina värmeböljor förekommer allt oftare, det vill säga situationer där ytvattnet i havet värms upp exceptionellt mycket och medför allvarlig fara för de lokala organismerna. Fenomenet beror på den globala uppvärmning som människan orsakar: över 90 procent av värmeökningen på jorden har lagrats i haven sedan 1970.

Förändringarna när det gäller hav och isar påverkar människan i hög grad

Världshaven har bundit ungefär en fjärdedel av den koldioxid som människan släppt ut i atmosfären sedan 1980, och till följd av detta har haven försurats. Försurningen har en betydande inverkan på havsnaturen och havets förmåga att producera näring för människan.

”Vår uppfattning om klimatförändringen och dess utveckling blir hela tiden allt bättre. De globala förändringar som konstaterats till havs och i is- och snöförhållandena gäller också Finland. Rapporten visar att vi utöver att begränsa klimatförändringen också i högre grad måste förbinda oss till en anpassning till klimatförändringen – såväl i Finland som globalt”, säger Meteorologiska institutets generaldirektör Juhani Damski, som är ordförande för Finlands IPCC-arbetsgrupp.

”Klimatförändringen är vår tids största hot mot naturen och människan. De stigande havsnivåerna hotar hela östater ute i världen. Rapporten ger en viktig påminnelse om varför utsläppen snabbt bör vändas mot 1,5-gradersmålet. Det är dags att handla: om vi minskar utsläppen i tid blir klimatförändringens konsekvenser mindre”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

”Rapporten leder också till att Finlands klimatåtgärder skärps. Finland kan leda genom exempel genom att bli klimatneutralt före 2035”, säger Mikkonen.

I flera arktiska områden har de förändringar som redan skett i fråga om snötäcket, istäcket och permafrosten försämrat livsmedelssäkerheten, påverkat vattnets mängd och kvalitet och haft negativ inverkan på invånarnas hälsa och psykiska välbefinnande. I den arktiska regionen bor ca 4 miljoner människor. Av dem är 10 procent representanter för urfolk.

Konsekvenserna syns redan hos djur och växter

Förändringarna i kryosfären har redan påverkat artbeståndet i bergstrakter och polarområden, både på land och i sötvatten. Arter som har anpassat sig till kalla och snörika bergsförhållanden har sökt sig allt högre uppåt, och de har ersatts av arter som spritt sig från varmare trakter.

Uppvärmningen och smältande permafrost har ökat antalet markbränder i synnerhet i nordliga områden. Permafrosten utgör ett enormt kollager, och när det upplöses ger det ytterligare fart åt klimatförändringen.

När haven värms upp och istäcket minskar påverkas arternas utbredning. Till de mest hotade arterna i ekosystemen vid kusterna hör tropiska korallrev, kelpskogar vid klippstränder samt sjögräs. Också våtmarkerna vid havskuster och mangroveskogarna har minskat i areal. Förändringarna beror i synnerhet på uppvärmningen av haven, ökat antal exceptionella värmeböljor, försurning, syrebrist i havsvattnet och stigande havsnivåer. Andra olägenheter som människan orsakat, såsom ökad belastning av näringsämnen och fasta partiklar i haven samt övergödning, stärker klimatförändringens effekter.

De tropiska korallreven har minskat i omfattning, och i och med uppvärmningen beräknas förlusten av korallrev fortsätta. Försurningen av havsvattnet i kombination med de marina värmeböljorna orsakar problem även för de bottendjur med kalkskal som förekommer vid kusterna och som i många havsområden utgör viktig näring för fiskar och fåglar. Faunans biomassa på jorden beräknas sammantaget minska med 15 procent före århundradets slut, och till följd av det kommer sannolikt också fiskfångsten att minska i synnerhet i de tropiska havsområdena.

De prognostiserade förändringarna påverkar i synnerhet dem som bor i kustområden och i den arktiska regionen

Beroende på hur mycket växthusgasutsläppen ökar kommer världshavens vattennivå att stiga med ca 28–110 cm före århundradets slut. Enligt rapporten kommer de extrema översvämningar som uppstått en gång på hundra år att framför allt kring ekvatorn bli årligen återkommande före 2050. Om det inte nu genomförs betydande insatser för en anpassning, beräknas översvämningsskadorna i framtiden öka till och med hundra- eller tusenfalt jämfört med dagsläget. Det finns risk för att särskilt miljonstäder vid låglänta kuster och östater översvämmas. De bedömningar som sträcker sig mer än hundra år framåt i tiden är ännu osäkra, men de förutspår att fortsatt höga utsläpp kan leda till att havsnivån stiger med flera meter.

Förändringarna i kryosfären påverkar vattenresurserna och därmed också energiproduktionen och bevattningen. Förändringarna påverkar också tillgången till rent vatten i lägre bergsområden samt livsmedelssäkerheten och människans utkomst i den arktiska regionen.

Redan en 1,5 graders ökning av den globala medeltemperaturen innebär att Norra ishavet i framtiden tidvis är isfritt om sommaren.

Vi kan minska olägenheterna genom att anpassa oss till förändringarna

Enligt rapporten kommer de förändringar som sker till havs och i fråga om glaciärerna, istäcket och permafrosten att fortgå. Förändringarnas styrka är emellertid beroende av i vilken grad halterna av växthusgaser i atmosfären ökar. Förändringarna till havs och i kryosfären kan begränsas om vi lyckas minska växthusgasutsläppen betydligt de kommande årtiondena.

Utöver att minska utsläppen kan vi också minska olägenheterna av förändringarna med hjälp av anpassningsåtgärder. Sådana åtgärder är bland annat bättre skydd mot översvämningar i kustområdena, nätverk av naturskyddsområden, restaurering och vård av livsmiljöer, minskad belastning av näringsämnen och skadliga ämnen samt en ekosystembaserad hantering och hållbart nyttjande av marina naturresurser.

Situationen förutsätter att det politiska systemet och förvaltningen förmår anpassa sig till förändringarna. Det blir allt viktigare med sektorsövergripande samarbete och ökad klimatmedvetenhet i samhället. När medborgarna har goda kunskaper om klimatförändringen har de också bättre möjligheter att delta i beslutsfattandet.

Arbetet med att följa upp och ta fram prognoser för förändringarna till havs och i kryosfären stöder beredskapen och gör det lättare att i beslutsfattandet beakta förändringar på kort och lång sikt. En långsiktig, kontinuerlig uppföljning och bättre prognoser samt varningssystem som till exempel kan förutse kraftfulla El Niño- och La Niña-situationer och marina värmeböljor hjälper oss att hantera de negativa konsekvenserna av klimatförändringen.

Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) offentliggjorde onsdagen den 25 september 2019 en sammanfattning av specialrapporten The Ocean and Cryosphere in a Changing Climate för beslutsfattare. Rapporten slutredigerades i samband med ett möte som avslutades i måndags. I mötet deltog representanter från regeringarna i de länder som är medlemmar av IPCC och de forskare som utarbetat rapporten.

Följande finländska representanter deltog i mötet: gruppchefen Heikki Tuomenvirta från Meteorologiska institutet, forskningsprofessor Markku Viitasalo från Finlands miljöcentral samt miljörådet Maria Laamanen och konsultativa tjänstemannen Paula Perälä från miljöministeriet. Rapporten har kommenterats av flera finländska forskare och sakkunniga.

Mer information:

Snö- och isförhållandena i polarområdena: Timo Vihma, forskningsprofessor, Meteorologiska institutet, tfn 0295 394 173, fornamn.efternamn@fmi.fi

Haven och havsnivåhöjningen: Petteri Uotila, professor, Helsingfors universitet, tfn 044 018 07 10, fornamn.efternamn@helsinki.fi

Marina ekosystem: Markku Viitasalo, forskningsprofessor, Finlands miljöcentral, tfn 0295 251 742, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Havsmiljöpolitik: Maria Laamanen, miljöråd, miljöministeriet, tfn 0295 250 359, fornamn.efternamn@ym.fi

Miljö- och klimatministerns intervjuförfrågningar: ministerns specialmedarbetare Riikka Yliluoma, tfn +358 50 414 1682, fornamn.efternamn@ym.fi (minister Mikkonen deltar i FN:s generalmöte, tillgänglig mellan kl. 14-15 ja 16-17 finsk tid)

Bakgrundsinformation om IPCC och specialrapporten

Mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC offentliggjorde onsdagen den 25 september 2019 en sammanfattning av rapporten The Ocean and Cryosphere in a Changing Climate för beslutsfattare. Rapporten innehåller bland annat avsnitt om uppvärmningen av haven, havsnivåhöjningen, klimatförändringens inverkan på glaciärerna och havsisen och förändringarnas konsekvenser för havsnaturen och människan. Rapporten sammanställer information om hav och polarområden, som det i genomsnitt finns färre observationer och studier om jämfört med markområden. Rapporten utgör därmed ett viktigt tillägg till specialrapporten Climate Change and Land, som gavs ut i augusti 2019 och som gäller markanvändningen.

IPCC bidrar till klimatpolitiska beslut

Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change), har som mål att analysera vetenskaplig information om klimatförändringen till stöd för beslut på nationell och internationell nivå.

I detta syfte bereder IPCC i forskargrupper rapporter om klimatförändringen. Grupperna samlar in och analyserar vetenskaplig information om klimatförändringen, dess effekter samt om möjligheterna att motarbeta och anpassa sig till förändringen. IPCC utför inte ny forskning om klimatförändringen, utan analyserar och sammanställer befintlig vetenskaplig information. Den tar inte heller initiativ till klimatpolitiska alternativ.

Miljöministeriets IPCC-arbetsgrupp svarar för IPCC-arbetet i Finland. I gruppen ingår forskare på området och representanter för olika ministerier.

IPCC:s sjätte utvärderingscykel (Sixth Assessment Report, AR6) omfattar förutom den aktuella specialrapporten även följande rapporter:

• specialrapporten om markanvändning (augusti 2019)
• specialrapporten om 1,5 graders global uppvärmning (oktober 2018)
• metodrapporten om inventering av växthusgaser (maj 2019)
• den sjätte utvärderingsrapporten i tre delar och en syntesrapport av den (ges ut 2021–2022)