Undersökning: Striktare bedömningsförfaranden bakom minskat antal sinnesundersökningar
NordenBladet — Statsrådet har gett ut en slutrapport inom ett projekt om sinnesundersökningar som klarlade orsakerna bakom det minskade antalet sinnesundersökningar och förändringarna vid bedömningen av tillräknelighet.Enligt resultaten av projektet om det minskade antalet sinnesundersökningar och psykiatrisk vård av våldsbrottslingar (Mielentilatutkimusten väheneminen ja väkivaltarikollisten psykiatrinen hoito) förefaller antalet sinnesundersökningar ha minskat som en följd av att kategorin för nedsatt tillräknelighet knappt tillämpas alls vid bedömningen av tillräknelighet.Tillämpningen av kategorin för nedsatt tillräknelighet har minskat på grund av att de medicinska diagnosförfarandena har utvecklats och bedömningen av i synnerhet personlighetsstörningar har förändrats. Praxisen vid tillämpning av tillräknelighetsbestämmelserna har även skärpts som en följd av Högsta domstolens förhandsavgöranden framför allt under 2000-talet. Även ändringen av rättegångsbalken 2006, där man såg över villkoren för att förordna sinnesundersökning, samt det minskade antalet brott mot liv kan ha bidragit till att sinnesundersökningar begärs alltmer sällan.I projektet utreddes även hur vårdbehovet och genomförandet av vården för de personer som bedömts ha nedsatt tillräknelighet har beaktats i fängelset och om det har skett förändringar i avbrytandet av fängelsestraff på grund av vård oberoende av personens vilja. Fängelsestraffen har avbrutits allt oftare på grund av att långvariga rehabiliteringsklienter fått vård oberoende av personens vilja.Enligt resultaten betraktas nedsatt tillräknelighet inte som en grund för särbehandling i fängelset. I planeringen av strafftiden för personer med nedsatt tillräknelighet beaktas dock de hälsorelaterade målen. Det tar sig uttryck till exempel i att dessa personer oftare än andra fångar får hälsovårdstjänster utanför fängelset.De personer som bedömts ha nedsatt tillräknelighet verkar ha gynnats av att genomgå en sinnesundersökning, eftersom det resulterat i en grundlig utredning av deras vårdbehov. Säkerställandet av nödvändig vård bör dock utvecklas och metoder utredas för hur man kan öka motivationen att förbinda sig till vården. Undersökningen kan utnyttjas när man utvecklar lagstiftningen bland annat om tillräknelighet och den straffrättsliga processen, mentalvårdslagstiftningen och stödet till fångarna.Publikationen ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2019.Närmare information:Överläkare Aulikki Ahlgrén-Rimpiläinen, Institutet för hälsa och välfärd, 029 525 7072, [email protected]
Jurist Marika Lauri, Institutet för hälsa och välfärd, 029 524 8106, [email protected]
Disputerad forskare Miisa Törölä, UEF, 050 388 6576, [email protected]
Lagstiftningsråd Mirja Salonen, justitieministeriet, tfn 0295 150 019, [email protected]Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.
Källa: Valtioneuvosto.fi
