Estnisk folkkultur: Sång- och dansfestival tradition
NordenBladet – Den första nationella sångfestivalen i Estland hölls i Tartu 1869. I de första sångfestligheterna deltog 46 manskörer och fem blåsorkestrar med totalt 878 sångare och musiker. Det som anses ha initierat den nationella dansfestivalen var den första estniska dans- och gymastikfestivalen år 1934, med 1500 folkdansare.
I Estland finns det många som har folkkultur som hobby och deras antal växer trots att befolkningen krymper. Folkkulturens popularitet garanterar att de gamla traditionerna förblir livskraftiga även i dag. Tack vare konsekvent handling och fortsättning av traditioner förblir spelandet av kantele, korsång och traditionen att bära folkdräkter levande. De är bara en del av den rika estniska folkkulturen.
Traditionen med sång- och dansfestivaler är en ständigt utvecklande process som är en del av den estniska folkkulturen. Den estniska, lettiska och litauiska sång- och dansffestival- traditionen ingår i UNESCO:s lista över mänsklighetens andliga kulturarv. Sång- och dansfestivaler organiseras av Estlands sång- och dansfestival stiftelse, grundad av kulturministeriet.
Antalet aspiranter för sång- och dansfestivalen sätter nya rekord inför varje fest. De som vill komma finns överallt i världen. Den nationella sång- och dansfestivalen och ungdomars sång- och dansfestival hålls växelvis, båda med fem års intervall. Ungdomars sång- och dansfestival år 2017 hade temat ”Jag stannar”.
Grundandet av dansbanan
Medan sångfestivalen* har i decennier hållits på ett området som gjorts för den i Tallinn, har dansfestivalen hittills inte haft någon permanent plats. De hålls vanligtvis på Kalev Stadium i Tallinn.
Kulturministeriet renoverar i samarbete med staden Tallinn Kalev Stadium så att dansfester kan organiseras både för allmänheten och för dansarna i en modern och säker miljö.
Sång- och dansfestivalforskning
Enligt en undersökning av sång- och dansfestivaler från 2013 har 49% av estnierna uppträtt minst en gång på dessa festivaler. 91% har en indirekt upplevelse av festen – antingen deltagit på plats eller tittat på TV-sändningar. Sång- och dansfestival är ett viktigt sätt för estländare att uttrycka sin identitet. Studien visade vikten av estnisk tradition med körsång och folkdans som anknyter till sång- och dansfestival för de nationella värderingarna och bevarandet av identiteten. Samtidigt varnade resultaten från studien att kontinuiteten i traditionen kunde tas för given.
– Sång- och dansfestivalforskning (2013) (371,59 KB, PDF)
– Symboler för dansfestivalprocess och operationsmodell (2017)
________________________________________________________________________
Sångfestivalen “Mina jään” (Fotografi: NordenBladet/Helena-Reet Ennet)
* Sångfestivalen är en musikfestival med ett stort antal artister, körer och orkestrar. Den estniska sångfestivaltraditionen började under andra hälften av 1800-talet, år 1869. Sångfestivalen har blivit ett uttryck för folkets sammanhållning. Allsångsevenemang som hållits i nästan ett och ett halvt sekel har haft en betydande inverkan på utvecklingen av musikkulturen. År 2003 inkluderades traditionen med sång- och dansfestivaler i Estland, Lettland och Litauen på UNESCO: s världsarvslista över det mänskliga muntliga och andliga kulturarvet.
Bakgrund
Andliga sånger och sångkörer
I slutet av 1700-talet spelade en gemensam sång en viktig roll i herrnhutismens verksamhet i Estland. Man sjöng andliga sånger, de flesta var skrivna i Tyskland. Detta förde med sig ett annat sätt att sjunga. Herrnhutismen tillsammans med andlig väckelseverksamhet medförde förakt och ilska över folksånger med kalevalamått och folkliga seder. Samtidigt undervisade den officiella lutherska kyrkan och byskolorna polyfonisk sång efter en tysk modell. I slutet av 1600-talet hade minst fem estniska koralböcker publicerats och de användes i häradsskolor.
Den första kunskapen om en fyrstämmig körsång bland estländare går tillbaka till 1818 på Kanepi häradsskola. 1822 drev Laiuse en med dåtidens mått mycket progressiv häradsskola, som också tog emot flickor. Denna skola hade sånglektioner varje dag, och från 1828 finns information om en större manskör där. Grunden för den utbredda spridningen av körsång bland folk i landsbygden skapades i skolan och i kyrkan.
Inflytande från Tyskland
Som förebild till körsångens föreningsform togs från tyskar i Baltikum och rikstyskar, bland vilka polyfonisk manssång och även blandad körsång hade spridit sig.De baltiska tyska sångföreningarna (Liedertafel) var mycket populära och aktiva. En av de första tyska sångklubbarna i Estland var Revaler Verein für Männergesang, som grundades i Tallinn 1849. Den första tyska sångfestivalen i Baltikum hölls i Riga redan år 1836. 1857 hölls en liknande fest i Tallinn. Johann Voldemar Jannsen skrev i sin tidning Perno Postimees att varje by i Tyskland har en sångklubb och inspirerade ester att bilda liknande föreningar. 1858 tog Jannsen Schweiz som förebild: “I staden Zürich sjöng de så att väggarna skakade. Jag blir deprimerad när jag tänker på hur fattiga vi är i när det gäller sång!”
Mellan 1843 och 1912 hölls 22 nationella sångfestivaler i Schweiz och 13 nationella sångfestivaler från 1922 till 2015, på olika platser. Den senaste hölls i Meiringen 2015 och nästa planeras ske 2022 i Gossau. Det fanns 12 000 sångare på sångfestivalen år 2015.
De första tyska nationella sångfestivalerna verkar svåra att datera, eftersom många evenemang av detta slag hölls åtminstone sedan 1838. Från 1865 till 1912 organiserade Deutscher Sängerbund åtta nationella sångfestivaler, Deutscher Sängerbund och dess efterföljare, Deutschen Chorverband, 15 nationella sångfestivaler från 1924 till 2016, även dessa på olika platser, två av dem (1890 och 1928) i Wien. Den senaste tyska nationella sångfestivalen hölls i Stuttgard 2016. Det fanns 20 000 sångare på sångfestivalen 2012.
Nationalromantik
Samtidigt främjade sångrörelsen i Tyskland och de baltiska länderna också nationalromantiska idéer som spridit sig i Europa. Nationell uppvaknande inträffade överallt. Mer tonvikt lades på nationell sammanhållning och patriotism. Ökningen av den tyska medvetenheten i de baltiska staterna ledde i sin tur till att göra större skillnad till befolkningen på landet (Undeutsch) och till förakt av denna. I gengäld introducerades begreppet det estniska folket och Jannsen och andra mer aktiva människor började bilda liknande sångföreningar. Snart startades estniska sångfestivaler. De första estniska sångföreningarna var Revalia som grundades 1863 och Estonia och Vanemuine som grundades 1865.
Nationella sångfestivaler
Den första estniska sångfestivalen hölls i Tartu 1869. Från och med den sjätte sångfestivalen har evenemanget alltid hållits i Tallinn. De första sju sångfestivalerna hölls under tsartidens Ryssland. Mellan världskriget hölls fyra sångfestivaler och under sovjetisk ockupation tio festivaler. Nationella sångfestivaler hålls vart femte år.
Lokala sångfestivaler
Allsångsevenemang med lokala körer hölls redan före den första nationella sångfestivalen. De första sångevenemangen där många estniska körer sjöng tillsammans organiserades 1855 och 1857 i Põlva. Den första sångfesten som fick större uppmärksamhet hölls 1863 i Anseküla, med 500 sångare. Före de nationella sångfestivalerna började vet man att det hölls sångfestivaler även i Jõhvi, Simuna, Virland, Laiuse, Dagö, Pärnu härad och Uulu herrgård.
När sångfestivalerna etablerades blev regionala och lokala sångfestivaler vanligare. Således mellan VI och VII nationella sångfestivaler hölls 23 sångfestivaler på olika platser, och mellan X och XII nationella festivaler hölls det redan 104 sångfester.
Speciella sångfester
1956 hölls för första gången en sångfestival för studenter i de baltiska länderna under namnet Gaudeamus. Från och med 1962 hålls ungdomssångfestivaler vart femte år. Innan landet återfick sin självständighet hölls kvällssångfestivaler. År 2000 organiserades en estnisk-finsk sångfestival. 2008 var det en punk-sångfestival, och i samband med 90-årsjubileumet för Estland, en kvällssångfest med namnet “Märkamisaeg” (på svenska ”Tid för upptäckt”).
Sångfestival för utlandsestlänningar
Den första stora sångfetivalen för estlänningar i exil hölls 1946 i Altenstadt, Tyskland och 1947 i Augsburg. Dessutom har de hållits i Sverige, USA, Kanada, Australien, England, Nya Zeeland och under ESTO-dagar.
Källa: NordenBladet.ee
