NordenBladet — Ministerarbetsgruppen för utvecklande av rättsstaten och för inre säkerhet som leds av justitieminister Anna-Maja Henriksson har godkänt innehållet i handlingsprogrammet mot rasism och för goda relationer mellan befolkningsgrupperna. Programmet omfattar åren 2021–2023 och ingår i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering.Programmets mål är bland annat att identifiera och avveckla diskriminerande samhällsstrukturer, främja mångfalden i arbetslivet, stärka myndigheternas jämlikhetskompetens och öka medvetenheten om olika former av rasism. Målen eftersträvas genom mer än 50 åtgärder som genomförs av flera olika myndigheter och frivilligorganisationer.Avsikten är att handlingsprogrammet mot rasism och för goda relationer mellan befolkningsgrupperna ska godkännas som ett principbeslut av statsrådet.Sammansättningen av ministerarbetsgruppen för utvecklande av rättsstaten och för inre säkerhet ändrades när undervisningsminister Li Andersson blev medlem i gruppen i stället för Aino-Kaisa Pekonen, som tidigare var social- och hälsovårdsminister.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Statsrådet har utnämnt Mikko Koivumaa till kommunikationsdirektör vid utrikesministeriet från och med den 18 oktober 2021. Mandatperioden är fem år. Koivumaa är för närvarande kommunikationsdirektör vid arbets- och näringsministeriet.Mikko Koivumaa har lång erfarenhet av kommunikation såväl vid utrikesministeriet som vid andra närstående organisationer. Han har arbetat vid arbets- och näringsministeriet sedan 2018. Innan dess var han kommunikationschef vid Kyrkans utlandshjälp 2015–2018. Koivumaa var press- och kulturråd vid Finlands ambassad i Tokyo 2010–2015. Dessutom har han arbetat för Finnfacts, som idag är en del av Business Finland. Koivumaa är styrelsemedlem i yrkesföreningen för kommunikationsbranschen ProCom – Viestinnän ammattilaiset ry.Han är filosofie magister och politices kandidat från Helsingfors universitet.”Utrikesministeriet har en avgörande roll när det gäller att främja Finlands och finländarnas intressen ute i världen. Det här är en speciellt intressant tidpunkt att bli delaktig i arbetet, när världen så småningom håller på att öppna sig efter pandemin”, säger Koivumaa.Kommunikationsdirektören leder utrikesministeriets kommunikationsavdelning, svarar för den strategiska utvecklingen av kommunikationen och är medlem av ministeriets ledningsgrupp.Tjänsten som kommunikationsdirektör söktes av 27 personer.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD har publicerat sin årliga indikatorpublikation som jämför utbildningssystem, Education at a Glance. Specialtemat för årets publikation var jämlikhet inom utbildningen. Granskningen gällde huvudsakligen år 2019.Genom utbildning kan människor i olika åldrar oberoende av bakgrund förvärva färdigheter med vars hjälp de kan sträva mot bättre jobb och ett bättre liv. – Det ska vara möjligt för vartenda barn och  varje ung människa att ta sig så långt vingarna och vars och ens eget intresse bär  – oavsett familjebakgrund, boningsort eller andra faktorer.  Därför har vi under den här regeringsperioden utrett vilka hinder det finns ifråga om tillgång till högre utbildning.  Det återstår dock mycket att göra innan vi uppnår det målet, säger forsknings- och kulturminister Antti Kurvinen.
Några plock ur Education at a Glance:Kvinnornas försprång i fråga om utbildning ökar I Finland är kvinnornas andel av dem som avlagt examen större än männens både inom yrkesutbildning och gymnasieutbildning. Förklaringen till kvinnornas höga andel av dem som avlagt yrkesexamen (54%) är att kvinnor avlägger flera yrkesexamina, och att kvinnor över 20 år är i klar majoritet bland dem som avlagt examen. Andelen kvinnor som utexaminerats från gymnasiet är ännu högre: 58 %.  I Finland hade 53% av kvinnorna och 37% av männen i åldern 25 –34 år avlagt högskoleexamen år 2020. 
Könsrelaterat val av utbildning Både i OECD-länderna och i Finland söker sig kvinnor fortfarande i klart mindre utsträckning än män till social- och hälsovårdsbranschen (Science, Technology, Engineering, Mathematics). I ungefär hälften av OECD-länderna har kvinnornas andel ökat något 2013 –2019, men i en del länder har förändringen gått i motsatt riktning.Situationen är motsatt inom pedagogik och lärarutbildning, där hela 82 procent av de studerande inom högre utbildning som började studera i Finland var kvinnor. Andelen ligger ganska nära lärarkårens nuvarande könsfördelning. Av dem som arbetade som lärare (alla utbildningsnivåer) var 26% män. Den låga andelen manliga lärare i Finland är dock inte exceptionell; OECD-medeltalet är 30%. Den mest kvinnodominerade lärargruppen är lärare inom småbarnspedagogik. I Finland utgör kvinnornas andel hela 97 procent.Nyttan av utbildning ojämnt fördelad på arbetsmarknaden  Hur stor löneskillnaden är varierar beroende på utbildningsnivån. I Finland är skillnaden störst i fråga om dem som avlagt högskoleexamen. En högutbildad finländsk kvinna förtjänar i genomsnitt 77 procent av inkomstnivån för en man med utbildning på samma nivå.För Finlands del är skillnaderna beträffande andelen lågutbildade relativt små, under 5 procentenheter. Den regionala variationen gällande andelen lågutbildade är rentav mindre än i de övriga nordiska länderna. Andelen personer med utbildning på andra stadiet varierar mer (14 procentenheter), men de regionala skillnaderna är i samma storleksklass som i de övriga nordiska länderna.Även i Finland finns det relativt sett flest högutbildade i huvudstadsregionen och i Nyland: 55 procent av den vuxna befolkningen. I norra och östra Finland är andelen högutbildade klart lägre (42%), medeltalet för hela landet är 48%. Utbildningskostnaderna per elev minskade i Finland åren 2012 –2018I Finland var dock utbildningsutgifterna per studerande också 2018 högre än i OECD-länderna i snitt både inom grund- och andra stadiet och högre utbildning. I OECD-jämförelsen har förändringarna i kostnaderna per elev granskats reellt, dvs. med beaktande av förändringarna i kostnadsnivån.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Forsknings- och kulturminister Antti Kurvinen har tillsatt en arbetsgrupp för att bereda reformen av lagen om bildprogram. Lagen om bildprogram har varit kraft i 10 år och den nu tillsatta arbetsgruppen har i uppdrag att utreda behoven att ändra lagen om bildprogram samt att bereda förslag till behövliga lagändringar. Arbetsgruppens förslag utarbetas i form av en regeringsproposition.Vid reformen av lagen om bildprogram bedöms lagens medieneutralitet och inverkan på de aktörsgrupper som omfattas av regleringen. Vid beredningen bedöms också lagens förhållande till målen i det reviderade AVMS-direktivet och gränssnitten till annan befintlig lagstiftning. Syftet är bl.a. att förtydliga lagens tillämpningsområde och anmälningsskyldighet, grunderna för befrielse från klassificeringen och grunderna för avgifter samt praxis för flexibiliteten i fråga om åldersgränserna. I samband med reformen granskas dessutom bl.a. digitala spel, tillstånd att visa filmer, märkningar av tillställningar som riktar sig till myndiga, bestämmelser som gäller babykinoföreställningar, tillsynsavgifter och informationsskyldigheten i fråga om beställ-tv-tjänster från utlandet.BakgrundLagen om bildprogram (710/2011) innehåller bestämmelser om begränsningar i tillhandahållandet av bildprogram, dvs. filmer, tv-program, digitala spel och annat liknande audiovisuellt innehåll, i syfte att skydda barn.
 
I samband med genomförandet av det omarbetade AVMS-direktivet om audiovisuella medietjänster (RP 98/2020) framgick det att den förändrade verksamhetsmiljön förutsätter en mer omfattande bedömning av hur lagstiftningen om bildprogram fungerar.Våren 2020 beställde undervisnings- och kulturministeriet en utredning om hur väl lagen om bildprogram fungerar och om reformbehoven av pedagogie magister Leena Rantala. Utredningen visade att lagen om bildprogram behöver ses över på grund av förändringarna i verksamhetsmiljön för medierna. Förändringarna i verksamhetsmiljön beror i synnerhet på att utbudet av multinationella strömningstjänster och videodelningsplattformstjänster har ökat, att digitala spel och spelandet har ökat och blivit allt mångsidigare och att den personliga användningen av medieapparater har blivit vanligare.Arbetsgruppens mandatperiod är 20.9.2021–31.12.2022. Arbetsgruppens sammansättning i statsrådets projektportal

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Åtgärder med en effekt på över 100 miljoner euro anses vara samhällsekonomiskt betydande. För en sådan åtgärd fördes inom fastighets- och byggbranschen en kampanj, då nio betydande aktörer inom branschen tillsammans genomförde utmaningskampanjen Kynätpois.Utmaningskampanjen uppmuntrade hela branschen att effektivisera sin verksamhet genom att övergå till elektronisk signering. Detta gjordes genom att lyfta fram de ekonomiska och tidsmässiga besparingar och positiva miljöeffekter som en till synes liten digitaliseringsåtgärd kan leda till. Med hjälp av en nyttokalkylator kunde företagen i fastighets- och byggbranschen för sin del räkna ut de potentiella fördelarna med elektronisk signering. Effekterna baserade sig på antalet sparade pappersark, arbetstimmar och euro.
 
I samband med kampanjen utredde KPMG de potentiella effekterna av övergången till elektronisk signering. Det framgick att övergången till elektronisk signering är av stor samhällsekonomisk betydelse. Enligt utvärderingen av effekterna kan hela fastighets- och byggbranschen spara över 300 miljoner euro per år genom att underteckna handlingar elektroniskt. Summan motsvarar ungefär hälften av branschens årliga satsningar på produktutveckling. Genom samma åtgärd sparar man dessutom närmare 7 miljoner arbetstimmar och över 16 miljoner pappersark per år.
 
“Många organisationer inom fastighets- och byggbranschen deltog i utmaningen, men det återstår ännu mycket arbete inom branschen för att digitalisera processerna. Digitaliseringen har inget egenvärde i sig, utan dess fördelar bör alltid bedömas på ett transparent och övergripande sätt på samhälls- och aktörsnivå. Det behövs fler motsvarande och tydliga indikatorer ur ett effektivitetsperspektiv”, säger Vappu Id, chef för gemenskap och kultur vid KIRAHub som ansvarade för planeringen och genomförandet av kampanjen.
 
I utmaningskampanjen deltog Byggnadsindustrin RT, RAKLI, Sähkö- ja teleurakoitsijaliitto STUL, Finlands Fastighetsförbund, Fastighetsarbetsgivarna, Kiinteistönvälitysalan Keskusliitto KVKL, Bygginformationsstiftelsen RTS, Arkitektbyråernas Förbund ATL och Finlands Fastighetsförbund. Miljöministeriet finansierade kampanjen som genomfördes av KiraHub.Kalkylatorn och KPMG:s rapport på adressen kynatpois.fiDigitalisering av den byggda miljön på miljöministeriets webbplats

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Det första välfärdsområdesvalet förrättas söndagen den 23 januari 2022. Valkretsen är av ett välfärdsområde och vid valet utses ledamöter och ersättare till välfärdsområdesfullmäktige för välfärdsområdena. I Helsingfors ordnas det inget välfärdsområdesval.Förhandsröstning ordnas i Finland 12–18 januari 2022 och utomlands 12–15 januari 2022.Vad röstar man om i välfärdsområdesvalet?Välfärdsområdena inrättas i huvudsak utifrån den nuvarande landskapsindelningen, men i landskapet Nyland finns det fyra välfärdsområden. Välfärdsområdena har självstyre och den högsta beslutanderätten utövas av välfärdsområdesfullmäktige. Välfärdsområdesfullmäktige beslutar om hur social- och hälsovårdstjänster samt räddningsväsendets tjänster inom välfärdsområdet ordnas från och med 2023. Ledamöterna och ersättarna i välfärdsområdesfullmäktige väljs genom välfärdsområdesval som ordnas i januari. Väljarna röstar på kandidater inom sitt eget välfärdsområde och resultatet räknas enligt välfärdsområde.Det första välfärdsområdesvalet förrättas som ett separat val, men från och med 2025 förrättas det samtidigt med kommunalvalet.Helsingforsarna röstar inte i välfärdsområdesvalet 2022, eftersom Helsingfors stad inte är ett välfärdsområde och inte heller hör till något välfärdsområde. I Helsingfors ordnas dock förhandsröstning och anstaltsröstning för personer som är röstberättigade i andra välfärdsområden.Utvecklingen av epidemiläget beaktas i valarrangemangenJustitieministeriet och Institutet för hälsa och välfärd (THL) förbereder de åtgärder som behövs på grund av coronaepidemin och anpassar valarrangemangen enligt epidemiläget.Kommunalvalet i juni 2021 förrättades på ett hälsosäkert sätt i enlighet med anvisningar från justitieministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. På röstningsställena tillämpades ett flertal olika arrangemang för att göra det tryggt att rösta trots epidemiläget.Välfärdsområdesvalet i januari 2022 ordnas med de arrangemang som epidemiläget kräver.Information om val och röstning: Valfinland.fi
Valfinland.fi på TwitterInformation om välfärdsområdenaInstitutet för hälsa och välfärd: Aktuellt om coronaviruset
 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Antalet nya coronavirusfall i Finland minskar sakta för fjärde veckan i rad. Under vecka 36 (6–12.9) rapporterades 3 119 nya fall, vilket är cirka 750 färre än föregående vecka med 3 887 fall. Sjukdomen sprids fortsättningsvis i synnerhet i gruppen ovaccinerade 20–49-åringar.Under de två senaste veckorna har det rapporterats 126 nya fall per 100 000 invånare, dvs. 19 procent färre än de 155 fall per 100 000 invånare som rapporterades för de föregående två veckorna. Det har gjorts cirka 30 procent färre coronavirustester än förra veckan. Vecka 36 gjordes kring 122 000 tester, medan det veckan innan gjordes cirka 172 000 tester. Det minskade antalet tester kan vara en bidragande orsak till att antalet konstaterade sjukdomsfall minskat. Andelen positiva tester var cirka 2,6 procent vecka 36. Av alla konstaterade smittfall härstammade 5 procent från utlandet, och 1 procent av dessa fall orsakade fortsatt smittspridning. Det är viktigt att människor fortsättningsvis låter testa sig för coronavirus i enlighet med social- och hälsovårdsministeriets testnings- och spårningsstrategi. Vecka 36 försattes 9 364 personer i karantän. Det är nästan 2 500 färre än under den föregående veckan.65 procent av befolkningen har fått en full vaccinationsserie83 procent av befolkningen som fyllt 12 år har fått den första vaccindosen och 65 procent har fått den fulla vaccinationsserien.Under de två senaste veckorna (30.8–12.9) har det förekommit relativt sett flest smittor bland ovaccinerade personer i åldern 20–49 år, cirka 345–375 fall per 100 000 personer under 14 dygn. Däremot har det i alla åldersgrupper förekommit mycket få smittor bland personer som fått en full vaccinationsserie, och även incidensen bland dem som fått den första dosen var mindre än hälften av incidensen bland ovaccinerade personer. Vad gäller belastningen inom den specialiserade sjukvården har läget som helhet varit stabilt under de senaste veckorna. På intensivvårdsavdelningarna har antalet patienter emellertid ökat under den senaste veckan. Det stora antalet coronafall ledde i augusti–september till ett ökat behov av sjukhusvård, men behovet har i förhållande till antalet smittfall varit klart lägre än under epidemitopparna hösten 2020 och våren 2021. Största delen av de patienter som behöver sjukhusvård är ovaccinerade. Sedan sommaren 2021 har en allt större del av de coronaviruspatienter som behövt intensivvård varit utan betydande långtidssjukdomar, men de har huvudsakligen varit ovaccinerade eller endast fått den första vaccindosen. Enligt sjukvårdsdistriktens uppgifter vårdades den 15 september sammanlagt 95 coronapatienter på sjukhus. Av dem vårdades 16 på avdelningar inom primärvården, 50 på avdelningar inom den specialiserade sjukvården och 29 på intensivvårdsavdelningar. Totalt 1 051 dödsfall till följd av covid-19 har rapporterats fram till den 15 september 2021.Det epidemiologiska läget redovisas varje vecka. Lägesrapporten publiceras på torsdagar kl. 10.00.Den lägesrapport om epidemin som publicerats i dag samt de tidigare rapporterna finns på Institutet för hälsa och välfärds webbplats.Uppföljning av coronaviruset (Institutet för hälsa och välfärd)Coronaepidemin: regionernas situation, rekommendationer och begränsningar (Institutet för hälsa och välfärd)Coronaviruset i siffror (HUS)Handlingsplan för genomförande av hybridstrategin för hantering av covid-19-epidemin – Valto (valtioneuvosto.fi)Coronaepidemins konsekvenser för välfärden, tjänsterna och ekonomin (Institutet för hälsa och välfärd), på finskaUppföljning av covid-19-vaccinationerna (Institutet för hälsa och välfärd)Riktlinjer för en kontrollerad avveckling av de restriktioner och rekommendationer

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Forsknings- och kulturminister Antti Kurvinen har delat ut åtta statliga informationsspridningspris för exemplariskt arbete inom informationsspridning. Prisutdelningsceremonin ägde rum torsdagen den 16 september på Riksarkivet.Pristagarna återspeglar i synnerhet de teman som lyfts fram under coronakrisen, såsom oron för de ungas välbefinnande och mentala hälsa. Bland pristagarna finns sällsynt många unga och bland verken är det ovanligt många som beskriver de ungas värld, och det på exceptionellt många olika sätt att sprida information med unga i en aktiv roll. Coronatiden har också lyft fram vikten av tillförlitlig information i frågor som gäller hälsa och välbefinnande.– Innevarande år ger firandet en alldeles utmärkt inramning. Samhället börjar så småningom öppna upp efter pandemin tack vare forskningsbaserad kunskap, och coronavaccinerna som utvecklats med hjälp av den. 2021 är också temaåret för forskningsbaserad kunskap. Statens pris för informationsspridning påminner oss om hur viktigt det är att informera effektivt om forskningsbaserad kunskap, och att kunskapen når ut till dem som behöver den, sade minister Kurvinen.Undervisnings- och kulturministeriet beviljar på framställning av delegationen för informationsspridning årligen ut statspris för informationsspridning. Prisen beviljas för betydande aktuellt eller exemplariskt och långsiktigt informationsspridningsarbete. Delegationen för informationsspridning är undervisnings- och kulturministeriets sakkunnigorgan, som följer de senaste rönen inom forskning, konst och de tekniska områdena i Finland och utomlandsPriset för projektet Gutsy Go – Make Peace Visible är 20 000 euro. De övriga priserna uppgår till 15 000 euro. Inom arbetsgrupperna fördelas prissumman jämnt med respektive mottagare.Statens pris för informationsspridningStyrelseordförande, ansvariga producent Aram Aflatuni, utbildare Pedram Aflatuni och verksamhetsledare Veera Ikonen från projektet Gutsy Go – Make Peace Visible som främjar ungas delaktighet och samhälleliga påverkanGutsy Go lär unga att hitta lösningar på problemen i sin närmiljö och att kommunicera om dem på ett effektivt sätt. Genom verksamheten mår ungdomar bättre och känner sig mer delaktiga. Samtidigt erbjuder den erfarenheter för att möta olika slags människor, teamarbete, problemlösning och hur man använder medier.Gutsy Go har haft verksamhet sedan 2016 och kombinerar på ett nytt och intressant sätt pedagogik, deltagande ungdomsarbete och fredsarbete. Dess genomslagskraft ökas av en innovativ tillämpning av medier samt samarbete, inte minst med skolarna, men även med Duodecim, Ungdomsforskningssällskapet och Yle.Aram Aflatuni, Pedram Aflatuni och Veera Ikonen har länge arbetat med ungdomar. Denna erfarenhet syns i projektet Gutsy Go. I praktiken har man konstaterat att verksamheten drivs av att delaktighet och gemenskap uppstår då man jobbar för andras bästa. När man får kontakt med individens ädla sida överförs den ungas uppmärksamhet utåt, mot gemenskapen. Gutsy Go får ungdomarna att känna sig behövda. Projektet når unga där de tillbringar sin tid, det vill säga i skolan och på sociala medier.Med tanke på informationsspridningen är det väsentligt att GutsyGo utmanar ungdomarna att själva ta reda på saker och ting, att hitta på lösningar till vardagsproblem och att informera effektivt om dem.Filosofie doktor, docent Marke Ahonen för verket Oopiumia ja ajatusharjoituksia – Kirjoituksia antiikin lääketieteestä ja filosofiasta (Gaudeamus)Marke Ahonens bok berättar om vilken inställning till sjukdomar den antika tidens läkare och filosofer hade. Under antiken kunde läkarna vara filosofer och filosoferna läkare. Läkarna behandlade fysiska besvär med opium, medan filosoferna däremot behandlade psykiska sjukdomar med tankeövningar. Detta återspeglas i namnet på Ahonens verk ”Opium och tankeövningar.”Verket framskrider via enskilda sjukdomar och patientfall. Boken påminner om det närmare 3 000 år långa sambandet mellan västerländsk medicin och filosofi. Ahonens verk får en att tänka på skillnaderna mellan medicin och filosofi i dagens mindfulness och coaching.Ahonen ser mer skillnader än likheter mellan antikens och nutidens medicin. I antiken behandlades till exempel rabies på fruktansvärda sätt. Under pandemin är Ahonens bok en påminnelse om antikens dödliga pestepidemier. Medicineringen hjälpte inte, eftersom man inte kände till sjukdomsalstrarna.Vissa av de antika hälsodiskussionerna fortsätter än i dag. Till exempel trodde filosofen Seneca att han levde i livsstilssjukdomarnas guldålder, då han såg de slappa och hedonistiska människornas beteende.I antiken ansågs melankoli däremot vara en sjukdom som kräver behandling. Men man kunde även se den som en avvikande egenskap som inte behöver korrigeras.Ahonen känner till antikens ursprungskällor, rättar till feltolkningar och serverar sina uppgifter i lämpliga bitar och med en smidig text.Filosofie magister Anne Bergman och filosofie doktor Carola Ekrem för verket Stora finlandssvenska festboken (Svenska litteratursällskapet)Människans liv är inte bara vardag; vår årsrytm bestäms av många festliga dagar och situationer. Vi festar alla lite annorlunda, med betoning på olika fester, beroende på våra egna seder, värderingar och traditioner.Folkloristerna Anne Bergman och Carola Ekrem är experter på festseder och traditioner och de har gjort ett betydelsefullt arbete genom att från många arkivkällor sammanställa en aldrig tidigare skådad omfattande, mångsidig och fascinerande presentation av festerna, våra sedvanors viktigaste del. De skarpsynta skribenterna presenterar en fantastisk dukning av våra festtraditioner, som berättar vilka vi är och vad vi uppskattar.Festtraditionerna lever inte av sig själva, utan det är ett medvetet beslut att upprätthålla dem. Omtolkning och skapande är nödvändigt för att traditionerna ska kunna bevaras levande. Stora finlandssvenska festboken kartlägger och berättar hur och varför man i Finland firat högtidsdagar, samt livets viktiga riter från gångna decennier till nutid. Detta är viktig informationsspridning.Festboken ger inga färdiga svar och påstår inte att vissa seder är de rätta. Den ger läsaren härliga aha-upplevelser och tvingar läsaren att bedöma sina egna sedvanor och val. Finlandssvenskheten, som även ingår i titeln, är en lyckad avgränsning av det omfattande temat, som dock inte på något sätt reglerar läsar- och användarkretsen – verket är intressant för vem som helst.Seder och bruk är alltid aktuella. Festsederna kristalliserar människolivets hela spektrum, mångkulturella och tidsmässiga kontakter, omedvetna uppfattningar och vanor som berättar mer om oss än vi tror. Festen gör oss konkret till en del av ett större kontinuum.Det är värt att fira – skål!(Vi vill också tacka Svenska litteratursällskapet för sin kulturgärning, att publicera verket för gratis nedladdning på sin webbplats.)Redaktör, författare av facklitteratur Susan Heikkinen för verket Pullopostia Seilin saarelta – Potilas numero 43 (SKS Kirjat)Pullopostia Seilin saarelta beskriver Saima Rahkonens öde, från ungdomen till kronisk mentalpatient. Som tjugoåring försökte Saima döda sin arbetskamrat och tillbringade resten av sitt liv på mentalsjukhus. Hon tillbringade sammanlagt femton år på Själö, där hon under sina sista år gömde lappar som hon skrivit. De hittades mer än 50 år senare. Redaktör Susan Heikkinen sammanställde först berättelsen om meddelandena som en artikel i Suomen Kuvalehti, och slutligen skrev hon en bok.Författaren flätar Saimas livshistoria ur de arkivkällor som hon samlat in i stor utsträckning. Hon har strävat efter att skapa en hel berättelse, men påpekar även när händelseförloppet endast är en kvalificerad gissning. I hela boken figurerar de sju osäkra systrarna; kanhända, antagligen, troligen, knappast, månntro, gissningsvis och kanske. Osäkerheterna stör inte berättandet, som löper smidigt genom boken. Läsaren är hela tiden medveten om på vilken sida av fakta och fiktion man står.Vid sidan av en privat kvinna som glömts bort av sin släkt pågår hela tiden en allmän historia: Utvecklingen av mentalvården i Finland. Mentalvården gjorde stora framsteg efter Saimas död, och i dag skulle hennes berättelse sannolikt vara mycket annorlunda. På så sätt berättar verket också om betydelsen av det moderna mentalvårdsarbetet.Filosofie doktor, docent Marko Juntunen för verket Matkalla islamilaisessa Suomessa (Vastapaino)Förorterna är ett ganska nytt fenomen i de finländska städerna. De har varit scener för både migration och invandring. Förorten åskådliggör väl de snabba och kraftiga förändringar som väckt känslor under de senaste decennierna.Juntunens verk beskriver den mångkulturella vardagen i Kråkkärret i Åbo. Förorterna och det islamska Finland har många berättelser, många konflikter och mycket att ge; verket ger en röst åt förorterna och dess invånare. Fenomen som syns i Kråkkärret sker också i andra städer och förorter där den muslimska befolkningen har vuxit.Författaren Marko Juntunen är docent i forskning i Mellanöstern och islam vid Helsingfors universitet. Juntunen är också översättare och tolk till arabiska. Han har iakttagit Kråkkärret redan länge.Med tanke på informationsspridningen är det viktigt att en faktabok baserar sig på långvarig och grundlig vetenskaplig forskning. Författarens djupa förtrogenhet med olika kulturer möjliggör en smidig övergång från vardagen i Kråkkärrets förort till globala problem.Den vägda informationen om förorternas historia och deras invånare skapar förutsättningar för en bättre samhällsdebatt och hjälper läsaren att bilda sig en egen uppfattning om islam som en del av det mångkulturella Finland.Regissören Sami Kieksi som att med hjälp av dokumentärfilmer når de marginaliserade rösternaSami Kieksi har gjort flera dokumentärfilmer. Ämnena är vardagliga; skuldsättning, mobbning, beroende av dataspel och att meka på bilar. Syftet bakom allt är att ge en röst åt dem som inte annars hörs i samhället. Dokumenten lyckas bryta fördomar och stereotyper; livet är mer mångfacetterat än man skulle tro på utsidan.Dokumentären Logged in, som publicerades 2020, berättar om fem unga män och deras liv i spelvärlden. Regissör Sami Kieksi vill visa hur svårt det är att skapa sociala relationer och att få fotfäste i samhället.Dokumentserien har gjorts uttryckligen genom att lyssna på de unga män som filmades. Målet är att lära sig av dem och förstå de mångsidiga konsekvenserna och motiven för livssituationer och val. I programmet pekar man inte ut någon eller kommenterar ovanifrån.Dokumentet är ett aktuellt och rått inlägg om utslagning och samhällets möjligheter att stödja dem som blivit marginaliserade. Sami Kieksi använder inte själv ordet “marginaliserad”. Människornas livssituationer, problem och behov varierar beroende på om de ses utifrån eller uppifrån eller om man själv lever mitt bland dem. De individuella berättelserna handlar inte bara om enskilda människors liv, utan också om samhällsstrukturer och seder i större utsträckning.Regissören Sami Kieksi använder dokumentärfilmen som ett medel för att ge en röst till dem som har hamnat vid sidan om. Samtidigt offentliggör han information som annars skulle hamna i skuggan.Läkaren, professor Juhani Knuuti för sitt outtröttliga arbete som hälsoupplysareAlla olika medier svämmar över av olika hälsopåståenden, av vilka en del är förknippade med en betydande kommersiell verksamhet. Modefenomen, sociala nätverk och aktivt spridda missförstånd påverkar hur vi tolkar informationen om hälsa.Professor Juhani Knuuti är direktör för det riksomfattande PET-centret och överläkare vid Åbo universitetscentralsjukhus. Vid sidan av sin omfattande vetenskapliga karriär har Knuuti aktivt tagit tag i felaktiga hälsopåståenden som framförts i offentligheten. Han har grundat sin kritik på vetenskaplig forskningsfakta och avsaknaden av den. Därför har han själv utsatts för kritik och till och med påtryckningar.Knuuti behandlar hälsopåståenden i blogginlägg, i flera presentationer och har också skrivit en omfattande bok om ämnet Kauppatavarana terveys (Minerva 2020).Knuutis verksamhet som ansvarsfull upplysare i hälsofrågor har skapat andra gemenskaper: Antidootti-bloggportalens publikationer styrs av engagemanget i forskningsdata och etiska regler. Medicine studerande har grundat en förening, som fortsätter att sprida hälsofakta grundat på vetenskap (Vastalääke ry, ”motgiftet”).Professor Juhani Knuuti har i sin verksamhet på ett exemplariskt sätt lyft fram betydelsen av evidensbaserad hälsokunskap, vilket hjälper medborgarna att klara sig i djungeln av hälsopåståenden.Läkaren Anni Saukkola för sina publikationer av hälsorelaterad information på ett sätt som lämpar sig särskilt för ungaAnni Saukkola är en läkare som i sitt eget arbete har lyckats utvidga sätten och kanalerna för att offentliggöra information. Saukkola förmedlar information till de sociala medierna, där var människorna finns. Saukkola delar hälsofakta på sitt Instagram-konto, som blivit populärt på en mycket kort tid. Hon lyfter framför allt fram hälsofrågor som oftast är förknippade med antaganden och inbillning.Som en del av publiceringen av forskningsdata uppmuntrar Saukkola människor att fundera på hurdan information de förlitar sig på och från vilka källor de söker information. Saukkola nöjer sig inte enbart med att publicera information om hälsa i en riktning, utan diskuterar öppet med människor på sociala medier. Hon berättar också om svåra saker, såsom psykisk hälsa, på ett lättläst och förståeligt sätt.I Saukkolas fall förenas information med dialog, vilket under pandemitiden har varit en i synnerhet behövlig och ansvarsfull handling.Anni Saukkola är den nya generationens faktainformatör och tilltalar även unga i stor utsträckning. Vi behöver personer som sprider information med en dialog i flera kanaler, för att forskningsfakta ska vara så tillgänglig som möjligt och i allas användning.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Arbetsgruppen bereder en plan för statens regionala närvaro under regeringens återstående mandatperiod i enlighet med den reviderade lagstiftningen. Riksdagen godkände lagen om grunderna för tillgången till statliga tjänster och placeringen av funktioner i juli. Arbetsgruppen bereder också andra behövliga åtgärder inom olika förvaltningsområden för att stärka möjligheterna till flexibelt arbete, studier och boende på flera platser. Statsrådet fattar i början av 2022 ett principbeslut om regional närvaro och multilokalitet. Finansministeriet tillsatte arbetsgruppen den 14 september.”Den plan för statens regionala närvaro som nu utarbetas för första gången är det viktigaste verktyget i den reviderade lagstiftningen för varje regering att dra upp riktlinjer för sin regionalpolitiska helhetsbild. Jag vill att denna första plan ska vara sådan att den kan utgöra en god grund också för följande regeringsperioder”, säger kommunminister Sirpa Paatero.I samband med beredningen av principbeslutet bedömer man hur utvecklingen av multilokalitet påverkar bland annat regionutvecklingen, uppnåendet av klimatmålen och pågående statliga projekt. Dessutom utreder man nuläget för lagstiftningen inom förvaltningsområdena i förhållande till multilokalitetsutvecklingen. Vid beredningen beaktas den beredning och de utredningar inom det kommunpolitiska framtidsarbetet som hänför sig till utvecklingen av multilokalitet. 
 
Arbetsgruppens mandatperiod är 14.9.202–31.1.2020. Ordförande för styrgruppen är minister Paateros specialmedarbetare Valtteri Aaltonen. Ordförande för beredningsgruppen är överdirektör Juha Sarkio från finansministeriet. Alla ministerier är representerade i beredningsgruppen. Projektet bereds i växelverkan och förvaltningsövergripande samarbete med intressentgrupper såsom kommuner, välfärdsområden, landskapsförbund, arbetsmarknadsorganisationer, Folkpensionsanstalten, Senatfastigheter och representanter för statens olika ämbetsverk. 
  

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Europeiska kommissionen beviljade cirka 9,5 miljoner euro för att förbättra livsmiljöerna för flodpärlmusslan och dess värdfiskar, lax och öring, i Finland, Sverige och Estland. Det sexåriga projektet LIFE Revives, som samordnas av Jyväskylä universitet, inleddes i början av september.”Sett till finansieringen är projektet ett av de mest omfattande LIFE-projekten i Finland. Projektet har en särskild genomslagskraft eftersom det sträcker sig utanför Finlands gränser. Ett särdrag och värde i LIFE-projekten är att de lösningar och den praxis som konstaterats vara bra på nationell nivå, till exempel när det gäller restaurering av livsmiljöer, sprids och delas mellan EU-länderna”, säger Milka Parviainen, specialsakkunnig vid miljöministeriet.Av den pott på 9,5 miljoner euro som beviljats av kommissionen riktas cirka 5,9 miljoner LIFE-finansiering till åtgärder som vidtas i Finland.LIFE Revives – återställande av flodpärlmusslan och dess livsmiljöerInom projektet restaureras och återställs flodpärlmusslans livsmiljöer i älvar samt deras buffert- och avrinningsområden. Föremål för projektet är sammanlagt 14 större älvområden som har 69 mindre älvar. 32 av dem finns i norra och västra Finland, 36 i norra Sverige och en i Estland. I de finländska älvar som är föremål för projektet finns 25 procent av populationen av flodpärlmussla i Finland, i Sverige finns 3,6 procent och i Estland 100 procent av populationen av flodpärlmussla i projektområdet. Verkningsområdet för restaureringen av älvar kommer att vara cirka 77 hektar och 117 kilometer och verkningsområdet för åtgärderna i avrinningsområdet cirka 3 650 hektar.I Finland deltar Forststyrelsen naturtjänster, Metsähallitus Metsätalous Oy samt närings-, trafik- och miljöcentralerna i Birkaland, Södra Österbotten och Egentliga Finland i projektet. Svenska projektpartner är Länsstyrelsen i Norrbottens län, Sportfiskarna, SCA skog AB samt Sveaskog Förvaltnings AB, och estniska partner är State Forest Management Centre samt Tartu universitet.Dessa partners självfinansieringsandel av projektbudgeten är drygt 3,7 miljoner euro. Nio delfinansiärer (miljöministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralerna i Kajanaland, Norra Österbotten och Lappland, stiftelsen Raija ja Ossi Tuuliaisen Säätiö, R. Erik och Bror Serlachius Stiftelse sr, WWF Finland, Havs- och vattenmyndigheten i Sverige samt Estlands miljöministerium) finansierar projektet med cirka 2,6 miljoner euro. Projektets totala budget är 15,9 miljoner euro.Understöd från miljöministeriet för beredningen av projektetUtöver delfinansieringen av projektet beviljade miljöministeriet Jyväskylä universitet understöd för beredning av projektansökan.”Beredningsunderstödet på sammanlagt 15 000 euro spelade en väsentlig roll i att vi kunde bereda ansökan omsorgsfullt inom utsatt tid. Vi arbetade med grundarbetet för att bereda projektet i flera år”, säger Jouni Taskinen, ansvarig forskare för projektet vid Jyväskylä universitet.

Källa: Valtioneuvosto.fi