Bedömning av vattenstatusen i Finland: Sjöarnas, åarnas och älvarnas tillstånd i regel oförändrat, kustvattnens tillstånd har försämrats

Miljöministeriet och Finlands miljöcentral:

En ny bedömning av ytvattnens ekologiska status i Finland visar att 87 procent av sjöarnas areal och 68 procent av åarna och älvarna har god eller hög status. Övergödningen är fortfarande det största problemet. Inlandsvattnens tillstånd har inte förändrats i någon betydande utsträckning sedan 2013, men på vissa ställen kan man märka en liten förbättring. Finska vikens tillstånd har förbättrats, men kustvattnens tillstånd har i regel inte nått god status. De risker som är förknippade med grundvattnen har inte ökat.

Den preliminära bedömningen omfattar 6 875 sjö-, å-, älv- och kustvattenförekomster. Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) och Finlands miljöcentral kommer i början av hösten att utreda orsakerna till enskilda statusförändringar.

Sjöarnas tillstånd nästan oförändrat, kustvattnens tillstånd har försämrats

I Finska viken har tillståndet förbättrats tack vare vattenskyddsåtgärder och framför allt den effektiviserade avloppsreningen i S:t Petersburg. De kustområden som har god status är koncentrerade till Bottniska viken.

Antalet grundvattenområden som är klassificerade som riskområden har inte förändrats nämnvärt jämfört med den föregående bedömningen. Totalt 9 procent av de 3 800 grundvattenområden som ingick i bedömningen är riskområden där riskfaktorer som är förknippade med mänsklig aktivitet utgör ett hot mot uppnåendet av god status. För omkring 4 procent av grundvattenområdena saknas tillräcklig information för att riskerna och statusen ska kunna bedömas. Dessa så kallade utredningsobjekt har ökat något i antal.

Information om tillståndet gör att åtgärder kan riktas rätt

Inom EU-området är målet att uppnå god status i ytvattnen senast 2027. Den klassificering av den ekologiska statusen som nu offentliggörs ger allt mer detaljerad information om vilka vatten som är i behov av åtgärder för att kunna nå eller upprätthålla god status. Ett sammandrag av dessa åtgärder kommer att ingå i de förvaltningsplaner som statsrådet ska fatta beslut om 2021.

”Den nyaste klassificeringen av statusen i våra vatten visar hur viktigt Programmet för effektiverat vattenskydd är och att vi måste snabba upp åtgärderna för att belastningen ska minska” säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Programmet för effektiverat vattenskydd, som inleddes i år, ska påskynda skyddet av Östersjön och inlandsvattnen genom en historiskt betydande satsning. Åtgärderna i programmet ska bland annat se till att näringsämnen från jordbruket inte släpps ut i vattnet tack vare nya vattenskyddsmetoder såsom gips, strukturkalk och fiberslam, och att det genomförs flera projekt för restaurering av vattendrag och släpps ut mindre skadliga ämnen i vattnet i städer och tätorter.

Vattnens status bedöms vart sjätte år i samtliga EU-länder. NTM-centralerna har i respektive områden bedömt vattenstatusen, och dessa bedömningar ligger till grund för det riksomfattande sammandrag om vattenstatusen som Finlands miljöcentral har sammanställt utifrån det material som samlats in 2012–2017. Naturresursinstitutet svarade för bedömningen när det gäller fiskar. Föregående bedömning av vattenstatusen i Finland utfördes 2013.

Mer information:

Miljöministeriet
Antton Keto, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 250 148, fornamn.efternamn@ym.fi
Grundvatten: Juhani Gustafsson, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 250 338, fornamn.efternamn@ym.fi

Finlands miljöcentral SYKE

Klassificeringen av vattenstatusen (åar, älvar och sjöar):
Marko Järvinen, gruppchef, tfn 0400 148 758, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Klassificeringen av vattenstatusen (kustvatten):
Pirkko Kauppila, specialforskare, tfn 0400 148 530, fornamn.efternamn@ymparisto.fi

Naturresursinstitutet
Fiskar: Jukka Ruuhijärvi, tfn 0400 219 613, fornamn.efternamn@luke.fi

^{1) Vid klassificeringen av den ekologiska statusen granskas i första hand de biologiska kvalitetsfaktorerna. Vattenförekomstens tillstånd när det gäller planktonalger, kiselalger, vattenväxter, bottendjur och fiskar jämförs med förhållanden där mänsklig aktivitet inte har haft nån fastställd inverkan på biotan. Ju mindre den mänskliga påverkan är, desto bättre är vattendragets ekologiska status. I bedömningen beaktas dessutom vattnets kemiska kvalitetsfaktorer (näringsämnen, pH, siktdjup) och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer (bl.a. vandringshinder, reglering).}