OHMYGOSSIP – Jag råkade läsa på ERRs site (Estlands SR) en artikel “Estland som vimlar av designers har ytterst få lyckats bryta sig ut till världens marknad”, där man skriver att antalet designers i Estland stadigt ökar, men i världen har bara en liten del av dem lyckats.
Som exempel nämndes att på designmarknaden i Kultuurikatel i december deltog 110 designers med sina altster men i Europa eller i världen har enbart ett fåtal estniska designers lyckats. “En sådan stor framgångssaga existerar inte för närvarande, men det är säkert så, att först måste man skapa sin egen plattform hemma och sedan gå ut”, förklarade marknadschefen för Estlands designcenter Maris Orav.
För att komma ut från Estland behövs ständigt arbete, men våra designers har jämfört med Europa mycket mindre stöd från staten, berättas i artikeln, och det presenterades enbart en framgångsberättelse. “Modedesigner Marit Ilison är en av framgångssagorna under de senaste åren, vars design finns tillgänglig i 16 butiker utomlands”. Man tillade att Ilison bestämde sig att satsa på utlandet från första början. “Vi beslöt att gå utomlands direkt”, sade Peeter Ilison, verkställande direktör för varumärket Marit Ilison.
Finns det verkligen en framgångssaga i Estland? Är det verkligen så att man först måste skapa sig ett namn hemma och bli stark? Jag är inte av den åsikten. I synnerhet för att det är tämligen onödigt att skapa en ställning i Estland på grund av en liten marknad och Estland gör sitt yttersta för att döda de sista kreativa människorna och företagen. Och hu definierar man framgång? Är den framgångsrik som är igenkänd i världen, som tjänar mer, vars kläder har setts på celebriteter, vars modeller ses gå på fashion week, vars design är mest exponerad i media eller den som har flest butiker? Utan att anstränga mig kommer jag att tänka på många framgångsrika designers utomlands som uppfyller någon av framgångskriterierna ovan – blad dem även jag med varumärket Ohmygossip Couture, vars marknadsföring började jag just i utlandet (Brasilien, Skandinavien), för i Estland ser man som regel ner på allt. Naturligtvis är jag ingen designer och jag strävar inte efter en sådan titel, det är kanske inte det bästa exemplet i detta fall och Ohmygossip Couture är för mig en så kallad sidoprodukt, men siffrorna talar sitt framgångsspråk enligt mig och man kan gott använda det som en framgångssaga. Vad jag vill säga är att i Estland finns gott om framgångssagor (både små, stora och mycket stora) och man borde ge dem ett erkännande. Vi måste ta hand om vårt eget folk!
Därför måste man vara enig i att staten Estland inte ger sitt stöd till designers som är självlärda eller som har slutexamen från ett universitet, ej heller till representanter för andra branscher. Staten Estland gör sitt yttersta för att småföretagarna ska dö ut – både med skattar, (obetydliga) bidrag och onödig byråkrati. Företagarnas utvecklingsfond i Estland EAS (Ettevõtluse Arendamise Sihtasutus), som borde vara företagarens bästa vän, har genom tiderna fått berömmelse för sitt roffande och sin nepotism. Stöd fick presidenten (Ermamaa skandalen med förra statsöverhuvudet Toomas Hendrik Ilves OÜ), stöd fick statsministerns hustru (hustrun till förra statsminister Taavi Rõivas Luisa Värk fick betydande summor till sitt företag Rahvusdisain OÜ och OÜ Noodivõti), stöd fick misstänksamt påhittade företag, som efter att fått pengarna använde ett år till att fylla i dokument men sedan finns de inte längre. “Utan mutor” kan man inte komma till honungsburken – begåvning, vinst och flit är sekundärt. Begåvningen är utan betydelse. Var idrottsman, var uppfinnare, musiker eller gör någonting annat. Estland borde verkligen tänka på att unga människor vet att världen är öppen för begåvade människor och om du blir bättre mottagen borta än hemma, stannar du borta och skapar ditt företag där det kan överleva. Det är inte fråga om att människor inte är patriotiska eller att de inte älskar sitt eget land. Det är snarast fråga om att för att överleva måste man fatta beslut som ofta inte är sådana som man egentligen i sitt hjärta eller främst skulle vilja ha.
Jag uppmuntrar stöd, hjälp och erkännande till begåvade människor i vårt land! Jag lovat att jag skriver och erkänner begåvade och alerta människor även i NordenBladet, för numera i stora medier kommer endast fram de som har “köpt” redaktörerna med dubbla löner. Varje stat är lika stark som dess invånare – och varje invånare i Estland är duktig, skötsam och företagsam! Låt oss ta hand om varandra och älska varandra och låt oss hoppas att våra politiker och de som delar ut pengar från Europa en dag öppnar sina ögon och ser längre bort än bara sin egen gröttallrik.
