OHMYGOSSIP – Jag tror att i Skandinavien finns inte ett barn som inte känner till huvudpersonen i den svenska barnboksförfattarinnan Astrid Lindgrens* bok om Pippi Långstrump – den rika, vilda, starka och välvilliga Pippi. Till många nordiska barn har just denna tjej med två röda flätor gett barndomen många roliga känslor. Jag minns hur jag som liten gillade Pippi. Och på samma sätt som mina barn hade Pippi-feber för ett par år sedan.
I Sverige, med bil från Stockholm via Lindköping 35 mil längs motorväg E4 mot söder (ca 4 timmars resa) eller från Göteborg längs väg 40 via Jönköping mot öst (ca 3 timmars resa) ligger Vimmerby, där år 1981 öppnades Sagobyn med namnet “Astrid Lindgrens Värld” (adress: Fabriksgatan, 598 40 Vimmerby / hemsida: astridlindgrensvarld.se) – verkligen en sagovärld som fängslar både vuxna och barn. En idealisk plats att besöka med hela familjen! Denna spännande temapark är öppen från maj till augusti och där kan man träffa många kända hjältar från Astrid Lindgrens barnböcker.
“Astrid Lindgrens Värld” på svenska (även känd med namnet “Pippi Longstocking Värld” har 180.000 kvadratmeter och där kan man hitta allt – bio, teaterföreställningar, stor sagoborg full med dockskåp, caféer, affärer, lekplats, museum, minidjurpark osv.I parken arbetar över 50 skådespelare som gestaltar olika personer från böckerna. Man kan klappa på Pippis häst och besöka hennes stora, gula villa som heter Villekulla Cottage. Det visas många teaterpjäser på svenska flera gånger om dagen.
Jag gillar att resa med barnen – oavsett om det är barnens resa eller min arbetsresa. Om det är möjligt tar jag barnen med mig. Ivanka Shoshana (10) som har diagnosen autism, har tack vare mina ansträngningar vuxit och blivit duktig. Trots att det är mycket svårt att resa med ett autistiskt barn (man kan aldrig veta när hon blir på dåligt humör och hon kastar sig skrikande raklång på marken och jag har inget annat alternativ än ta barnet i famnen och illa kvickt lämna stället trots isiga och fördömande blickar från närvarande människor) är just resandet en viktig sak som vidgat hennes världsbild och hjälpt henne till socialt liv. Idag kan jag lugnt ta henne med överallt – pinsamma situationer händer mer och mer sällan, vanligen inte alls. Uuuh, men vad hände i Pippis värld. Estella Elisheva (9 år gammal under resan), som i vanliga fall är mycket lydig och som det var lätt att vara med från första början, blev så ivrig av allt att upptäcka att hon försvann åt ena hållet och Ivanka Shoshana (7 år gammal under resan) åt andra hållet – det är klart att jag förstår barnen. Hela temaparken är så fantastisk att även en vuxen glömmer bort sig själv! Nå, och vi kunde naturligtvis inte lämna stället utan att vi var klädda från topp till tå med kläder med varumärket Pippi.
Jag bifogar foton från vår resa (sommaren 2015)
__________________________
*Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson den 14 november 1907 i Vimmerby landsförsamling i Småland, död 28 januari 2002 i Stockholm, var en svensk barnboks-, sångtext- och manusförfattare samt förlagsredaktör och opinionsbildare. Hon är känd över hela världen för sina barnböcker om bland andra Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Karlsson på taket. Beräknad siffra 2010 för försäljningen av böcker är 145 miljoner exemplar och de har översatts till 101 språk. Många av Lindgrens böcker har filmatiserats. Merparten är svenska spelfilmer och återkommande i Lindgrens filmer är kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Det har även producerats några utländska filmer och animeringar av Lindgrens böcker och noveller.
Lindgren tilldelades ett stort antal nationella och internationella priser för sina böcker, bland annat Svenska Akademiens stora guldmedalj. Hon utsågs även till hedersdoktor vid Linköpings universitet, universitetet i Leicester och universitetet i Warszawa. Flera priser har även instiftats i hennes namn, där det främsta är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på fem miljoner kronor, vilket gör det till världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur.
Lindgren var under senare delen av sitt liv också en betydande samhällsdebattör. I valrörelsen 1976 publicerades hennes novell Pomperipossa i Monismanien i Expressen, där hon ansåg att det var absurt att egenföretagare kunde få betala mer i marginalskatt än de tjänade. Novellen fick stor uppmärksamhet och den och regeringens bemötande av Lindgren när finansminister Gunnar Sträng först svarat att Lindgren har djup okunskap i skattepolitikens irrgångar för att senare erkänna att hon har rätt i sak anses ha varit en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten för första gången på 40 år. Hon engagerade sig för barns rättigheter, mot kärnkraften och i Djurskyddskampanjen med ett flertal debattartiklar i Expressen.
Astrid Lindgren övertog Selma Lagerlöfs plats som motiv på den svenska 20-kronorssedeln den 1 oktober 2015.
Uppväxt och skolgång
Astrid Lindgrens föräldrar arrendatorn Samuel August Ericsson och Hanna, född Jonsson, gifte sig 1905 och bosatte sig på gården Näs, nära Vimmerby. 1906 fick de sonen Gunnar Ericsson (1906–1974) och 1907 dottern Astrid. Familjen utökades senare med Stina (1911–2002) och Ingegerd (1916–1997). Astrid Lindgren fastnade tidigt för läsning och berättar att hon ungefär fem år gammal fick höra en saga om Jätten Bam-Bam och feen Viribunda, läst av en granne Kristin. När Lindgren kunde läsa själv letade hon efter böcker att läsa och minns den första egna boken om Snövit med omslag av Jenny Nyström. Boken köptes genom småskollärarinnan som före varje jul hade med sig material där barnen kunde läsa om vilka jultidningar och böcker som gick att beställa.
Den 7 augusti 1914 började Astrid Lindgren i Vimmerbys småskola. Första dagen var hon rädd och grät, men i boken Astrid Lindgren – en levnadsteckning av Margareta Strömstedt berättar hon om hur hon kom över blygheten. Hon började 1917 på samrealskola där hennes lärare ofta läste hennes uppsatser högt för klassen. När hon var 13 år gammal, 1920, publicerades en av hennes uppsatser i Vimmerby Tidning. Lindgren tog realexamen med höga betyg.
Familjeliv och yrkesliv
Efter realexamen med bland annat A i modersmålet blev Lindgren korrekturläsare och skrev notiser och korta reportage på Vimmerby Tidning, för en månadslön på 60 kronor. Där arbetade hon i två år innan hon 1926 flyttade till Stockholm och lärde sig maskinskrivning och stenografi. Då väntade hon dock barn med den redan gifta chefredaktören Reinhold Blomberg (1877–1947) på Vimmerby Tidning. Han ville gifta sig med henne, men hon avstod och födde 1926 som ogift sonen Lars i Köpenhamn. Valet av Köpenhamn var för att undvika svenskt rättsväsende då hon eftersöktes i samband med att barnets far anklagats för äktenskapsbrott av sin hustru. Sonen Lars fick bo i fosterfamilj där under sina första år. 1929 fick hon en ny anställning på Kungliga Automobil Klubben, där hon mötte kontorschefen Sture Lindgren. År 1930 tillbringade hon en tid i Köpenhamn då sonen Lars fostermor blev sjuk. Han fick då flytta hem till Lindgrens barndomsgård Näs. År 1931 gifte hon sig med sin chef Sture Lindgren (1898–1952) och de fick en tvårumslägenhet. Hon fick möjlighet att ha hand om sin son och bli hemmafru. Sonen har i en intervju berättat att “Hon var inte en sån där mamma som satt stilla i parken på en bänk och tittade på sina lekande barn. Hon ville leka själv och jag misstänker att hon tyckte det var minst lika roligt som jag!”.
Den 21 maj 1934 föddes Astrid Lindgrens andra barn, Karin, som senare blev översättare. Familjen flyttade 1941 till lägenheten vid Dalagatan, med utsikt över Vasaparken, där Lindgren bodde till sin död. Somrarna tillbringades oftast i makens föräldrahem i Furusund. 1939 anställdes Astrid Lindgren som sekreterare till kriminologen Harry Söderman som under andra världskriget organiserade norska polistrupper i Sverige. De insikter i kriminalteknik som hon skaffade sig hos honom inspirerade henne till böckerna om Mästerdetektiven Blomkvist. Lindgrens bror Gunnar Ericsson som var djupt engagerad i Bondeförbundet medverkade till att hon fick uppdragen att skriva julberättelser i tidningarna Landsbygdens jul och Stockholms-Tidningen. I hennes yrkeskarriär kan även nämnas att hon under andra världskriget i hemlighet arbetade på säkerhetstjänstens avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev. Lindgren fick 1947 en deltidsanställning som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Där arbetade hon fram till 1970 då hon gick i pension.
Senare liv
1961 avled Astrid Lindgrens mor och åtta år senare fadern. Hon skrev då en novell om sina föräldrar, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, som en följetong i tidningen Vi. Den utkom senare även som bok. Hon utgick från sin fars berättelser och kärleksbrev som hon funnit i barndomshemmet. Samuel August förälskade sig i Hanna då hon bara var nio år och han var tretton.
I början av 1970-talet gick Lindgren i pension från bokförlaget Rabén & Sjögren. Flera närstående avled, däribland brodern Gunnar.
1963–1993 var hon ledamot av Samfundet De Nio.
Lindgren mottog flera utmärkelser, bland annat Svenska Akademiens stora pris 1971. Enligt Lars Gyllensten var hon föreslagen att efterträda Pär Lagerkvist i Svenska Akademien efter dennes bortgång 1974, men förslaget fick ringa gehör hos akademiens ledamöter.
Hon gav sig även in i samhällsdebatten (se nedan) och detta fortsatte under 1980-talet då hon bland annat engagerade sig för djurs rättigheter. År 1986 dog sonen Lars. Astrid Lindgrens åttioårsdag 14 november 1987 firades på Göta Lejon i Stockholm. Under 1990-talet mottog hon fler utmärkelser. 1996 uppkallade Ryska vetenskapsakademin en asteroid efter henne (3204 Lindgren), något som fick henne att utbrista ”Hädanefter får ni kalla mig Asteroid Lindgren”. Samma år som hon fyllde 90 år utnämndes hon till Årets svensk i världen, något som hon också skämtade om.
Död och begravning
Den 28 januari 2002 avled Astrid Lindgren i sitt hem på Dalagatan i Vasastan i Stockholm, 94 år gammal. Hennes begravning ägde rum i Storkyrkan i Gamla stan. Bland gästerna återfanns bland andra kung Carl XVI Gustaf med drottning Silvia och den övriga kungafamiljen, statsminister Göran Persson, kulturminister Marita Ulvskog, riksdagens talman Birgitta Dahl, landshövdingen i Stockholms län Mats Hellström och kommunstyrelsens ordförande Carl Cederschiöld. Gudstjänsten leddes av Regina Karacsonyi. Dagens Nyheter beskrev ceremonin som “det närmaste man kan komma en statsbegravning”.
Astrid Lindgrens kista fördes genom Stockholm från Adolf Fredriks kyrka till Storkyrkan. Den svarta vagnen var av trä och hade lånats från Skärkinds kyrka. Bakom vagnen ledde en flicka en vit osadlad hingst, en gammal begravningssymbol vid kungliga begravningar. Kortegen eskorterades av ridande poliser och livdragoner från Kungliga Livgardet. För musiken i Storkyrkan svarade bland andra Adolf Fredriks musikklasser, som bland annat sjöng “Idas sommarvisa”. Tommy Körberg sjöng “Fattig bonddräng” ur filmen Emil i Lönneberga (1971). Melodin återkom sedan som improvisation på orgel när kistan bars ut. Ceremonin direktsändes i SVT2. Lindgren gravsattes i hemstaden Vimmerby.
