NordenBladet — Regeringen och arbetsmarknadens centralorganisationerna har kommit överens om gemensamma åtgärder för lika lön för åren 2020-2023. Syftet med likalönsprogrammet är att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Åtgärderna gäller bland annat löne- och avtalspolitik, utveckling av lönesystem, samordning av familje- och arbetsliv samt könsrelaterad differentiering i arbetslivet.Det nya likalönsprogrammet innehåller många praktiska förslag på hur jämställdheten i fråga om löner kan stärkas under de kommande åren. De som är med i programmet förbinder sig att bland annat uppdatera rekommendationen om könskonsekvensbedömning, utreda hur avtalen om arbets- och tjänsteförhållanden inverkar på löneskillnaderna, öka lönemedvetenheten, stödja arbetsplatsernas jämställdhetsplanering, utreda lönejämställdheten i de lönesystem som baserar sig på hur krävande arbetet är samt främja pappors användning av familjeledigheter. Inom programmet genomförs också ett projekt gällande könsuppdelningen i arbetslivet i syfte att motverka segregation. Minister Thomas Blomqvist är nöjd med programmet för lika lön: ”Likalönsprogrammet har utarbetats på trepartsbasis och är ett konkret gemensamt åtagande för att främja lönejämställdheten. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är fortfarande cirka 16 procent, och så får det inte vara. Programmet innehåller många olika metoder för att främja lönejämställdheten, och när vi kombinerar dem med regeringens egna åtgärder tror jag vi har goda möjligheter att inverka på löneskillnaderna.”  Enligt löntagarnas centralorganisationer måste ”arbetet för att främja lönejämställdheten ske på flera nivåer – på arbetsplatserna, i förbunden och centralorganisationerna och i samhället i stort. Viktiga metoder för att minska löneskillnaderna är bland annat lönetransparens, enhetliga bedömningskriterier i fråga om arbetets svårighetsgrad och att familjeledigheterna fördelas jämnare mellan föräldrarna. Nu är det viktigt att komma igång med arbetet.”Enligt arbetsgivarcentralorganisationerna är det bra att ett nytt likalönsprogram har skapats. ”Den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män handlar om skillnader i medelinkomsterna mellan kvinnor och män på samhällsnivå – inte om att arbetsgivaren betalar olika lön till kvinnor och män som arbetar med samma uppgifter. Därför är vi mycket glada över att likalönsprogram-met nu innehåller ett omfattande projekt för avvecklingen av könssegregationen på arbetsmarknaden. Syftet med projektet är att ingripa i uppdelningen i kvinnliga och manliga branscher, yrken och uppgifter och på det här sättet minska den genomsnittliga inkomstskillnaden mellan könen på ett hållbart sätt.”Parallellt med det gemensamma likalönsprogrammet främjar social- och hälsovårdsministeriet också många av de andra åtgärder i regeringsprogrammet som stärker lönejämställdheten. Helheten innefattar bland annat stora forskningsprojekt för att utveckla metoder för jämförelse av löner för likvärdigt arbete och könskonsekvensbedömning av arbets- och tjänstekollektivavtal. Dessutom har arbetsmarknadens centralorganisationer sina egna åtgärder för att främja lika lön.  Likalönsprogrammet 2020–2023I likalönsprogrammet sammanför regeringen och arbetsmarknadens centralorganisationer sina gemensamma åtgärder för att främja lönejämställdheten. Parter i programmet är alla arbetsmark-nadens centralorganisationer, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet samt undervisnings- och kulturministeriet. Likalönsprogram har genomförts sedan 2006.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — I handlingsplanen för reformen av rehabiliteringen har man samlat de viktigaste metoderna för reformen av rehabiliteringen under de kommande åren. I reformen ses det som viktigt att rehabiliteringen är en del av helheten av välfärdstjänster. Målet är att skapa smidiga vård- och rehabiliteringssystem och att förbättra människors arbets- och funktionsförmåga.Till reformbehoven för rehabiliteringen hör bl.a. att säkerställa en enhetlig och god rehabiliteringspraxis, att integrera rehabiliteringen i social- och hälsovårdstjänsterna, klienthandledning, att utveckla ett rehabiliteringsinriktat arbetssätt och att utveckla den information som samlas in om rehabiliteringen.För utbildning och forskning inom rehabilitering inrättas ett utvecklingsforum som utarbetar en plan för de kommande åren.Hänvisningen till rehabiliteringstjänster utvecklas i stor utsträckning inom olika projekt. Vid framtidens social- och hälsocentraler utvidgas och utvecklas personalens kunnande i fråga om rehabilitering. I detta ingår bl.a. identifiering av rehabiliteringsbehovet hos klienter i olika åldrar. ”Den röda tråden i utvecklingen av rehabiliteringstjänsterna är gemensamt överenskomna principer för hänvisning till rehabilitering och en gemensam uppfattning om vad som behövs för rehabiliteringen. Rehabiliteringstjänsterna ska utvecklas tillsammans med andra social- och hälsovårdstjänster. Rehabilitering är inte ett separat händelse eller en mottagning, utan en integrerad del av klientens vård- och rehabiliteringsprocess”, säger familje- och omsorgsminister Krista Kiuru.Stöd för arbetsförmågan och sysselsättningen Rehabiliteringens utmaning har i synnerhet varit att möjligheterna som rehabiliteringstjänsterna erbjuder inte har identifierats i tillräcklig utsträckning, t.ex. i fråga om stödjandet av sysselsättningen. Sysselsättningstjänsterna har delvis varit åtskilda från klientens vård- och rehabiliteringsstigar.Särskild uppmärksamhet ska fästas vid att identifiera det individuella rehabiliteringsbehovet hos långtidsarbetslösa eller personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Man satsar också på att identifiera behovet av stöd för arbetsförmågan hos partiellt arbetsföra arbetslösa med hjälp av multiprofessionella team. Sysselsättningen stöds genom yrkesinriktad rehabilitering och bedömningar av servicebehovet som är riktade till arbetslösa. Bättre ork i arbetet stöds genom utvecklandet av hälsofrämjande ledarskap. En evidensbaserad modell för stödd sysselsättning tas också i bruk.En återgång till arbetet på deltid och i ett tidigt skede stöds genom att förmånerna utvecklas. Det här gäller t.ex. partiell sjukdagpenning och rehabiliteringsstöd.”Rehabilitering och sysselsättning har en stark koppling. Vi vill erbjuda rehabiliteringsmöjligheter vid sidan av de sociala trygghetsförmånerna. Vi har möjligheten att utveckla i synnerhet rehabiliteringstjänster som stöder sysselsättningen för unga som löper risk för utslagning. Yrkesinriktad rehabilitering är något vi satsar på i fråga om unga och arbetslösa”, säger social- och hälsovårdsminister Aino-Kaisa Pekonen.Stöd till familjer i ett tidigt skedeInom familjecenternätverket stärks hela familjens välfärd på ett sektorsövergripande sätt. Det är meningen att barns, ungas och familjers stödbehov ska kunna identifieras i ett tidigare skede. Stöd som erbjuds vid rätt tidpunkt främjar barns och ungas psykiska hälsa och minskar behovet av vård och rehabilitering på lång sikt.  I fråga om barn och familjer utvecklas tidigt stöd och samarbetspraxis i fråga om rehabiliteringen mellan social- och hälsovårdstjänsterna och aktörerna i barnets vardag. De ungas särskilda behov beaktas också i utvecklandet av verksamhetsmodellen med familjecenter.Förebyggande, behandling och rehabilitering i fråga om psykisk ohälsa ökarDet har blivit vanligare att gå i invalidpension på grund av psykiska problem under de senaste åren. Också långvarig sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa har ökat. Genom förebyggande och rättidig vård kan man minska det senare rehabiliteringsbehovet. Förebyggande och tidig identifiering av psykisk ohälsa hos barn och unga ska förbättras också inom elevvården. Vårdkedjor ska utvecklas för att stöda en rättidig och rätt riktad vård och rehabilitering. Personalen inom elevhälsan vid skolor och läroanstalter utbildas i användningen av evidensbaserade psykosociala metoder.
    
Kunskapen om psykisk ohälsa stärks på arbetsplatser och inom företagshälsovården. Med hjälp av dessa metoder förebygger man problem med arbetsförmågan som har samband med psykisk ohälsa.      Rehabiliteringskommitténs förslag som grund för reformen av rehabiliteringenHandlingsplanen för reformen av rehabiliteringen baserar sig på de förslag som kommittén som dryftat en reform av rehabiliteringssystemet lagt fram. Kommittén gav 55 olika förslag till reform av rehabiliteringen år 2017. Rehabiliteringen utvecklas i enlighet med kommitténs förslag åren 2020–2022. Handlingsplanen innehåller konkreta åtgärder för alla rehabiliteringskommitténs förslag.  Rehabiliteringen utvecklas som en del av de riksomfattande reformprogrammen och som separata lagprojekt.Handlingsplanen för reformen av rehabiliteringen har beretts i samarbete med olika intressentgrupper och olika ministerier. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Årsskiftet medför ändringar bland annat i beskattningen.Beskattningen av personalemissioner i icke-noterade bolag förnyasBeskattningen av personalemissioner i icke-noterade bolag förnyas så att en arbetstagare som tecknar aktier inte får beskattningsbar förmån som förvärvsinkomst vid tidpunkten för tecknandet, om teckningspriset är minst lika stort som aktiens matematiska värde. Detta värde baserar sig i stället för aktiens verkliga värde på bolagets nettotillgångar. Vid senare överlåtelse av aktier beskattas överlåtelsevinsten som kapitalinkomst.Reformen gäller situationer där en arbetstagare vid en emission tecknar aktier i ett icke-noterat bolag som är hans eller hennes arbetsgivare. En förutsättning för att bestämmelsen ska tillämpas är att majoriteten av personalen har tillgång till förmånen.Bestämmelsen tillämpas inte när den skattskyldiges, hans eller hennes familjemedlemmars eller deras tillsammans ägda andel överstiger tio procent av bolagets aktier eller motsvarande andel av det röstetal som samtliga aktier i bolaget medför. Bestämmelsen tillämpas inte heller på en medlem i bolagets styrelse eller förvaltningsråd som inte står i anställningsförhållande till bolaget.
Bolaget ska vid teckningstidpunkten bedriva näringsverksamhet och bolagets tillgångar ska huvudsakligen bestå av egendom som betjänar näringsverksamheten. Dessutom ska bolaget vid teckningstidpunkten regelbundet vara en arbetsgivare som betalar lön samt höra till förskottsuppbördsregistret. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Kostnadsstödet är avsett för alla företag vars omsättning har minskat med minst 30 procent på grund av coronaläget. Statsrådet utfärdade den 18 december 2020 en förordning om de branscher som kan ansöka om stöd utan någon separat motivering. Företag som inte omfattas av förordningen ska separat motivera behovet av stöd och redogöra för varför det kan anses att omsättningen har minskat på grund av corona.– Branschlistan i statsrådets förordning påskyndar behandlingen av företagens ansökan vid Statskontoret. Företag kan ansöka om stöd om företagets omsättning har minskat med 30 procent inom den fastställda jämförelseperioden, säger näringsminister Mika Lintilä.Förordningen omfattar de branscher vars omsättning minskade med minst 10 procent i juni–oktober 2020 jämfört med motsvarande tidpunkt 2019. Också ändringar i företagets egen omsättning bedöms enligt denna jämförelseperiod. Om företaget har grundats den 1 maj 2019 eller senare, är jämförelseperioden 1.1–29.2.2020.Ändringarna i lagen om kostnadsstöd trädde i kraft den 15 december 2020. Statskontoret utlyser stödet för företag den 21 december 2020. Ansökningstiden går ut den 26 februari 2021.Branschlistan underlättar riktandet av stödetBranschlistan underlättar riktandet av stödet till de företag som lidit av coronaläget. Den gör det lättare att beakta eventuella andra orsaker till att företagets affärsverksamhet avtagit. Sådana är till exempel säsongsvariationer i företagets affärsverksamhet eller att omsättningen minskat av andra orsaker än sådana som beror på coronaepidemin.Den andra ansökningsomgången för kostnadsstöd omfattar 220 branscher. Under den första ansökningsomgången var antalet branscher 365. Till branscher som omfattas av kostnadsstödet hör nu bland annat hotell, cateringtjänster och personal- och anstaltsmatsalar samt en del av konst-, underhållnings- och rekreationsbranscherna.Till branscherna hör däremot inte längre exempelvis restauranger, caféer och barer, frisersalonger och skönhetsvårdstjänster samt en del av detaljhandeln och tillverkningsindustrin. Företag inom dessa branscher kan ändå ansöka om kostnadsstöd, om deras omsättning på grund av corona har minskat med minst 30 procent i juni–oktober 2020 jämfört med samma tidpunkt 2019. Restauranger har dessutom tidigare understötts med ett separat stöd.Branscherna har fastställts utifrån Skatteförvaltningens mervärdesskatteuppgifter. Kostnadsstöd kan dock inte beviljas företag som driver primärproduktion inom jordbruk, fiskeri eller vattenbruk, eftersom man på dessa branscher tillämpar separata bestämmelser om statligt stöd. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för dessa. Kostnadsstödssystemet gäller också för stiftelser och föreningar som driver affärsverksamhet. Syftet med kostnadsstödet är att förebygga konkurserTill följd av att omsättningen minskat på grund av coronapandemin har många företag svårt att klara av lönekostnaderna och de oflexibla kostnaderna i affärsverksamheten. Stödet ersätter för dessa kostnader, men inte för minskad omsättning. Syftet med kostnadsstödet är att hjälpa företagen att klara sig i den svåra ekonomiska situationen till följd av coronapandemin.För den andra ansökningsomgången har staten reserverat 550 miljoner euro i kostnadsstöd, men uppskattningen av det anslag som behövs för stödet är osäker och hela summan kommer inte nödvändigtvis att användas. Användningen av anslaget beror på antalet företag som uppfyller kriterierna för stödet och på företagens kostnader.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — En stor del av jaktvårdsföreningarnas statsunderstöd delades ut i år för första gången enligt hur mycket verksamhet varje lokal förening hade ordnat under det föregående året. Målet är att belöna föreningar som varit särskilt aktiva. Coronaviruspandemin har dock också begränsat jaktvårdsföreningarnas verksamhet och aktiviteter sedan i våras.Därför beslutade jord- och skogsbruksministeriet att genom en förordning ändra fördelningsgrunderna för statsunderstöd så att nästa års understöd bestäms utifrån den verksamhet som föreningen ordnade under de två föregående åren. Understöden för 2021 påverkas alltså av verksamheten 2019 och 2020. Genom beslutet ville ministeriet ge jaktvårdsföreningarna tid att anpassa verksamheten till de utmaningar som coronan medför.– Jaktvårdsföreningar är en viktig del av den finländska jaktkulturen. Vi hoppas att föreningarna behåller livskraften och lockar nya medlemmar även i framtiden. Nu utmanar coronapandemin föreningarna allt mer att använda sig av digitaliseringen och söka nya sätt att arbeta, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.Staten vill också stödja sammanslagning av små jaktvårdsföreningar. Därför erbjuder Finlands viltcentral stöd för frivilliga sammanslagningar av jaktvårdsföreningar och jord- och skogsbruksministeriet beviljar specialunderstöd när de nya föreningarna inleder verksamheten.Rovdjurskontaktpersonerna får starkare rollRovdjurskontaktpersonernas roll blir också starkare. Kontaktpersonerna är lokala utbildade experter som bland annat kontrollerar observationer av stora rovdjur. De ger invånare information om vargar och förmedlar information om det egna området till forskare och beslutsfattare på nationell nivå.  Förhoppningen är också att ändringen av förordningen ska uppmuntra jaktvårdsföreningarna att aktivt samla in DNA-prov på vargar.– Aktiv insamling av DNA-prov är mycket viktig för att vi ska kunna ta fram en så aktuell bedömning av vargpopulationens storlek som möjligt, betonar minister Leppä.
I statsunderstöden beaktas allt noggrannare också andra vilttriangelräkningar, såsom räkning av antalet dalripor i Övre Lappland. Statsunderstödet till jaktvårdsföreningarna uppgick 2020 till sammanlagt 2 588 miljoner euro. De lokala jaktvårdsföreningarnas andel av understödet varierar mellan cirka 1 600 euro och 47 000 euro beroende på föreningens medlemsantal och hur aktiv föreningens verksamhet har varit. I Finland finns sammanlagt 282 jaktvårdsföreningar.

Källa: Valtioneuvosto.fi