NordenBladet – Sedan ett par dagar tillbaka (faktiskt till och med mycket längre än så) finns en känsla av att listan, ”todo-listan” som kräver arbetsrelaterade aktiviteter, alltid bara fylls på och fylls på, men man kan inte fördjupa sig och oundvikligen kommer en att känna av att vardagens bekymmer helt enkelt kväver en. Levererade saker växer över huvudet, särskilt när jag är så ambitiös och arbetar på många fronter – alltid ett antal pågående projekt och samtidigt många järn i elden, en mängd samarbetsavtal ingångna och givna löften …
Att hålla en sådan takt med en familj (hushållssysslor, stort hus, stor trädgård och två barn, ett som just har blivit tonåring och det andra är allvarligt funktionshindrat) är mycket besvärligt. I själva verket är besvärlig ett för milt ord i detta sammanhang. Det vore rätt att säga “Mission impossible” – men jag lyckas alltid hitta en lösning. Löften är sådana saker jag alltid håller fast vid, och det finns gott om sådana tillfällen där jag ångrar att jag lovat något. Men å andra sidan, när det finns en nödsituation och det gäller en brandkårsutryckning, blir sakerna fixade, även de som jag kanske aldrig gör annars.
De flesta av mina projekt och planer är långsiktiga och liksom “mina egna barn”, som växer och utvecklas genom åren och därför kräver extra tid och uppmärksamhet. Från dem kommer i sin tur nya projekt och nya lösningar och det är faktiskt väldigt fascinerande. Tidigare väntade jag alltid på ett resultat, nuförtiden njuter jag också av själva processen. Jag tror att bloggläsare också skulle vilja se mer av processer, av vardagsliv än bara slutresultat – ett inlägg som beskriver att allt har lösts, släppts ut på marknaden, vunnit, klart. Jag levde i denna tro länge. I tron att jag inte skall beskriva det negativa och i bloggtexten skriver jag bara om den så kallade saken, för mina föräldrar lärde mig att göra först och prata sedan. Idag anser jag att det är en falsk lära, åtminstone ur en synvinkel. Företagarna har fel i 90 %, gör det om igen, misslyckas, förlorar och man har inte näsan ovan vattenytan och mycket sällan går det även bra. Idag tycker jag att man också bör skriva om processen, om processerna – om hur en idé uppstår, hur saker utvecklas, vad det kommer att föra med sig och vad som händer sedan. Om det finns ett svart hål framöver, katastrof och konkurs, är det också spännande eftersom det handlar om det verkliga livet. Det verkliga livet går vanligtvis från en problemlösning till en annan. Det verkliga livet är inte bara en framgångssaga. Det verkliga livet innebär ofta tårar, misslyckanden och knaper ekonomi. Med ett ord, för att återgå till början av historien, den som gör mycket, hinner med mycket, men också misslyckas med mycket, och när man upplever allt detta bör man ladda batterierna, sig själv.
Jag har redan ägnat ett par dagar till att hitta inspiration i poddsändningar, webbutbildningar och onlinemedier och jag planerar att fortsätta med det i ännu några dagar. Genom att lyssna på andras föreläsningar, tankar och webbpresentationer, lära av andras erfarenheter och utvalda tips och helt enkelt surfa på Internet om ämnen som är intressanta för en själv lär en mycket mer och ger en omstart. Just nu gör jag det här för att stiga upp ur askan med nya idéer och ny energi som en fågel Fenix!
Vilken typ av poddsändningar, webbutbildningar har ni hittat nyligen? Finns det något ni lyssnar på, tittar på eller följer regelbundet?
