Familjepensionsskyddet reformeras – regeringen godkände regeringspropositionen

NordenBladet — Syftet med propositionen är att se över familjepensionsskyddet så att man kan tillgodose samhällets och familjernas förändrade behov. Lagarna träder i kraft den 1 januari 2022.Vid dödsfall tryggas den efterlevande makens och barnens försörjning genom familjepension, som kan vara efterlevandepension eller barnpension. I fortsättningen ska familjepensionssystemen trygga försörjningen under den anpassningstid som följer efter förmånslåtarens död. Ett av syftena med lagändringarna är också att rikta familjepensionsförmånerna till barn och barnfamiljer. Förbättringar i barnpensionenDet föreslås att barnpensionen enligt arbetspensionslagarna ska förlängas med två år, det vill säga tills barnet fyller 20 år. Den kalkylerade familjepensionsandel som den efterlevande maken får ska betalas som barnpension till barnet, om det inte finns någon som får efterlevandepensionen. Efterlevandepensionen beviljas för viss tidI fortsättningen är efterlevandepensionen tidsbegränsad inom både arbetspensionssystemet och folkpensionssystemet. Utbetalningen av efterlevandepensionen begränsas i de båda systemen till högst tio år eller tills det yngsta barnet fyller 18 år. Vid utbetalningen av den efterlevandepension som beviljas enligt folkpensionslagen är den övre åldersgränsen fortfarande 65 år.  Begränsningen av tiden för efterlevandepensionen ska tillämpas på personer födda 1975 eller senare, om förmånslåtaren dör efter att lagarna trätt i kraft. Lagändringarna gäller således inte de efterlevandepensioner som redan utbetalas, och inte heller de efterlevande makar som är födda före 1975.Även sambor får efterlevandepensionRätten till efterlevandepension kommer också att gälla en sambo som bott i gemensamt hushåll med förmånslåtaren och som har ett gemensamt minderårigt barn med förmånslåtaren. Efterlevandepensionen betalas tills det gemensamma barnet fyller 18 år. Boendet i det gemensamma hushållet ska vara stadigvarande, det vill säga samborna ska ha bott ihop i minst fem år före förmånslåtarens död.

Källa: Valtioneuvosto.fi