Utredning: Vinning av miljöbrott identifieras inte alltid, vinningen blir kvar hos gärningsmannen

NordenBladet — Enligt en utredning av lägesbilden för vinningen av miljöbrott som publicerades den 15 december är det ibland svårt att identifiera, beräkna och bedöma vinningen av miljöbrott. Därför bör den nettovinningsprincip som används vid beräkningen utredas och kartläggas närmare.I utredningen observerades även att man inte alltid hade yrkat på vinning av brott, antagligen för att den inte hade identifierats i förundersökningen. Vinningen av miljöbrott identifieras inte alltid ens av domstolarna. Om vinningen förblir oidentifierad får gärningsmannen obefogad nytta av den. Därför bör den beaktas i allt högre grad under hela straffprocessen.Under åren 2013–2018 hade enligt Rättsregistercentralens material vinning av miljöbrott utdömts till ett belopp av drygt 4 750 000 euro. Den ekonomiska vinningen av miljöbrott kan uppstå till exempel i form av inbesparade återvinnings- och tillståndsavgifter eller försummelse av nödvändiga investeringar. Den ekonomiska vinningen av brott har stor betydelse i brott som hänför sig till företagsverksamhet, eftersom den snedvrider konkurrensen mellan företagen till förmån för den som handlar i strid med lagen.Inom projektet utarbetades en lägesbild av den ekonomiska vinning som eftersträvats och uppnåtts genom miljöbrott, och den dolda andelen miljöbrottslighet samt dess karaktär och ekonomiska värde utreddes. I projektet kartlades även bra förfaranden för att utreda vinning av brott.Utmaningar även vid återställning av uppstådd skadaI utredningen observerades att det under straffprocessen finns utmaningar med att säkerställa återställningen av uppstådd skada. Med återställning avses återställande av miljön till ett tillstånd som föregick brottet. Det finns ett behov av att klarlägga förhållandet mellan den vinning av brott som döms som förverkad till staten och återställningen. Dessutom bör man säkerställa att den som gjort sig skyldig till miljöbrott själv ska svara för ersättningen av de orsakade miljöskadorna.Publikationen är ett samarbete mellan Östra Finlands universitet och Polisyrkeshögskolan och ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2019.Närmare information: Universitetslektor i straff- och processrätt, jur. dr. Tarja Koskela, Östra Finlands universitet, tfn 050 3369236, [email protected]

Källa: Valtioneuvosto.fi