NordenBladet — I Kymmenedalen kommer det att inrättas naturskyddsområden på statsägd mark. De områden som enligt planerna ska bli skyddsområden har redan tidigare i övervägande grad reserverats för naturskyddsändamål. Områden finns i alla kommuner i Kymmenedalen: Fredrikshamn, Itis, Kotka, Kouvola, Miehikkälä, Pyttis och Vederlax. Sammanlagt ca 32 000 hektar kommer att skyddas. Beredningen inleds med diskussioner med lokala aktörer.Till de områden som planeras bli skyddade hör bl.a. myrar, lundar och gammelskogar samt undervattensnatur i havsområdet vid östra Finska viken. Områden som ska skyddas finns i alla kommuner i Kymmenedalen och i helheten ingår dessutom omfattande vattenområden i östra Finska viken, som delvis är allmänt vattenområde. Östra Finska vikens nationalpark, som inrättats redan tidigare, omfattar inga havsområden, och de havsområden som nu planeras bli skyddade finns i närheten av nationalparken.Inrättandet av skyddsområdena inleds med diskussioner med lokala aktörerDe diskussioner som ska föras med lokala aktörer är en viktig del av den lagberedning som hänför sig till inrättandet av naturskyddsområdena. Mötena inleds i november 2020. På grund av coronaläget ordnas mötena i första hand virtuellt och med metoder som är så lättillgängliga som möjligt för deltagarna. Man kommer att begära bl.a. landskapsförbundet, kommunerna och jakt-, fiske- och naturskyddsorganisationer att lämna synpunkter på planerna om de nya naturskyddsområdena. Efter diskussionerna bereder miljöministeriet utkast till förordningar, som senare sänds på remiss.Syftet med de diskussioner som nu inleds är att samla information om och utreda olika aktörers synpunkter på lokala särdrag och framför allt när det gäller behov av och möjligheter till undantag som rör jakt och fiske. Efter diskussioner med intressegrupperna ordnas i december 2020 ännu ett virtuellt möte som är öppet för alla intresserade.Syftet är att bevara områdena i naturtillstånd Bestämmelser om användningen av områden som anvisats för naturskydd finns i naturvårdslagen. Det allmänna syftet med naturskyddsområden är att bevara områdena i naturtillstånd och hålla dem fria från störningar som orsakas av människor. Det är i allmänhet dock inte nödvändigt att begränsa allemansrätten, vilket innebär att det också i fortsättningen kommer att vara tillåtet att röra sig i områdena och att plocka bär och svamp där. En förutsättning för att begränsa rätten att färdas i området är att begränsningen krävs för att bevara djurlivet eller växtlivet.Ofta tillåts också jakt i områdena. Forststyrelsen kan i områdena t.ex. tillåta älgdrev och jakt på främmande eller skadliga arter. I den förordning som statsrådet utfärdar kan det i fråga om områden som är större än 100 hektar också tas in andra bestämmelser som tillåter jakt trots att det enligt lag i regel är förbjudet att döda djur i naturskyddsområden. Samtidigt måste man dock se till att den övriga användningen av områdena eller naturvärdena i dem inte skadas eller äventyras.I de naturskyddsområden som inrättas är det tillåtet att fiska i enlighet med de allmänna fiskerättigheterna. Med tillstånd av Forststyrelsen är också annat fiske tillåtet, om det inte finns några hinder för detta med tanke på syftet med inrättandet av naturskyddsområdet. Fiske är också tillåtet inom allmänt vattenområde i naturskyddsområden på havsområden. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Juryn som ska utse vinnaren av justitieministeriets Demokratipris 2020 har valts. I juryn ingår vloggaren Maiju Voutilainen, professor i kommunikation Anu Kantola och rap-artisten Signmark, dvs. Marko Vuoriheimo.

Vloggaren Maiju Voutilainen, dvs. Maiju, har fått beröm för att hon sporrat till en ny slags diskussion om psykisk ohälsa på sin Youtube-kanal. Centralförbundet för Mental Hälsa valde henne till ambassadör för mental hälsa år 2017.

Anu Kantola är professor i kommunikation vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Kantola har forskat i bland annat politik, makt, medier och journalistik.Marko Vuoriheimo, dvs. Signmark, är en rap-artist som tar ställning med sin musik. Vuoriheimo var lektor i teckenspråk vid Humanistiska yrkeshögskolan fram till 2009.

Demokratipriset delas ut vid månadsskiftet januari–februari 2021. Syftet med priset är att belöna aktörer inom det civila samhället, öka kännedomen om medborgarsamhället samt att söka god praxis för att stöda aktivt medborgarskap.

I år delas priset ut till verksamhet som utgör ny slags växelverkan, kommunikation eller praxis som syftar till att ge människor färdigheter att delta och påverka i samhället eller pröva nya metoder för växelverkan och stärka en konstruktiv växelverkanskultur.Utdelningen av priset år 2020 ingår i det nationella demokratiprogrammet 2025 som omfattar de åtgärder i statsminister Marins regeringsprogram som främjar det civila samhället och delaktighet.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Justitieministeriet tillsatte i maj 2018 en arbetsgrupp som har utrett hur lönesystemet för domare och jurister vid domstolar ska utvecklas. Arbetsgruppen anser att domarnas lön kan grunda sig både på lagstadgad lön och på tjänstekollektivavtal. I fråga om eventuell lagstadgad lön är det viktigt att fastställa hur lönejusteringar ska genomföras och vilka andra bestämmelser om anställningsvillkor och omständigheter enligt tjänstekollektivavtalet som ska beaktas i den lagstadgade lönen.Enligt arbetsgruppen bör det utredas hur krävande domarnas olika uppgifter är för att man ska kunna bedöma hur enhetligt lönesystemet är. Lönesystemets konkurrenskraft och incitament kan höjas t.ex. genom att man betalar särskilda arvoden och tillägg i större utsträckning än för närvarande.Arbetsgruppen hade i uppdrag att undersöka centrala utvecklingsbehov och problem i det nuvarande lönesystemet och att bedöma hur den lagstadgade lönen och systemet med tjänstekollektivavtal lämpar sig för domarnas löner. Arbetsgruppen har också granskat antalet löneklasser och de separata lönedelarna.Enligt en reservation från domarförbundet bör domarnas lön fastställas i en separat lag.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Utrikesministeriet utlyser statsunderstöd till civilsamhällesorganisationers Europainformation. Syftet med understödet är att öka den allmänna kunskapen om Europeiska unionen. Ansökningstiden pågår fram till den 4 december 2020.I budgeten för 2021 föreslås 420 000 euro för understödet. Syftet med understödet är att öka den allmänna kunskapen om Europeiska unionen.

I utlysningen 2021 prioriteras

• EU för ungdomar
• De mänskliga rättigheterna och rättsstatsutvecklingen
• EU:s återhämtning och hållbar utveckling – svårigheter och möjligheter efter coronapandemin
• EU:s globala roll och yttre förbindelser

När understöden beviljas, utbetalas, används och användningen av dem övervakas tillämpas statsunderstödslagen (688/2001). Stödet kan beviljas till finländska icke-vinstdrivande civilsamhällesorganisationer.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Utrikesministeriet utlyser statsunderstöd under moment 24.90.50 i budgeten för 2021 (vissa statsunderstöd). Utlysningen pågår mellan den 31 oktober och den 20 november 2021.Statsunderstödets syfte är att stödja medborgarorganisationers verksamhet som har att göra med Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer och internationella förbindelser. Organisationernas verksamhet ska ha en anknytning till utrikesministeriets verksamhetsområde. Utlysningen 2021 fokuserar på de prioriterade områdena och målen i statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer och mål med beaktande av den utveckling som skett i omvärlden.De prioriterade områdena är regelbaserat internationellt samarbete; konfliktförebyggande, krishantering och fredsmedling, mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet; Europeiska unionen som global aktör; omfattande transatlantisk samarbete samt säkerhetshot i samband med klimatförändringen.Understödet är ett allmänt understöd för organisationens verksamhet 2021. I understödprocessen tillämpas statsunderstödslagen (688/2001).Ansökningsblanketten och närmare anvisningar

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Social- och hälsovårdsministeriet inledde i början av 2020 arbetet med en övergripande arkitektur för egenvården som en del av planeringen av informationshanteringen inom social- och hälsovården. Den här publikationen av den övergripande arkitekturen är den första på detta område och innehåller förutom en beskrivning av målbilden för egenvården även aspekter kring e-tjänster. Aspekterna är sammankopplade med personens egen aktivitet och delaktighet.  Den första versionen av den övergripande arkitekturen klargör visionen för informationshanteringen inom egenvården och förtydligar utvecklingsmålen. Beskrivningen kan utnyttjas bland annat för identifiering av utvecklingsobjekt, samordning av den nationella och regionala utvecklingen, specifik utveckling för olika tjänsteproducenter och beredning av finansieringsförslag i anslutning till dessa samt som utgångspunkt för styrningen av den nationella informationshanteringen inom social- och hälsovården.Beskrivningen av den övergripande arkitekturen inom egenvården utarbetades som ett omfattande samarbete mellan olika intressegrupper under mars-september 2020. Efter det sändes den på öppen remiss.  I remissvaren ansåg man att beskrivningen av arkitekturen är uttömmande och tydlig. Enligt responsen var även de strategiska utvecklingsbehoven väl identifierade.  Fokus på individens ansvar inom egenvården I egenvårdshelheten betonas den enskilda människans egna, aktiva deltagande, det vill säga personens eget ansvar och engagemang i vården eller tjänsten. Syftet med egenvården är bland annat att främja välfärd och hälsa, förebyggande verksamhet och bättre livskompetens. Egenvården som helhet förutsätter utvecklande av nya tjänster och verksamhetsmodeller.  Beskrivningen av den övergripande arkitekturen innefattar aktörerna inom egenvården, verksamhetsmodellen, informationen, datalagren, informationssystemtjänsterna och informationsflödena i anknytning till dessa samt de identifierade utvecklingsbehoven. Utvecklingsbehoven är allmänt erkändaI den övergripande arkitekturen för egenvården är utvecklingsbehoven i fråga om egenvården och egenvårdstjänsterna allmänt erkända. Beredningen under de närmaste åren påverkas bland annat av beredningen av strukturreformen, Framtidens social- och hälsocentral och reformen av lagstiftningen om informationshantering.  I utvecklingsverksamheten betonas följande frågor:säkerställandet av smidiga elektroniska tjänster och främjandet av hanteringen av ärenden inom socialvården, vilket inkluderar fortsatt utveckling av Kanta-tjänsten och vidareutveckling och främjande av användningen av Omaolo-tjänsten. Utvecklingen av användningen av personliga klient- och patientuppgifter och av välfärdsuppgifter i applikationer och i servicesystem, bland annat nationella gemensamma regler för tidsbeställning och kundrespons.  Utvecklingen av tjänsteleverantörernas elektroniska tjänster för egenvården och ärendehanteringen och säkerställandet av deras interoperabilitet samt främjandet av distanstjänster.  I utvecklingsverksamheten är det också viktigt att förtydliga de nationella och regionala ansvaren inom utvecklandet så att man kan säkerställa att målen uppnås. Under de kommande åren kommer utvecklingen av egenvården att påverkas allt mer även av internationella förändringsfaktorer, särskilt av de europeiska datastrategierna och deras gemensamma mål. Även de kommersiella aktörernas och företagens utvecklingsarbete kan inverka på utvecklingen på området som helhet.  I denna utveckling är behandlingen av sekretessbelagda hälsouppgifter en konkurrensfördel även på den internationella hälsomarknaden.   Även välfärdsuppgifterna har beaktatsNär det gäller välfärdsuppgifterna behöver man i det fortsatta arbetet förtydliga beskrivningarna av den övergripande arkitekturen när det gäller den enskilda individens ställning och roll inom egenvården och e-tjänsterna. Även definitionen av välfärdsuppgifterna kan behöva ses över grundligare med tanke på den enskilda individen.  I en nyckelroll när det gäller teknikunderstödd tidig identifiering av välfärdsproblem och tillgången till välfärdsuppgifter är insamlingen av välfärdsuppgifter och andra liknande uppgifter och utvecklingen av utvärderingen samt utnyttjandet av lösningar för beslutsfattande och artificiell intelligens.  

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Hur kan Finland stödja målen för EU:s Afrika-politik? Hurdana möjligheter innebär EU:s partnerskap och instrument i fråga om Afrika för Finlands aktörer? Hurdan kompetens behövs i EU:s och Afrikas partnerskap? Torsdagen den 5 november diskuterar man beröringspunkterna mellan EU:s och Finlands strategier och de möjligheter som EU:s partnerskap med Afrika innebär för de finländska aktörerna. I diskussionen deltar kommissionär Jutta Urpilainen, utrikesminister Pekka Haavisto och utvecklings- och utrikeshandelsminister Ville Skinnari.​​Finland utarbetar en Afrika-strategiSyftet med Finlands Afrika-strategi är att utveckla och bredda Finlands relationer till länderna och de regionala organisationerna i Afrika. Strategin är gemensam för hela statsförvaltningen och den bereds under utrikesministeriets ledning. I strategin granskas också relationerna mellan Europeiska unionen och Afrika ur Finlands perspektiv.EU:s Afrika-strategiI mars publicerades EU:s Afrika-strategi i form av ett gemensamt meddelande av kommissionen och den höga representanten, och i juni kompletterades meddelandet med rådets slutsatser. EU:s mål är att relationerna mellan EU och länderna i Afrika och den Afrikanska unionen ska bli mer strategiska, utvidgas och bli mer jämlika. Partnerskapet med Afrika ska stärkas i synnerhet på dessa fem områden:Gröna strukturförändringarDigitaliseringHållbar utveckling och sysselsättningFred och god förvaltningMigration och rörlighetEtt centralt mål för partnerskapet är att EU ska öka investeringar som främjar grön strukturförändring, digitalisering och hållbar utveckling i Afrika. Genom olika finansieringsinstrument har EU redan gjort stora satsningar på investeringar i Afrika. Investeringarna har till exempel gällt trafik, ren energi, jordbruk och utveckling av privata sektorn. För närvarande förhandlar man om EU:s instrument för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) i syfte att bevilja 60 miljarder euro via Europeiska fonden för hållbar utveckling till stödåtgärder för främjande av hållbara investeringar särskilt i Afrika under åren 2021-2027. Fonden öppnar möjligheter också för finländska aktörer. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Från den 28 oktober till den 30 november 2020 kan finländska civilsamhällesorganisationer ansöka om behörighet att söka programstöd för utvecklingssamarbete 2022–2025.Den 28 oktober 2020 utlyser utrikesministeriet statsunderstöd för finländska civilsamhällesorganisationers program för utvecklingssamarbete 2022–2025. Ansökningsomgången har två faser: i den första fasen ansöker organisationerna om understödsbehörighet, och i den andra fasen ansöker organisationerna om statsunderstöd för sina utvecklingsprogram.Ansökningsomgångens första fas pågår 28.10–30.11.2020. På ansökan om behörighet får den sökande antingen ett positivt eller ett negativt beslut. Ansökningsomgångens andra fas utlyses våren 2021 och då kan de organisationer som getts behörighet i den första fasen ansöka om statsunderstöd för sitt utvecklingssamarbete.Enligt instrumentbeskrivning  för programstöd skapar ett starkt, pluralistiskt och självständigt civilsamhälle en grund för hållbar utveckling, demokrati och förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Programstödet till finländska civilsamhällesorganisationer främjar uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling och den princip som bär upp hela Agenda 2030, att ingen ska lämnas efter i utvecklingen. Dessutom styrs verksamheten av målen för klimatavtalet i Paris.Programstödet utgör en betydande del av Finlands utvecklingspolitik och genomförandet av riktlinjen för det civila samhället. Programstöd är prövningsbaserad finansiering för finländska civilsamhällesorganisationers fleråriga program, på vilken statsunderstödslagen tillämpas. Med program avses en helhet bestående av projekt och funktioner som har tydligt definierade resultatmål och en långsiktig utvecklingseffekt.Stödet som beviljas är en del av anslagen för civilsamhällets utvecklingssamarbete. Enligt den preliminära planen kommer det att riktas ca 68 miljoner euro per år till denna stödform under perioden 2022–2025, det vill säga totalt ca 270 miljoner euro under fyra år.Behörigheten ansökas genom att fylla i basinformationsanmälan under sökningsperioden 28.10.2020–30.11.2020. Anmälan ska lämnas in i utrikesministeriets e-tjänst. Den sökande ska identifiera sig i e-tjänsten med Suomi.fi-tjänsten. Basuppgiftsanmälan med bilagor fungerar som ansökan i den första fasen. Utlysningen, inklusive ansökningskriterier, information om obligatoriska bilagor, villkor för programstödet och annan information om ansökningen, finns på webbplatsen om programstöd.Basuppgiftsanmälan med bilagor, som alltså fungerar som ansökan ska vara hos utrikesministeriet senast måndagen den 30 november 2020 kl. 16.15. Ansökningar som lämnas in efter utsatt tid beaktas inte.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Utrikesministeriets dataskydds- och riskhanteringspraxis vad gäller ledarskap, datasystem, arbete i vardagen, dokumentation och kontinuerlig utveckling bedömdes för ett ISO 27001-certifikat.Utrikesministeriets datasäkerhet fick certifikat: Maija Vanttaja, Inspecta Sertifiointi Oy och statssecreterare Matti Anttonen.”Utrikesministeriet har utvecklat sitt kontrollsystem för datasäkerhet under flera år. Det var dags att få ett godkännande för resultatet av utvecklingsarbetet från ett officiellt organ för bedömning”, säger datasäkerhetschef Antti Savolainen.ISO/IEC 27001:2013 styr processer som anknyter till kontrollen av datasäkerheten och har noterats som den ledande datasäkerhetsstandarden. Den innehåller krav som gäller administrativa lösningar samt en rad andra tekniska tillvägagångssätt för att hantera datasäkerhetsrisker.En del av god förvaltningKiwa Inspecta som gjorde bedömningen säkerställde under certifieringsprocessen att utrikesministeriets kontrollsystem fyller de krav som ISO 27001-standarden ställer. I den omfattande auditeringen granskades ministeriets praxis inom datasäkerhet och riskhantering ur olika perspektiv, bland annat ledarskap, datasystem, arbete i vardagen, dokumentation och kontinuerlig utveckling.”Certifikatet upprätthåller hållningen i ledarskapspraxisen inom datasäkerheten samt skapar ett gott förvaltningssätt och transparens i ett verksamhetsområde som tidigare har varit stängt. Certifikatet visar våra samarbetspartner att utrikesministeriet satsar på datasäkerhet och är en pålitlig samarbetspartner”, säger statssekreterare Matti Anttonen.Utrikesministeriets kontrollsystem för datasäkerhet omfattar även Finlands ambassader utomlands. Certifieringen begränsades emellertid till statens verksamhet i Helsingfors och Kouvola. I fortsättningen ska certifieringen utvidgas så att den även omfattar ambassaderna.Kiwa Inspecta auditerade även utvecklingen av och kravenligheten i utrikesministeriets datasäkerhetsåtgärder 2021–2022. Syftet är att visa att ministeriet har åtagit sig att kontinuerligt utveckla sin datasäkerhet. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Statsrådet godkände den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen och lämnade den till riksdagen för behandling i dag den 29 oktober 2020. En utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse utarbetas för varje regeringsperiod i syfte att bedöma Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omvärld och fastställa målen och prioriteringarna för Finlands verksamhet under de närmaste åren.Enligt utrikesminister Pekka Haavisto är det viktigt att Finlands utrikes- och säkerhetspolitik stärker Finlands säkerhet och välfärd i en situation där vår omvärld genomgår stora förändringar. ”Globala utmaningar, såsom klimatförändringar och pandemier, kräver gemensamt ansvarstagande. Endast i ett regelbaserat internationellt system kan vi effektivt söka gemensamma lösningar på globala utmaningar.””Vårt mål är en stabilare, mer förutsägbar och tryggare värld. De mänskliga rättigheternas universalitet, olika befolkningsgruppers likabehandling och konventionerna om mänskliga rättigheter ifrågasätts allt mer runtom i världen. I den här kontexten är det av betydelse att Finlands utrikespolitik utgår från de mänskliga rättigheterna, vilket betyder att konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna bedöms i all utrikes- och säkerhetspolitisk verksamhet”, konstaterar minister Haavisto.Ett viktigt mål är att genom nationella åtgärder och internationellt samarbete förhindra uppkomsten av väpnade konflikter och situationer som äventyrar Finlands säkerhet eller samhällenas funktionsförmåga samt att Finland hamnar i en militär konflikt. Vi skapar säkerhet och deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt i syfte att utveckla samhällena.”Finlands utrikes- och säkerhetspolitik präglas av kontinuitet, förutsägbarhet och långsiktighet. Det här syns bland annat i att våra prioriteringar är i stort sett desamma som i redogörelsen 2016. Samtidigt bedriver vi dock utrikespolitiken i nuet – klimatförändringar, digitalisering och hälsösäkerhet lyfts fram som nya prioriteringar”, säger utrikesminister Haavisto.Förändringarna i omvärlden och Finlands målRedogörelsen består av två delar. Den första gäller omvärlden, det vill säga Finlands syn på det utrikes- och säkerhetspolitiska världsläget. Omvärlden påverkas för närvarande särskilt av förändringar i relationerna mellan stormakterna. Stormakternas relationer har tillspetsats i många frågor, vilket försvårar verksamheten i det internationella regelbaserade systemet. Samtidigt kan ingen stat ensam lösa globala utmaningar. Coronapandemin har gjort behovet av samarbete särskilt synligt.Redogörelsens andra del söker svar på hur vi ska reagera på förändringar i omvärlden. Våra mål är främjat utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete, starkt multilateralt samarbete, globalt ansvar och fredsbygge. Under dessa mål finns det sammanlagt 18 prioriteringar, och genom att genomföra dem stärker vi Finlands säkerhet och välfärd.I Finlands verksamhet betonas utvecklandet av det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. Detta eftersträvas genom att stärka Europeiska unionens funktionsförmåga, fördjupa det nordiska samarbetet och i synnerhet samarbetet med Sverige, utveckla partnerskapet med Nato och värna om bilaterala relationer och partnerskap. Ett nära nationellt och internationellt samarbete är viktigt också när det gäller att upprätthålla samhällets kristålighet.Vi strävar efter att stärka det multilaterala samarbetet. Finland understryker det regelbaserade internationella systemets betydelse, respekten för systemets skyldigheter samt de mänskliga rättigheternas universalitet och bindande karaktär. Det centrala är att skapa ett effektivare FN-system än för närvarande. Vi stöder också öppen och rättvis handel. Ett starkt multilateralt samarbete behövs också för att vi fullt ut ska kunna utnyttja de möjligheter som digitaliseringen medför. Detsamma gäller med tanke på den arktiska regionen, så att spänningarna där inte ska öka i en situation där regionens geopolitiska, miljörelaterade och ekonomiska betydelse ytterligare framhävs.Allt mångsidigare globala utmaningar som är beroende av varandra kräver ett allt starkare globalt ansvarstagande av staterna. Finland svarar på detta behov genom att framhålla vikten av mänskliga rättigheter, stävjande av klimatförändringar, global hälsosäkerhet, uppnående av målen för hållbar utveckling och en övergripande förståelse av migrationsfrågor.Finland har också som mål att bygga fred. Här utnyttjar Finland sin starka fredsmedlingskompetens. Vi bygger hållbar fred genom att delta i krishantering, och skapar stabilitet och säkerhet också genom att stärka fördragssystemen för vapenkontroll och nedrustning och genom att trygga fördragsorganisationernas verksamhetsförutsättningar.Omfattande beredningsarbeteStatsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse är det viktigaste styrdokumentet för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Den preciserar regeringsprogrammets riktlinjer för utrikes- och säkerhetspolitiken. Riksdagen ska ännu utarbeta ett betänkande om den redogörelse som statsrådet godkände i dag.Omvärldsbeskrivningen i redogörelsen styr riktlinjerna i många andra redogörelser och strategier. Bland annat en försvarsredogörelse, en EU-redogörelse, en redogörelse för de mänskliga rättigheterna och många andra dokument är under beredning. ” Vi har ofta använt en tågliknelse. Utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen är loket i tåget, och alla de andra redogörelserna och strategierna är vagnar som följer efter”, säger minister Haavisto.Redogörelsen har beretts i ett brett samarbete med ministerierna, statsrådets kansli och republikens presidents kansli. Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska utskott har vid sina gemensamma möten (TP-UTVA) fastställt de politiska riktlinjerna för arbetet. Riksdagen har medverkat i beredningen genom att följa upp utarbetandet av den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen och försvarsredogörelsen i en särskilt tillsatt parlamentarisk uppföljningsgrupp. Arbetet har samordnats vid utrikesministeriet. Det har också varit viktigt att höra experter och allmänheten. Under våren 2020 ordnade utrikesministeriet i samarbete med fyra universitet en serie paneldiskussioner om centrala utrikes- och säkerhetspolitiska teman.Utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen 2020

Källa: Valtioneuvosto.fi