NordenBladet — Utrikesministeriet utlyser statsunderstöd till civilsamhällesorganisationers Europainformation. Syftet med understödet är att öka den allmänna kunskapen om Europeiska unionen. Ansökningstiden pågår fram till den 4 december 2020.I budgeten för 2021 föreslås 420 000 euro för understödet. Syftet med understödet är att öka den allmänna kunskapen om Europeiska unionen.

I utlysningen 2021 prioriteras

• EU för ungdomar
• De mänskliga rättigheterna och rättsstatsutvecklingen
• EU:s återhämtning och hållbar utveckling – svårigheter och möjligheter efter coronapandemin
• EU:s globala roll och yttre förbindelser

När understöden beviljas, utbetalas, används och användningen av dem övervakas tillämpas statsunderstödslagen (688/2001). Stödet kan beviljas till finländska icke-vinstdrivande civilsamhällesorganisationer.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Utrikesministeriet utlyser statsunderstöd under moment 24.90.50 i budgeten för 2021 (vissa statsunderstöd). Utlysningen pågår mellan den 31 oktober och den 20 november 2021.Statsunderstödets syfte är att stödja medborgarorganisationers verksamhet som har att göra med Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer och internationella förbindelser. Organisationernas verksamhet ska ha en anknytning till utrikesministeriets verksamhetsområde. Utlysningen 2021 fokuserar på de prioriterade områdena och målen i statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer och mål med beaktande av den utveckling som skett i omvärlden.De prioriterade områdena är regelbaserat internationellt samarbete; konfliktförebyggande, krishantering och fredsmedling, mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet; Europeiska unionen som global aktör; omfattande transatlantisk samarbete samt säkerhetshot i samband med klimatförändringen.Understödet är ett allmänt understöd för organisationens verksamhet 2021. I understödprocessen tillämpas statsunderstödslagen (688/2001).Ansökningsblanketten och närmare anvisningar

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Social- och hälsovårdsministeriet inledde i början av 2020 arbetet med en övergripande arkitektur för egenvården som en del av planeringen av informationshanteringen inom social- och hälsovården. Den här publikationen av den övergripande arkitekturen är den första på detta område och innehåller förutom en beskrivning av målbilden för egenvården även aspekter kring e-tjänster. Aspekterna är sammankopplade med personens egen aktivitet och delaktighet.  Den första versionen av den övergripande arkitekturen klargör visionen för informationshanteringen inom egenvården och förtydligar utvecklingsmålen. Beskrivningen kan utnyttjas bland annat för identifiering av utvecklingsobjekt, samordning av den nationella och regionala utvecklingen, specifik utveckling för olika tjänsteproducenter och beredning av finansieringsförslag i anslutning till dessa samt som utgångspunkt för styrningen av den nationella informationshanteringen inom social- och hälsovården.Beskrivningen av den övergripande arkitekturen inom egenvården utarbetades som ett omfattande samarbete mellan olika intressegrupper under mars-september 2020. Efter det sändes den på öppen remiss.  I remissvaren ansåg man att beskrivningen av arkitekturen är uttömmande och tydlig. Enligt responsen var även de strategiska utvecklingsbehoven väl identifierade.  Fokus på individens ansvar inom egenvården I egenvårdshelheten betonas den enskilda människans egna, aktiva deltagande, det vill säga personens eget ansvar och engagemang i vården eller tjänsten. Syftet med egenvården är bland annat att främja välfärd och hälsa, förebyggande verksamhet och bättre livskompetens. Egenvården som helhet förutsätter utvecklande av nya tjänster och verksamhetsmodeller.  Beskrivningen av den övergripande arkitekturen innefattar aktörerna inom egenvården, verksamhetsmodellen, informationen, datalagren, informationssystemtjänsterna och informationsflödena i anknytning till dessa samt de identifierade utvecklingsbehoven. Utvecklingsbehoven är allmänt erkändaI den övergripande arkitekturen för egenvården är utvecklingsbehoven i fråga om egenvården och egenvårdstjänsterna allmänt erkända. Beredningen under de närmaste åren påverkas bland annat av beredningen av strukturreformen, Framtidens social- och hälsocentral och reformen av lagstiftningen om informationshantering.  I utvecklingsverksamheten betonas följande frågor:säkerställandet av smidiga elektroniska tjänster och främjandet av hanteringen av ärenden inom socialvården, vilket inkluderar fortsatt utveckling av Kanta-tjänsten och vidareutveckling och främjande av användningen av Omaolo-tjänsten. Utvecklingen av användningen av personliga klient- och patientuppgifter och av välfärdsuppgifter i applikationer och i servicesystem, bland annat nationella gemensamma regler för tidsbeställning och kundrespons.  Utvecklingen av tjänsteleverantörernas elektroniska tjänster för egenvården och ärendehanteringen och säkerställandet av deras interoperabilitet samt främjandet av distanstjänster.  I utvecklingsverksamheten är det också viktigt att förtydliga de nationella och regionala ansvaren inom utvecklandet så att man kan säkerställa att målen uppnås. Under de kommande åren kommer utvecklingen av egenvården att påverkas allt mer även av internationella förändringsfaktorer, särskilt av de europeiska datastrategierna och deras gemensamma mål. Även de kommersiella aktörernas och företagens utvecklingsarbete kan inverka på utvecklingen på området som helhet.  I denna utveckling är behandlingen av sekretessbelagda hälsouppgifter en konkurrensfördel även på den internationella hälsomarknaden.   Även välfärdsuppgifterna har beaktatsNär det gäller välfärdsuppgifterna behöver man i det fortsatta arbetet förtydliga beskrivningarna av den övergripande arkitekturen när det gäller den enskilda individens ställning och roll inom egenvården och e-tjänsterna. Även definitionen av välfärdsuppgifterna kan behöva ses över grundligare med tanke på den enskilda individen.  I en nyckelroll när det gäller teknikunderstödd tidig identifiering av välfärdsproblem och tillgången till välfärdsuppgifter är insamlingen av välfärdsuppgifter och andra liknande uppgifter och utvecklingen av utvärderingen samt utnyttjandet av lösningar för beslutsfattande och artificiell intelligens.  

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Hur kan Finland stödja målen för EU:s Afrika-politik? Hurdana möjligheter innebär EU:s partnerskap och instrument i fråga om Afrika för Finlands aktörer? Hurdan kompetens behövs i EU:s och Afrikas partnerskap? Torsdagen den 5 november diskuterar man beröringspunkterna mellan EU:s och Finlands strategier och de möjligheter som EU:s partnerskap med Afrika innebär för de finländska aktörerna. I diskussionen deltar kommissionär Jutta Urpilainen, utrikesminister Pekka Haavisto och utvecklings- och utrikeshandelsminister Ville Skinnari.​​Finland utarbetar en Afrika-strategiSyftet med Finlands Afrika-strategi är att utveckla och bredda Finlands relationer till länderna och de regionala organisationerna i Afrika. Strategin är gemensam för hela statsförvaltningen och den bereds under utrikesministeriets ledning. I strategin granskas också relationerna mellan Europeiska unionen och Afrika ur Finlands perspektiv.EU:s Afrika-strategiI mars publicerades EU:s Afrika-strategi i form av ett gemensamt meddelande av kommissionen och den höga representanten, och i juni kompletterades meddelandet med rådets slutsatser. EU:s mål är att relationerna mellan EU och länderna i Afrika och den Afrikanska unionen ska bli mer strategiska, utvidgas och bli mer jämlika. Partnerskapet med Afrika ska stärkas i synnerhet på dessa fem områden:Gröna strukturförändringarDigitaliseringHållbar utveckling och sysselsättningFred och god förvaltningMigration och rörlighetEtt centralt mål för partnerskapet är att EU ska öka investeringar som främjar grön strukturförändring, digitalisering och hållbar utveckling i Afrika. Genom olika finansieringsinstrument har EU redan gjort stora satsningar på investeringar i Afrika. Investeringarna har till exempel gällt trafik, ren energi, jordbruk och utveckling av privata sektorn. För närvarande förhandlar man om EU:s instrument för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) i syfte att bevilja 60 miljarder euro via Europeiska fonden för hållbar utveckling till stödåtgärder för främjande av hållbara investeringar särskilt i Afrika under åren 2021-2027. Fonden öppnar möjligheter också för finländska aktörer. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Från den 28 oktober till den 30 november 2020 kan finländska civilsamhällesorganisationer ansöka om behörighet att söka programstöd för utvecklingssamarbete 2022–2025.Den 28 oktober 2020 utlyser utrikesministeriet statsunderstöd för finländska civilsamhällesorganisationers program för utvecklingssamarbete 2022–2025. Ansökningsomgången har två faser: i den första fasen ansöker organisationerna om understödsbehörighet, och i den andra fasen ansöker organisationerna om statsunderstöd för sina utvecklingsprogram.Ansökningsomgångens första fas pågår 28.10–30.11.2020. På ansökan om behörighet får den sökande antingen ett positivt eller ett negativt beslut. Ansökningsomgångens andra fas utlyses våren 2021 och då kan de organisationer som getts behörighet i den första fasen ansöka om statsunderstöd för sitt utvecklingssamarbete.Enligt instrumentbeskrivning  för programstöd skapar ett starkt, pluralistiskt och självständigt civilsamhälle en grund för hållbar utveckling, demokrati och förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Programstödet till finländska civilsamhällesorganisationer främjar uppnåendet av FN:s mål för hållbar utveckling och den princip som bär upp hela Agenda 2030, att ingen ska lämnas efter i utvecklingen. Dessutom styrs verksamheten av målen för klimatavtalet i Paris.Programstödet utgör en betydande del av Finlands utvecklingspolitik och genomförandet av riktlinjen för det civila samhället. Programstöd är prövningsbaserad finansiering för finländska civilsamhällesorganisationers fleråriga program, på vilken statsunderstödslagen tillämpas. Med program avses en helhet bestående av projekt och funktioner som har tydligt definierade resultatmål och en långsiktig utvecklingseffekt.Stödet som beviljas är en del av anslagen för civilsamhällets utvecklingssamarbete. Enligt den preliminära planen kommer det att riktas ca 68 miljoner euro per år till denna stödform under perioden 2022–2025, det vill säga totalt ca 270 miljoner euro under fyra år.Behörigheten ansökas genom att fylla i basinformationsanmälan under sökningsperioden 28.10.2020–30.11.2020. Anmälan ska lämnas in i utrikesministeriets e-tjänst. Den sökande ska identifiera sig i e-tjänsten med Suomi.fi-tjänsten. Basuppgiftsanmälan med bilagor fungerar som ansökan i den första fasen. Utlysningen, inklusive ansökningskriterier, information om obligatoriska bilagor, villkor för programstödet och annan information om ansökningen, finns på webbplatsen om programstöd.Basuppgiftsanmälan med bilagor, som alltså fungerar som ansökan ska vara hos utrikesministeriet senast måndagen den 30 november 2020 kl. 16.15. Ansökningar som lämnas in efter utsatt tid beaktas inte.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Utrikesministeriets dataskydds- och riskhanteringspraxis vad gäller ledarskap, datasystem, arbete i vardagen, dokumentation och kontinuerlig utveckling bedömdes för ett ISO 27001-certifikat.Utrikesministeriets datasäkerhet fick certifikat: Maija Vanttaja, Inspecta Sertifiointi Oy och statssecreterare Matti Anttonen.”Utrikesministeriet har utvecklat sitt kontrollsystem för datasäkerhet under flera år. Det var dags att få ett godkännande för resultatet av utvecklingsarbetet från ett officiellt organ för bedömning”, säger datasäkerhetschef Antti Savolainen.ISO/IEC 27001:2013 styr processer som anknyter till kontrollen av datasäkerheten och har noterats som den ledande datasäkerhetsstandarden. Den innehåller krav som gäller administrativa lösningar samt en rad andra tekniska tillvägagångssätt för att hantera datasäkerhetsrisker.En del av god förvaltningKiwa Inspecta som gjorde bedömningen säkerställde under certifieringsprocessen att utrikesministeriets kontrollsystem fyller de krav som ISO 27001-standarden ställer. I den omfattande auditeringen granskades ministeriets praxis inom datasäkerhet och riskhantering ur olika perspektiv, bland annat ledarskap, datasystem, arbete i vardagen, dokumentation och kontinuerlig utveckling.”Certifikatet upprätthåller hållningen i ledarskapspraxisen inom datasäkerheten samt skapar ett gott förvaltningssätt och transparens i ett verksamhetsområde som tidigare har varit stängt. Certifikatet visar våra samarbetspartner att utrikesministeriet satsar på datasäkerhet och är en pålitlig samarbetspartner”, säger statssekreterare Matti Anttonen.Utrikesministeriets kontrollsystem för datasäkerhet omfattar även Finlands ambassader utomlands. Certifieringen begränsades emellertid till statens verksamhet i Helsingfors och Kouvola. I fortsättningen ska certifieringen utvidgas så att den även omfattar ambassaderna.Kiwa Inspecta auditerade även utvecklingen av och kravenligheten i utrikesministeriets datasäkerhetsåtgärder 2021–2022. Syftet är att visa att ministeriet har åtagit sig att kontinuerligt utveckla sin datasäkerhet. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Statsrådet godkände den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen och lämnade den till riksdagen för behandling i dag den 29 oktober 2020. En utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse utarbetas för varje regeringsperiod i syfte att bedöma Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omvärld och fastställa målen och prioriteringarna för Finlands verksamhet under de närmaste åren.Enligt utrikesminister Pekka Haavisto är det viktigt att Finlands utrikes- och säkerhetspolitik stärker Finlands säkerhet och välfärd i en situation där vår omvärld genomgår stora förändringar. ”Globala utmaningar, såsom klimatförändringar och pandemier, kräver gemensamt ansvarstagande. Endast i ett regelbaserat internationellt system kan vi effektivt söka gemensamma lösningar på globala utmaningar.””Vårt mål är en stabilare, mer förutsägbar och tryggare värld. De mänskliga rättigheternas universalitet, olika befolkningsgruppers likabehandling och konventionerna om mänskliga rättigheter ifrågasätts allt mer runtom i världen. I den här kontexten är det av betydelse att Finlands utrikespolitik utgår från de mänskliga rättigheterna, vilket betyder att konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna bedöms i all utrikes- och säkerhetspolitisk verksamhet”, konstaterar minister Haavisto.Ett viktigt mål är att genom nationella åtgärder och internationellt samarbete förhindra uppkomsten av väpnade konflikter och situationer som äventyrar Finlands säkerhet eller samhällenas funktionsförmåga samt att Finland hamnar i en militär konflikt. Vi skapar säkerhet och deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt i syfte att utveckla samhällena.”Finlands utrikes- och säkerhetspolitik präglas av kontinuitet, förutsägbarhet och långsiktighet. Det här syns bland annat i att våra prioriteringar är i stort sett desamma som i redogörelsen 2016. Samtidigt bedriver vi dock utrikespolitiken i nuet – klimatförändringar, digitalisering och hälsösäkerhet lyfts fram som nya prioriteringar”, säger utrikesminister Haavisto.Förändringarna i omvärlden och Finlands målRedogörelsen består av två delar. Den första gäller omvärlden, det vill säga Finlands syn på det utrikes- och säkerhetspolitiska världsläget. Omvärlden påverkas för närvarande särskilt av förändringar i relationerna mellan stormakterna. Stormakternas relationer har tillspetsats i många frågor, vilket försvårar verksamheten i det internationella regelbaserade systemet. Samtidigt kan ingen stat ensam lösa globala utmaningar. Coronapandemin har gjort behovet av samarbete särskilt synligt.Redogörelsens andra del söker svar på hur vi ska reagera på förändringar i omvärlden. Våra mål är främjat utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete, starkt multilateralt samarbete, globalt ansvar och fredsbygge. Under dessa mål finns det sammanlagt 18 prioriteringar, och genom att genomföra dem stärker vi Finlands säkerhet och välfärd.I Finlands verksamhet betonas utvecklandet av det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. Detta eftersträvas genom att stärka Europeiska unionens funktionsförmåga, fördjupa det nordiska samarbetet och i synnerhet samarbetet med Sverige, utveckla partnerskapet med Nato och värna om bilaterala relationer och partnerskap. Ett nära nationellt och internationellt samarbete är viktigt också när det gäller att upprätthålla samhällets kristålighet.Vi strävar efter att stärka det multilaterala samarbetet. Finland understryker det regelbaserade internationella systemets betydelse, respekten för systemets skyldigheter samt de mänskliga rättigheternas universalitet och bindande karaktär. Det centrala är att skapa ett effektivare FN-system än för närvarande. Vi stöder också öppen och rättvis handel. Ett starkt multilateralt samarbete behövs också för att vi fullt ut ska kunna utnyttja de möjligheter som digitaliseringen medför. Detsamma gäller med tanke på den arktiska regionen, så att spänningarna där inte ska öka i en situation där regionens geopolitiska, miljörelaterade och ekonomiska betydelse ytterligare framhävs.Allt mångsidigare globala utmaningar som är beroende av varandra kräver ett allt starkare globalt ansvarstagande av staterna. Finland svarar på detta behov genom att framhålla vikten av mänskliga rättigheter, stävjande av klimatförändringar, global hälsosäkerhet, uppnående av målen för hållbar utveckling och en övergripande förståelse av migrationsfrågor.Finland har också som mål att bygga fred. Här utnyttjar Finland sin starka fredsmedlingskompetens. Vi bygger hållbar fred genom att delta i krishantering, och skapar stabilitet och säkerhet också genom att stärka fördragssystemen för vapenkontroll och nedrustning och genom att trygga fördragsorganisationernas verksamhetsförutsättningar.Omfattande beredningsarbeteStatsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse är det viktigaste styrdokumentet för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Den preciserar regeringsprogrammets riktlinjer för utrikes- och säkerhetspolitiken. Riksdagen ska ännu utarbeta ett betänkande om den redogörelse som statsrådet godkände i dag.Omvärldsbeskrivningen i redogörelsen styr riktlinjerna i många andra redogörelser och strategier. Bland annat en försvarsredogörelse, en EU-redogörelse, en redogörelse för de mänskliga rättigheterna och många andra dokument är under beredning. ” Vi har ofta använt en tågliknelse. Utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen är loket i tåget, och alla de andra redogörelserna och strategierna är vagnar som följer efter”, säger minister Haavisto.Redogörelsen har beretts i ett brett samarbete med ministerierna, statsrådets kansli och republikens presidents kansli. Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska utskott har vid sina gemensamma möten (TP-UTVA) fastställt de politiska riktlinjerna för arbetet. Riksdagen har medverkat i beredningen genom att följa upp utarbetandet av den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen och försvarsredogörelsen i en särskilt tillsatt parlamentarisk uppföljningsgrupp. Arbetet har samordnats vid utrikesministeriet. Det har också varit viktigt att höra experter och allmänheten. Under våren 2020 ordnade utrikesministeriet i samarbete med fyra universitet en serie paneldiskussioner om centrala utrikes- och säkerhetspolitiska teman.Utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen 2020

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Hurdan hatretorik kan man hitta på webben med hjälp av artificiell intelligens (AI)? I vilka kanaler förekommer hatretorik? Finns det skillnader mellan kanalerna? Nu söker man svar på dessa frågor genom att testa AI i bevakningen av den finskspråkiga hatretorik som förekommer på webben. Svaren används i arbetet mot hatretorik.Fakta mot hat är ett projekt som justitieministeriet startat för att motverka hatretorik och i det testas nya verktyg för att bevaka hatretorik på webben. Som en del av projektet pilottestas ett AI-baserat verktyg som utvecklas av Utopia Analytics.Målet är att på bred front granska hatretoriken på webben. Man vill bland annat få information om de vanligaste kanalerna för hatretorik och vilka teman hatretoriken gäller. Dessutom vill man veta om förekomsten av hatretorik ökar under vissa samhälleliga evenemang.I justitieministeriets projekt fastställer en forskare tillsammans med ministeriets experter hurdana meddelanden som ska tolkas som hatretorik. På basis av de överenskomna kriterierna lär Utopia Analytics AI-verktyet att detektera hatretorik. Syftet med bevakningen är att skapa en helhetsbild av hatretoriken, inte att bedöma innehållet i enskilda meddelanden. Den information som samlats in om hur vanligt det är med hatretorik används i arbetet mot hatretorik. Resultaten av bevakningen publiceras våren 2021.Vad är hatretorik?Med hatretorik avses i detta projekt kommunikation som sprider eller hetsar till hat mot en enskild person eller grupp av människor på grund av en omständighet som hänför sig till personen. Kommunikationen kan komma till uttryck i tal men också i text, bilder och symboler. En del av hatretoriken är straffbar, alltså förbjuden enligt strafflagen. Hatretorik kan också vara diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen eller jämställdhetslagen.Hatretorik är ett samhälleligt problem som i värsta fall kan leda till att känslan av otrygghet ökar och till våld. Det finns också risk för att yttrandefriheten inskränks på grund av rädsla för att bli utsatt för hatretorik eller hatkampanjer.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Skyldigheten att skydda är ett verktyg som kan användas som en sistahandsåtgärd när en stat misslyckats med att skydda sin befolkning från omfattande och grymma brott. Den bygger på den politiska förbindelse som godkändes vid Förenta nationernas toppmöte år 2005 för att skydda civilbefolkningar från folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Utrikesministeriets publikation om Finland och skyldigheten att skydda (Suomi ja suojeluvastuu – Viisitoista vuotta suojeluvastuuperiaatteen hyväksymisestä) baserar sig på de riktlinjer om skyldigheten att skydda som fastställdes år 2016. Ansvaret för utarbetandet av publikationen hade ambassadör Marja Lehto, som är nationell kontaktperson för Finland i det globala nätverket för skyldigheten att skydda.I första hand är det alltid staterna som ansvarar för att skydda sin befolkning. Vid behov är dock världssamfundet skyldigt att hjälpa och stödja verkställandet av skyldigheten att skydda. Om det är uppenbart att någon stat har misslyckats med att skydda sin befolkning, bör världssamfundet ha beredskap att vidta kollektiva åtgärder enligt FN-stadgan. Beslutet om detta fattas av säkerhetsrådet.De omfattande och grymma brotten så som till exempel folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten samt etnisk rensning hör tyvärr inte bara till historien. Grymheter mot civilbefolkning har rapporterats bland annat från Syrien, Jemen och Demokratiska republiken Kongo samt Myanmar i fråga om rohingya-befolkningen.Metoderna för tidig varning har utvecklatsI höst är det 15 år sedan principerna om skyldigheten att skydda godkändes vid FN:s toppmöte. Under de senaste åren har principerna utvecklats – fokus har varit på staternas egna ansvar, och metoderna för tidig varning har utvecklats. Om exempelvis läget vad gäller de mänskliga rättigheterna försämras kan det vara ett första tecken på att det finns stor risk för att det leder till brott av det allra grövsta slaget. Vid förebyggandet är även utvecklingsarbetet, fredsmedlingen och den internationella krishanteringen viktiga instrument.Internationella brottmålsdomstolen bekämpar straffrihetInternationella brottmålsdomstolen (ICC) är av central betydelse när det gäller att öka ansvarstagandet vid de brott som man strävar efter att förebygga genom skyldigheten att skydda. ”Även om sannolikheten att ställas till svars för mordet av en människa än för folkmord av hundratals eller tusentals människor, är det viktigt att man i sista hand kan realisera det straffrättsliga ansvaret på internationell nivå. På global nivå är ICC den viktigaste aktören vad gäller arbetet mot straffrihet.   Dessutom har många ICC-avtalsparter skapat nationell beredskap så att man kan inleda straffprocesser om det behövs”, säger ambassadör Lehto.Finland främjar skyldigheten att skyddaAtt främja skyldigheten att skydda är en av prioriteringarna i Finlands FN-politik. Finland stöder strävanden för att begränsa användningen av vetorätten när det gäller att hindra och bekämpa omfattande och grymma brott.Finland arbetar aktivt för att skyldigheten att skydda ska verkställas bland annat i FN och EU samt i det globala nätverket. I verkställandet av skyldigheten att skydda betonar vi i enlighet med riktlinjerna från 2016 vikten av de förebyggande åtgärderna, så som till exempel utvecklingspolitik med rättighetsperspektiv och krishanteringsinsatser.”Målen för skyldigheten att skydda gäller dock inte enbart utrikes- och säkerhetspolitiken, utan även det arbete för att främja skyldigheten att skydda som görs inom landet. Finland hör inte till högriskländerna när det gäller skyldigheten att skydda, men också här krävs det satsningar av statsförvaltningen och civilsamhället för att förhindra marginalisering, värna om minoriteternas ställning, förhindra polarisering i invandrarfrågor och förbygga extremism, poängterar ambassadör Lehto.I den nya publikationen behandlas utöver principen om skyldigheten att skydda även Finlands verksamhet på området samt EU:s roll i verkställandet av skyldigheten att skydda och mänskliga rättigheter, fredsmedling och utvecklingspolitik som stöder verkställandet av skyldigheten att skydda. Dessutom diskuterar man vad Finland kan göra inom landet för att främja principen om skyldigheten att skydda.  Materialet till publikationen kommer från ett flertal myndigheter.Suomi ja suojeluvastuu – Viisitoista vuotta suojeluvastuuperiaatteen hyväksymisestä (på finska, pdf, 2 MB)  Skyldigheten att skydda, Finlands riktlinje 2016

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Justitieministeriet har inlett beredningen för att inrätta en funktion som rapportör om våld mot kvinnor. Beredningen utförs som tjänsteuppdrag. De viktigaste intressegruppernas synpunkter på bland annat uppgiftens innehåll och vem som ska svara för verksamheten samlas in genom ett hörande i början av november.Bestämmelser om rapportörens uppgifter kommer att utfärdas genom lag. Enligt regeringens lagstiftningsplan ska regeringens proposition i ärendet överlämnas till riksdagen våren 2021, så att lagen ska kunna träda i kraft den 1 juli 2021.Inrättandet av befattningen som rapportör om våld mot kvinnor är en del av regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marin.

Källa: Valtioneuvosto.fi