NordenBladet — Inrikesministeriet har tillsatt en förvaltningsövergripande grupp för att samordna migrationen till Finland till följd av Rysslands invasion av Ukraina. Syftet med gruppen är att säkerställa ett smidigt informationsutbyte mellan olika aktörer och att upprätthålla en gemensam lägesbild över de åtgärder som behövs.Genom samarbetet inom samordningsgruppen säkerställs att de behöriga myndigheterna hittar de bästa lösningarna på eventuella problem som kan uppstå i samband med praxis och lagstiftning som gäller inresa, mottagande, vistelse och arbete.Frågor som för närvarande diskuteras är till exempel tillgången på säsongsarbetare, tillståndsförfarandena i samband med säsongsarbete, eventuellt tillfälligt skydd för ukrainare och att i allmänhet säkerställa så smidiga ansökningsprocesser som möjligt i en situation som förändras snabbt. Förutom situationen för ukrainare behandlar gruppen också andra frågor som gäller migrationen till Finland och som orsakas av Rysslands invasion av Ukraina. I gruppen ingår förutom företrädare för inrikesministeriet även företrädare för utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, Migrationsverket, Kommunförbundet och Finlands Röda Kors.Gruppen arbetar tills vidare och kan också bjuda in andra behövliga aktörer att delta i arbetet.Finland följer situationen och bereder sig på att ta emot ukrainare Migrationsläget i Ukraina följs nu mycket noga. Finland har ökat informationsutbytet såväl nationellt inom statsförvaltningen som med internationella partner. Förmedlingen av lägesinformation har ytterligare effektiviserats inom EU.Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR har redan över 670 000 ukrainare varit tvungna att fly landet. I början riktar sig migrationen till Ukrainas grannländer och till länder där det redan finns ukrainare: upp till 90 procent av de ukrainare som passerat gränsen mot Polen bor hos familj och vänner. Det finns betydande ukrainska minoriteter på olika håll i Europa. Också i Finland bor det stadigvarande cirka 7 200 ukrainare, och särskilt den ukrainska säsongsarbetskraften har haft en viktig roll under de senaste åren. Antalet asylansökningar som ukrainare lämnar in i Finland har ökat något under de senaste dagarna, men tills vidare finns det inga tecken på att ukrainarna i synnerhet vill resa till Finland. Finland har förberett sig på både ett stort antal asylsökande på kort tid och ett långvarigt migrationstryck. Myndigheterna kan snabbt höja mottagningskapaciteten, vid behov styra dem som kommer till flyktingslussar för registrering och koncentrera resurser till en snabb behandling av ansökningarna.EU utreder en gemensam lösningTrots att det redan har anlänt hundratusentals ukrainare till EU-området har antalet asylansökningar inte ökat i samma proportion. Ukrainarna behöver inte söka skydd omedelbart vid ankomsten till EU, eftersom de har visumfritt tillträde till Schengenområdet med biometriskt pass och kan röra sig fritt inom EU i tre månader utan att registrera sin vistelse. Därför är det också svårt att få exakt information om migrationen från Ukraina och om antalet ukrainare som kommit till EU-länderna. Vissa östeuropeiska länder har börjat bevilja ukrainare tillfälliga uppehållstillstånd.Behovet av skydd kan förändras när tre månaders visumfrihet för de ukrainare som anländer nu löper ut eller om EU-länderna vid Ukrainas gränser inte längre kan ta emot alla dem som behöver skydd. Det är också viktigt att ukrainarna är likställda i hela EU. Kommissionen föreslår därför som en gemensam lösning för EU att ett över 20 år gammalt direktiv som gäller tillfälligt skydd ska aktiveras i unionen. Tillfälligt skydd ska införas för första gången också i Finland. Också här är samordningen mellan myndigheterna mycket viktig.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Enligt en expertgrupp borde kunskapsgrunden för vården i livets slutskede utvecklas genom att bilda ett nationellt kvalitetsregister för den palliativa vården. Det behövs enhetlig och jämförbar data om den palliativa vården och terminalvården för att kunna följa upp vårdens kvalitet och effekt och tillgången till vård.  Förutsättningarna för uppföljningen av den palliativa vårdens kvalitet har utretts genom ett gemensamt projekt mellan social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. Palliativ vård är aktiv och multiprofessionell vård för patienter med dödliga sjukdomar. Vårdens syfte är att förebygga och lindra lidande och att värna livskvalitet. Terminalvården är den vård som ges i den palliativa vårdens slutskede. Den palliativa vården synliggörs genom nya koderFör den nationella uppföljningen behövs en stor mängd registeruppgifter från hela servicekedjan. Detta förutsätter att uppgifterna från de olika serviceproducenterna samordnas. De olika enheterna har för närvarande olika registreringspraxis och registreringen är bristfällig. ”En av utmaningarna är att det finns stora skillnader mellan de enheter som hör till servicekedjan. Vård i livets slutskede ges både inom socialservicen för äldre och inom den specialiserade sjukvården, och patientgrupperna och patienternas behov varierar. Palliativ vård och terminalvård behövs till exempel för cancerpatienter i arbetsför ålder och äldre med minnessjukdomar”, säger medicinalråd Kaisa Halinen.  För att förenhetliga registreringen har det utvecklats koder för den palliativa vården som togs i bruk i början av året. Koderna används för att specificera de vårdåtgärder som vidtas av de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården. Koderna beskriver och styr verksamheten och stöder både den nationella kvalitetsuppföljningen och enheternas uppföljning.  Med de nya koderna kan man till exempel registrera den föregripande vårdplanen för livets slutskede, det psykosociala samtalsstöd som ges i den palliativa vården och den palliativa vårdens konsultationer.   Koderna laddas ner från Institutet för hälsa och välfärds kodserver. Kvalitetsrekommendation styr verksamheten och uppbyggandet av kunskapsunderlaget De preliminära resultaten av projektets pilotförsök visar att alla patientgrupper inte får vård på lika villkor.  Vården beror på diagnoserna. ”Det är tydligt att behovet av palliativ vård inte alltid identifieras i tillräcklig grad, och då får patienten ingen vård”, säger ledande sakkunnig Teija Hammar. Arbetsgruppen har utarbetat en handbok om tjänsterna för äldre, som kan användas av social- och hälsovårdsenheterna som stöd för kvalitetsutvecklingen och uppföljningen. Rekommendationen innehåller kvalitetskriterier till exempel för de olika faserna i patientens vårdprocess och de centrala elementen i organiseringen och tillhandahållandet av vården. ”Kvalitetskriterierna stöder välfärdsområdena och enheterna vid utvecklandet och uppföljningen av kvaliteten på den vård som ges i livets slutskede.  De beskriver det som fungerar bra och ger riktlinjer för verksamheten”, säger Teija Hammar.    I handboken om kvaliteten på servicen för äldre finns kvalitetsindikatorer som kan användas vid uppföljningen av uppgifterna om kunder och enheter samt personalens kunnande. När det gäller de nationella kvalitetsindikatorerna behövs det fortfarande pilotförsök och expertbedömning. Dessutom måste man avtala om registreringsförfarandena innan man kan börja utnyttja kvalitetsindikatorerna vid utvecklandet av det nationella kvalitetsregistret för palliativ vård. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Undervisnings- och kulturministeriet och Institutet för hälsa och välfärd har uppdaterat de två rekommendationerna om förebyggande av coronaepidemin i och med att coronavirussituationen blir bättre. Den ena rekommendationen gäller anordnare av småbarnspedagogik och grundläggande utbildning och den andra anordnare av gymnasieutbildning och yrkesutbildning, fritt bildningsarbete och grundläggande utbildning för vuxna samt yrkeshögskolor och universitet. De nya rekommendationerna ersätter motsvarande rekommendationer som utfärdades den 22 december 2021.I fråga om småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning uppdateras rekommendationerna om fysiska kontakter. I rekommendationen påpekas att man ska fästa vikt vid att lokalerna är rymliga och hygieniska. I skolorna kan undervisningen vid behov ordnas i skift i mån av möjlighet och dagis- och undervisningsgrupperna hållas åtskilda. Det rekommenderas att personalen inom småbarnspedagogiken i den mån det är möjligt arbetar med samma barngrupp.När stora gemensamma evenemang ordnas beaktar man avstånden och hygienen. Enligt regionförvaltningsverket är fester och avslutningar som ordnas av daghem och skolor offentliga tillställningar om andra än personal och barn eller elever, såsom vårdnadshavare, deltar i tillställningen. Vid offentliga tillställningar ska lokala och regionala föreskrifter följas.Andra personer än barnen och personalen vid skolan eller inom småbarnspedagogiken kan vistas på skolans eller den småbarnspedagogiska verksamhetens område med beaktande av hygienkraven enligt lagen om smittsamma sjukdomar.Framöver kan sammankomster för personalen ordnas och personalen kan förflytta sig från ett verksamhetsställe till ett annat med beaktande av epidemiläget och hygienkraven enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Vid sammankomster kan man fortfarande utnyttja distansförbindelser.I fråga om andra stadiet och högskolorna har rekommendationerna uppdaterats så att närundervisning kan ordnas också för en stor grupp deltagare när man ser till att avstånden är tillräckligt stora.Syftet med rekommendationen är att stöda tryggt ordnande av småbarnspedagogik och utbildning samt trygg användning av lokaler medan coronaepidemin pågår. Genom att följa rekommendationen kan man förebygga smitta och minska antalet exponerade.OKM THL rekommendation – grundläggande utbildning och småbarnspedagogik (1.3.2022)
OKM THL rekommendation – andra stadiet och högskolorna (1.3.2022) 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Statsminister Sanna Marin och sex andra ministrar har suttit som minister i 1 000 dagar tisdagen den 1 mars. Marin inledde sin ministerkarriär som kommunikationsminister i regeringen Rinne i juni 2019. Hon utnämndes till statsminister den 10 december 2019.Tisdagen den 1 mars har även Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen, utvecklings- och utrikeshandelsminister Ville Skinnari, minister för nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist, inrikesminister Krista Mikkonen, försvarsminister Antti Kaikkonen och kommunikationsminister Timo Harakka suttit som minister i 1 000 dagar.Tuppurainen var Europaminister och Harakka arbetsminister i regeringen Rinne. Mikkonen övergick från posten som miljö- och klimatminister till posten som inrikesminister i november 2021. Skinnari, Blomqvist och Kaikkonen har hela tiden innehaft samma ministeruppdrag.De nuvarande ministrarnas ministerdagar den 1 mars 2022 (Ministerdatasystemet)Minister | MinisterdagarHaavisto, Pekka Olavi | 2 809
Henriksson, Anna-Maja Kristina | 2 438
Haatainen, Tuula Irmeli | 2 277
Lintilä, Mika Tapani | 1 889
Leppä, Jari Juhani | 1 762
Saarikko, Annika | 1 334
Paatero, Sirpa Hannele | 1 246
Marin, Sanna Mirella | 1 000
Tuppurainen, Tytti Johanna | 1 000
Skinnari, Ville Tapio | 1 000
Blomqvist, Thomas Jörn Ingmar | 1 000
Mikkonen, Krista Johanna | 1 000
Kaikkonen, Antti Samuli | 1 000
Harakka, Timo Olavi | 1 000
Andersson, Li Sigrid | 807
Kurvinen, Antti Ilmari Vilhelm | 279
Sarkkinen, Hanna Maria Katariina | 246
Kari, Emma | 103
Lindén, Aki | 26 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Regeringens utkast till proposition om det nationella genomförandet av EU:s dricksvattendirektiv är på remiss från den 28 februari till den 8 april 2022. Dricksvattendirektivet omfattar hela produktionskedjan för hushållsvatten med allt från råvatten till kranvatten. Det viktigaste syftet med direktivet är att trygga kvaliteten på hushållsvattnet. Genomförandet kräver ändringar i många olika lagar.Dricksvattendirektivet ska främja kvaliteten på hushållsvattnet i synnerhet genom riskhantering. I utkastet till regeringens proposition föreslås det många lagstiftningsändringar som gäller hälsoskyddslagen, lagen om vattentjänster och miljöskyddslagen samt lagen om marknadskontrollen av vissa produkter.  I fortsättningen ska de aktuella uppgifterna om hushållsvattnets kvalitet finnas tillgängliga och uppdateras på webben i ett användarvänligt format. Vattentjänstverken ska i fortsättningen också utan särskild begäran ge kunderna uppgifter om vattenförbrukningen, vattenpriset och vattenkvaliteten, och kunderna blir skyldiga att förmedla uppgifterna vidare till slutförbrukarna av hushållsvatten. Även egenkontrollen vid vattentjänstverken och deras skyldighet att övervaka kvaliteten på råvattnet preciseras. Produkter såsom vattenledningar, anslutningar och tätningar som kommer i kontakt med vatten i vattenproduktionskedjan kan försvaga kvaliteten på hushållsvattnet. Därför införs det i hela EU nya sanitära minimikrav för de material som kommer i kontakt med hushållsvatten, och dessutom marknadskontroll för alla produkter som kommer i kontakt med hushållsvatten. Riskbedömning av vattenkvaliteten i byggnaders vatteninstallationer behövs i synnerhet för att bekämpa legionellabakterien. Legionella kan förorsaka legionellos hos människor, det vill säga en allvarlig lunginflammation. Enligt statistiken rapporteras det i genomsnitt 30 sjukdomsfall per år i Finland. Riskbedömningen ska gälla det tillståndspliktiga byggandet och sådana byggnader som används som så kallade prioriterade fastigheter, där vattnet kan medföra en hälsorisk för ett stort antal människor. Sådana byggnader är till exempel sjukhus, hotell, simhallar och badanstalter samt byggnader där man tillhandahåller institutionsvård. EU:s dricksvattendirektiv utfärdades första gången 1998, och den 12 januari 2021 trädde en ny version av direktivet i kraft. Medlemsländerna ska införa de nya direktivbestämmelserna i sin lagstiftning före den 12 januari 2023. Avsikten är att lagändringarna i utkastet ska träda i kraft den 1 januari 2023. Regeringspropositionen har beretts av en styrgrupp som tillsattes och styrdes av social- och hälsovårdsministeriet. I styrgruppen deltog miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, Finlands Kommunförbund rf och Finlands Vattenverksförening rf.  Begäran

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Inrikesministeriet och försvarsministeriet har tillsatt ett utredningsprojekt för att bedöma myndigheternas förutsättningar att trygga den nationella cybersäkerheten, bekämpa cyberbrottslighet och sköta cyberförsvaret samt hantera situationer som utvecklas snabbt och hotar samhällets cybersäkerhet. – Samhället digitaliseras i allt snabbare takt och vi är allt mer beroende av att informationsnäten och informationssystemen fungerar. Cyberhoten har ökat och blivit mer komplexa. De suddar också ut gränsen mellan dels den inre och yttre säkerheten, dels de civila och militära hoten. Den nationella och internationella hotbilden utvecklas ständigt, och som myndigheter måste vi hänga med i den här utvecklingen, säger Petri Knape, direktör för enheten för nationell säkerhet vid inrikesministeriet.De viktigaste utvecklingsbehoven i fråga om myndigheternas verksamhetsförutsättningar ska identifierasI utredningsprojektet ska det bedömas hurdana verksamhetsförutsättningar myndigheterna för närvarande har i allvarliga situationer som äventyrar den nationella cybersäkerheten och vilka de viktigaste utvecklingsbehoven är. Vid behov kommer det att utarbetas ett förslag till en ny verksamhetsmodell, som gör det möjligt att fatta beslut i rätt tid och på rätt nivå och att effektivt bedriva proaktiv verksamhet och reagera samt vidta möjliga motåtgärder.I projektet utvärderas också informationsutbytet och samverkan mellan myndigheterna. Projektgruppen ger vid behov förslag till ändringar i lagstiftningen.Den allmänna utvecklingen under de senaste åren har visat att riskerna för olaglig informationsinhämtning och cyberpåverkan riktad mot Finland har ökat. Cyberhot som äventyrar den nationella säkerheten kan ha sitt ursprung i antingen statlig eller icke-statlig verksamhet och förekomma i form av cyberspionage, allvarliga störningar i informationsnäten eller cyberangrepp mot kritisk infrastruktur eller förberedelse till sådana angrepp. Även it-brottslighet är ett växande hot mot samhällets viktiga funktioner.Projektet grundar sig på statsrådets principbeslut om ett utvecklingsprogram för cybersäkerhetenBakgrunden till det utredningsarbete som nu inleds är statsrådets principbeslut av den 10 juni 2021 om ett utvecklingsprogram för cybersäkerheten samt statsrådets redogörelser för utrikes- och säkerhetspolitiken, den inre säkerheten och försvarspolitiken. Projektets åtgärder samordnas med andra utvecklingsprojekt som gäller cybersäkerheten och med beredningen av säkerhetsstrategin för samhället.Projektet genomförs som tjänsteuppdrag. Inrikesministeriet och försvarsministeriet har tillsatt en projektgrupp som ska genomföra utredningen. Projektgruppens mandatperiod är 1.3.2022–31.1.2023.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Det nationella programmet för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och dess miljökonsekvensbeskrivning publicerades den 1 mars 2022. Programmet har utarbetats av arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet tillsammans med Strålsäkerhetscentralen. Dess mål är att allt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som uppkommer i Finland ska hanteras på ett säkert sätt och utan obefogat dröjsmål.I det nationella programmet behandlas omfattande delområden i fråga om hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. I programmet anges mängderna och platserna av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall samt de allmänna målen, principerna,  en uppskattning av kostnaderna och tidsplanen för avfallshanteringen. Det centrala målet för programmet är att utveckla hanteringen av radioaktivt avfall i Finland. Det är ett sådant program som förutsätts av den finska staten enligt Europeiska unionens rådets direktiv (2011/70/Euratom). I den nationella lagstiftningen ingår bestämmelser om det i fråga om användningen av kärnenergi i kärnenergilagen och bestämmelser om användningen av strålning i strålsäkerhetslagen. Det nationella programmet utarbetas nu för andra gången. Det ersätter det första programmet som färdigställdes sommaren 2015. Uppdateringen av det var nödvändigt med tanke på utvecklandet av den nationella verksamheten och den kommande regelbundna internationella utvärderingen. Den första internationella peer review planeras till slutet av 2022. I samband med utarbetandet av programmet gjordes en bedömning av miljökonsekvenserna i enlighet med lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Miljörapporten innehåller bland annat en beskrivning av projektets verksamhetsmiljö, mål och sannolikt betydande miljökonsekvenser. Programmet har beretts i samarbete med verksamhetsutövarna och verksamhetsutövarna genomför också till centrala delar det nationella programmet i enlighet med lagstiftningen. Som ett led i utarbetandet av programmet ordnades dessutom två remissbehandlingar under vilka myndigheter, verksamhetsutövare inom branschen, medborgare och sammanslutningar fick komma med yttranden och framföra åsikter. Yttrandena och åsikterna har beaktats vid beredningen av programmet.Det nationella programmet och beslutet om godkännande publicerades den 1 mars 2022 på arbets- och näringsministeriets webbplats på https://tem.fi/sv/nationella-programmet

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — När konsekvenserna av klimatförändringar blir mer omfattande, växer behovet av anpassning och internationell finansiering. Finland medfinansierar anpassningsfonden Adaptation Fund som lanserades i samband med klimatavtalet från Paris. Fonden genomför konkreta projekt för att hjälpa de mest utsatta människorna i utvecklingsländer. När klimatet fortsätter att förändras, får det också större konsekvenser. Förutom långsamma förändringar blir extremt väder, till exempel torka, översvämningar eller orkaner, allt vanligare. Det extrema vädret drabbar värst de mest utsatta människorna i de fattigaste länderna, även om de största utsläppen kommer från industriländerna. Därför finansierar industriländerna de fattigaste ländernas anpassningsåtgärder, till exempel klimatresiliens inom lantbruk.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — En internationell helhetsutvärdering av Finlands Akademi har färdigställts. I utvärderingen konstateras det att verksamheten vid Finlands Akademi är som helhet betraktat god och beaktar de ekonomiska och funktionella ramvillkor som fastställts för den. Det kan emellertid vara nödvändigt att se över ramvillkoren för att säkerställa att Akademin bidrar med bästa möjliga resultat som en del av det finländska forsknings- och innovationssystemet. I internationellt hänseende kunde Finlands Akademi vara en starkare aktör också på andra sätt än bara genom den forskning som den finansierar och i nationellt hänseende delta aktivare i samhällsdebatten. En slutrapport om helhetsutvärderingen publicerades tisdagen den 1 mars.Utvärderarna berömde Finlands Akademi för dess effektiva verksamhet, tvärvetenskapliga projekt och högkvalitativa skötsel av dess nya uppgifter. Forsknings- och kulturminister Antti Kurvinen tog emot utvärderingsrapporten och betonade att endast högklassig forskning har genomslag och öppnar dörrar för internationellt samarbete.– Enligt den aktuella utvärderingen har Finlands Akademi lett det finländska vetenskapssamfundet på vägen mot framgång på den internationella arenan. Finlands Akademi gör ett utmärkt, oersättligt arbete, sade minister Kurvinen.Målet för helhetsutvärderingen var att hitta metoder för att utveckla Finlands Akademis genomslag, verksamhet och strukturer. Utvärderingen innehåller rekommendationer till statsrådet, undervisnings- och kulturministeriet och Finlands Akademi som gäller Akademins framtida roll.Enligt utvärderingen har det systemiska tänkandet i den finländska forsknings- och innovationspolitiken försvagats under det senaste årtiondet. Det nuvarande målet att höja forsknings- och utvecklingsintensiteten till 4 procent av BNP är dock ett tecken på ett nytt systemiskt tänkande och en dynamisk politik.I rapporten rekommenderas det bland annat att statsrådet i sitt beslutsfattande om forsknings- och utvecklingssystemet ser till att Finlands Akademi kvarstår som en del av systemet. Forskningssamfundet och samhället ska känna ansvar för Akademin.I rapporten rekommenderas det att Finlands Akademis forskningsfinansiering höjs för att stödja målet om en forsknings- och utvecklingsintensitet på 4 procent. Ökad finansiering skulle också öka andelen projekt som beviljas finansiering. Det föreslås att även Finlands Akademis forskningsfinansieringsinstrument ska utvärderas.En väsentlig utmaning med tanke på Finlands Akademis framtid har att göra med behovet att stärka Akademin i dess viktigaste uppgift, det vill säga kvalitetsbaserad finansiering och kvalitetssäkring av forskningen. Finlands Akademis förmåga att flexibelt koppla sig till andra, såväl nationella som internationella aktörer inom forskningssystemet måste stärkas.Den internationella helhetsutvärderingen av Finlands Akademi gjordes under 2021. För utvärderingen svarade ett konsortium under ledning av det internationella bolaget Technopolis Group i samarbete med det finländska bolaget 4Front Oy. Den föregående internationella utvärderingen av Finlands Akademi är från 2013.Utvärderingsrapporten Evaluation of the Academy of FinlandVideoupptagning av presentationen av rapporten (Youtube)

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Finansministeriet har tillsammans med Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata publicerat en verksamhetsmodell för informationsspridning som ska främja spridning och utnyttjande av offentlig information inom den offentliga förvaltningen i samhället. Verksamhetsmodellen svarar mot identifierade behov av praktiska anvisningar och bästa praxis som samlats på ett ställe.Verksamhetsmodellen är riktad framför allt till den offentliga förvaltningen, men den kan fritt utnyttjas av alla. Den innehåller en allmän beskrivning av de olika faserna i informationsutbytet, skyldigheter och rekommendationer som ska beaktas, god praxis samt en metod för bedömning av nyttan, riskerna och kostnaderna med att öppna informationen. Verksamhetsmodellen utgör inte någon officiell rekommendation, anvisning eller riktlinje i sig. Innehållet kan i tillämpliga delar utnyttjas när man överväger, planerar eller utvecklar delning av information antingen som öppna data eller annars i större omfattning. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata upprätthåller och uppdaterar verksamhetsmodellen i avoindata.fi-tjänsten. Innehållet i modellen publiceras senare på svenska och eventuellt också på engelska. Som stöd för innehållet producerar man dessutom en för alla öppen webbutbildning i eOppiva under 2022.Verksamhetsmodellen har beretts i anslutning till projektet för att utnyttja och öppna information i ett öppet samarbete med intressentgrupper. Innehållet har producerats utöver finansministeriet och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata även av Statistikcentralen, Helsingfors stad (Helsingfors region Infoshare), Statskontoret, Finlands miljöcentral, Meteorologiska institutet, Lantmäteriverket, jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet och Open Knowledge Finland ry. Deloitte Consulting Oy har understött arbetet. 

Källa: Valtioneuvosto.fi