NordenBladet — Utrikesminister Pekka Haavisto deltar i den internationella säkerhetskonferensen i München den 18–19 februari.Konferensen samlar säkerhetspolitiska beslutsfattare och experter från hela världen. Under konferensen diskuterar deltagarna det internationella läget angående fred och säkerhet.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Social- och hälsovårdsministeriet har berett en reform av lagstiftningen om funktionshinderservice. Förslaget till ny lagstiftning är på remiss 17.2–4.4.2022.Syftet med reformen är att förebygga och undanröja hinder som begränsar möjligheterna att uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning. Dessutom är målet att stödja ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning och främja självbestämmanderätten samt att garantera individuellt behovsprövad och tillräcklig service av god kvalitet.Den gällande lagen om funktionshinderservice upphävs. Den nya lagen om funktionshinderservice ska innehålla bestämmelser om särskilda tjänster inom socialvården för personer med funktionsnedsättning. Det föreslås att paragraferna i klientavgiftslagen ändras så att de motsvarar den nya lagens tjänster.Samtidigt görs ändringar i processen för serviceplanering och beslutsfattande i socialvårdslagen. I specialomsorgslagen kvarstår de paragrafer som gäller stärkt självbestämmanderätt, begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna och specialomsorger som är oberoende av en persons vilja. Avsikten är att regeringspropositionen ska lämnas till riksdagen hösten 2022. Lagen träder i kraft redan den 1 januari 2023, när ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster överförs från kommunerna till välfärdsområdena. Lagen kommer dock att innehålla övergångsperioder, vilket innebär att de gamla besluten är i kraft högst två år och att de nya tjänsterna, såsom särskilt stöd för delaktigheten och stöd för beslutsfattande, träder i kraft den 1 januari 2025.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Torsdagen den 17 februari godkände statsrådet Finlands program för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) och en ny vattenbruksstrategi. Samtidigt godkändes en miljörapport om programmet och strategin. EHFVF-programmet kommer nu att sändas till Europeiska kommissionen för godkännande.Genom Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden stöds utvecklingen av fiskerinäringarna, dvs. fisket, vattenbruket, fiskhandeln och fiskförädlingen, samt investeringar inom de områdena. Med medel ur fonden finansieras dessutom miljöåtgärder inom fiskerinäringen, myndighetsverksamhet i anslutning till övervakning av fisket, datainsamling och havspolitik samt lokal utveckling av fiskerinäringen. Finlands program innehåller en närmare beskrivning av vilka åtgärder som ska stödjas och en finansieringsplan.Genomförandet av programmet inleds under våren 2022, och projekt kan få finansiering ända till 2030. Jord- och skogsbruksministeriet strävar efter att öppna de första ansökningsförfarandena i början av mars. Stödbeslut utifrån ansökningarna kan dock fattas först när Europeiska kommissionen har godkänt Finlands program. Kommissionen väntas godkänna programmet i slutet av våren eller senast i början av hösten. Dessutom ska reglerna för den finansiering som beviljas ur fonden ytterligare preciseras genom en förordning av statsrådet som utfärdas under våren.”Finländarna vill äta mer inhemsk fisk än tidigare. Det förutsätter att det satsas på fisket och vattenbruket och att nya fiskprodukter som lämpar sig för konsumenternas behov lanseras på marknaden. Här har EHFVF-programmet och vattenbruksstrategin en viktig roll”, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.Målet för vattenbruksstrategin är hållbar tillväxtMålet för vattenbruksstrategin är att till 2030 göra vattenbruket till en sektor med hållbar tillväxt genom att öka produktionen i Fastlandsfinland till 25 000 ton per år och att öka den inhemska fiskens andel av den odlade fisken till över 50 procent. Vattenbruket har goda möjligheter att tillgodose konsumenternas önskemål om inhemska, högklassiga och ansvarsfullt producerade fiskprodukter och även stödja Finlands försörjningsberedskap. Ett ökat vattenbruk får dock inte äventyra målen för vatten- och havsvården. Vattenbruksstrategin för Fastlandsfinland sträcker sig till 2030 och sätter riktlinjerna för utvecklandet av vattenbruket. Åland har utarbetat en motsvarande strategi för sitt eget område.
EHFVF-programmet och vattenbruksstrategin stöder målen i Programmet för främjande av inhemsk fisk. Programmen har beretts i samarbete med ett stort antal intressentgrupper, och programmen var på remiss den 17 december 2021–23 januari 2022. 
 Statsrådet beslut omFinlands program för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (på finska)Statsrådets beslut om ny vattenbruksstrategi (på finska)

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Europeiska kommissionen föreslog den 14 december en förordning om hantering av instrumentaliseringssituationer på migrations- och asylområdet. I och med förordningen tillhandahålls alla EU-länder möjligheten att i instrumentaliseringssituationer avvika från vissa rättsakter som gäller unionens asylförfarande, mottagande av asylsökande och återvändande. Statsrådet framförde sin ståndpunkt om förslaget i sin skrivelse till riksdagen den 17 februari.Syftet med förslaget är att skapa en permanent rättslig ram för att hantera situationer med instrumentalisering av migration. Instrumentaliseringssituationer ska definieras i kodexen om Schengengränserna. I en sådan situation uppviglar ett land utanför EU människor att ta sig in i unionen genom att aktivt uppmuntra eller organisera deras rörelse via sitt eget territorium till den yttre gränsen.  Målet med denna verksamhet är att skapa instabilitet i unionen eller i något medlemsland.Kommissionens förslag innehåller i praktiken samma åtgärder som ingick i det tidigare förslaget om provisoriska nödåtgärder till förmån för Lettland, Litauen och Polen. Genom åtgärderna kan man avvika från tre rättsakter som det fortfarande förhandlas om i unionen, dvs. förordningen om asylförfaranden samt det reviderade direktivet om mottagningsvillkor och det omarbetade återvändandedirektivet. Tidsfristen för registrering av asylansökningar kan förlängas upp till fyra veckor.Det så kallade gränsförfarandet kan under vissa förutsättningar tillämpas på alla sökande. Det innebär att deras ansökan kan behandlas vid gränsen eller i närheten av den. De materiella mottagningsvillkoren kan begränsas till grundläggande behov, med vilka avses mat, vatten, kläder, tillräcklig hälso- och sjukvård och tillfällig inkvartering från och med ansökningsdagen.EU:s återvändandedirektiv tillämpas inte i fråga om återvändandeförfarandet, utan beslut om förfarandet kan fattas nationellt.Medlemsstaterna är inte skyldiga att införa åtgärderna, utan de kan enligt egen prövning begära denna möjlighet av kommissionen. De kan också av kommissionen begära stöd av andra medlemsstater i hanteringen av situationen.Statsrådet understöder en tydlig rättslig ramStatsrådet anser det vara viktigt att man inom EU anger tydliga rättsliga ramar som gäller asyl- och återvändandeförfarandet och mottagningsvillkoren och inom vilka medlemsstaterna kan agera i situationer med instrumentalisering. I varje fas av processen ska det vara klart vad som krävs av medlemsstaten och vilka rättigheter och skyldigheter asylsökandena har.Statsrådet godkänner förslagen om vissa minimivillkor uppfylls. Statsrådet betonar att man även i situationer med instrumentalisering måste säkerställa att enskilda personer har möjlighet att ansöka om asyl. Ansökningarna ska prövas individuellt och sökandena ska ha tillgång till tillräckliga rättsmedel. Utsatta personers rättigheter och särskilda behov samt barnets bästa ska beaktas i alla skeden. De materiella mottagningsvillkoren ska täcka åtminstone de grundläggande behoven. Tagande i förvar ska vara en åtgärd som vidtas i sista hand, och principen om non-refoulement måste respekteras fullt ut.Statsrådet betonar vikten av att vid sidan av undantagsåtgärderna fortsätta arbetet för att reformera det gemensamma asylsystemet. Systemet måste utvecklas på ett sätt som för medlemsstaterna möjliggör effektiva, proportionerliga och allt flexiblare metoder att svara på föränderliga situationer. Förhandlingarna kan vid behov fortsätta i olika takt när det gäller de olika förslagen. På längre sikt bör målet ändå vara att regleringen om alla krissituationer och exceptionella situationer som gäller migration är konsekvent och bildar en enhetlig helhet.Förordningen förbättrar EU-ländernas beredskapBakgrunden till kommissionens förslag är i synnerhet de åtgärder som Belarus vidtog hösten 2021 och som riktades mot Polen, Lettland och Litauen. En motsvarande situation är möjlig också annanstans vid EU:s yttre gränser. Stater utanför EU kan försöka använda migration för att främja sina egna politiska mål och på så sätt rubba stabiliteten i EU och dess medlemsstater. Syftet med den föreslagna förordningen är att förbättra beredskapen. Målet är att förbättra medlemsstaternas möjligheter att hantera situationer med instrumentalisering av migration på ett mänskligt och ändamålsenligt sätt och med respekt för människovärdet.EU försöker uppnå enighet om förordningen så snabbt som möjligt. Också en bredare politisk diskussion om sätten att svara på instrumentalisering av migration torde fortsätta intensivt i olika rådskonstellationer under början av 2022.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Enligt det lagförslag som utrikesministeriet har arbetat fram ska det till utlänningslagen fogas bestämmelser om befogenheter för utrikesministeriet och Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i fråga om säkerhetsdetaljerna i de viseringar som utfärdas av Finland. En regeringsproposition om detta överlämnades till riksdagen den 17 februari. Lagen ska träda i kraft våren 2022.Regleringen grundar sig på förpliktelsen i EU-lagstiftningen att medlemsländerna ska införa ett digitalt sigill på viseringar. Europeiska kommissionen har konstaterat att säkerheten hos viseringar utfärdade av EU:s medlemsländer äventyrats och att det upptäckts många fall av förfalskade viseringar. Därför ska viseringarnas säkerhetsdetaljer förbättras. Ett certifikat för det digitala sigillet skyddar uppgifterna i viseringen så att de inte kan ändras och garanterar på så sätt uppgifternas autenticitet och integritet. Det digitala sigillet kan förebygga missbruk av viseringar på ett effektivare sätt.EU-lagstiftningen om viseringens säkerhetsdetaljer är direkt tillämplig lagstiftning. Därför behöver den nationella lagen inte ändras i någon större utsträckning. Till den nationella lagen ska dock fogas bestämmelser om befogenheterna, så att de förpliktelser att inkludera ett digitalt sigill i viseringen som följer av EU-lagstiftningen ska kunna fullgöras nationellt.Enligt förslaget ska utrikesministeriet svara för att de viseringar som utfärdas av Finland följer bestämmelserna om säkerhetsdetaljer i EU-lagstiftningen. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska ha befogenhet att skapa ett certifikat för viseringens digitala sigill och att producera en tjänst för underskrift.
 

Källa: Valtioneuvosto.fi