NordenBladet – Förra helgen hade en hel del aktiviteter – mycket hemarbete, min och Ivanka Shoshanas ler grupp, skrivande av barnboken “Hans Höghet Musen den Förste” (det första kapitlet är klart!), arbete för NordenBladet och dessutom började jag planeringen av en affisch till Estlands nationalmuseum (Eesti Rahva Muuseum, ERM) för min kommande utställning. Jag har aldrig tagit exakt tid, men sedan jag inte längre har en hushållerska spenderar jag minst 3-5 timmar dagligen för hushållsarbete (städning, sortering och tvätt av kläder, uppvärmning, snöskottning, matlagning, diskning, transport av barn till skolan och intressen osv.)… Under sommaren, när jag dessutom arbetar i trädgården och i växthuset och även gräsklippningen börjar, går det åt ännu mer tid.

Å ena sidan är det så underbart – jag gillar att göra och uträtta allt själv (som kvinna är jag ju hemmets själ och hjärta), men å andra sidan känner jag mig ibland mer som en “städare, chaufför och biträde” snarare än en affärskvinna, konstnär och journalist. Att sköta mediekanaler – det sexspråkiga NordenBladet och dess anslutna OHMYGOSSIP-underhållningssidor – kräver mycket tid och engagemang, varumärket Elisheva & Shoshana kräver utveckling, och målning, keramik och bokskrivning kräver också sin tid. Uuuhhh jaaaaa … ibland förstår jag inte ens själv hur jag kunnat leva i flera år under en sådan arbetsbelastning och stress. Ibland blir det tråkigt, men vanligtvis tycker jag om livets snabba tempo och det faktum att det finns en miljon saker att jobba med samtidigt. Ändå, helt ärligt sagt, har jag nu under coronatiden minskat tempot väldigt mycket och om det tidigare arbetsschemat (täta resor, mässor, kurser, möten osv.) skulle komma tillbaka, så vore det vettigt att åter igen använda extern hjälp.

I onsdags genomgick jag en mindre operation (jag har nickelallergi och ett skjortblixtlås eller något annat irriterade kroppen så mycket att jag behövde en omedelbar operation). Utåt sett finns det inget fel längre, jag tar nu Duracef två gånger om dagen för att minska inflammationen och applicerar Braunovidon på såren. Mamma och pappa tog Ivanka Shoshana till sig över helgen och jag bestämde mig för att köra till Viljandi för variationens skull. Estella Elisheva var väldigt glad över att vara ensam hemma … hahaa.

Efter en lugn, lång och trevlig frukost började jag resan i riktning mot Viljandi via Rapla och Türi. Jag gillar antikvitetsaffärer, jag hittar nästan alltid något att köpa (vare sig det är en gammal smidd ljusstake, en gjutjärnskål, en handbroderad duk, ett gammalt bordssilver eller en karaff). I love to buy all kind of old shit : D I Rapla finns en trevlig antikvitetsbutik “Jaama Vanavara” (“Stationens Gamla Ting”, adress: Viljandi maantee 89) och när man kör från trafikcirkeln nära centraltorget i Türi längs Pärnu-Rakvere- Sõmeru-vägen ungefär det tredje huset i riktning mot Viljandi finns det en trevlig second hand-butik. Efter att besökt dem tog jag en kort kaffepaus på puben Greve Dracula i Türi och körde sedan till Viljandi. I Viljandi gillar jag butiken Sõbralt Sõbrale (”från Vän till Vän”, adress Kauba 4). Där hittar jag nästan alltid en fascinerande träskål eller ett koppar fat. Och i Viljandi måste jag alltid besöka Amrita Café (Tallinna mnt 29a), som helt enkelt har de bästa pizzorna i världen! (bilden nedan, till vänster, puben Greve Dracula i Türi och till höger Amrita Café i Viljandi).

Efter det parkerade jag bilen och tog varorna till Grand Hotell Viljandi (EVE-Hotell). I Viljandi är det gratis att parkera … mycket trevligt, jag hade redan hunnit glömma det! Fönstret i hotellrummet har utsikt över parken bredvid Tartu gata och den vackra Lossi gata ligger alldeles intill. Jag gillar den gamla staden i Viljandi, men konstigt nog är lokalbefolkningen inte fans av den. De föredrar förortsplatser där det inte finns några turister och där det är trevligt att parkera. Nu är situationen i stadens centrum exceptionellt dålig – varannan butik och vartannat café har stängt sina dörrar 🙁 På fredagen hade jag ett par möten i stadens centrum, men resten av tiden var ledig och jag använde den helt enkelt till att promenera och njuta av miljön. Jag besökte också det sorgligt beryktade monumentet av den berömda popsångaren Jaak Joala på Posti gata gjord av skulptören Mati Karmi, läste lokaltidningen Sakala och på kvällen tog champagne från Coop nära hotellet till hotellrummet och livet kändes som en rosengård!

PS! När jag tillbringade lugn tid i Viljandi, en ny, bra affärsidé föddes i mitt huvud, som förresten kändes lika bra nästa morgon !! Jag är en sådan oändlig idégenerator, det kan inte hjälpas! Heh … så måste jag kanske göra min egen “todo-list” ännu längre? !! 🙂

Tills nästa gång! Kram!

Läs också mina tidigare blogginlägg (alla inlägg kan läsas på fyra språk – estniska, finska, svenska och engelska!) 🙂