NordenBladet — Finansministeriet utredde hur genomförandet av lagen om digitala tjänster framskrider. Resultaten visar att ordnandet av och tillgången till digitala tjänster har framskridit avsevärt under året. Mycket återstår dock att göra för att verkställa förpliktelserna i lagen. Målet är att så många som möjligt ska ha möjlighet att uträtta ärenden hos en myndighet på ett tillgängligt sätt via digitala kanaler.Vid årsskiftet 2020–2021 genomförde finansministeriet en enkät om verkställigheten av lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019, nedan ”lagen om digitala tjänster”). Enkäten riktades till organisationer som omfattas av lagens tillämpningsområde och genom enkäten samlades aktuell information om hur verkställigheten av lagen framskrider. Enkäten besvarades av sammanlagt 218 personer eller organisationer. Enkäten genomfördes första gången för ett år sedan, då uppgick svaren till 162 stycken.Möjligheterna att kommunicera i digitala kanaler och rådgivningen om digitala tjänster ökadeNär det gäller ordnandet av digitala tjänster hade genomförandet framskridit väl under året. Nästan 80% av svararna uppgav att skyldigheterna har beaktats i alla eller största delen av tjänsterna. Åtgärderna inkluderar bl.a. bedömning av behovet av stark autentisering och ibruktagande av den, användbarhetstester samt ibruktagande av nya funktioner, såsom tjänsten Suomi.fi-meddelanden. Endast 6% av de som svarat uppgav att kraven inte har beaktats i en enda tjänst. Resultatet är betydligt bättre än för ett år sedan då 37% av respondenterna meddelade att kraven inte beaktats.76% uppgav att det finns en i lagen avsedd möjlighet att ta emot och sända meddelanden elektroniskt och på ett informationssäkert sätt. Förändringen jämfört med året innan är positiv, eftersom endast 60% då hade digitala kanaler för ärendehantering. Dessutom ska myndigheten enligt lagen publicera kontaktuppgifter, varifrån man får råd om användningen av digitala tjänster. 82 % uppgav att kontaktuppgifter finns i största delen eller i alla tjänster och endast 9% svarade att kontaktuppgifter till rådgivningen inte finns i någon tjänst. Resultatet är en betydande förbättring jämfört med förra året, då 22% meddelade att det inte finns några kontaktuppgifter. Medborgarnas möjligheter att uträtta ärenden digitalt och att få hjälp med att använda tjänsterna har alltså ökat.Tillgänglighetsresponsen fortfarande litenUnder året hade det vidtagits många olika åtgärder för att förbättra tillgängligheten. Utvecklandet och upprätthållandet av tillgängligheten identifierades som en kontinuerlig verksamhet och en del av utvecklandet av innehållet i digitala tjänster och produktionen av nytt innehåll.Endast 29% uppgav att de fått respons på tillgängligheten på sina webbplatser och cirka 80% hade också gjort korrigeringar på basis av dem. Responsen har inte lett till åtgärder t.ex. när responsen har varit positiv. Tillgänglighetsbedömningarna upplevdes vara nyttiga. 77% av de organisationer som svarade hade gjort en tillgänglighetsbedömning.Det finns stödmaterial och utbildningar till stöd för verkställigheten av lagen om digitala tjänsterEnkäten utredde stödbehoven i anslutning till verkställigheten av lagen om digitala tjänster. De som svarat efterlyste preciseringar och checklistor som hänför sig till enskilda teman för att säkerställa att skyldigheterna fullgörs.Å andra sidan konstaterades det också att det finns tillräckligt med material och rådgivning, men att kompetensen i den egna organisationen är knapp. I någon mån önskades det också material som redan publicerats, vilket antyder att det finns skäl att satsa ytterligare på effektiv kommunikation om de befintliga anvisningarna.Det primära målet med enkäten var att få aktuell information om läget när det gäller verkställigheten av lagen om digitala tjänster. Utifrån resultaten av enkäten kan man bedöma hurdant stöd myndigheterna behöver för att främja verkställigheten av lagen. Möjliga stödformer är t.ex. tillämpningsrekommendationer, utbildningar och annat stöd. Enkäten har dessutom konsekvenser som främjar verkställigheten, eftersom den också informerar om kraven i lagen och uppmuntrar att verkställa dem.De förpliktelser om ordnandet av digitala tjänster som ingår i lagen om digitala tjänster trädde i kraft 1.10.2019 och de gäller alla myndigheter. Tillgänglighetskraven förpliktar förutom myndigheter också bland annat en del av organisationerna och företagen, och tillämpningen av dem inleddes stegvis från och med 23.9.2018. Syftet med lagen är att främja tillgången till digitala tjänster, tjänsternas kvalitet och informationssäkerhet samt innehållets tillgänglighet och att på så sätt förbättra alla medborgares möjligheter att använda digitala tjänster på lika villkor.Sammanfattning av resultaten: Verkställigheten av lagen om digitala tjänster

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Inrikesministeriet har berett ett förslag till ändring av polisens avgiftsförordning. Utgångspunkten för förslaget är att polisens handräckning till barnskyddet och social- och krisjouren i fortsättningen ska vara avgiftsfri. Målet är att säkerställa att människor i särskilt sårbar ställning, såsom barn, i en akut situation får det stöd de behöver.Polisen tar ut en avgift för den handräckning polisen ger med vissa särskilt föreskrivna undantag. Avgiften motsvarar de kostnader som föranleds polisen av lämnande av handräckning. För närvarande tas avgiften ut också för handräckning till barnskyddsmyndigheterna och social- och krisjouren.– Det har funnits en oro för att barnskyddet och social- och krisjouren inte begär den handräckning de behöver på grund av att den är avgiftsbelagd, och på så sätt kan den hjälp som människor i utsatt ställning behöver fördröjas. Vi vill se till att sådant inte händer, säger inrikesminister Maria Ohisalo.Bestämmelser om polisens avgiftsbelagda handräckning finns i inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer 2021, nedan polisens avgiftsförordning. Förordningen grundar sig på lagen om grunderna för avgifter till staten. Polisstyrelsen utfärdade i oktober 2020 en anvisning om polisens operativa handräckningsverksamhet och dess faktureringspraxis. I anvisningen lyftes fram den avgiftsförordning som utfärdats redan tidigare. I och med anvisningen började polisinrättningarna ta ut avgifter på ett enhetligare sätt än tidigare, även för handräckning till barnskyddet och social- och krisjouren.Målet är att trygga tillgången till hjälp för dem som befinner sig i en särskilt sårbar ställningInrikesministeriet har berett ett förslag till ändring av polisens avgiftsförordning. Utgångspunkten för förslaget är att polisens handräckning till barnskyddet och social- och krisjouren i fortsättningen ska vara avgiftsfri. – Målet är att säkerställa att människor i särskilt sårbar ställning, såsom barn, i en akut situation får det stöd de behöver. För att kunna sköta denna uppgift behöver barnskyddsmyndigheterna och social- och krisjouren ibland handräckning av polisen. I och med ändringen behöver den praktiska aktören inte tänka på kostnaderna för handräckningen i samband med dessa åtgärder som ofta är allvarliga och brådskande, säger inrikesminister Maria Ohisalo.Under beredningen har man bedömt hur avgifterna för polisens handräckning till barnskyddsmyndigheterna och social- och krisjouren förhåller sig till lagen om ersättande av vissa kostnader för av polis lämnad handräckning (259/1956). Lagen som varit i kraft sedan 1956 är dock till många delar föråldrad till sitt innehåll. Förslaget ska nu skickas på remiss. Remissinstanserna ombes beakta den nämnda lagen under remissbehandlingen. Efter remissbehandlingen går beredningen vidare i vanlig ordning för ikraftsättande av förordningsändringen.Även polisen orsakas kostnader för handräckningEnligt den nuvarande avgiftsförordningen ska det för handräckning av polisen tas ut en avgift som baserar sig på prestationens självkostnadsvärde. Detta innebär i praktiken en avgift som täcker till exempel kostnaderna för polisens arbete och slitage av materiel. Även andra myndigheter har avgiftsbelagda prestationer.I och med förslaget ska det dock inte tas ut något självkostnadspris för den handräckning som polisen ger barnskyddsmyndigheterna och social- och krisjouren. Detta befriar kommunen från betalningsskyldigheten när det är fråga om handräckning som ges barnskyddet och social- och krisjouren.Om polisen dock ensam måste stå för de kostnader som orsakas av att ge handräckning, försvagar detta polisens förutsättningar att utföra en lagstadgad uppgift. I det utkast som nu sänds på remiss föreslås det därför att den andel som polisen inte får, dvs. de kostnader som orsakas av handräckningen, ska ersättas till polisen. Det är en vanlig praxis när ämbetsverket, i detta fall polisen, ska svara för kostnaderna för produktion av tjänster.Myndigheternas samarbete är inte handräckning
Polisen har årligen cirka 70 000 handräckningsuppdrag där olika myndigheter och aktörer stöds. Samtidigt upprätthåller polisen allmän ordning och säkerhet och utreder och förebygger brott. För att polisen ska klara av sina lagstadgade uppgifter är det viktigt att handräckning begärs av polisen endast när handräckning verkligen behövs. Därför ska den myndighet som begär handräckning ha ordnat sin egen verksamhet, sina egna resurser och sina egna befogenheter så att skötseln av de grundläggande uppgifterna inte regelmässigt är beroende av handräckning. Inrikesministeriet betonar att samarbetet mellan myndigheterna inte är handräckning.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Regeringen föreslår att ett straff kan skärpas om motivet till brottet är offrets kön.Enligt propositionen ändras strafflagen så att motiv baserat på offrets kön fogas till straffskärpningsgrunderna vid straffmätningen. Omnämnandet av kön som motiv för gärningen ska också fogas till juridiska personers straffansvar när det är fråga om grov ärekränkning, olaga hot eller offentlig uppmaning till dessa brott.Skärpningsgrunderna i strafflagen tillämpas på alla brott. Enligt propositionen är det motiverat att i lagstiftningen bedöma hat riktat mot kön på samma sätt som rasism. Att uttryckligen nämna offrets kön som ett motiv för gärningen förtydligar rättsläget jämfört med nuläget.Målet är i synnerhet att bekämpa hatretorik mot kvinnorStrafflagen är en könsneutral lag. Flera utredningar visar dock att i synnerhet kvinnor som är verksamma i offentligheten utsätts för hat som riktas mot deras kön och hatretorik med sexistiska övertoner.– Propositionen betonar hur klandervärt det är med brottslighet som ger uttryck för könshat. I fråga om hatretorik främjar och förbättrar propositionen i praktiken i synnerhet kvinnors deltagande i samhällsdebatten i olika aktörsroller, säger justitieminister Anna-Maja Henriksson.Förslaget om att lägga till motiv baserat på kön som grund för skärpning av straffet är ett led i genomförandet av målsättningen i regeringsprogrammet för statsminister Marins regering. Förslaget ingår också i regeringsprogrammets förvaltningsövergripande åtgärder med vilka man i högre grad än för närvarande ingriper i systematiska hot och riktade trakasserier som äventyrar yttrandefriheten, myndighetsverksamheten, forskningen och informationsförmedlingen.Ytterligare information: Lena Andersson, lagstiftningsråd, tfn 0295 150 244, [email protected]Statsrådets beslutsmaterial (på finska)
 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Social- och hälsovårdsministeriets, arbets- och näringsministeriets och undervisnings- och kulturministe-riets gemensamma projekt hade målet att ge föräldrar som varit familjelediga en längre tid stöd att åter-vända till arbetslivet. Projektet gav vägledning i karriärplanering och jobbsök för föräldrar som upplever osäkerhet om återgången till arbetet. Projektdeltagarna var mycket nöjda med de tjänster de fick.Ansvaret för att stödja familjelediga föräldrars karriärplanering ligger inte just nu på någon särskild aktör. I detta projekt som administrerades av NTM-centralen i Nyland erbjöds familjelediga föräldrar tjänster bland annat på rådgivningsbyråer och familjecenter som ordnar social- och hälsovårdstjänster för barn och familjer. Projektet hade fyra mål:Skapa en modell för att tillhandahålla sysselsättningstjänster i form av närservice för familjer på familjecentren.Bidra till en flexibel övergång till utbildning eller arbetslivet med hjälp av skräddarsydda tjänster.Öka medvetenheten hos personalen på familjecentren om stödformerna för karriärplanering.Utreda hur landskapet som anordnare kan erbjuda en uppsättning kundorienterade tjänster för denna målgrupp genom ett integrerat nätverkssamarbete.Projektet som drogs i gång under Sipiläs regeringsperiod fortsatte i form av nätverkssamarbete. Ur kundernas synvinkel uppnåddes målen väl, och deltagarna var väldigt nöjda. Största delen upplevde att tjäns-terna hjälpte till att strukturera den egna situationen och gå vidare mot arbetslivet. För vissa innebar detta att de bytte bransch och sökte sig till omskolning. Föräldrarna var särskilt nöjda med barnpassning-en under vägledningen som gav dem en möjlighet att dryfta sina egna tankar och mål i lugn och ro. Under pandemin ordnades vägledningen på distans.Fortsatta rekommendationer för att utveckla tjänsternaI projektet identifierades utmaningar i det nuvarande tjänstesystemet och sätt att utveckla arbetslivstjäns-terna för familjelediga föräldrar. De fortsatta rekommendationerna från NTM-centralen i Nyland som administrerade projektet kan delas in i tre helheter:Flexibelt stöd till familjelediga föräldrar för att återvända till arbetslivet bör stärkas 
Ansvaret för familjelediga föräldrars karriärplanering ligger i dagsläget inte hos någon särskild aktör, stö-det är sporadiskt. Därutöver varierar stödet regionalt. Alla föräldrar bör ha en möjlighet att få informat-ion och verktyg för att planera sin karriär på egen hand och återvända till arbetslivet. De behöver personliga kundorienterade tjänster.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Distansarbete och digitalisering har förändrat människornas servicebehov och sätten att arbeta hos staten. Det projekt som finansministeriet tillsatte i dag förnyar statens lokalstrategi. Målet är att säkerställa att lokalanvändningen är kostnadseffektiv och resultatrik när arbetet hos staten förändras. Projektet granskar också utvecklingsbehoven i fråga om användningsspecifika lokaler. Projektets mandatperiod är 15.2.2021-31.5.2021.”Coronan har visat att vi kan reformera den offentliga förvaltningens arbete och tjänster. Flexiblare arbete är en fördel för arbetstagarna och samtidigt kan man med hjälp av elektroniska lösningar och gemensamma kundserviceställen föra tjänsterna till människorna. Ändringen förutsätter en systematisk reform av lokalnätet, nu sätter vi igång arbetet”, säger kommunminister Sirpa Paatero.Ändringarna påverkar framför allt kundservicelokalerna och kontorslokalerna, men de berör också olika användningsspecifika utrymmen. Användningsspecifika lokaler är t.ex. museer, fängelser, kaserner, polis- och rättshus och laboratorier. Utvecklandet av den kunskapsbaserade planeringen av dessa lokaler och det samtidiga utvecklandet av verksamheten och lokalerna bildar en viktig helhet i förnyelsearbetet. Centrala teman som identifierats i lokalstrategin i samband med reformenanvändningsändamål och korrekt dimensionering av kontorslokalerökat samutnyttjande av lokaler inom hela den offentliga förvaltningeninformationsarbete och arbetsmiljö gemensam praxis för lokalsäkerheten”Till och med hälften av uppgifterna kan utföras på distans redan under de närmaste åren. Det möjliggör också besparingar och å andra sidan minskning av utsläpp i och med att behovet av lokaler och pendling minskar. I och med coronan fick vi redan en uppfattning av detta när statens resor halverades förra året och resekostnaderna sjönk med 105 miljoner euro”, fortsätter minister Paatero. Finlands mål för koldioxidneutralitet beaktas i samband med reformen. Projektet ska utmynna i ett förslag till en reviderad strategi för statens lokaler. Projektet stöder målen i strategin för den offentliga förvaltningen och har nära anknytning till projekt som främjar regional närvaro, statens service – och lokalnätverk samt arbete på flera orter

Källa: Valtioneuvosto.fi