NordenBladet â FĂ€rre Ă€n tio kvinnor jobbar som insatsoperatörer i Sverige. Jenny Ă€r en av dem. Nu arbetar polisen med att nyansera bilden av insatsstyrkan för att fĂ„ fler att söka.
Jenny syns.
â NĂ€r vi har gemensam övning och jag gĂ„r in i ett rum med 80 mĂ€n sĂ„ syns jag. DĂ„ kan jag kĂ€nna en press att prestera för det blir sĂ„ tydligt om jag inte presterar, börjar hon.
â Gör tjejen nĂ„got dĂ„ligt kommer man ihĂ„g det, liksom.
Samma sak gÀller omvÀnt.
â Gör jag nĂ„got vĂ€ldigt bra kommer folk ihĂ„g det. Jag blir mycket mer synlig, pĂ„ gott och ont, sĂ€ger Jenny, som alltid Ă€lskat att pusha sig maximalt, att stĂ€ndigt utvecklas och att stĂ€lla saker och ting tillrĂ€tta.
De var de drivkrafterna som gjorde att Jenny sökte till polisyrket för Ätta Är sedan. Samma drivkrafter fick henne att nÄgra Är senare söka sig vidare till regionala insatsstyrkan.
I fem Ă„r har regionala insatsstyrkan funnits. Insatsoperatörer finns i region Nord, Mitt, Bergslagen, Ăst och Gotland. Inte ens tio Ă€r kvinnor. Jenny stöter pĂ„ folk i poliskĂ„ren som förvĂ„nas. Som nĂ€r hon nyligen stod i omklĂ€dningsrummet i en mellanstor stad i samband med en insats, tog pĂ„ insatsuniformen och utrustning â och möttes av tvĂ„ ingripandepoliser som tittade storögt.
â âJobbar du pĂ„ insats?â. De hade fĂ„tt höra att det inte Ă€r nĂ„gon idĂ© för tjejer att söka, eftersom bara killar kommer in. Vi snackade ett tag och jag pushade för att de ska söka om de Ă€r intresserade.
Men Jenny hade sjÀlv liknande tankar tidigare.
â Ser man inga kvinnor i insatsstyrkorna sĂ„ Ă€r det lĂ€tt tro att det inte gĂ„r.
En bild kom att spela en avgörande roll.
â Jag lĂ€ste en intervju med en regional insatsgrupp i Svensk Polis för nĂ„got Ă„r sedan. Jag reagerade pĂ„ att det var en kvinna pĂ„ omslaget. âVad fan, det gĂ„râ⊠DĂ„ sökte jag, sĂ€ger Jenny.
FörestĂ€llningen om att insatsstyrkan bara bestĂ„r av mĂ€n, helst âmachomĂ€nâ, Ă€r cementerad. Det Ă€r bekymmersamt, enligt Matti, rekryteringsansvarig för den regionala förstĂ€rkta insatsstyrkan i Stockholm.
â Det blir lĂ€tt fördomar nĂ€r det Ă€r en verksamhet som Ă€r isolerad och lite skyddad, sĂ€ger han.
Att fokus ofta hamnar pĂ„ styrka och fysik beror pĂ„ att de fysiska testerna Ă€r det enda man âfaktiskt kan ta pĂ„â:
â Det Ă€r nĂ„got konkret och mĂ€tbart, dĂ€rför fĂ„r det stort utrymme i insats-sammanhang, sĂ€ger Matti.Â
I sjĂ€lva verket Ă€r en stark fysik bara en del â en ren nödvĂ€ndighet â i jobbet som insatsoperatör. PoĂ€ngen Ă€r att alla ska ha samma lĂ€gstanivĂ„, samma grundlĂ€ggande förutsĂ€ttningar.
â Kollegorna litar pĂ„ mig eftersom jag uppfyller samma fysiska kravprofil som dem. Jag tĂ€cker deras rygg, de tĂ€cker min. Den vetskapen skapar tillit, sĂ€ger Jenny.
Inom Polismyndigheten har frĂ„gan genom Ă„ren vĂ€ckts om inte de fysiska kraven skulle kunna sĂ€nkas nĂ„got â för att locka fler kvinnor. Jenny tar starkt avstĂ„nd frĂ„n det resonemanget.
â Det Ă€r jĂ€tteviktigt att det Ă€r exakt samma tester för mĂ€n och kvinnor. Jag hade inte velat jobba i en grupp dĂ€r jag testats mot en annan kravprofil, sĂ€ger Jenny.
Hon och Matti Àr överrens.
â Det gĂ„r aldrig att förutse vem som kommer hamna var i en pĂ„gĂ„ende insats, sĂ„ alla mĂ„ste ha samma grundlĂ€ggande fysiska förutsĂ€ttningar för att kunna genomföra uppgiften. Vi Ă€r varandras livförsĂ€kring.
Den vanligaste fördomen om kvinnor i insatssammanhang Ă€r att de âĂ„ker pĂ„ fystesternaâ, berĂ€ttar Matti.
â PĂ„ kanske 60 till 160 sökande Ă€r tvĂ„ kvinnor. De som försvinner, bĂ„de mĂ€n och kvinnor, gör det pĂ„ de psykologiska testerna, inte de fysiska.
Hur ska man dÄ göra för att lyckas förÀndra bilden av den typiska insatsoperatören och öka mÄngfalden i insatsstyrkorna?
HÀr krÀvs hÄrt jobb av Polismyndigheten, enligt Jenny och Matti.
â Vi mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att visa hur det Ă€r att jobba hos oss. Visa vilka vi Ă€r och hur det Ă€r pĂ„ vĂ„r arbetsplats. Annars fĂ„r folk fantasier och förestĂ€llningar som inte stĂ€mmer, sĂ€ger Matti.
I november planerades en viktig sprÄngbrÀda för detta, en inspirationsdag. Den vÀnde sig enbart till kvinnor och Jenny skulle vara dÀr som representant för NIK Kvinnligt forum, ett nÀtverk för de fÄ kvinnor som finns inom insatskonceptet.
â Vi trĂ€ffas nĂ„gra gĂ„nger per Ă„r. Gruppen blir ett bra bollplank, en kunskapsbank, sĂ€ger Jenny.
I forumet diskuteras allt frÄn hur man bÀst kommer tillbaka till insatsjobbet efter en graviditet, till att ligga pÄ ledningen att fixa uniformer som Àr anpassade för en kvinnokropp.
Men inspirationsdagen stÀlldes in, pÄ grund av coronavirusets ökade spridning.
â Dagen Ă€r viktig. Vi kommer att planera in den i vĂ„r istĂ€llet, troligtvis i aprilâmaj, sĂ€ger Matti.
Mjukvaran, det du har i skallen, Àr minst lika viktigt som hÄrdvaran, betonar Jenny. För att nyansera bilden av vad en insatsgrupp Àr mÄste det tydliggöras. DÄ blir vinsten att man nÄr rÀtt individer, bÄde fler kvinnor och fler olika typer av mÀn, tror Jenny.
â MĂ„nga poliser tycker det Ă€r kul med taktik, Ă€r snabbtĂ€nkta och smarta. Det Ă€r insats. Men har man bara den stereotypa bilden av en insatsgrupp sĂ„ missar man de kvinnor och mĂ€n som vill grotta ner sig i taktiken, sĂ€ger Jenny.
En annan egenskap som Jenny framhÄller som viktig i insatssammanhang Àr utbildningsbarhet.
â Personen ska gĂ„ att utbilda, du behöver ha hög utbildningsbarhet. Det lĂ„ter kanske inte sĂ„ spĂ€nnande, men det Ă€r jĂ€tteviktigt att kunna ta in ny information för att fatta rĂ€tt beslut i pressade situationer.
En arbetsdag som regional operatör innebÀr ofta utbildning. Just den hÀr dagen stÄr taktiska sök i byggnader pÄ schemat. Instruktörerna har Äkt i förvÀg för att stÀlla i ordning övningsmiljön. NÀr Jenny och hennes fem kollegor kommer ut pÄ fÀltet ska de bestÀmma vilken taktik de ska anvÀnda för att leta efter en man som lÄst in sig i en lÀgenhet, dÀr han hotar att skjuta en kvinna.
Gruppen rör sig ljudlöst genom de trÄnga korridorerna, utbyter snabba blickar. Som ÄskÄdare fÄr man kÀnslan av att de delar ett hemligt sprÄk. Det Àr svÄrt att förstÄ att dessa var frÀmlingar för varandra för bara nÄgra Är sedan. Men mÀngder av trÀningstimmar pÄ just taktik, grupputveckling och aktivt vÀrdegrundsarbete gör sitt till.
â KĂ€nslan nĂ€r allt flyter Ă€r obeskrivbar. NĂ€r jag vet precis vad kollegan framför mig ska göra, vad det i sin tur betyder att jag ska göra, och vissheten om att kollegan bakom tĂ€cker mig, sĂ€ger Jenny.Â
â För att fĂ„ till den gruppdynamiken krĂ€vs att vi övar sĂ„ mycket som vi gör.Â
Det bĂ€sta med jobbet som insatsoperatör Ă€r att vara en del av en sĂ„ sammansvetsad grupp, enligt Jenny. Hon beskriver stĂ€mningen som familjĂ€r. Ăven Matti, som i grunden Ă€r insatsoperatör i Stockholm, svarar att gruppen Ă€r det bĂ€sta med jobbet.
â Man kommer varandra sĂ„ nĂ€ra nĂ€r man har samma hĂ€ngivenhet och engagemang mot uppdraget. Insatsjobbet Ă€r ett jobb man inte vill gĂ„ hem ifrĂ„n, summerar han.
Men insatsjobbet innebÀr högre risker, mer fara och ibland lÄnga bortavistelser.
Varför rÀckte det inte med polisuppdraget?
â Det hĂ€r Ă€r det roligaste jag gjort inom polisen. Det Ă€r nĂ„got fint att fĂ„ vara polisens extra resurs, vara den som kommer nĂ€r det verkligen skitit sig, sĂ€ger Jenny.
Den regionala insatsstyrkan skiljer sig frÄn den förstÀrkt regionala och nationella insatsstyrkan i och med att den förstnÀmnda jobbar mot sin lokala problembild.
â Vi Ă€r i första hand i vĂ„rt eget polisomrĂ„de, men vi Ă€r en regional resurs och anvĂ€nds vid behov i hela regionen. Nationella insatsstyrkan jobbar över hela landet och den förstĂ€rkta regionala insatsstyrkan finns i storstadsregionerna, sĂ€ger Jenny.
Det Ă€r bara i den regionala insatsstyrkan som det finns kvinnor. Ăvriga nivĂ„er har noll.
Vilket Àr den vanligaste typen av uppdrag?
â Att hĂ€mta in personer som bedöms som farliga och som Ă€r anhĂ„llna för brotti sin utevaro, sĂ€ger Jenny.
Ett âvanligt uppdragâ innebĂ€r ocksĂ„ ofta stora delar vĂ€ntan, vilket man mĂ„ste kunna hantera, betonar Jenny.
â Du vĂ€ntar pĂ„ att gĂ„ in i en lĂ€genhet medan förhandlingar pĂ„gĂ„r, eller sitter tungkittad i bilen beredd att gripa rĂ„narna som du fĂ„tt tips om ska slĂ„ till mot en viss plats â men du vet inte om det blir klockan 22 eller klockan 04.
HÀnder det att du Àr rÀdd?
â Det Ă€r ytterst fĂ„ gĂ„nger jag har kĂ€nt rĂ€dsla i en skarp situation. En insats Ă€r lite som att spela en match. Du har övat och övat och trĂ€nat inför det hĂ€r, och nu taggar du upp. Det Ă€r nu vi ska topp-leverera, sĂ€ger Jenny.
De mest utmanade uppdragen Ă€r de som âtrillar in som prio-ettorâ nĂ€r man Ă€ri tjĂ€nst, berĂ€ttar Jenny.
â NĂ€r lĂ€gesbilden Ă€r oklar och man inte har fĂ„tt grepp om situationen. Det tror jag alla poliser oavsett enhet kĂ€nner igen sig i. Tiden innan man fĂ„tt en bild av omfattningen innebĂ€r en hög anspĂ€nning.
FÄr man ha en dÄlig dag pÄ jobbet som insatsoperatör?
â Inför varje arbetsdag gĂ„r vi igenom statusen pĂ„ varje person, man berĂ€ttar hur man mĂ„r. Om nĂ„gon sovit vĂ€ldigt dĂ„ligt kanske inte den ska gĂ„ in som etta pĂ„ ett uppdrag. Och om nĂ„gon har en fysiskbegrĂ€nsning kanske den inte ska bĂ€ra sköld, sĂ€ger Jenny.
NĂ„got lĂ„ngsiktigt mĂ„l nĂ€r det gĂ€ller mĂ„ngfalden i insatssammanhang finns inte nedprĂ€ntat. Att fördelningen blir âfifty-fiftyâ mĂ€n och kvinnor tror Matti ligger âlĂ„ngt framâ.
â Men nyckeln Ă€r att börja med att höja intresset för insats, sĂ„ att fler vĂ„gar söka.
Jenny sÀger:
â Jag Ă€r övertygad om att det finns massor med kvinnor som skulle passa i alla tre insatsnivĂ„er, men som av olika anledningar stĂ„r och tvekar.
Jenny heter nÄgonting annat i verkligheten.
FÀrre Àn tio kvinnor jobbar som insatsoperatörer i Sverige. Jenny Àr en av dem. Nu arbetar polisen med att nyansera bilden av insatsstyrkan för att fÄ fler att söka.
KĂ€lla: Polisen.se
