NordenBladet â Efter 37 Ă„r som polis gĂ„r Göran Stanton nu i pension. Mycket har hĂ€nt sedan han började som polisstudent 1978 och homosexualitet klassades som psykisk sjukdom. Nu Ă€r polisen utsedd till hbtqi-strategisk myndighet av regeringen.
âGöran, de har lĂ€mnat nĂ„got till dig i receptionen.â Det Ă€r tidigt 80-tal inom polisen och Göran Stanton bĂ€r pĂ„ hemligheten att han Ă€r homosexuell. Han tar sig till receptionen för att hĂ€mta ut ett föremĂ„l som nĂ„gra kollegor lagt dit. För dem Ă€r det ett skĂ€mt, men för Göran ska det hĂ€r ska bli hans start pĂ„ ett mĂ„ngĂ„rigt arbete för hbtqi-personers rĂ€ttigheter inom polisen. Men det vet inte Göran dĂ„.
Uppvuxen i Stockholm, med pappa som polis, lÄg yrkesvalet inte lÄngt bort. Göran Stanton gjorde vÀrnplikten, sökte polisutbildningen, muckade pÄ fredagen och började polisskolan pÄ mÄndagen. Göran Àr 20 Är gammal nÀr han för första gÄngen kliver in genom dörrarna i Sörentorp.
Det Àr 1978 och fortfarande klassar Socialstyrelsen homosexualitet som en psykisk sjukdom. I samhÀllet, bÄde i Sverige och i övriga vÀrlden, jobbar aktivister för att fÄ bort sjukdomsstÀmpeln. Samtidigt pÄgÄr en inre kamp inom Göran inför hans yrkesval att bli polis.
Levde dubbelliv
â Det var min hemlighet att jag var homosexuell och jag levde ett dubbelliv med en flickvĂ€n. Jag trodde jag kunde trycka undan den jag var och förnekade min homosexualitet för mig sjĂ€lv nĂ€r tankarna kom.
Fram till 1983 jobbar Göran i ett arbetslag, sedan som kvarterspolis. PÄ arbetsplatsen gÄr det rykten om att han Àr homosexuell. En dag fÄr han meddelandet om att nÄgon har lÀmnat nÄgot till honom i receptionen pÄ stationen. VÀl framme möts han av en vit liten damhandvÀska.
â Situationen kĂ€ndes förfĂ€rlig och jag förstod direkt att det var en pik om min sexuella lĂ€ggning frĂ„n nĂ„gra kollegor. Jag kĂ€nde att de förlöjligade mig och att vi inte var pĂ„ samma vĂ„glĂ€ngd. Det rĂ„dde stor homofobi inom polisen pĂ„ den tiden. Men det var svĂ„rt att vara sig sjĂ€lv och jag var tvungen att svĂ€lja saker. Det skulle inte ha gĂ„tt att sĂ€ga ifrĂ„n.
Civilpatruller spanade efter homosexuella
Enligt Göran Stanton fanns det civilpatruller som pĂ„ eget initiativ spanade pĂ„ kollegor som de misstĂ€nkte var homosexuella, för att se var de gick och vilka de trĂ€ffade. Ett exempel var en manlig poliskollega som hade synts till i den sĂ„ kallade âbögringenâ, en samlingsplats pĂ„ Stockholms centralstation. Tillbaka pĂ„ stationen fĂ„r kollegan höra att âde andra kollegorna behövde sĂ€ttas i karantĂ€n â för de hade Ă„kt i samma polisbil som bögenâ. Vid ett annat tillfĂ€lle sa en chef till en homosexuell polis att: âDu kan inte vara homosexuell, du Ă€r ju med pĂ„ den hĂ„rda fysiska trĂ€ningen.â
â Polisen ska stĂ„ för allas lika vĂ€rde. Men sĂ„ var det inte fullt ut pĂ„ 70-, 80- och 90-talen. Under den hĂ€r tiden fanns det Ă€ven misstankar inom gayrörelsen om att polisen behandlade homosexuella krĂ€nkande. Jag kĂ€nde att om jag ska kunna utvecklas till den jag verkligen Ă€r, dĂ„ kan jag inte vara kvar inom polisen.
Den insikten leder till att Göran Stanton 1987 slutar inom polisen för att börja jobba pÄ Svenskt NÀringsliv. Det ska bli avgörande för hans liv. Göran trÀffar sin nuvarande partner som uppmuntrar honom att komma ut som den han Àr, vilket gör att han i början av 90-talet vÀljer att ge polisen en ny chans.
â Jag hade ingen tanke pĂ„ att söka mig tillbaks förrĂ€n dĂ„. Respekterar man inte sig sjĂ€lv, kan det vara svĂ„rt att bli respekterad av andra. DĂ€rför var det rĂ€tt tid att Ă„tervĂ€nda till polisen nĂ€r jag hade blivit starkare som person.
Gaypolisföreningen föds
1998 blir Stockholm vÀrd för Europride. Samma Är har Dagens Nyheters fredagsbilaga DN PÄ Stan ett helt reportage om Stockholm Pride, dÀr Göran Stanton intervjuas.
â Journalister frĂ„gade mig om det fanns fler homosexuella poliser, men jag visste inte vad jag skulle svara. Samtidigt var vi Ă„ttaâtio killar som hade trĂ€ffats ute pĂ„ krogen och kĂ€nde igen varandra som poliskollegor. Vi sa till varandra att âkanske vi ska bilda en förening och Ă€ven ta med vĂ„ra lesbiska kollegor?â. Vi ville visa att det visst fanns homosexuella inom polisen och dĂ€r och dĂ„ föddes Gaypolisföreningen, sĂ€ger Göran Stanton.
Kollegorna tar fram stadgar till Gaypolisföreningen och den 29 mars 2000 har de sitt första möte. Till en början bestÄr föreningen av ett 30-tal poliser i Stockholm.
â Vi kĂ€nde att vi behövde göra nĂ„got för att visa att polisen Ă€r till för alla, sĂ„vĂ€l brottsoffer som nuvarande och blivande kollegor. Vi fungerade Ă€ven som en stödfunktion för dem behövde prata av sig. NĂ„gra Ă€ldre kollegor sa att de Ă€ntligen kunde var öppna med sin sexuella lĂ€ggning för att Gaypolisföreningen fanns.
Inspiration och lĂ€rdomar lĂ„nas in frĂ„n polisen i Sydney, dit Göran Stanton och nĂ„gra poliser Ă„ker pĂ„ studiebesök 2002. DĂ€r fĂ„r de Ă€ven idĂ©n att frĂ„ga polisledningen i Stockholm om svensk polis kan gĂ„ i Prideparaden â med uniform. Samma Ă„r tĂ„gar uniformerade poliser för första gĂ„ngen i en svensk Prideparad.
Ă
r 2002 pĂ„börjar Rikspolisstyrelsen ett EU-projekt â Normgivande MĂ„ngfald, som byggde pĂ„ att undanröja diskriminering pĂ„ grund av sexuell lĂ€ggning i arbetslivet. Göran Stanton jobbar nu pĂ„ Katarina nĂ€rpolisomrĂ„de pĂ„ Södermalm i Stockholm och har en chef som uppmuntrar honom att arbeta med likabehandlingsfrĂ„gorna.
â Genom EU-projektet fick Gaypolisföreningen möjlighet att nĂ„ ut och utbilda arbetsgrupper i hela Sverige i normfrĂ„gor. Vi skickade inbjudningar till samtliga dĂ„varande 21 polismyndigheter men fick bara svar frĂ„n VĂ€rmland efter första utskicket. Det behövdes fyra utskick och dröjde nĂ€stan tvĂ„ Ă„r tills vi kunde utbilda samtliga ledningsgrupper. Vi jobbade intensivt och blev inbjudna att utbilda för elever och lĂ€rare pĂ„ polishögskolan.
“Inte lĂ€ngre lika svĂ„rt att vara homosexuell inom polisen”
I samband med polisens omorganisation 2015 lÀggs Gaypolisföreningen ner.
â Det var inte lĂ€ngre lika svĂ„rt att vara homosexuell inom polisen och vi hade nĂ„tt vĂ„rt mĂ„l. Gaypolisföreningen har bidragit till att göra polisyrket mer attraktivt. Jag har bland annat fĂ„tt höra en heterosexuell kollega sĂ€ga att âNĂ€r jag sĂ„g er gĂ„ i Prideparaden, dĂ„ kĂ€nde jag att nu Ă€r det lĂ€ge för mig att bli polis.â
Sedan 2011 har Göran Stanton arbetat pÄ demokrati- och hatbrottsgruppen pÄ Stockholmspolisen och sedan slutet av 2018 Àr han utlÄnad till HR chef och medarbetarskap som hbtqi-expert.
2019 övergÄr hbtqi-frÄgorna till Polismyndighetens arbete med likabehandlingsfrÄgor.
â Jag har jobbat med hbtqi-frĂ„gor pĂ„ lokal, nationell och internationell nivĂ„.
Tidigare inspirerades svensk polis av hur de arbetade i Australien. Nu delar vi facklan vidare, senast till polisen i Serbien som inspireras av hur vi arbetar med hbtqi.
Göran Stanton menar att de polisanstÀlldas olikheter gör polisen Àn mer professionell i sitt arbete.
â Om vi inte respekterar varandra internt, kommer vi inte heller att respektera vĂ„ra brottsoffer. KrĂ€nkningar av de som avviker frĂ„n normen följer samma mönster och dĂ€rför Ă€r det sĂ„ viktigt att hela tiden hĂ„lla frĂ„gan levande. Arbetet handlar om att frĂ€mja de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna, och det arbetet mĂ„ste fortsĂ€tta eftersom pendeln snabbt kan slĂ„ tillbaka.
KĂ€lla: Polisen.se