Helena-Reet: Nu kommer jag att berätta för er om någonting överraskande…
OHMYGOSSIP – Jag har jobbat så mycket att jag känner mig snurrig – ibland blandar jag ihop dag och natt. Min senaste semester var i november 2016, fyra dagar. Då tog jag några OHMYGOSSIP-medarbetare, samarbetspartners och ett par skribenter som jobbar enligt barter-avtal på en resa till Marocko. Man kan också kalla de tre dagarna i juni som semester när min gode vän finländskan Tuija Järvinen kom på besök, men även dessa dagar blev hälften jobb och hälften semester.
Jag har slitit så mycket och är nu så trött att jag funderar på att lämna min man och börja från början någonstans med barnen. När jag är trött känns det så att det Margus jag mest måste städa efter och att det är hans önskemål om mat och annat är som mest krävande. Man måste ju skylla på någon, förstår ni väl… Till exempel stör det mig enormt att han måste äta kött varje dag, och samtidigt håller jag på att bli vegetarian eller till och med vegan. Skillnaden mellan vegetarian och vegan tror jag är att vegetarianen äter ägg, mjölkprodukter och fisk medan veganen avstår från allt från djurriket. Jag kan inte acceptera djurplågeri. Jag kan inte heller tolerera slöseri med mat. I vår familj är det ofta så att kylskåpet är proppfullt med mat, alla förpackningarna öppnas en gång och äts inte upp så att en stor del av maten blir gammal och måste slängas. Det gör mig rasande! Verkligen! Jag har på senare tid blivit snurrig men jag känner en stor press på mig att leva i samklang med naturen. Att använda kilovis med kött, slösa och dylikt (i varje fall i samma skala som idag) tillhör inte livet i samklang med naturen. Jag är absolut ingen människa som ger löften ”aldrig någonsin”, men jag kan räknas med dem som steg för steg försöker närma sig kärlek till naturen och djuren. Till exempel när min katt blir sjuk (till exempel förlorade katten rösten) är jag mycket orolig. Oron över katten förlamar min arbetsförmåga. Jag håller varje dag och året runt stora bloggar i gång och de mättar hundra tusentals läsares nyfikenhet och nyhetstörst, men när en familjemedlem eller en katt (som också är en medlem i vår familj) är sjuk, är avslutar jag hellre alla mina affärskontakter för gott än lämnar min familj (djuren medräknade) utan omsorg. Då blir det inga nyheter punkt. Mina samarbetspartners känner till och accepterar detta. Jag har haft sådana dagar men sällan. Jag måste tillägga att om vi inte räknar med min yngre dotters autism (som är inget förkylningsvirus) så har ingen i vår familj i praktiken varit sjuk och mitt arbete har malt på i tio års tid nonstop… Tyvärr har jag inte under många år kunnat prioritera min hälsa, mina önskemål och känslor, även om jag borde, för på sistone har jag mått dåligt – känslan är att jag borde bara vara under en tid. Vara. Bara vara. Så där bara. Utan dator. Vila. Åtminstone ett par dagar utan att ens starta datorn.
Jag är fascinerad av tanken på att spara och på sparandet och det stör mig att slösa. Tre fjärdedelar av mitt liv har jag gjort mitt yttersta för att satsa på det senare och för att hitta vänner som smittats av denna fluga. Och jag måste erkänna att jag lyckats. Jag har hela tiden velat vara den som kan skicka allting dit där pepparn växer (förlåt detta råa språk). Jag vet att det låter tokigt men jag är ärlig. Under många år har min målsättning varit – att vara så hård, så oberoende, att ingenting kan få mig att falla, allting är oväsentligt, du gör vad du vill. Det är vida känt att pengar kommer dit där det redan finns pengar, och rika vänner och bekanta hjälper dig uppåt på detta pengasteg… men det är bara en tunn gräns mellan att vara robot och att ha en enda önskan att bli bättre, bäst, rikare, rikare än andra, allra rikast, rikast… osv. Idag kan jag säga er att det är slöseri med tid. Jag har tillbringat min tid med sådana människor som jag knappt värdesätter eller tolererar, jag har försökt vara dem till lags. Pengar och rikedom är inte värt det. Lycka är absolut någonting annat än pengar. Oberoende är viktigt och nödvändigt, men allting därtill är slöseri med energi. Jag är så lycklig över att jag kan känna så idag. Samtidigt finns där en misstanke – skulle jag idag vara så självsäker och trygg om jag inte tidigare hade gjort allt det andra??! Vet ej. Människorna, möjligheterna och situationerna varierar. Målsättningarna likaså. Jag vet att tack vare mitt engagemang är jag en av Skandinaviens, Amerikas och Brasiliens mest lästa bloggare… jag funderar på detta tillsammans med er i nästkommande brev… men nu, kära läsare…
…vill ja berätta om någonting överraskande… Jag ska åka bort för två, tre dagar!!!! Jag ska åka till Viljandi med min syster, och jag har mer resfeber nu än när jag skulle åka på bröllopsresa! Allting börjar i huvudet! Njutning, glädje, semester osv! Jag vill besöka min mormors grav, ta skogspromenader, besöka små estniska byar, bara vara. Vi träffas när vi träffas, men inte under de närmaste ett par dagarna! Jag har semester!
P.S. De toppen härliga och positiva känslor som följer alla människor i Estland efter sångfesten ”Jag stannar!” (2 juli) kommer jag att publicera med foton efter semestern!
