Helena-Reet: Med barnen Finland runt (VOL7 – Från Kittilä till Rovaniemi, Santa Claus Holiday Village osv) + FOTON FRÅN RESAN!
NordenBladet – Det var synd att lämna Levi för det var verkligen skönt där (läs blogginlägg HÄR och allmän information om vad som kan göras i Levi HÄR), men tiden var inne att åka vidare. Nya platser och nya händelser väntade på oss! Idag väntade oss bilresa till Rovaniemi, där vi tänkte stanna två nätter.
Från Levi till Rovaniemi tar det ca två timmar att köra (ungefär 15 mil). Vi hade planerat att göra en avstickare till Särestöniemi museum som finns längs vägen (Särestöntie 880, 99119 Kaukonen), men sannolikt hade bilens GPS fått en fnatt för den styrde oss längs skogsvägar till någon intetsägande ödemark… När vi enligt apparaten hade ”kommit till målet om 800 meter”, gjorde jag en U-sväng, för jag var rädd för att ”fastna” på vägen. Jämfört med vägen Kolari-Levi var vägen Kittilä-Rovaniemi en lite mindre upplevelse, men man såg mycket natur och renar även här. För mig var den största upplevelsen i Lappland just renar – de är rent ut sagt så fängslande! Men de stora och djupa nordiska skogarna ger de mig just en sådan mystik, som jag var ute efter. Lapland is sooo lovable! Jag gillar djur mest som fria i naturen – därför föredrar jag att köra med barnen till naturen för att titta på djuren i skogen än att besöka någon ren eller husky gård, där dessa djur visas upp och används som dragdjur för turister. Ändå en stadsbo, som hela tiden har bråttom och bråttom, i verkligheten inte ser djur på annat sätt – så det är fint att det finns sådana platser, annars skulle människan helt avskärma sig från djuren och naturen.
En vanlig två timmars resa blev för oss åter igen en resa på fem-sex timmar för vi stannade hela tiden för att njuta av naturens skönhet, för att titta på och fotografera renar och sedan dela denna skönhet omedelbart på Instagram/Snapchat till våra läsare. Här och där gjorde vi en avstickare till små byar (Kaukonen, Lohiniva, Molkojoki, Meltaus, Patokoski, Marraskoski, Tapionkylä, Sinettä). Landsväg nr 79 Kittilän-Rovaniemen går hela vägen längs Finlands längsta flod – Ounasjoki. Ounasjokis längd är ca 299,6 km (186,2 mil).
Till lunch anlände vi i Rovaniemi och beslöt genast att börja med det största dragplåstret – den hetaste programpunkten och sevärdheten – jultomten. För att även vi själva blandade ihop korten, förklarar jag på en gång, att Santa Park (Tarvantie 1, 96930 Rovaniemi) och Santa Claus Holiday Village (Tähtikuja 2, 96930 Rovaniemi – ca 8 km från Rovaniemi centrum) är två helt skilda saker, men de ligger nära varandra (ca en kilometer eller två emellan). Den förstnämnda var fortfarande stängd (den öppnar i mitten av november), för vi var i Rovaniemi på vår Finlands resa i oktober månad. Santa Claus Holiday Village däremot är en liten ”by rackare”, som har caféer och en stor suvenirbutik och där man mot betalning kan bli fotograferad med Tomten i hans postkontor. I december i vår familj firar vi både hanucka och jul – men den sistnämnda kopplar vi inte alls ihop med religion. Tomtar är för oss spännande vidskepelse och Tomten är en man från Lappland med långt och vitt skägg, som älskar barn och ger dem presenter. För oss är Tomten en likadan barnbokshjälte som Pokut (som lever i Södra-Estland), hundtjej Lotte (som lever i Pärnu) eller Mumintrollen (som lever i Nådendal, Naantali).
Barnen (i synnerhet Ivanka Shoshana) väntade i spänning på att få se den riktiga Tomten, men jag väntade inte så sval attityd av barnen. Ärligt sagt var jag besviken själv. För det mesta ett kommersiellt jippo – om det ens var en välordnad och söt händelse, men nej, det var närmast en sådan snabb bisnes… Längs en mycket intressant gång kom vi till Tomten, som hade ett onaturligt lösskägg och i handen en mobil (som han naturligtvis snabbt stoppade undan). Innan barnen fick se Tomten, fanns det skyltar som berättade om till vilket pris man kan bli fotad med själva Tomten. Oh… Vem råkar vara ställets marknadsföringschef? 😀
Rovaniemi har investerat miljoner för att marknadsföra sin Tomte-berättelse, därför är stället värt besök i vilket fall som helst. Även om det finns skillnad mellan kommersialism och äkta upplevelse, skulle jag förvänta mig mer av stället gjort med själ… Berättelsen är bra, men ”dess presentation” kunde vara mer magisk och mystisk! I think. Där var även positiva sidor – byns caféer hade massor med välsmakade maträtter, trevliga lokala suvenirer man kan köpa som presenter och man kan tillbringa en eller två timmar med varierande saker – så det lönar sig att besöka stället om man ha vägarna förbi. Tiden med familjen/barnen är för mig alltid härlig och sådana ”ställen för hela familjen”, som man kan besöka, finns till syvende och sist inte så många av.
När vi hade sett Tomten, tog vi in på hotell – vi kände att resans viktigaste syfte var uppnått. Vi kände att sannolikheten är stor att det mest spännande för oss i Lappland och i Finland i sin helhet hade vi hit in tills upplevt, men så här i förskott kan jag berätta att så var inte fallet i verkligheten. På vår resa runt Finland hade vi framför oss otaliga överraskningar, spännande saker att se och upptäcka! Ändå såg vi inga fler renar vid vägarna och önskemålet om att se norrsken (northern lights (aurora borealis) försvagades varje kilometer som tog oss mot södra Finland.
Jag måste arbeta på kvällen för att förbereda mig till nästkommande dags minikonferens med norra Finlands team för NordenBladet. Ivanka Shoshana (10) började leka med sina leksaker och Estella Elisheva (12) gick ut på stan på egen hand för en stund. Jag gav tillstånd att gå ut ensam om hon höll sig nära hotellet. Mobil, för säkerhets skull två GPS och mitt bankkort i handväskan blev hon släppt ensam ut på stan – först hade jag under en timmes tid berättat om olika slags möjliga faror och vädjat till henne att i jämna mellanrum ringa mig. Estella åt en slags vegan sallad på en restaurang och tog med sig till mig och till Ivanka hamburgare vi hade önskat. Även om jag hade tänkt mig Rovaniemi som en mycket mindre stad, var staden rätt stor – industrier, höghus, vägar med flera filer osv. En urban stad men dess så kallade centrum var behagligt litet och kompakt – rätt vid hotellet fanns många restauranger och köpcentrum. Alla stora och mer kända bra hotell och restauranger var nästan ett stenkast från varandra, man kan nästan säga att de låg i rad bredvid varandra. Vi var i Rovaniemi under två dagar och två nätter och denna tid fick vi en hel del fina upplevelser.
Följande morgon var i tidigt i gång. Hotellets frukost var makalös, likaså interiören, men lakanen orsakade allergi för både mig och Estella. Hemma tvättar jag alltid lakan med milt tvättmedel och sköljer en andra gång för att lakanen skulle vara helt rena från tvättmedel och kemikalier. Huden tål en eller två nätter på hotell men när man bor på det ena hotellet till det andra som man brukar göra under en längre resa, blir det kännbart för huden. Jag tänkte redan att till nästa längre resa skall jag ta med egna lakan.
Jag frågade barnen om det ville gå tillbaka till Tomten – men de ville inte. Så beslöt vi att gå på stan och köra runt i Rovaniemi. Jag hade två korta möten under lunchen i Rovaniemi – ett med teamet i norra Finland för NordenBladet och ett som hade med varumärket Elisheva & Shoshana att göra. Förhandlingar utomlands imponerar alltid på mig – ibland skulle jag vilja nypa mig själv för att tro att allting är sant. Att sköta affärer i hela Skandinavien är dream come true. Det är kul att inse hur jag redan tycker att allting är självklart – målen som jag hade för ett par år sedan är verklighet i dag. I själva verket borde jag skryta om mig själv, stanna för ett tag och njuta av/basunera ut allt detta!
Liksom företagare i Levi ordnar även företagare i Rovaniemi olika safarier för turister med huskys och renar, och aktiviteter finns för alla åldrar. Teknikparken i Rovaniemi och museet Arktikum Science Museum (Pohjoisranta 4, 96200 Rovaniemi) ordnar intressanta tillställningar året runt – till exempel föreläsningar, marknadsdagar och även filmfestivaler.
Det hade funnits hur mycket nytt att se i Rovaniemi, likaså hade jag lovat två möten med lokala representanter för media i Lappland, men tyvärr är inte tiden hur flexibel som helst. Liksom i Torneå (läs reseberättelsen HÄR), felade min resplan ”lite”, och därför på grund av tidsbrist blev det inget besök hos redaktionen för Daily Finland och mötet med tidningens chefredaktör herr O. H. Rimini och planen att träffa även chefredaktören för Lapin Kansa A. Kekkonen. Jag måste avstå från båda. Två dagar i Rovaniemi gick fort och nästa mål på vår resa var Kajana. Om det i nästa brev!
