Helena-Reet: MARS MÅNAD … it´s all about you, PANDU!!!!❤🐾🐱
NordenBladet – … Okej, idag är det redan juni, men som ni ser så har jag bara gjort klart mitt mars-inlägg. Jag skrev huvuddelen av detta inlägg i mars, nu ska jag skriva mer och göra det färdigt. Mycket har helt enkelt hänt under tiden… Jag gifte mig med mina drömmars man, vi hade en fantastiskt vacker bröllopsfest tillsammans med nära och kära, vi hade en härlig smekmånad i Spanien, jag har gjort massor av vackra handarbeten, byggt en IT-plattform osv… Mer om allt det när marsinlägget är klart.
Som alltid i livet har det varit både bra och sorgligt. Mars var väldigt, väldigt sorglig för mig, och jag var ur form under en lång tid.
Onsdagen den 8 mars (kvinnodagen) kommer alltid att vara Pandus dödsdag för mig från och med nu. Den 8 mars 2023 begravde vi vår högt älskade, knappt 8 år gamla katt Pandu the Cat i vår hemträdgård. Jag minns att det var snöigt och kallt och att min själ var krossad. Estella Elisheva och Allan grävde graven i den iskalla snön, jag höll Pandu inlindad i en handduk, Ivanka följde arbetet med vita rosor i famnen. Jag grät varje dag i tre veckor, och jag gråter även nu när jag skriver detta. Jag älskade Pandu väldigt mycket.
Pandus död var mitt fel.
Det gör särskilt ont. Känslan av skuld är en riktigt dålig känsla.
På torsdagen kom Pandu in och medan den åt (snarare luktade på maten) bajsade kroppen okontrollerat ut två hårda bajskorvar. Jag blev arg, var är nu det här för dumheter att katten bajsade inomhus och skickade ut den. På fredagen bokade Allan en tid hos veterinären, men jag sa: Ah, du skämtar, låt bli, katter är sega, de har problem hela tiden, vi väntar några dagar. Katten kräktes också en gång, men åter igen hade jag ett svar klart: katten är van vid att äta bättre mat, dess mage är inte längre van vid möss … Katten gav Allan och mig var sin mus i present på natten ungefär en vecka innan den lämnade denna värld. Allans mus åt den upp, efter att vi inte börjat berömma den ens efter jamandet, och spydde upp musen på samma plats bredvid sängen, nästa dag berömde vi katten på natten för musen som jag fick … av någon anledning förstod jag omedelbart att den skulle komma igen med en mus. Ärligt talat, det är också ett mysterium hur den hittade mus INNE i huset två nätter i rad?!
Pandu var en underbart vänlig och snäll katt! En väldigt, väldigt söt katt! Jag känner mig som en förrädare som inte tog den till veterinären. Det skulle kännas bättre om jag fick något straff för det, men all denna skuld och annat och ånger hjälper tyvärr inte längre. Katter är djur och mycket bra på att låtsas, de visar inte sin svaghet eller sjukdom, de lurar dig. Idag kan jag bara ärligt ångra att jag inte tog min katt till veterinären regelbundet.
Kära Pandu, förlåt mig! Jag vill inte undervisa någon, men utifrån min sorgliga erfarenhet rekommenderar jag helhjärtat att du och dina husdjur besöker veterinären då och då, även när allt verkar vara ok – bättre att stämma i bäcken än i ån, bättre att kolla hälsan och upptäcka en nödsituation vid rätt tidpunkt!
Pandu, du finns för alltid i våra hjärtan!!!
