Helena-Reet: Fattiga människor är bittra, avundsjuka och illvilliga
OHMYGOSSIP – Jag har under hela mitt liv försökt inbilla mig att fattiga människor är ärliga, flitiga och goda människor, men sanningen är att de är bittra, avundsjuka och illvilliga. Mina föräldrar har uppfostrat mig under hela mitt liv i den andan att en fattig människa är arbetsam och ärlig. Men stämmer det? En fattig människa har ingenting, enligt mig, som är värd att beundra. Och med en fattig människa menar jag inte bara en person som har lite pengar utan den som inte längre kan drömma och har tappat tron på sig själv.
En fattig människa gör allt för att alla runt omkring skulle sluta upp, sluta med sina drömmar och ge upp. En fattig människa klagar och anklagar alla, en fattig människa gillar aldrig någonting. En fattig människa är alltid missnöjd och letar efter syndabockar till att hennes liv är skit (Excusez-moi!). En fattig människa hatar att jobba och hon är ärlig bara i sagor. En fattig människa är en loser, som vill sprida dålig stämning som pesten. Hon är bitter och minns ingenting som är positivt – bara dåligt.
Avundsjuk fattig människa är ju fattig för hon är dum och avundsjuk. Avundsjukan gör henne dum och dumheten gör henne avundsjuk. En klok människa ser längre fram och samarbetar, roffar inte allting åt sig själv utan delar med sig. Jag också märkt att en rik människa är mycket flitigare och mer omtänksam än en fattig människa. Den fattiga klagar under tiden då den rika löser sina uppdrag. Den rika ser livet på ett positivt sätt, den rika är skapande, rik och vänlig. Den rika sparar, medan den fattiga slösar under tiden. Med andra ord, den rika är ju vänlig och lycklig för allting är bra. Men vem är skyldig till detta? Är den rika skyldig till att ha ett bra liv och även för övrigt bra?
Varför skriver jag nu om detta? För att, så sorligt som det låter, jag har blivit besviken upprepade gånger när jag trott på vanliga människor. Jag vill inte generalisera men det är sorgligt att filmen som baserar sig på Jaan Tättes pjäs Vansinnig (Meeletu) beskriver till hundra procent det verkliga livet. Men jag förstår inte varför man gör reklam för denna som komedi?! Jag tycker den är deprimerande: Fattiga människor försöker sko sig på de rikas bekostnad, och genast när de inte får direkt nytta, vänder de ryggen till. De har inga målsättningar, prioriteringar eller moral. Ännu mindre drömmar… Ni kan hata mig, om ni vill! Min värld är helt mot väggen. Människornas värderingar är konstlade och felaktiga, och man vet inge längre vem man ska tro på eller ej. Alla vill bara ha pengar, ingenting är längre heligt…
Jag vill bara ha lugn och ro…
och klappa på min katt…
jag är just nu så in i norden besviken på människor.
Punkt.
Bilden överst: bild om mina drömmars Estland
