Helena-Reet: Känner ni igen känslan av att ni har blivit grundlurade men ni skäms för att prata om det?! En berättelse om hur det svenska företaget Stylewish lurade mig eller om AFFÄRSMANNEN Jesper Ekerling som verkligen är en bedragare!
NordenBladet – Jag hatar skandaler och jag gillar inte att mitt namn kopplas ihop med skandaler. Men vad ska man göra när ni har blivit blåsta, utnyttjade, gjort till åtlöje, hånade och ni inte fått betalning för gjort arbete? Det är inte fråga om en stor summa, det är snarade en fråga om principer och om attityden till en så kallad ”bedragaraffärsman”. Jag beslöt att skriva för att man VET hur det känns när man blivit bedragen och HUR SVÅRT det är att skriva om det. Jag hoppas även att detta är en varning för andra bloggare som skyndar sig till att bli del av detta system!
Mina första tankar var typ att alla gör narr av mig när jag skriver ner min berättelse (nå, håna bara). Våldtagna kvinnor vågar inte gå till polisen för de skäms och den starkaste känslan är att det är de som är skyldiga. Jag började också leta efter fel hos mig själv och jag velade länge mellan att skriva eller ej. Margus brukar säga att jag är ”too soft”, och att en sådan bedragare borde ställas inför rättä. Rättegång betyder ändå kostnader (OK, det är inte ett problem, NordenBladet har pengar), men det som är ett större problem är tid och energi, som går till det, och därmed vill jag inte gå till domstol för jag kan använda samma tid mycket mer produktivt och nyttigare och min läsarkrets är tillräckligt stor för att jag som är besviken får själsfriden tillbaka när jag publicerar denna berättelse.
Men vad är det egentligen frågan om? Vad är Stylewish och vem är Jesper Ekerling (hela hans namn är Hans Jesper Andreas Ekerling)? Style Wish (Stylewish.me) är en så kallad mellanhand mellan bloggare och varumärken. Det som gav tillit på en gång var att varumärken som han förmedlar är välkända i Skandinavien och generellt välskötta. På Stylewish sidor finns inga villkor för brukare, vilket med andra ord betyder att Jesper kan säga dig vad som helst när det är dags att betala lön för ditt arbete. Du själv var/är dum när du gå med i systemet. Du själv var/är dum när du inte tecknade ett avtal före marknadsföreningen, du själv är i alla hänseenden dum – för han har ett motargument till alla dina rörelser. Du gör reklam av anletes svett, han tar in pengar från företagen för reklaminslag, men stoppar dem i egen fick och har på något sätt mage att anklaga dig.
Hur var detta i detalj? Jag gick med i Stylewish miljö och jag blev godkänd (blev antagen till systemet, ett konto öppnades). Jag fick börja göra moodboarder eller collage med varumärkets produkter med länkar till deras nätbutiker. De collage som blir färdiga får du sedan flytta som kod i din egen webb. Jag gjorde många utskick på fyra språk med många reklamlänkar och delade artiklarna även i mina sociala medier. Dessutom gjorde jag några reklambanners för varumärket. För varje unik val, som mina läsare gjorde i nätbutiken genom Stylewish länk, skulle jag få ett visst pris. Betalningen lovade Ekerling sedan när det kommit upp till 300 SEK. I mina webbportaler fylldes det i ett par dagar, men en del bloggare gör reklam för varorna i nästa ett halvår för att få ihop antalet för unika besökare. Jag gick med den 2 april, den 10 april skulle vara lönedag. Till dess hade mina läsare gjort 9 304 klickar på olika reklamlänkar. Ekerling lät mig hela den tiden göra reklam för varumärken i lugn och ro och blandade sig inte på något sätt, men när det var dags att betala, började han rabbla upp fel. För att jag var ny i systemet, skrev jag den 11:e dagen ett brev till Ekerling och frågade, hur fortsättningen skulle fungera, skulle jag skicka räkning till dem eller betalade de själva till sina medarbetade enligt systemets öppna statistik. Stylewishs system räknar ihop klickar på alla olika länkar och varumärken.
Men nu när det var dags att prata om pengar, började Ekerling hitta svepskäl – en del av dem var till och med personligen stötande. Vi utbytte så många brev att det började kännas för mig som denna 1400 + EUR, som hans företag Stylewish var skyldigt till NordenBladet, inte var värt engagemang, tid, förklaringar och brevväxling. Jag tog bort länkarna i artiklarna för att avsluta en gratis välgörenhetskampanj. Men låt oss tala om hans huvudargument, som han upprepade gång på gång, för att undvika att betala till mig.
1. Först förklarade han mig att det gjorts över 1000 klickar, som kommer från samma IP-adresser (mer precist från tre IP-adresser). Nå, jag kan inte kolla det, men jag svarade, att han kan ta bort dem i räkningen. Jag har tillräckligt många tokiga läsare på mina sidor, som till exempel klickar på Google Analytic banners, för att jag skulle få ett bann och det att de kan klicka även andra länkar är ingen överraskning. Mot en sådan sak borde ett ordentligt system ha ett bra IT stöd, som redan från början räknar bara de första klickarna. Google Analytic har kastat ut mig två gånger och tagit tillbaka två gånger, när man upptäckte att jag inte klickar på mina egna banners.
2. Sedan började han egenmäktigt och med våld ta bort olika kampanjer och länkar, och det blev kvar 7 684 klickar, som kostade 11 947,51 svenska kronor. Jag sade ”Fine” (gott), om det blir så, så blir det så och jag skickade honom räkning på det.
3. Nu meddelade han helt överraskande att jag inte är en influenser, och att han inte vet vem jag egentligen är och att hans system är gjort enbart för influensers. Nå, bra princip, eller hur? Han har godkänt mig till sitt system, allting var tiptop och nu ett nytt svepskäl. Även om det inte har med saken att göra, skickade jag honom min egen statistik och länkar till mina sociala medier. Det råkar vara så att min Ohmygossip.se blogg är en av de 30 mest lästa bloggarna i Sverige och siten OHMYGOSSIP har sammantaget den största plattformen för sociala medier i Skandinavien och när man tar hela läsandet överskridet det många stora dagstidningar i Skandinavien. Jag har bloggat i 10 år, men jag tror inte, att ALLA borde veta och känna till mig, men det betyder ändå inte att när jag gör reklam för någon, mina läsare klickar på länkar, att de inte skulle betyda någonting och att man inte skulle betala för det. Inte ens jag visste vad Stylewish var för något och vem herr Ekerling är och jag ångrar djupt att jag inte tog reda på bakgrunden och googlade om honom. Efterklok hittade jag på nätet även andra bloggare som har klagat på honom och som inte fått sina pengar. Om jag gjort min ”hemläxa” tidigare, skulle jag aldrig ens börjat samarbeta med detta företag och jag skulle slippa känna mig dum och sårad.
4. För det fjärde påstod han att jag inte är en Fashion Bloggare, och att hans system är gjort enbart för modebloggare. Inte ens det är sant, för även bloggarnas rekommendationer (3 stycken), som finns på hans sidor, inte är från modebloggare. En är fastighetsbloggare, en existerar inte överhuvudtaget och en är sådan som man med god vilja kan kalla för modebloggare, men som skriver som jag om allting mellan himmel och jord – om allting, som han tycker om. Stylewish system har inga förklaringar för vem som kan bli medlem och hur – det sägs bara hur mycket du kan tjäna, om du gör reklam för ett eller annat varumärke. Även det är tveksamt, att moodboard (collage) i systemet gjordes förutom mig av bara tre personer, och av deras namn framgick det inte om de hade blogg eller ej. NordenBladet och OHMYGOSSIP siterna har sammanlagt över 60 000 artiklar på fyra språk om mode, trender och skönhet – jag tvivlar på om det i Skandinavien överhuvudtaget finns en sådan bloggare, som gjort flera artiklar. Dessutom tillhör jag den lilla skaran bloggare som utvecklat även ett klädesmärke från basen av sin blogg– Ohmygossip Couture säljs världen över. Men det om det…
5. Efter otaliga brev och presentationen och avvisandet av olika påståenden, argument och orsaker insåg han, att jag har skrivit på fyra språk, vilket inte skulle vara möjligt. Och att hans system är gjort enbart för Sverige. Jag känner många bloggare, egentligen är alla bloggare sådana som skriver på minst två språk – och nu skulle det plötsligt vara kriminellt – jag har gjort reklam för varumärken förutom på svenska även på finska, estniska och engelska. Var finns det gränser?! Har varumärken fått för mycket reklam?! Åter igen, Stylewish tar inte på sig något ansvar. Jag sade att räkna då enbart klickarna från IP adresser i Sverige (även om det är absurt, för alla dessa varumärken är representerade överallt i Skandinavien, liksom målgruppen för läsarna för NordenBladet och OHMYGOSSIP).
6. För det sjätte sade han att jag har gjort en banner, vars länk går till en nätaffär. Det är inte förbjudet, så gör många bloggare – allslags reklam är tillåtet, om det bara går att skilja från vanligt material. Dessutom försöker han även i sin egen webb skicka reklamlänkar överallt. Jag bröt inte mot en enda lag – reklamlänkarna var sakkunnigt anvisade och varumärkena var alltid omnämnda. Om varumärket gör för sig själv CPC (cost-per-click) reklam, spelar det ingen roll varifrån reklamklicken kommer – från utskicket eller sidebar. Men även i detta var jag villig att kompromissa, jag tänkte att låt vara, denna gång blir jag utan pengar, nästa gång gör jag på ett annat sätt – idag förlorar jag pengar, men i det långa loppet är det klokare att bibehålla goda relationer och få bra inkomst. Jag och mina goda inkomster betyder att det genast utnyttjas. Nu har jag ingenting med denna person att göra och i fortsättningen försöker jag vara klokare.
Vad kan andra bloggare lära sig av min personliga, dåliga erfarenhet? GÖR alltid ett avtal, även om företaget skulle verka hur pålitligt som helst, och TA REDA PÅ företagets bakgrund innan ni ska inleda samarbetet. Kanske finns det bloggare som har positiva erfarenheter av Stylewish – det vet jag inget om – men min erfarenhet är synnerligen dålig och rakt igenom negativ. Jag tycker att ett företag, som beter sig så illa mot en annan, är inte seriöst, och varumärken och influensers, som samarbetar med en sådan egenmäktig företagare, borde först tänka ett par gånger om de önskar att deras namn kopplas ihop med en sådan. Jesper såg klart och tydligt varifrån och hur många reklamklickar det fanns, och om han verkligen väntade sig klickar enbart från svenska modebloggar, hade han kunnat säga det till mig efter en eller två dagar och avslutat användandet av reklamkontot. Men att man tillåter andra göra reklam och sedan senare hittar på svepskäl, det är ytterst gement.
Källa: Ohmygossip.se
