OHMYGOSSIP – Redan del 5 â det kĂ€nns lite konstigt Ă€ven för mig. Hur lĂ€nge kommer jag att ge er tankar om vad som kommer bakom ett eller annat skogsparti eller vilka kĂ€nslor en eller annan Ă„ker vĂ€cker hos mig. Hahaha. Den kĂ€nslan var för mig sĂ„ mycket större, viktigare och mer verklig Ă€n till exempel köpet av en fastighet i Los Angeles som kostar mer Ă€n 10 miljoner. Som jag har sagt tidigare â pengar och kĂ€nslor Ă€r tvĂ„ skilda saker i livet!
Med Ă„ldern och erfarenheten inser mĂ€nniskor att de Ă€ven vill fĂ„ mer klarhet â i synnerhet klarhet i vad som hĂ€nt förr i tiden. Min storasyster har som sin hjĂ€rtefrĂ„ga att grĂ€va ner sig sĂ„ lĂ„ngt ner i historien som möjligt â dĂ€rför har hon anlitat duktiga genealoger och sakkunniga för att göra ett grundligt slĂ€kttrĂ€d. Hit in tills har hon gjort och forskat slĂ€kttrĂ€d pĂ„ pappas sida sĂ„ grundligt att det Ă€r en av de mest grundliga och dokumenterade historiekĂ€llorna i Estland, och det finns Ă€ven offentligt tillgĂ€ngligt pĂ„ Geni-siten. Tack vare min systers slĂ€ktforskning har vi hittat överraskande slĂ€ktband â till exempel avlĂ€gsna slĂ€ktingar Roht, Leibach, Leipalu och Kerro (i Estland och Ryssland berömda förfĂ€der till hĂ€xtjejen Marilyn Kerro⊠jag nĂ€mnder dem dĂ€rför att vĂ„r slĂ€kt har massor med mĂ€nniskor starka kĂ€nslor för platser och mĂ€nniskor) och en av Estlands mest berömda, rikaste och inom mitt omrĂ„de (media) en av de mest betydelsefulla mĂ€nnen â Hans H. Luik, som Ă€r till och med kusin ett par generationer tillbaka! Vi visste inte heller tidigare att politiker som heter Helme Ă€r vĂ„ra slĂ€ktingar. MĂ€nniskor hĂ„ller kontakt och kĂ€nner vanligen till bara de nĂ€rmaste slĂ€ktingarna i slĂ€kttrĂ€det, och egentligen spelar det ingen roll, för till sist Ă€r alla nĂ„gons slĂ€kting, kusiner eller makens slĂ€ktingar, men trots det Ă€r det kul att fĂ„ reda pĂ„ hur slĂ€kttrĂ€det utvecklar sig.
Till exempel publicerade Postimees-tidningen nyligen en berĂ€ttelse om att Estlands förmodligen Ă€ldsta invĂ„nare var Maria Tomson (född Maria Geelman, 27 december 1853 i Aru kommun, Tartumaa – 26 april 1966 Hostre), som blev 112 Ă„r, tre mĂ„nader och 29 dagar gammal.
Till det vill jag sĂ€ga att tidningen har bristande kunskaper⊠i vĂ„r slĂ€kt har det funnits en som blev 112 Ă„r gammal â det finns dokumenterat i kyrkböckerna. Husbonde pĂ„ Pojo gĂ„rd Tohver frĂ„n Suure-Jaani hĂ€rad (tillhörande Jaska herrgĂ„rd) föddes 1607 och dog 23.1.1719. Vart vill jag komma med denna berĂ€ttelse? NĂ„, givetvis till detta: Den som inte kĂ€nner till den gĂ„ngna tiden, lever utan framtid â Juha Liivis vĂ€rdefulla ord. Det Ă€r mycket intressant att hitta förfĂ€der som man inte haft en aning om tidigare.
Men nu fortsĂ€tter jag semesterberĂ€ttelsen. Vi övernattade pĂ„ SkogsgĂ„rden MĂ€nniku i Intsu by i Viljandi. Vi gillade stĂ€llen starkt, mycket starkt och jag rekommenderar detta stĂ€lle för alla helhjĂ€rtat! Vid inskrivning pĂ„ vanliga hotell görs en kopia pĂ„ passet, man fyller i en massa papper sĂ„ betalade man i detta stĂ€lle och det var allt (bara 20 euro per natt och person)! SĂ„ enkelt och lĂ€tt, och sĂ„dan tillit till besökarna. Behagligt! Jag Ă€r fortfarande förtjust i stĂ€llet och Ă„tervĂ€nder dit förmodligen nĂ€sta vecka â denna gĂ„ng med tvĂ„ systrar â bĂ„de en yngre och en Ă€ldre!!!
Som ni vet hĂ€nde det konstiga, överraskande och i mĂ„ngas ögon sĂ€llsynta hĂ€ndelser under min endags semester och det Ă€r svĂ„rt att hitta enkla svar och förklaringar. Det Ă€r inte varje dag man trĂ€ffar pĂ„ spöken, det spökar inte pĂ„ varje plats och varje mĂ€nniska Ă€r inte mottaglig för andar⊠Det Ă€r nĂ„goting som jag fortfarande söker svar pĂ„. Just nu kan jag sĂ€ga er att vĂ„r slĂ€kt har haft mĂ„nga sĂ„dana upplevelser, och till och med för mĂ„nga för att det skulle kĂ€nnas pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ovanligt. Bland mina förfĂ€der har det funnits mĂ„nga naturmĂ€nniskor â personer som har lĂ€st naturen som en öppen bok â och pĂ„ alla tĂ€nkbara sĂ€tt. MĂ€nniskor som förnimmer naturfenomen, som lĂ€ser naturens tecken och som andas i samklang med naturen Ă€r mycket starka â de har en ovanlig kraft och förmĂ„ga. Jag vill inte kalla det hĂ€xkonst eller att vara klĂ€rvoajant men i verkligheten Ă€r det av sin karaktĂ€r och sitt resultat Ă€ven mĂ€ktigare och starkare Ă€n denna nĂ€mnda övernaturliga förmĂ„ga. Med dessa kunskaper och konster kan man bĂ„de bota, se hĂ€ndelser och lĂ€sa betydelsen av det redan skedda. Men pĂ„ tal om mig sjĂ€lv sĂ„ har jag hĂ„llit mig borta frĂ„n sĂ„dant â bĂ„de frĂ„n klĂ€rvoajanter, att se naturtecken och kĂ€nna energier â medvetet! ĂndĂ„ nĂ€r jag slĂ€pper taget börjar det hĂ€nda saker. För mig Ă€r det inga undantag att förstĂ„ och tolka drömmar, kĂ€nna av platser och energier och se i âbackspegelnâ till gĂ„ngen tid. Efter förra veckans hĂ€ndelser vĂ€nde jag mig till en rabbi för att hitta klarare svar pĂ„ det som hĂ€nt. Jag kan sĂ€ga er att jag fick ett svar â det Ă€r ingalunda negativt, men för mig överraskande, och jag kĂ€nner inte just nu att jag vill eller kan dela det med en större lĂ€sekrets. Varje sak har sin tid! Jag mĂ„ste fĂ„ smĂ€lta denna kunskap ett tag till!
Men lĂ„t oss sluta med semesterbeskrivningen för denna gĂ„ng. PĂ„ morgonen hade jag punktering pĂ„ min bil och det Ă€r ett tecken som Ă€r nog för att hindra mig att berĂ€tta mer om Ă€ventyret i Viljandi. Trafikservice som kom till plats pĂ„ en halvtimme bytte dĂ€cket, och den kritiska situationen var löst. Efter det besökte vi Ă€ven Ramsi, Heimtali, Puiatu, Matsimaa och KĂ”pu och körde tillbaka till Viljandi. Vi njöt av bakelser och kaffe pĂ„ cafĂ©et i Viljandi, och vi körde tillbaka hem. Jag hade upplevt under min 24 timmars semester mer Ă€n under en veckas resa. Jag har planer pĂ„ att hitta tid i framtiden för mig sjĂ€lv – för att kunna göra ett bra jobb, mĂ„ste man Ă€ven kunna vila â Ă€ven om semestern skulle vara enbart 24 timmar!
