NordenBladet — Inrikesministeriet och finansministeriet låter göra en utomstående utredning om användningen av polisens anslag och om faktorer som hänför sig till anslagets tillräcklighet. Inrikesministeriet utnämner landskapsrådet Timo Kietäväinen, professor Lasse Oulasvirta och professor Roope Uusitalo till utredare. De ska lämna sin gemensamma utredning till ministerierna senast den 31 januari 2022.De anslag som i statsbudgeten anvisas polisen har under flera års tid visat sig vara otillräckliga i förhållande till polisens utgifter och uppgiftsmängd. Anslagsbristen har avhjälpts regelbundet genom att använda den post som överförts från föregående år och genom tilläggsbudgetarna.Utredningen ska kartlägga användningen och allokeringen av polisens anslag och utvärdera varför polisens anslag, som stigit varje år från 2017 till 2021, inte är tillräckliga i förhållande till polisens utgifter och uppgifter. Målet är att ta fram utvecklingsförslag som kan påverka polisens verksamhetskostnader, en effektiv allokering av resurserna samt balansen mellan utgifterna och inkomsterna. Dessutom kan utredarna komma med förslag om den administrativa utvecklingen av polisen. Utredarna ska bedöma personalkostnaderna, polisverksamhetens resultat och genomslag, lokalkost-naderna, IKT-utgifterna och investeringarna, antalet utvecklingsprojekt, hur lagstiftningsändringarna påverkar kostnaderna och polisens arbetsmängd samt vilka effekter budgeteringssättet har.För utredarnas arbete tillsätts en styrgrupp, vars ordförande är inrikesministeriets kanslichef Kirsi Pimiä. Medlemmarna är finansministeriets kanslichef Juha Majanen (vice ordförande), avdelningscheferna Jukka Aalto och Tomi Vuori från inrikesministeriet och avdelningschef Sami Yläoutinen från finansministeriet. Utredarnas arbete stöds av en projektgrupp vars ordförande är Stefan Gerkman, polisdirektör vid inrikesministeriet. Medlemmarna är Kati Korpi, ekonomi- och planeringsdirektör (vice ordförande), Heidi Kankainen, ledande sakkunnig, och Antti Karila, konsultativ tjänsteman, från inrikesministe-riet, Lauri Taro, budgetråd, från finansministeriet samt Anne Aaltonen, förvaltningsdirektör, Tiina Pelkonen, planerings- och ekonomichef, och Samppa Holopainen, polisöverinspektör, från Polissty-relsen. Utredarna och styr- och projektgrupperna kan under arbetets gång höra behövliga sakkunniga. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Enligt finansministeriets intressentgruppsutredning om det kommunala finansieringssystemet fungerar finansieringssystemet tämligen väl i kommuner där befolkningsmängden och befolkningsstrukturen inte förändras snabbt. Svagheterna accentueras i små och minskande kommuner samt i stora och växande städer. Finansieringssystemet kräver en övergripande reform som också tar i beaktande den övriga ekonomiska politiken som helhet.Det råder en obalans mellan kommunernas finansiering och uppgifter enligt rapporten. Differentieringsutvecklingen är en utmaning för kommunernas finansieringssystem speciellt för ytterligheternas del – i starkt växande stora kommuner och i små kommuner som förlorar befolkning. Dessa utmaningar löses inte nödvändigtvis enbart genom ändringar i finansieringssystemet, utan utredningen lyfte också fram differentieringen av kommunernas uppgifter och reformen av kommunstrukturen.”En del av kommunerna upplever enligt utredningen att kommunernas nuvarande finansieringssystem fungerar väl, men oron över hur finansieringssystemet fungerar i framtiden ökar särskilt i de starkt växande städerna och å andra sidan i kommuner som förlorar befolkning”, konstaterar Markus Syrjänen, ledande specialsakkunnig och Tom-Henrik Sirviö, finansexpert vid finansministeriet. Vissa delar av finansieringssystemet bör utvecklasStatsandelssystemet måste utvecklas i synnerhet efter de omfattande förändringar som social- och hälsovårdsreformen medför. Efter reformen kommer statsandelssystemet för basservice att finansiera framför allt småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. Kriterierna i statsandelssystemet bör enligt resultaten av utredningen vidareutvecklas så att de baserar sig på de kalkylerade kostnadsskillnaderna för ordnandet av tjänster. Dessutom borde den övergripande finansieringen av välfärdsområden och kommuner bedömas tillsammans och utvecklas i syfte att främja samarbetet mellan olika förvaltningsnivåer. De kommunala aktörerna hade en enhetlig syn på utmaningarna med separata statsunderstöd. Statsunderstödshelheten är splittrad, ineffektiv och den stör ledandet av kommunerna. Det anses vara nödvändigt att utveckla den övergripande styrningen och att minska beloppet av specialunderstöd. Kommunernas skattesystem väckte också debatt i en intressentutredning. Differentieringen av kommunerna anses också påverka olika kommuners skatteunderlag. Å andra sidan gick åsikterna isär när det gäller samfundsskattens roll vid finansieringen av kommunerna. De stora städerna eftersträvar ett nytt slags samarbete med statenDe stora städernas avvikande situation jämfört med det övriga kommunfältet togs upp i utredningen. Städerna växer till följd av den internationella och nationella flyttrörelsen och deras roll som näringslivscentra framhävs. Tillväxten är en utmaning för de stora städerna. Man är särskilt oroade över investeringsförmågan efter social- och hälsovårdsreformen. De stora städerna önskar att deras särdrag identifierades och de efterlyser ett nytt slags samarbete med staten. Kunskapsunderlaget om kommunernas finansieringssystem bör stärkas. Det saknas forskningsbaserad information om flera teman som hänför sig både till det finansiella systemet som helhet och till dess detaljer. Kommunerna har utöver ordnandet av basservicen som central uppgift att främja livskraften inom sitt område, och denna uppgift kräver i synnerhet starkare kunskapsunderlag och en samordning av åsikterna mellan olika aktörer.Intressentutredningen om kommunernas finansieringssystem genomfördes våren och sommaren 2021. Man utredde funktionen hos och utvecklandet av kommunernas finansieringssystem efter social- och hälsovårdsreformen genom temaintervjuer och samråd med intressentgrupper. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativa  forskningsmetoder. Utredningen var en del av finansministeriets pågående arbete för att utveckla kommunpolitiken. Särskilda utredningar har genomförts som bakgrundsmaterial för det kommunpolitiska framtidsarbetet. Juris doktor, arbetslivsprofessor Timo Viherkenttä granskade utvecklingen av kommunernas skatteinkomstfinansiering i sin utredning som publicerades i början av hösten. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Sommaren 2021 gav Europarådet ut en rekommendation om införande av en barngaranti i medlemsländerna i EU. Syftet med barngarantin är att stödja särskilt de barn och familjer som är i en utsatt ställning och att främja investering i barns välbefinnande. I Finland genomförs barngarantin som en del av arbetet med barnstrategin, och generalsekreterare Johanna Laisaari har utnämnts till samordnare för barngarantin.Risken för fattigdom eller utslagning gäller nästan 18 miljoner barn i EU. Genom den europeiska barngarantin får EU-länderna verktyg och anvisningar för att sörja för att alla barn i Europa som hotas av fattigdom ska ha tillgång till samhällets bastjänster. Medlemsländerna kan använda barngarantin när de reformerar sina tjänster enligt sina egna behov.  Målen för den nationella barnstrategi som Finland har överensstämmer med målen för den europeiska barngarantin.  ”Vi har nyligen publicerat den första planen för genomförandet av barnstrategin, där man fastställer vad regeringen ska göra för att bygga upp ett barn- och familjevänligt Finland. I planen beskrivs också hur man ska skapa de strukturer som behövs för att samordna arbetet med barngarantin”, berättar Johanna Laisaari. ”Vi behöver flera olika åtgärder för att bekämpa fattigdom och utslagning bland barn. Genom att investera i barns välbefinnande ökar vi samtidigt jämlikheten, vilket är ett av de effektivaste sätten att öka välbefinnandet”, fortsätter Laisaari. Det krävs investering för att förverkliga barngarantin ”I januari 2021 avtalade Europeiska unionens råd och Europaparlamentet om att använda Europeiska socialfondens ESF+ medel för barngarantin. De medlemsstater där fattigdomsgraden för barn är högre än EU:s genomsnitt ska reservera minst 5 procent av ESF+-budgeten för bekämpningen av fattigdom och social utslagning bland barn och unga. Också de andra medlemsstaterna måste anvisa tillräcklig finansiering för barngarantin, säger Johanna Laisaari.  Europeiska kommissionen betonar att barngarantin är effektiv bara om man faktiskt investerar i den nationellt. Även Europarådets strategi för barnets rättigheter stöder barngarantinÄven Europarådets strategi för barnets rättigheter som offentliggjordes i mars 2021 stöder genomförandet av barngarantin (EU Strategy on the Rights of the Child, eurochild.org). I strategin för barnets rättigheter beskrivs de centrala hoten och utmaningarna när det gäller att tillgodose barns rättigheter i EU. Dessa är bland annat coronapandemins konsekvenser, den digitala säkerheten, våld, fattigdom, utslagning och psykiska problem.  Strategin innehåller också förslag till hur problemen ska lösas, och verktyg för detta både på EU-nivå och på nationell nivå. För barn och unga har ordnats ett omfattande samråd om genomförandet av strategin.  

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Det av finansministeriet tillsatta personalforumet har till uppgift att följa det nationella genomförandet av reformen, till exempel framskridandet med beredningen av personalöverföringar. Forumet följer också upp tillämpningen av lagstiftningen om personalens ställning och dess inverkan på personalen.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Arbets- och näringsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska arbeta med att reformera tjänsterna för ungdomar och barn som fått uppehållstillstånd och som flyttat in som minderåriga utan vårdnadshavare. Målet är att se till att dessa ungdomar får tjänster på lika villkor som andra grupper som behöver särskilt stöd. I enlighet med integrationsredogörelsen har arbetsgruppen till uppgift att lägga fram förslag till att revidera lagstiftningen om att ordna tjänster för ungdomar och barn som fått uppehållstillstånd och som rest in i landet som minderåriga utan vårdnadshavare. Målet är dessa barn och ungdomar ska få lika tjänster som andra grupper som enligt socialvårdslagen behöver särskilt stöd. Arbetsgruppen ska också behandla frågor som rör statliga ersättningar i samband med dessa tjänster. När det gäller ungdomar och barn som fått uppehållstillstånd och som kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare, ska arbetsgruppen sätta sig in i dessa frågor:
• att i förhållande till socialvårdslagen ordna tjänster för dem  
• att ordna boendet och ansvaret för att ordna boende samt de framtida välfärdsområdenas roll 
• lagstiftningen som gäller familjevård 
• lagstiftningen om eftervård 
• att trygga tjänster om den minderåriga inte får tjänster med stöd av integrationslagen, inklusive tjänster för personer som beviljats medborgarskap 
• att stärka systemet med företrädare, inklusive registret över företrädare, kvaliteten på och tillsynen över systemet Arbetsgruppen är klar med arbetet nästa höstArbetsgruppens mandatperiod är 21.10.2021–31.10.2022 och den leds av konsultativa tjänstemannen Paula Karjalainen från arbets- och näringsministeriet. Arbetsgruppen kan höra sakkunniga.Till arbetsgruppen hör förutom ministeriets egna sakkunniga också företrädare för social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralerna i Nyland, Birkaland och Norra Österbotten, Esbo stad och Tammerfors stad samt Kommunförbundet. Ytterligare upplysningar:
Anna Bruun, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 048 254
Paula Karjalainen, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 047 117

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Forsknings- och kulturminister Antti Kurvinen fastställde statsandelarna för museer. År 2022 används sammanlagt 50,3 miljoner euro för museernas statsandelar, vilket är cirka 2 miljoner euro mer än år 2021 på grund av förändringen i kostnadsnivån och indexjusteringen.Det antal årsverken som används som kalkylmässig grund för museerna är högst 1 294,5,, varav högst 155,2 årsverken anvisas för regionala uppgifter. År 2022 är priset per enhet utan moms för museer 79 185 euro (i år 75 652 euro) och priset per enhet höjt med moms 84 269 euro (i år 80 751 euro). För tilläggsfinansieringen till museer med riksansvar anvisas nästa år högst 5 900 000 euro. Beloppet är detsamma som i år. Utöver beslutet om anslag för 2022 fastställs en finansieringsplan för tilläggsfinansieringen för åren 2022–2023. Det blir nästa gång möjligt att ansöka om att omfattas av statsandelssystemet år 2024, därför har man inte behandlat ansökningar som gäller 2022 eller om uppgiften som ansvarsmuseum.Museernas statsandelar

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Näringsminister Mika Lintilä reser till Rotterdam den 2–4 november 2021 tillsammans med Team Finland-företagsdelegationen för att delta i evenemanget Europort. Syftet med besöket är att stärka exporten av i synnerhet lösningar som gäller automatisering och låga utsläpp inom sjöfarten och i hamnarna. Från Rotterdam fortsätter resan till Köpenhamn, där minister Lintilä diskuterar industripolitik och digital ekonomi med sina danska kolleger.Rotterdams hamn, som är en av de största i Europa, strävar efter att vara världens smartaste och renaste hamn. Syftet med Team Finland-besöket är att stärka samarbetet inom marinindustrin mellan Finland och Nederländerna och att lyfta fram finländska företags kompetens bl.a. i fråga om lösningar som gäller automatisering och låga utsläpp.”Inom marinindustrin pågår en snabb digitalisering och en övergång till koldioxidsnålhet. För att nå framgång måste företagen inom marinindustrin delta i internationella projekt och i värdekedjorna. Både Finland och Nederländerna är starka och innovativa aktörer inom branschen, så jag är säker på att det skapas goda relationer och framtida partnerskap under Europort-evenemanget”, säger näringsminister Mika Lintilä. Under resan träffar Lintilä och företagsdelegationen Nederländernas närings- och klimatminister Stef Blok samt beslutsfattare och centrala företag inom Rotterdams marinindustrikluster. Nederländerna är Finlands fjärde största exportland och flera tiotal finländska företag är verksamma i landet. I Team Finland-delegationen ingår företag som erbjuder lösningar för bland annat utsläppsfri och autonom sjöfart och digitaliseringen i hamnarna. I företagsdelegationen som sammanställts av Business Finland deltar nio finländska företag: ABB Marine, Awake.AI, DIMECC, GIM Robotics, Katsa, NIT Naval Interior Team, Port of HaminaKotka, Secapp och Turku Science Park.Industripolitik, digital ekonomi och energi på agendan för ministerns besök i KöpenhamnMinisterns besök fortsätter den 4 november i Köpenhamn, där han träffar Danmarks industri- och näringsminister Simon Kollerup och ministern för klimat, energi och försörjningsberedskap Dan Jørgensen. Lintilä diskuterar dessutom med danska företag vid en tillställning som ordnas av det danska näringslivets centralförbund. Finland är ordförandeland i Nordiska ministerrådet i år. I Köpenhamn träffar Lintilä också rådets generalsekreterare Paula Lehtomäki. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Arbets- och näringsministeriet har inlett beredningen av redogörelsen om försörjningsberedskapen. Coronaviruset har lyft fram försörjningsberedskapen och beredskapsarbetet i centrum för den samhälleliga debatten och gett upphov till ett behov av att utveckla försörjningsberedskapen över regeringsperioderna. Redogörelsen stöder detta utvecklingsarbete.Syftet med redogörelsen är att förtydliga huvudlinjerna för utvecklandet av försörjningsberedskapen på längre sikt också genom parlamentarisk beredning och diskussion samt att säkerställa en allt bättre övergripande beredskap inför nya hot. Avsikten är dessutom att fastställa vilka verktyg som är centrala med tanke på målen och vilka behov det finns att utveckla dem. Målet är också att modernisera försörjningsberedskapen så att den svarar mot utmaningarna i den förändrade omvärlden.Finlands försörjningsberedskapssystem fungerar i grunden. Goda utgångspunkter för detta är en nätverksmodell som baserar sig på samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn samt försörjningsberedskapsorganisationens förutsättningar att agera smidigt också i krissituationer. I den förändrade situationen behövs dock en precisering av den gemensamma visionen för utvecklingen. Centrala teman vid beredningen av redogörelsen är hanteringen av kontinuiteten i försörjningsberedskapen samt behovet av modernisering, den övergripande utvecklingen av lagstiftningen om försörjningsberedskapen samt säkerställandet av förutsättningarna för verkställigheten, utvecklingsfrågor som gäller försörjningsberedskapsorganisationen, frågor som gäller tryggandet av försörjningsberedskapsfondens verksamhet samt riksdagens deltagande som aktiv påverkare.Redogörelsen koncentrerar sig huvudsakligen på granskningen av de nationella målen för försörjningsberedskapen, de styrande principerna och styrningen på samhällelig nivå. Avsikten är inte att i detalj behandla operativa frågor. I redogörelsen bedöms om den nationella försörjningsberedskapen är på önskad nivå och hur den bör utvecklas. Under åren 2020–2021 har det gjorts flera bedömningar och utredningar om försörjningsberedskapen och Försörjningsberedskapscentralen. Även den uppdatering av säkerhetsstrategin för samhället som görs under Säkerhetskommitténs styrning håller på att inledas.Vid beredningen beaktas också kopplingarna till klimatförändringen, energi- och klimatstrategin samt huvudlinjerna för det internationella samarbetet och påverkan inom försörjningsberedskapen på såväl nordisk som internationell nivå. Även centrala EU-projekt, såsom beredningen av förslaget till CER-direktiv om förbättring av kritiska aktörers förmåga att tåla störningar och de centrala konsekvenserna av genomförandet av det, ingår i granskningen.Intressentgrupper och parlamentariska aktörer deltar aktivt i beredningen av redogörelsenBeredningen av redogörelsen styrs av en liten förvaltningsövergripande ledningsgrupp vars ordförande är kanslichef Raimo Luoma från arbets- och näringsministeriet. Ledningsgruppen har ett nära samband med statsrådets förvaltningsövergripande samarbetsgrupp för försörjningsberedskap som tillsattes i slutet av september. Redogörelsen blir föremål för tillsyn av en parlamentarisk uppföljningsgrupp. Avsikten är att redogörelsen ska överlämnas till riksdagen i september 2022. Dessförinnan ordnas en omfattande remissbehandling av utkastet till redogörelse våren 2022. Under beredningen ordnas också workshoppar för intressentgrupperna. På basis av dessa preciseras de prioriteringar som behandlas i redogörelsen och söks vägledning från olika aktörer för beredningen av redogörelsen. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Social- och hälsovårdsministeriet har publicerat Handbok för välfärdsområdesfullmäktig med information om välfärdsområdesfullmäktiges och fullmäktigeledamöternas uppgifter. Handbok för välfärdsområdesfullmäktig är avsedd för kandidaterna i välfärdsområdesvalet och för ledamöterna i välfärdsområdesfullmäktige, som kan använda den som informationskälla och som ett stöd i arbetet.Välfärdsområdesfullmäktige beslutar om välfärdsområdets och social- och hälsovårdens servicestrategi, räddningsväsendets servicenivå, välfärdsområdets ekonomi och valet av ledamöter till de olika organen. Mandattiden för de första välfärdsområdesfullmäktige inleds den 1 mars 2022 och avslutas den 31 maj 2025. I fortsättningen är välfärdsområdesfullmäktiges mandattid fyra år.Vid välfärdsområdesvalet är välfärdsområdena valkretsar. Kandidaterna ställs upp för hela välfärdsområdet, väljarna kan rösta bara på det egna välfärdsområdets kandidater och resultatet räknas enligt välfärdsområde. Valbar vid välfärdsområdesval är den vars hemkommun hör till väl-färdsområdet i fråga och som har rösträtt i välfärdsområdesval i något välfärdsområde. Välfärdsområdesvalet förrättas enligt det proportionella valsättet som ett öppet listval på samma sätt som kommunalval.Från och med ingången av 2023 överförs ansvaret för ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet från kommunerna och samkommunerna till 21 välfärdsområden. Undantaget är Helsingfors stad, som även i fortsättningen ansvarar för att ordna social- och hälsovården och räddningsväsendet. Dessutom har HUS-sammanslutningen ett särskilt organiseringsansvar för upp-gifter i anslutning till den specialiserade sjukvården inom sitt eget område. Välfärdsområdesval förrättas i alla välfärdsområden. I Helsingfors ordnas inte välfärdsområdesval. Helsingfors sköter endast ärenden som gäller förhandsröstning för invånarna i välfärdsområdena. Ytterligare information
Silvia Ylikulju, planerare, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295163650, 
fornamn.efternamn(at)gov.fi,

Källa: Valtioneuvosto.fi