NordenBladet — Finlands miljöcentral och miljöministeriet har gett ut en handbok till stöd för utarbetande av naturutredningar och bedömning av konsekvenserna för naturen. Målet med handboken är att främja insamling av naturinformation av hög kvalitet samt främja beaktandet av naturvärden och därigenom tryggandet av biologisk mångfald. Handboken Naturinventeringar och naturkonsekvensbedömning – en handbok för naturinventerare, beställare och myndigheter är en rekommendation om god praxis.En naturutredning innebär en utredning av naturvärdena i ett visst område. Naturutredningen omfattar alla utredningens faser med utgångspunkt i insamling av befintlig information. Utredningen omfattar såväl fältarbete, bedömning och utarbetande av rekommendationer som rapportering av resultat. Handboken innehåller anvisningar till beställaren av en naturutredning om utarbetande av en anbudsförfrågan för utredningen och om bedömning av innehållet i och tillräckligheten av utredningen. För dem som utarbetar naturutredningar ges anvisningar till exempel om insamling av information i terrängen. I handboken presenteras också en klassificering av värderingen av naturvärdena och kriterierna enligt vilka man rangordnar de olika delarna av området som är föremål för utredning. Värderingen och de rekommendationer som ges om beaktandet av naturvärden utgör tillsammans det centrala innehållet i naturutredningen.För att stoppa förlusten av biologisk mångfald krävs aktuell information om naturtyper och arter samt om deras förekomst på det område som utreds. Naturinformation behövs bland annat som stöd för planeringen av områdesanvändning och hållbar användning av naturresurser. Naturvärdena kan tryggas endast om det finns kännedom om dem och konsekvenserna för dem bedöms innan projekt och planer genomförs. Naturinformation behövs också vid planering av utvecklingen av nätverket av skyddsområden, skyddet av naturtyper och arter och ekologisk kompensation.Konsekvenserna för naturen ska bedömas systematisktHandboken behandlar identifiering av konsekvenser för naturen och olika metoder som stöder bedömningen. Bedömningen av konsekvenserna för naturen omfattar identifiering av konsekvenser, bedömning av konsekvensernas betydelsefullhet samt utredning av åtgärder som kan lindra konsekvenserna. Handboken ger också anvisningar om systematisk bedömning av hur betydande konsekvenserna är. Bedömningen baserar sig på delfaktorer. Dessutom granskas särdragen i bedömningen av konsekvenserna för naturen i samband med planläggningsförfaranden, lagstiftningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program samt Natura-bedömningar.Handboken ger goda förutsättningar för sådan prövning och tillämpning som behövs vid bedömning av naturutredningar och konsekvenser för naturen från fall till fall. I handboken finns till exempel motiveringar, riktlinjer för god praxis och exempel samt bakgrundsinformation, metoder och hänvisningar som anknyter till dem.I handboken presenteras också en allmän utredning om naturvärden till stöd för förutseende planering. Med det avses en utredning som kartlägger bland annat kommunens naturvärden redan innan området blir föremål för projekt eller planer.”Identifiering av de viktigaste områdena med tanke på den biologiska mångfalden i varje kommun och landskap säkerställer att konsekvensbedömningen och beslutsfattandet i fråga om planer och projekt baserar sig på tillräcklig information om ekologin. Det bästa sättet att gynna detta mål är att i god tid göra omfattande allmänna utredningar om naturvärdena. Det behövs allt fler naturutredningar av hög kvalitet och behöriga parter som utför utredningarna för att ta fram naturinformation”, säger miljörådet Aulikki Alanen, ordförande för stödgruppen som har berett handboken.Revideringarna av naturvårdslagen och markanvändnings- och bygglagen kommer att orsaka behov av uppdatering av handboken redan under de närmaste åren. Handboken publiceras endast i elektronisk form.Handboken har utarbetats i samarbete mellan Finlands miljöcentral, miljöministeriet, stödgruppen för projektet samt flera sakkunniga och representanter från intressegrupper.Naturinventeringar och naturkonsekvensbedömning – en handbok för naturinventerare, beställare och myndigheter

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Jord- och skogsbruksministeriet tar emot utlåtanden om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfondens handlingsplan för Finland, om vattenbruksstrategin samt om planens och strategins miljörapport. Remisstiden är 17.12.2021 – 23.1.2022.Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) beviljar medel för fiske, vattenbruk, fiskförädling, handelsåtgärder och lokal utveckling av fiskerisektorn. Fondens medel avsätts också för myndighetsverksamhet, till exempel fiskeövervakning och datainsamling och havspolitiska åtgärder. I programmet fastställs programperiodens strategi, de åtgärder som ska stödjas och en finansieringsplan. Programmet löper över 2021–2027, och genomförandet kan fortsätta fram till 2030. Målet är att bidra till en hållbar tillväxt inom fiskerisektorn. Målet med vattenbruksstrategin är att skapa en konkurrenskraftig omvärld som uppmuntrar till hållbar tillväxt, främja ansvarsfullhet och säkra fiskarnas välbefinnande och hälsa. Vattenbruksstrategin gäller Fastlandsfinland och fortsätter i likhet med EHFVF-programmet fram till 2030.– Konsumenterna är intresserade av hälsosam närproducerad mat, och fisk uppfyller utmärkt detta önskemål. Fisk är också ansvarsfull mat med tanke på klimatet och miljön så det lönar sig verkligen att stödja den inhemska fiskerisektorns hållbara tillväxt, säger minister Jari Leppä.Miljörapporten omfattar EHVFV-programmet och vattenbruksstrategierna för Fastlandsfinland och Åland. Rapporten har tagits fram av Naturresursinstitutet. EHVFV-programmet och vattenbruksstrategin baserar sig på Europeiska unionens förordningar och genomför Programmet för främjande av inhemsk fisk. Programmet och strategin har utarbetats i brett samarbete med intressegrupperna under ledning av jord- och skogsbruksministeriet.Utlåtandena lämnas in senast den 23 januari 2022 på utlatande.fi eller till jord- och skogsbruksministeriets registratorskontor: [email protected] Länk till utlåtandetjänsten: EHFVF-programmetVattenbruksstrategi Ytterligare upplysningar:EHVFV-programmet:Timo Halonen, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 16 2411, [email protected] (17–22.12.2021; 10–23.1.2022)
Saana Tarhanen, specialsakkunnig, tfn 0295 16 2036, [email protected] (17-22.12.2021; 3.1.2022; 10–23.1.2022)
Heta Ratasvuori, specialsakkunnig, tfn 0295 16 2016, [email protected] (17-22.12.2021; 7.1.2022; 10–23.1.2022) 
Risto Lampinen, fiskeriråd, tfn 0295 16 2458, [email protected] (27 och 29–30.12.2021) Vattenbruksstrategi: Orian Bondestam, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 16 2494, [email protected] (17–22.12.2021 och 3.–23.1.2022)

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — februari 2021 inledde undervisnings- och kulturministeriet en utredning om ett lärarregister och insamling av läraruppgifter. Till utredare utsågs jur.mag. Henriikka Hannula, ekon.dr. Hannu Karhunen och professor Jouni Pursiainen. Utredningen överlämnades till forsknings- och kulturminister Antti Kurvinen den 17 december 2021.Utredarna hade bland annat till uppgift att utreda för vilka ändamål registret behövs, vilken målgrupp registret gäller och vilka lagstiftningsbehov och dataskyddsfrågor som hänför sig till inrättandet av ett register. Syftet med utredningsarbetet var också att hitta lösningar på olika frågor som gäller förandet av registret och att reda ut alternativen för genomförandet av lärarregistret och kostnaderna för dem. Vidare var syftet med utredningen att utreda hur man kan tillgodose behovet av läraruppgifter genom att utveckla befintliga metoder för datainsamling samt datalager och informationsresurser.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Kommittén för social trygghet har fastställt de väsentligaste problemområdena i det nuvarande systemet för social trygghet och publicerar 18 ställningstaganden om reformen av det nuvarande systemet för social trygghet.Kommitténs ställningstaganden på basis av de problembaserade lägesbildsrapporternaStällningstagandena grundar sig på de fyra problemrapporter som kommittén för social trygghet har utarbetat och på kommitténs rapport om de viktigaste valen och de grundläggande principerna i fråga om den sociala tryggheten. I ställningstagandena behandlas den sociala trygghetens komplexitet, samordning av förvärvsarbete och social trygghet, sistahandstrygghet, grundtrygghet och boende samt samordning av tjänster och förmåner. ”De problem som identifierats i det nuvarande systemet för social trygghet visar att kommittén håller på att lösa en utvecklad välfärdsstats utmaningar, som är annorlunda än i en välfärdsstat under uppbyggnad. Frågor som tas upp är problem med genomförandet och administrationen av den sociala tryggheten, såsom att systemet är invecklat, att det är svårt för kunderna att få sina ärenden uträttade i systemet, att människor faller mellan stolarna och att det bildas stuprör på den genomförande nivån. Som en annan stor helhet framträder meningsskiljaktigheter om gränserna för och syftet med en långt utvecklad välfärdsstat, såsom jämkning av förmåner i förhållande till inkomster och frågor om gränserna för individens och samhällets rättigheter och skyldigheter”, konstaterar ordföranden för kommittén för social trygghet Pasi Moisio.  Utifrån ställningstagandena ska det tas fram lösningar på det nuvarande systemets problem för kommitténs mellanrapport. För en långsiktig reform av den sociala tryggheten ska det också tas fram en utredning om alternativa sätt att ordna social trygghet, såsom basinkomst, negativ inkomstskatt, baskonto, sammanslagning av grundskyddsförmåner och ett orsaksbaserat system. När utredningarna är klara ska kommittén i sin mellanrapport fastslå principer och strukturer för en långsiktig reform av den sociala tryggheten. Kommittén kan i ett senare skede också ta ställning till andra frågor som gäller den sociala tryggheten.Den sociala tryggheten reformeras av en parlamentarisk kommitté, vars mandatperiod inleddes under våren 2020 och fortsätter till 2027.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Kommunminister Sirpa Paatero har utsett informatören Antti Kotti från Somero till sin specialmedarbetare. Vid kommunministerns stab ansvarar Kotti bland annat för kommun- och landskapsärenden. Kotti inledde sitt uppdrag den 14 december.Kotti har tidigare arbetat bland annat som kommun- och förvaltningspolitisk expert i SDP:s riksdagsgrupp. 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Jord- och skogsbruksministeriet godkände den 14.12.2021 planerna för hantering av översvämningsrisker 2022-2027. Sammanlagt finns det 18 planer för avrinnings- och kustområden med åtminstone ett område som löper betydande risk för översvämning. Målet är att förebygga och minska skador som följer av översvämningar.Med hjälp av planerna ska man förebygga översvämningsrisker effektivare, ta fram översvämningsprognoser, varna för översvämningar  och planera räddningsinsatser. Planerna innehåller cirka 450 åtgärder som handlar om bland annat att kvarhålla svämvatten, utveckla vattenregleringen och bygga bankar. Klimatförändringar har beaktats bättre i de uppdaterade hanteringsplanerna.  – Lyckligtvis är olyckshändelserna som orsakas av översvämningar inte lika stora hos oss som i många andra länder. På grund av klimatförändringar är det dock allt viktigare att vårt samhälle är förberett på föränderligt klimat och föränderliga vattenförhållanden, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.Att ta hänsyn till vattenvårdens mål är också relevant. Planeringen av hanteringen av översvämningsrisker sker därför på samma sätt med sex års mellanrum som vattenvårdsplaneringen. Förvaltningsplanerna för vattenvården och havsförvaltningsplanen ska behandlas i statsrådet ännu före jul.   De första planerna för hanteringen av översvämningsrisker gällde åren 2016-2021. Antalet mål för den första perioden var över 150 som i regel har uppnåtts väl.  Åtgärderna förebygger skador på människors hälsa och säkerhet och ser till att de nödvändiga tjänsterna fortsätter utan avbrott trots eventuella översvämningar. Till exempel vid bekämpningen av översvämningen i Kemi älv 2020 hade man nytta av att man hade identifierat översvämningsriskerna och åtgärderna för att förebygga skador redan på förhand. Efter den första planeringsperioden gjordes det ändringar och en del av områdena föll bort och nya kom i stället. Som nya översvämningsområden fastställdes Lappfjärd och Pyhäjokis nedre lopp som svämmade över under den första planeringsperioden, samt Kemi stad på basis av en preciserad skadebedömning. Beredningen av hanteringsplanerna har legat på de regionala NTM-centralernas och översvämningsgruppernas ansvar. Områden med betydande översvämningsrisk ses över nästa gång 2024 och planerna uppdateras senast 2027. Styrningen av arbetet med att hantera översvämningsrisker hör till jord- och skogsbruksministeriet. Läs mer:Planerna för hantering av översvämningsriskerÖversvämningskartor Webbplatsen Vatten.fimiljo.fi/paverkavattnen

Källa: Valtioneuvosto.fi