NordenBladet — Livsmiljöer vårdades, iståndsattes och restaurerades i större utsträckning än någonsin tidigare inom ramarna för miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets gemensamma livsmiljöprogram Helmi. Särskilt restaureringen av värdefulla fågelvatten och fågelvåtmarker tog fart i fjol, och de mål för skyddet av myrmarker som ställdes upp för 2021 överskreds.Våren 2021 ställdes det upp mål som sträcker sig till 2030 för programmet Helmi. Programmet innehåller 40 åtgärder för att påskynda restaureringen, vården och skyddet av olika livsmiljöer. Livsmiljöprogrammet Helmi är en viktig åtgärdshelhet i arbetet med att stoppa utarmningen av naturen i FinlandÅr 2021 överskrträffade det frivilliga skyddet av myrar förväntningarna när det ambitiösa skyddsmålet på 5 000 hektar överskreds. Sammanlagt drygt 6 000 hektar värdefulla myrmarker skyddades, mest i Norra Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Karelen. Myrar restaurerades sammanlagt på cirka 6400 hektar. Forststyrelsens naturtjänster restaurerade skyddsområden på cirka 3 700 hektar myrar med Helmi-finansiering, och Forststyrelsens affärsverksamhet restaurerade 2 700 hektar med sin inkomstfinansiering. Genom restaurering återställs livsmiljöerna i riktning mot ett naturligt tillstånd.Iståndsättningen av våtmarker och fågelvatten tryggar hotade fåglar”Genom Helmi-programmet ingriper vi i den viktigaste direkta orsaken till förlusten av den biologiska mångfalden: livsmiljöernas försämring. I många livsmiljöer räcker det inte enbart med skydd, utan det behövs iståndsättning och vård. Iståndsättnings- och vårdarbetet är nödvändigt för att trygga de hotade arternas och naturens biologiska mångfald”, säger miljö- och klimatminister Emma Kari.”En av Helmi-programmets styrkor är samarbetet. Jägare, fågelskådare och miljösektorn arbetar tillsammans för att främja hotade vattenfåglar. Inom ramen för programmet iståndsattes våtmarker så att de blev lämpliga livsmiljöer för vattenfåglar, och häckningen tryggades genom jakt efter främmande rovdjur som utförs som en del av Helmi-programmet”, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä.Hälften av vattenfåglarna i våra våtmarker är hotade, och de främsta orsakerna till detta är övergödning och igenväxning av vattendrag samt främmande rovdjur. Största delen av de värdefulla fågelvattnen och fågelvåtmarkerna är redan skyddade eller ligger på statlig mark, och Helmi-programmets iståndsättningsåtgärder riktas i första hand till skyddsområden som hör till nätverket Natura 2000. År 2021 pågick iståndsättningsåtgärder i 55 fågelvatten. Till iståndsättningsarbetet hörde bland annat röjning, slåtter och betesgång på strandängar, byggande av häckningsöar, muddring i områden med öppet vatten, jakt efter främmande rovdjur och reduktionsfiske.Närings-, trafik- och miljöcentralerna och Forststyrelsens naturtjänster genomförde iståndsättningsarbetet, och Finlands viltcentral och Forststyrelsens jakt- och fisketjänster genomförde jakten på främmande rovdjur. Inventering av fågelbeståndet gör det möjligt att följa upp åtgärdernas effekter. Till exempel brunanden, årtan, sothönan och rödspoven har nytta av att våtmarker och fågelvatten iståndsätts. Viltförvaltningen restaurerade sammanlagt 220 hektar våtmarker och inledde jakt av främmande rovdjur inom programmet Helmi i 45 fågelvatten. Dessutom inleddes ett projekt för rastplatser för flyttfåglar. Syftet är att bygga ett nätverk av områden som är fria från jakt och där flyttfåglarna kan samla krafter inför höstflytten.Även vårdbiotoper, skogliga livsmiljöer, småvatten och stränder vårdasI skyddade skogliga livsmiljöer vårdade man bland annat skogar där den vitryggiga hackspetten lever, lundar samt områden där det växer ädla träd. Sammanlagt utförde man åtgärder på cirka 300 områden.I Forststyrelsens ekonomiskogar överskreds i regel de mål för naturvården som hade uppställts för det gångna året. Lundar vårdades på ett 255 hektar stort område och hyggesbrändes på et 341 hektar stort område. 120 vandringshinder för fiskar avlägsnades och nio hektar solexponerade livsmiljöer vårdades. Dessutom restaurerades upp till 2700 hektar myrmark. Målet för restaurering av myrmark var 515 hektar.Den riksomfattande inventeringen av vårdbiotoper fortsatte, och inom Helmi-programmet utförde man restaureringsåtgärder på sammanlagt drygt 900 hektar vårdbiotoper. När det gäller vårdbiotoper är det huvudsakliga målet att öka deras antal. 69 småvatten och stränder iståndsattes, och planeringen och inventeringen av restaureringen av flera andra objekt inleddes. Antalet restaureringsåtgärder ökade särskilt i bäckar och i flader och glon vid kusten.Kommuner och organisationer deltar i Helmi-programmets iståndsättningsarbeteÅr 2021 ordnades också en ansökan för specialunderstöd för Kommun-Helmi och Organisation-Helmi genom vilken kommuner och organisationer hade möjlighet att ansöka om understöd för iståndsättning och vård av livsmiljöer. Det kom in sammanlagt 66 ansökningar, och beslut om dem fattas i början av året. Sammanlagt 5 miljoner euro har reserverats för understödet.  Samtidigt pågår kommunernas projekt för biologisk mångfald som fick cirka 2,3 miljoner euro i understöd och finansierades i slutet av 2020. Genom projekten restaureras alla livsmiljöer som hör till Helmi-programmet: myrar, fågelvatten, vårdbiotoper, småvatten, strandnatur och skogar.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — En arbetsgrupp som tillsatts av finansminister Annika Saarikko ska utreda möjligheten att införa en gruvskatt i Finland.Arbetsgruppen gör en bedömning av lämpligheten och genomförbarheten hos och de huvudsakliga konsekvenserna av olika skattealternativ. Målet är att man utifrån arbetsgruppens bedömningar ska kunna fatta beslut om modellen för genomförande av gruvskatten för beredningen av en regeringsproposition. Utredningen baserar sig på statsminister Sanna Marins regeringsprogram. Utredningen görs med hänsyn till att gruvmineraler utgör icke-förnybara naturresurser. Även om skatten riktar sig till icke förnybara naturresurser, är det primära syftet med skatten emellertid inte att minska användningen av dem, utan att ge samhället en skälig ersättning för användningen av icke förnybara mineraltillgångar.Regeringen har tidigare slagit fast att Finland år 2023 ska införa en gruvskatt i stället för en höjning av elskatten inom gruvdrift. Den eftersträvade skatteintäkten av gruvskatten är 25 miljoner euro per år. 60 procent av skatteintäkterna styrs till de kommuner där gruvorna är belägna och 40 procent till staten.Arbetsgruppen har sakkunniga från finansministeriet, arbets- och näringsministeriet, miljöministeriet, Skatteförvaltningen, närings-, trafik- och miljöcentralen i Kajanaland, Geologiska forskningscentralen, Kommunförbundet r.f. och Gruvindustrin r.f. Arbetsgruppen kommer dessutom att höra sakkunniga, forskare, intresseorganisationer och centrala samarbetsparter under arbetets gång. Arbetsgruppens mandattid började i slutet av januari och löper ut den 31 maj 2022. När mandatperioden löper ut ordnas det en offentlig remissbehandling av arbetsgruppens bedömningspromemoria.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Finland och Sverige har sänt ett brev till Mairead McGuinness, den medlem i Europeiska kommissionen som ansvarar för finansiella tjänster, finansiell stabilitet och kapitalmarknadsunionen, i vilket de uttrycker sin oro över de föreslagna tekniska bedömningskriterierna i utkastet till den delegerade akt som kompletterar taxonomiförordningen. Kommissionskollegiet förväntas publicera den slutliga delegerade akten denna vecka.Finland och Sverige påminner om att de kraftfullt stöder ambitiösa klimatåtgärder och anser att hållbar finansiering är en väsentlig del av strävandena att uppnå EU:s gemensamma klimatneutralitet senast 2050.Det är viktigt att respektera principen om teknikneutralitet. Därför är länderna nöjda med att de åtgärder som hänför sig till kärnkraften har tagits in i utkastet till den delegerade akten för att komplettera åtgärderna för förnybar energi. Finland och Sverige lyfter dock fram tre farhågor i anslutning till de föreslagna tekniska bedömningskriterierna för kärnkraft. I kriterierna bör hänsyn tas till den konkreta utveckling som har skett i Finland och Sverige när det gäller lösningar för slutförvaring av kärnavfall. ”I allmänhet bör kriterierna baseras på Euratomfördraget och dess sekundärlagstiftning samt på nationella bestämmelser om kärnsäkerhet och tillstånd för anläggningar”, påminner brevet.De tidsfrister för investeringar i kärnkraft som föreslås i akten bör strykas ur akten. Kommissionen har föreslagit att befintliga kärnkraftverk ska omfattas av taxonomin endast till år 2040 och nya kärnkraftverk till år 2045. Den tredje farhågan är att när det gäller befintliga kärnanläggningar omfattar kriterierna endast ändring av anläggningarna i syfte att förlänga deras drifttid. Till kriterierna bör fogas att också driften av befintliga kärnanläggningar kan få en stämpel i enlighet med taxonomin.Länderna uttrycker dessutom sin oro över processen för antagande av den delegerade akten. Den tid som använts för samråd med medlemsstaterna har varit för kort med tanke på ärendets komplexitet och motstridighet. Finland och Sverige betonar vikten av öppna och inkluderande processer i det fortsatta arbetet med taxonomin för att säkerställa dess trovärdighet och användbarhet.När kommissionen offentliggör den slutliga delegerade akten har rådet och Europaparlamentet fyra månader på sig att se över den och antingen anta den eller avslå den. Efter offentliggörandet av den slutliga rättsakten kan det inte längre läggas fram några ändringsförslag till dess innehåll. Brevet har undertecknats av näringsminister Mika Lintilä och Sveriges energi- och digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar.Ytterligare upplysningar:
Jukka Ihanus, näringsminister Mika Lintiläs statssekreterare, tfn 029 504 7259
Katja Tuokko, specialsakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn 050 465 5533 
Riku Huttunen, överdirektör, arbets- och näringsministeriet, tfn 050 431 6518
 

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Social- och hälsovårdsministeriet har beslutat att obligatoriska lager av vissa läkemedel som innehåller humant normalt immunglobulin och som är avsedda för intravaskulärt bruk får underskrida den genomsnittliga, normala mängd som konsumeras under sex (6) månader.Användningen av de obligatoriska lagren ska riktas endast till patienter och till social- och hälsovården i Finland och läkemedelspreparat som ingår i det obligatoriska lagret ska användas endast i sådana situationer där det inte finns tillgång till alternativa läkemedelspreparat eller andra behandlingsformer för de godkända indikationerna för läkemedelspreparaten. Plasma behövs för att tillverka läkemedel som innehåller normalt humant immunglobulin, och det har förekommit problem med tillgången på plasma under en längre tid. Coronapandemin har ytterligare försämrat tillgången. Genom social- och hälsovårdsministeriets beslut säkerställs att läkemedelspreparat som innehåller immunglobulin räcker till för de patienter som i första hand behöver läkemedlet i Finland, då situationen i fråga om tillgången är utmanande. För en del av indikationerna för läkemedelspreparat är det möjligt att använda andra läkemedelspreparat och behandlingsformer. Den behandlande läkaren bedömer vilken behandlingsform som ska användas för varje patient. Beslutet träder i kraft den 1 februari 2022. Storleken på de obligatoriska lagren av läkemedelspreparat ska överensstämma med lagen om obligatorisk upplagring av läkemedel senast den 31 januari 2023. Social- och hälsovårdsministeriet: Social- och hälsovårdsministeriets beslut om användningen av obligatoriska lager av läkemedel som innehåller humant normalt immunglobulin och som är avsedda för intravaskulärt bruk i särskilda situationer, VN/1692/2022 (Finlex)

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet trädde i kraft den 1 juni 2019. Den nya lagen har nu tillämpats i knappt tre år. Vid inrikesministeriet har det gjorts en utredning om verkställigheten av polisens personuppgiftslagstiftning när det gäller Polisstyrelsen och polisförvaltningen under den samt skyddspolisen. Utredningen överlämnades till riksdagen den 31 januari 2022.I samband med reformen av polisens personuppgiftslag förutsatte riksdagen att regeringen följer och utvärderar verkställigheten av den nya lagstiftningen och gör en utredning om den till förvaltningsutskottet.Lagreformen anses i huvudsak vara lyckadEtt av syftena med reformen av polisens personuppgiftslag var att förtydliga och förenkla lagens komplicerade struktur. Utifrån remissvaren kan reformen i huvudsak anses vara lyckad. Den nya lagstiftningen anses vara tydligare och fungera bättre än tidigare. Exempelvis övergången från en reglering som utgår från behandlingen av personuppgifter i olika system till en reglering som grundar sig på användningsändamål anses i huvudsak vara en lösning som fungerar och är flexiblare än hittills. Tidigare var behandlingen av personuppgifter kopplad till de informationssystem som används medan regleringen för närvarande grundar sig på det ändamål för vilket personuppgifterna används. Även centraliseringen av registerföringen till Polisstyrelsen har visat sig vara en lyckad lösning.Lagstiftningshelheten är dock inte till alla delar helt tydlig. För de myndigheter som tillämpar lagen är det en utmaning att behandlingen av personuppgifter i polisens verksamhet delvis omfattas av den allmänna dataskyddsförordningen och delvis av dataskyddslagen avseende brottmål. Vid behandlingen av personuppgifter i polisens verksamhet ska man utöver dataskyddslagstiftningen också beakta bland annat kraven i bestämmelserna om befogenheter, offentlighetslagen, informationshanteringslagen samt i den nationella speciallagstiftningen och EU-rättsakterna. Den som tillämpar lagen måste alltså behärska en omfattande lagstiftningshelhet.I yttranden om utredningen framfördes det dessutom att det trots reformen av dataskyddslagstiftningen  fortfarande förekommer problem när det gäller informationsutbytet mellan myndigheterna. Inrikesministeriet anser att det med tanke på myndigheternas verksamhetsförutsättningar är viktigt att kontinuerligt utvärdera både polisens personuppgiftslag och annan reglering om informationsutbyte.Koncentrering av bestämmelserna om skyddspolisen underlättar tillämpningen av lagenI fråga om skyddspolisen gäller utredningen 7 kap. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Den strukturella lösningen i den nya lagen, där bestämmelserna om skyddspolisen i huvudsak har koncentrerats till 7 kap., är tydligare än tidigare med tanke på tillämpningen av lagen. Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas endast vid skyddspolisen, vilket stöder en enhetlig tillämpningspraxis och är tydligt med tanke på ansvaren.Skyddspolisens rätt att lämna ut och få personuppgifter förblev i stort sett oförändrad. Regleringen reviderades så att det föreskrivs om utlämnandet av uppgifter mellan skyddspolisen och den övriga polisen. Lösningen har ansetts förtydliga ansvaren.De registrerade har inte rätt till insyn i de personuppgifter som behandlas av skyddspolisen. Begäran om att kontrollera att personuppgifterna och behandlingen av dem är laglig kan lämnas till dataombudsmannen eller till polisen i enlighet med polisens personuppgiftslag. En begäran som lämnats till polisen ska sändas till dataombudsmannen. Denna rätt att kontrollera lagenligheten är viktig med tanke på den registrerades rättigheter. Enligt dataombudsmannens yttrande har de registrerades kontakter med dataombudsmannens byrå inte ändrats nämnvärt i och med att den nya lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet trädde i kraft.Bakom reformen av polisens personuppgiftslag ligger EU:s dataskyddsreformDen omfattande totalreformen av polisens personuppgiftslag var en del av översynen av den nationella dataskyddslagstiftningen i anslutning till EU:s dataskyddsreform. I samband med översynen reviderades också flera andra myndigheters personuppgiftslagar. Syftet med reformen var att få polisens personuppgiftslag att motsvara de behov i fråga om behandling av personuppgifter och dataskydd som följer av ändringarna i omvärlden och polislagstiftningen.När utredningen överlämnas har både den nya allmänna dataskyddslagstiftningen och polisens nya personuppgiftslag tillämpats en relativt kort tid. Utredningen beskriver verkställigheten av lagen utifrån erfarenheterna hittills. Under beredningen av utredningen upptäcktes det inte några sådana brister i de nya bestämmelserna som skulle kräva omedelbara ändringar i lagstiftningen.Inrikesministeriet följer även i fortsättningen regelbundet hur lagstiftningen fungerar, vilka avgöranden de högsta laglighetsövervakarna träffar och hur den nationella och europeiska rättspraxisen utvecklas samt bedömer vilka ändringsbehov i lagstiftningen som dessa eventuellt medför.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Finansministeriet har publicerat Informationshanteringskartan för den offentliga förvaltningen för att främja utnyttjandet av och interoperabiliteten hos informationslagren inom den offentliga förvaltningen. Det informationsmaterial som samlats in tillsammans med de övriga ministerierna består av den offentliga förvaltningens informationslager, utlämnande av uppgifter samt aktörer som svarar för och utnyttjar uppgifterna.Informationshanteringskartan ger olika aktörer ett gemensamt kunskapsunderlag om nuläget inom informationshanteringen för utvecklandet av interoperabiliteten hos informationslagren inom den offentliga förvaltningen och konsekvensbedömningen av förändringar i informationshanteringen. Den första versionen av informationshanteringskartan kan användas i Granskaförvaltningen.fi-tjänsten som administreras av Statskontoret. Kartan är avsedd att användas fritt av olika aktörer.Informationshanteringskartan underlättar bedömningen av konsekvenserna med utvecklingInformationshanteringskartan ger de myndigheter som ansvarar för informationshanteringen bättre förutsättningar än tidigare att bedöma konsekvenserna av omfattande administrativa eller strukturella förändringar. Kartan ger olika aktörer en allmän överblick över vad som avses med gemensamma informationslager hos den offentliga förvaltningen, vilka uppgifter som förs i dem och hur uppgifterna i informationslagren utnyttjas, hur uppgifter lämnas ut mellan informationslagren och under vilka förutsättningar aktörer kan få tillgång till uppgifter för sina behov.Informationshanteringskartan är avsedd som ett hjälpmedel för ministerierna vid styrningen av informationslagrens interoperabilitet och planeringen av sätten att förverkliga interoperabiliteten inom sina ansvarsområden. För lagberedaren erbjuder kartan sektorsövergripande information om bestämmelserna om informationslager och utlämnande av information samt information om de nuvarande regleringssätten.Myndigheterna kan använda kartan som ett verktyg för att identifiera och utnyttja befintliga informationslager samt uppgifter och informationsmaterial som andra myndigheter har i sin besittning. Med hjälp av kartan kan en myndighet också bedöma vilka konsekvenser utvecklandet av informationshanteringen har för andra aktörer. Informationshanteringskartan främjar förverkligandet av offentlighetsprincipen genom att ge en övergripande bild av de informationslager inom den offentliga förvaltningen som används vid skötseln av myndigheters uppgifter. Uppgifterna i informationshanteringskartan har sammanställts utifrån uppdaterade bestämmelser. Finansministeriet ansvarar för underhållet av kartan. Ministerierna ser till att materialet är uppdaterat inom sina verksamhetsområden. Informationshanteringskartan vidareutvecklas i samarbete med ministerierna med hänsyn till behoven att främja interoperabiliteten.

Källa: Valtioneuvosto.fi