NordenBladet — Regeringens utkast till proposition om det nationella genomförandet av EU:s dricksvattendirektiv är på remiss från den 28 februari till den 8 april 2022. Dricksvattendirektivet omfattar hela produktionskedjan för hushållsvatten med allt från råvatten till kranvatten. Det viktigaste syftet med direktivet är att trygga kvaliteten på hushållsvattnet. Genomförandet kräver ändringar i många olika lagar.Dricksvattendirektivet ska främja kvaliteten på hushållsvattnet i synnerhet genom riskhantering. I utkastet till regeringens proposition föreslås det många lagstiftningsändringar som gäller hälsoskyddslagen, lagen om vattentjänster och miljöskyddslagen samt lagen om marknadskontrollen av vissa produkter.  I fortsättningen ska de aktuella uppgifterna om hushållsvattnets kvalitet finnas tillgängliga och uppdateras på webben i ett användarvänligt format. Vattentjänstverken ska i fortsättningen också utan särskild begäran ge kunderna uppgifter om vattenförbrukningen, vattenpriset och vattenkvaliteten, och kunderna blir skyldiga att förmedla uppgifterna vidare till slutförbrukarna av hushållsvatten. Även egenkontrollen vid vattentjänstverken och deras skyldighet att övervaka kvaliteten på råvattnet preciseras. Produkter såsom vattenledningar, anslutningar och tätningar som kommer i kontakt med vatten i vattenproduktionskedjan kan försvaga kvaliteten på hushållsvattnet. Därför införs det i hela EU nya sanitära minimikrav för de material som kommer i kontakt med hushållsvatten, och dessutom marknadskontroll för alla produkter som kommer i kontakt med hushållsvatten. Riskbedömning av vattenkvaliteten i byggnaders vatteninstallationer behövs i synnerhet för att bekämpa legionellabakterien. Legionella kan förorsaka legionellos hos människor, det vill säga en allvarlig lunginflammation. Enligt statistiken rapporteras det i genomsnitt 30 sjukdomsfall per år i Finland. Riskbedömningen ska gälla det tillståndspliktiga byggandet och sådana byggnader som används som så kallade prioriterade fastigheter, där vattnet kan medföra en hälsorisk för ett stort antal människor. Sådana byggnader är till exempel sjukhus, hotell, simhallar och badanstalter samt byggnader där man tillhandahåller institutionsvård. EU:s dricksvattendirektiv utfärdades första gången 1998, och den 12 januari 2021 trädde en ny version av direktivet i kraft. Medlemsländerna ska införa de nya direktivbestämmelserna i sin lagstiftning före den 12 januari 2023. Avsikten är att lagändringarna i utkastet ska träda i kraft den 1 januari 2023. Regeringspropositionen har beretts av en styrgrupp som tillsattes och styrdes av social- och hälsovårdsministeriet. I styrgruppen deltog miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, Finlands Kommunförbund rf och Finlands Vattenverksförening rf.  Begäran

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Inrikesministeriet och försvarsministeriet har tillsatt ett utredningsprojekt för att bedöma myndigheternas förutsättningar att trygga den nationella cybersäkerheten, bekämpa cyberbrottslighet och sköta cyberförsvaret samt hantera situationer som utvecklas snabbt och hotar samhällets cybersäkerhet. – Samhället digitaliseras i allt snabbare takt och vi är allt mer beroende av att informationsnäten och informationssystemen fungerar. Cyberhoten har ökat och blivit mer komplexa. De suddar också ut gränsen mellan dels den inre och yttre säkerheten, dels de civila och militära hoten. Den nationella och internationella hotbilden utvecklas ständigt, och som myndigheter måste vi hänga med i den här utvecklingen, säger Petri Knape, direktör för enheten för nationell säkerhet vid inrikesministeriet.De viktigaste utvecklingsbehoven i fråga om myndigheternas verksamhetsförutsättningar ska identifierasI utredningsprojektet ska det bedömas hurdana verksamhetsförutsättningar myndigheterna för närvarande har i allvarliga situationer som äventyrar den nationella cybersäkerheten och vilka de viktigaste utvecklingsbehoven är. Vid behov kommer det att utarbetas ett förslag till en ny verksamhetsmodell, som gör det möjligt att fatta beslut i rätt tid och på rätt nivå och att effektivt bedriva proaktiv verksamhet och reagera samt vidta möjliga motåtgärder.I projektet utvärderas också informationsutbytet och samverkan mellan myndigheterna. Projektgruppen ger vid behov förslag till ändringar i lagstiftningen.Den allmänna utvecklingen under de senaste åren har visat att riskerna för olaglig informationsinhämtning och cyberpåverkan riktad mot Finland har ökat. Cyberhot som äventyrar den nationella säkerheten kan ha sitt ursprung i antingen statlig eller icke-statlig verksamhet och förekomma i form av cyberspionage, allvarliga störningar i informationsnäten eller cyberangrepp mot kritisk infrastruktur eller förberedelse till sådana angrepp. Även it-brottslighet är ett växande hot mot samhällets viktiga funktioner.Projektet grundar sig på statsrådets principbeslut om ett utvecklingsprogram för cybersäkerhetenBakgrunden till det utredningsarbete som nu inleds är statsrådets principbeslut av den 10 juni 2021 om ett utvecklingsprogram för cybersäkerheten samt statsrådets redogörelser för utrikes- och säkerhetspolitiken, den inre säkerheten och försvarspolitiken. Projektets åtgärder samordnas med andra utvecklingsprojekt som gäller cybersäkerheten och med beredningen av säkerhetsstrategin för samhället.Projektet genomförs som tjänsteuppdrag. Inrikesministeriet och försvarsministeriet har tillsatt en projektgrupp som ska genomföra utredningen. Projektgruppens mandatperiod är 1.3.2022–31.1.2023.

Källa: Valtioneuvosto.fi

NordenBladet — Det nationella programmet för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och dess miljökonsekvensbeskrivning publicerades den 1 mars 2022. Programmet har utarbetats av arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet tillsammans med Strålsäkerhetscentralen. Dess mål är att allt använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som uppkommer i Finland ska hanteras på ett säkert sätt och utan obefogat dröjsmål.I det nationella programmet behandlas omfattande delområden i fråga om hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. I programmet anges mängderna och platserna av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall samt de allmänna målen, principerna,  en uppskattning av kostnaderna och tidsplanen för avfallshanteringen. Det centrala målet för programmet är att utveckla hanteringen av radioaktivt avfall i Finland. Det är ett sådant program som förutsätts av den finska staten enligt Europeiska unionens rådets direktiv (2011/70/Euratom). I den nationella lagstiftningen ingår bestämmelser om det i fråga om användningen av kärnenergi i kärnenergilagen och bestämmelser om användningen av strålning i strålsäkerhetslagen. Det nationella programmet utarbetas nu för andra gången. Det ersätter det första programmet som färdigställdes sommaren 2015. Uppdateringen av det var nödvändigt med tanke på utvecklandet av den nationella verksamheten och den kommande regelbundna internationella utvärderingen. Den första internationella peer review planeras till slutet av 2022. I samband med utarbetandet av programmet gjordes en bedömning av miljökonsekvenserna i enlighet med lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program. Miljörapporten innehåller bland annat en beskrivning av projektets verksamhetsmiljö, mål och sannolikt betydande miljökonsekvenser. Programmet har beretts i samarbete med verksamhetsutövarna och verksamhetsutövarna genomför också till centrala delar det nationella programmet i enlighet med lagstiftningen. Som ett led i utarbetandet av programmet ordnades dessutom två remissbehandlingar under vilka myndigheter, verksamhetsutövare inom branschen, medborgare och sammanslutningar fick komma med yttranden och framföra åsikter. Yttrandena och åsikterna har beaktats vid beredningen av programmet.Det nationella programmet och beslutet om godkännande publicerades den 1 mars 2022 på arbets- och näringsministeriets webbplats på https://tem.fi/sv/nationella-programmet

Källa: Valtioneuvosto.fi