NordenBladet —
09.12.2019 kl 08.30Polisstyrelsen
Förändringarna i polisens operativa miljö och det minskade antalet anställda har tvingat polisen att prioritera övervaknings- och larmuppdrag samt att lägga vikt vid upprätthållandet av arbetarskyddet och prestationsförmågan. En hotbild är att en jämlik service äventyras.
Detta framgår av slutrapporten för Polisstyrelsens utredning av övervaknings- och larmverksamhetens läge som offentliggjordes 9.12.2019 i Helsingfors.
Rapporten innehåller 50 åtgärdsrekommendationer för hur polisen ska klara av läget i dag. De anknyter bland annat till förtroendet för polisen, skötseln av brådskande larmuppdrag, larmtjänster i glesbygden samt upprätthållandet och utvecklingen av polisens operativa verksamhet och prestationsförmåga.
– Målet för utredningen var att svara på frågan om övervaknings- och larmverksamhetens nuläge och hur den borde utvecklas för att optimera verksamhetens effektivitet, produktivitet, prestationsförmåga och resultat i dag och inom den närmaste framtiden med beaktande av bland annat den operativa miljön och de förväntade förändringarna i den, berättar utredningspersonen Arto Karnaranta, biträdande chef vid polisinrättningen i Uleåborg.
Karnaranta utredde övervaknings- och larmverksamhetens läge med hjälp av statistiska analyser och intervjuer med sakkunniga. Ca 300 personer från alla polisinrättningar, några nödcentraler, inrikesministeriets polisavdelning, Polisstyrelsen, Polisyrkeshögskolan, Centralkriminalpolisen, Skyddspolisen och Finlands Polisorganisationers Förbund intervjuades.
Polisen utför en miljon uppdrag om året
Polisen utför ca en miljon larmuppdrag och olika slags i övervakningsuppgifter på eget initiativ om året. Antalet har stabiliserats på denna nivå. Av dem är 700 000 uppdrag av larmkaraktär på begäran av nödcentralen och medborgarna.
Antalet brådskande uppdrag i klass A är ca 70 000 om året. Även denna siffra är relativt stabil med undantag för den kraftiga ökningen i antalet A-uppdrag sedan nödcentralens nya IT-system (ERIKA) infördes. Skyndsamhetsklasserna för polisens larmuppdrag har förändrats kraftigt under de senaste tio åren.
Enligt Arto Karnaranta har syftet med utredningen varit att öppet genom olika slags statistik och utredningar konkretisera vilken inverkan polisens negativa resursutveckling och förändringarna i den operativa miljön haft på polisens rutiner och prioriteringen av uppgifter.
– Polisens fältchefer måste ofta prioritera uppgifter och fatta beslut om vilka uppgifter patruller kan sköta eller vilka uppgifter som sköts på plats och vilka per telefon eller senare på platsen, konstaterar Karnaranta.
Tillhandahåller polisen jämlika larmtjänster för medborgarna?
Polisens prestationsförmåga i städer och större tätorter är i dag minst sagt måttlig. Ca 97 procent av larmuppdragen är koncentrerade till områden där 95 procent av befolkningen bor.
– Med tanke på övervaknings- och larmtjänsterna i glesbygden har läget däremot alltid varit en utmaning. Under årens lopp har läget dock försämrats ytterligare. Ca tre procent av larmuppdragen utförs på landsbygden där ca fem procent av befolkningen bor. Där måste man ofta vänta länge på polisen, och ibland dyker polisen inte upp överhuvudtaget, säger Karnaranta.
Han anser att en samhällelig utmaning är hur man i ett land med långa avstånd såsom i Finland säkerställer så jämlika larmtjänster som möjligt oberoende av var man bor.
– Polisstationsnätet kommer uppenbart att bli glesare under de kommande åren redan till följd av att rekryteringsproblemen är stora på orter där befolkningen minskar. Hurdana polistjänster vill samhället satsa på och till vilket pris? Och å andra sidan hur snabba tjänster kan medborgarna förvänta sig i städer och glesbygden, frågar sig Karnaranta.
Enligt Karnaranta är det fråga om värderingar som i synnerhet kräver samhälleliga beslut och riktlinjer samt ekonomiska satsningar.
– Polisen vill tillhandahålla jämlika larmtjänster för medborgarna. Medborgarna bör få konkret hjälp av polisen när de behöver det. Med de tillgängliga resurserna i dag är detta inte möjligt, säger Karnaranta.
Han betonar att det är viktigt med tanke på samhället att fastställa indikatorer för polisens prestationer framöver, hurdana polistjänster samhället vill tillhandahålla för medborgarna och till vilket pris.
– Ju tuffare krav man ställer på polisen desto mer måste man vara beredd att betala för det, säger han.
Åtgärdsrekommendationer för bevarat förtroende, antal polismän och jämlikhet
Rapporten innehåller 50 åtgärdsrekommendationer för utveckling av polisens övervaknings- och larmverksamhet. De centrala rekommendationerna är bland annat:
Man bevarar medborgarnas förtroende för polisen på en hög nivå bland annat genom att upprätthålla en god operativ beredskap för brådskande larmuppdrag.
Man säkerställer förutsättningarna för polisens verksamhet genom att öka antalet polismän till den genomsnittliga nivån i Norden.
Man utvecklar tidsbaserade indikatorer för polisens operativa beredskap genom att fastställa nationella och regionala mål för den operativa beredskapen som motsvarar de befintliga resurserna.
Man främjar jämställdheten mellan könen i övervaknings- och larmverksamheten bland annat genom att kvinnor och män placeras jämlikt i olika fältuppgifter.
Man effektiviserar det regionala och nationella samarbetet mellan polisen och den privata säkerhetsbranschen genom att skapa spelregler med hjälp av ett riksomfattande samarbetsavtal.
Man utvecklar rekryteringsmetoderna på polisstationerna i glesbygden eller sanerar nätverket av verksamhetsställen.
Hela rapporten finns på polisens webbplats på https://www.poliisi.fi/tietoa_poliisista/julkaisut
(på finska)
Källa: Poliisi.fi