NordenBladet —

16.12.2019 kl 13.24Polisstyrelsen
I oktober 2019 genomförde Polisstyrelsen en enkät bland polispersonalen i syfte att kartlägga fenomenet riktade trakasserier: hur allmänt det är att polispersonal utsätts för sådana trakasserier, vilka uttryck de tar sig, vilka följder de får och hur personalen rent allmänt förhåller sig till fenomenet. Totalt besvarades enkäten av 834 personer, dvs. 8,2 procent av hela personalen. Av de svarande arbetade 61 procent främst med uppgifter inom brottsbekämpning eller inom larm- och övervakningsverksamhet.
Enligt enkäten anser nästan 89 procent av de svarande att riktade trakasserier mot polisen är ett problem. Totalt 258 svarande (ca 31 %) hade personligen upplevt riktade trakasserier under de tre senaste åren och cirka hälften av de svarande (ca 48 %) hade observerat att personer i den egna enheten hade blivit utsatta för riktade trakasserier.
‒ Utredningen har stärkt uppfattningen att riktade trakasserier mot polisen är ett allvarligt problem som man bör ingripa mot med alla till buds stående medel. Personalen är vår viktigaste resurs och det måste gå att se till att personalen orkar arbeta, säger polisöverdirektör Seppo Kolehmainen.
Rätten att kritisera myndigheter hör till en demokrati
I utredningen beskrevs riktade trakasserier som handlingar i avsikt att skapa en ofördelaktig bild av personer som arbetar inom polisförvaltningen, och detta görs genom att man gräver i information om de aktuella personernas arbets- eller privatliv och placerar informationen i en annan kontext eller förvränger informationen eller sprider falsk information.
Riktade trakasserier kan också ske i form av direkta eller indirekta hot, eller i form av användning av rättsskyddsmedel, som i sig är lagliga, i syfte att störa eller orsaka olägenhet på ett sätt som tydligt överskrider det som kan anses som godtagbart.
Målet med agerandet kan vara att genom påtryckningar få polisen att avstå från en tjänsteåtgärd eller att vidta en tjänsteåtgärd. Att kritisera en myndighet eller en enskild tjänsteåtgärd eller att utnyttja en medborgares normala rättsskyddsmedel är däremot inte riktade trakasserier.
‒ Rätten att kritisera en myndighets verksamhet hör till en demokrati, och riktade trakasserier handlar inte om det. Målet med riktade trakasserier är att med osakliga medel påverka en myndighets verksamhet, försvaga förtroendet för myndigheterna och därigenom påverka hela samhället och rättssystemet. På så sätt berör riktade trakasserier var och en, konstaterar Kolehmainen.
Enligt Kolehmainen tar polisen olika uttrycksformer av riktade trakasserier på allvar och ingriper med de medel som lagstiftningen erbjuder.
Enligt enkäten anser många som arbetar inom polisen att arbetsgivaren – och inte en enskild tjänsteman – oftare borde kunna föra ett ärende vidare, men för närvarande tillåter lagstiftningen det inte. Sommaren 2019 framförde Polisstyrelsen, Riksåklagarämbetet och lagmännen vid tingsrätterna tillsammans för justitieministeriet vissa behov av ändringar i lagstiftningen för att göra det möjligt att ingripa i och bekämpa riktade trakasserier.
‒ Polisyrket präglas delvis fortfarande av tanken att vissa saker helt enkelt hör till jobbet och att man måste acceptera det. Så får det inte vara. En tjänstemans heder och rätt att leva i fred måste skyddas tillräckligt. Rättsskyddet får inte heller vad gäller brottsbeteckningar eller brottsutredning vara sämre än för andra medborgare. I själva verket borde det tvärtom vara bättre, eftersom polisen har ett handlingstvång. Polisen måste med andra ord agera, vare sig ett tjänsteuppdrag är förknippat med hot om riktade trakasserier eller inte, påpekar Kolehmainen.
Förnedring, svartmålning och hot från dem som är föremål för polisens verksamhet
Enligt enkäten var de vanligaste formerna av riktade trakasserier mot polispersonalen förnedring och svartmålning och direkta eller indirekta hot.
Andra metoder var bl.a. att utnyttja internet och att använda i sig lagliga rättsskyddsmedel på ett sätt som tydligt överskrider gränserna för vad som kan anses som godtagbart. Enkätsvaren tog också upp riktade trakasserier mot tjänstemäns närstående. Oftast var det någon som hade varit föremål för polisens verksamhet som låg bakom de riktade trakasserierna.
Leder till att offentliga arbetsuppgifter och debattämnen undviks
Enligt polisstyrelsens enkät var de riktade trakasseriernas viktigaste konsekvenser för den utsatta hur hens välmående och ork påverkades. Riktade trakasserier hade också lett till att den utsatta ändrade sitt beteende på sociala medier och ökade säkerhetsåtgärderna eller åtminstone hade övervägt att göra det. Den tredje viktigaste olägenheten gällde de närståendes välmående och ork.
. Cirka var tionde uppgav sig undvika arbetsuppgifter där det finns en risk att utsättas för riktade trakasserier, till exempel offentliga arbetsuppgifter eller frågor som väcker debatt.
‒ En god nyhet är att riktade trakasserier endast ytterst sällan ledde till de eftersträvade resultaten, dvs. en påverkan på myndighetsbeslut eller myndighetsåtgärder.
Följderna hade emellertid även allvarliga inslag eftersom 13 procent av alla som besvarade enkäten hade övervägt att byta yrke på grund av riktade trakasserier. Bland dem som själv hade utsatts var det ännu fler som hade övervägt yrkesbyte, nästan var femte (18 %). Cirka tio svarande uppgav att de bytt arbetsuppgifter på grund av riktade trakasserier.
Endast en liten del av de svarande berättade att riktade trakasserier hade behandlats under förundersökningen. En tredjedel av de svarande ville på grund av risken för ökade riktade trakasserier inte inleda en straffprocess i ärendet. Metoderna i en straffprocess ansågs vara otillräckliga, och en tredjedel ansåg att organisationen borde ha fört ärendet vidare och inte en enskild tjänsteman.
En knapp tredjedel av de svarande ansåg att arbetsgivarens åtgärder inte var tillräckliga i fall som gällde riktade trakasserier. De behov av utveckling som lyftes fram var bl.a. stöd för personalen, skydd för polisens identitet, ändringar i lagstiftningen och mer anvisningar.
Polisstyrelsen hade redan före enkäten börjat utarbeta enhetliga anvisningar för polisenheterna gällande åtgärder mot och förebyggande av riktade trakasserier. Enligt polisöverdirektör Seppo Kolehmainen kommer man i anvisningarna att beakta de behov och förslag som framkommit i enkäten.
‒ En finsk polis ska även i otrevliga situationer agera på ett sätt som är värt förtroende. Samhället bör ändå inte utgå från att en polis, utöver att ha ett redan på alla andra sätt krävande yrke, också ska tåla vad som helst, konstaterar Seppo Kolehmainen.
Enkäten genomfördes bland hela polispersonalen under en två veckors period i oktober 2019. Frågorna gällde erfarenheterna de tre senaste åren. Svaren gavs anonymt. Alla polisenheter var representerade bland de svarande.

Källa: Poliisi.fi

NordenBladet —

16.12.2019 kl 12.52Polisstyrelsen
Finland har både egen inhemsk brottslighet och internationell brottslighet som riktar sig mot äldre. Uppläggen handlar om olika slags bedrägerier. Äldre kan även behandlas så illa att det kan jämställas med brott, där förövaren är en närstående, bekant eller annan förtrodd person.
Polisen uppmuntrar anhöriga och andra som har med äldre att göra att modigt föra saken på tal om det finns skäl att misstänka dylika övergrepp, och därefter anmäla saken vidare. Polisen önskar också att man i förebyggande syfte talar om olika brottsformer med äldre.
– De äldre är inte alltid direkt tillgängliga för polisen, så det behövs hjälp av närstående och andra som har med äldre att göra för att varningarna och informationen ska nå fram. Det här kunde vara ett gott och viktigt samtalsämne under julhelgerna, uppmuntrar Jyrki Aho, polisinspektör vid Polisstyrelsen.
Bedrägeripengar som skickats utomlands går sällan att få tillbaka
Brottslingarna går enligt Jyrki Aho, polisinspektör vid Polisstyrelsen, ofta till väga så, att de avleder den äldres uppmärksamhet vid exempelvis butikskassan eller bankautomaten och stjäl till exempel betalkortet. En annan metod är att göra intrång i den äldres bostad genom att låtsas vara hemhjälp eller polis.
Hänsynslösa romansbedrägerier är ett fall för sig: då vädjar man till känslorna med ett eller annat svepskäl för att få pengar.
– I synnerhet pengar som skickats utomlands fås i praktiken aldrig tillbaka. Önskan om en partner kan ibland vara så stark att offret vägrar tro på bankens eller polisens varningar om att det handlar om ett bedrägeri, vilket kan vara utmanande, säger Aho.
Även dåliga kunskaper om datorer och smarttelefoner ökar risken för att falla offer för brott. Brottslingarna kan den här vägen få åtkomst till personens identitetsuppgifter och pengar.
Det lönar sig inte att dölja övergrepp
Polisanmälningarna syns i polisens statistik. Vad som händer i den äldres hem kan vara något helt annat. Närstående, bekanta och andra förtrodda kan göra övergrepp som kan jämställas med brott.
– Sådant relaterar ofta till missbruk som tar sig uttryck i våldsamt beteende eller egendomsbrott. Även spelmissbruk kan vara en underliggande orsak till brott eller övergrepp. Övergrepp framkallar rädsla och skam i offret, och det är inget man vill tala om.
Enligt Aho skulle det vara viktigt att tala om saken om allt inte verkar stå rätt till.
– Exempelvis rädsla och blåmärken kan vara tecken på våld i hemmet. Våga fråga. Vid behov, meddela polisen om dina misstankar eller gör en anmälan om oro till socialmyndigheten, uppmuntrar Aho.
En anmälan om oro kan göras om det verkar som att personen inte kan ta hand om sig själv, sin hälsa eller sin säkerhet.
– Anmälan har som syfte att säkerställa att den äldre får den vård som behövs även då hen inte förmår eller förstår att be om hjälp, förklarar Jyrki Aho.
Kampanj om äldres säkerhet
Den här veckan publiceras två videor på polisens sociala medier, med vilka man vill uppmärksamgöra övergrepp och brottslighet som riktar sig mot äldre. Kampanjen har ett förebyggande syfte.
Brott som specifikt riktar sig mot äldre 2019 samt anvisningar för att förhindra sådana brott:
Bluffpoliser
En bluffpolis är en brottsförövare som i allmänhet kontaktar offret per telefon och uppger sig vara polis. Offret får höra att bankkontot är i fara och att pengar är på väg att lyftas från det. För att förhindra det här behöver polisen offrets bankkoder.
Det förekommer även andra upplägg med bluffpoliser, där man tar närmare kontakt med offret. Brottsförövaren som uppger sig för att vara polis har till exempel sagt att offren ingår i en hemlig polisoperation och man behöver hjälp. I sådana fall har bluffpoliserna bett om att bankkortet, smycken eller pengar lämnas vid ytterdörren, vid bilens bakhjul eller också har någon kommit för att samla in allt från offrets hem.
Det har även förekommit fall med bluffpoliser, där brottsförövarna knackar på dörren och ber om samma saker eller försöker ta sig in, i egenskap av polis.
Romansbedrägerier
I de här fallen har bedragaren i allmänhet kontaktat offret på sociala medier. Brottsförövaren har ofta sagt sig vara soldat, läkare eller någon annan som arbetar utomlands och börjar rätt fort be om pengar under olika förevändningar. Sådana kan till exempel vara ett möte, löfte om att få en stor summa pengar, något problem eller till och med en livshotande situation, i vilken hen enligt egen utsago hamnat. Utgångsläget är att personen behöver pengar för en åtgärd.
Kortbedrägeri
En brottsform som särskilt riktar sig mot äldre är att spionera till sig PIN-koden som används vid bankautomaten eller vid butikskassan. Brottsförövaren följer med bakom offrets rygg när koden skrivs, och i slutet av uttags- eller betalningshändelsen knackar brottsförövaren på offrets axel för att visa att denna tappat pengar på marken. När offret böjer sig ned för att plocka upp pengarna, tar brottsförövaren kortet ur automaten och byter ut det mot ett annat (oftast ett stulet), så att offret inte genast upptäcker bedrägeriet.
Vid butikskassan ser brottsförövaren på när offret skriver PIN-koden för att betala, och när offret kommit ut distraherar brottsförövaren denna genom att be om något och stjäl till exempel plånboken samtidigt.
Bankbedrägerier på nätet
Polisen har fått vetskap om bedrägerier, där bluffmakarna skickar e-post med begäran om uppdatering av information, till exempel på grund av datasäkerhet. Offret styrs till en falsk webbplats genom en länk i e-posten eller i ett sms. Därefter ombeds offret att mata in sina bankkoder, och på så vis kommer koderna i brottslingarnas besittning.
Kramar
Den här sommaren har så kallade kramtjuvar varit verksamma, som ingått i utländska kriminella ligor. Brottsförövaren frågar offret om vägen till exempelvis sjukhuset. Offret får en kram eller krimskrams till tack, och samtidigt bestjäls offret på sin plånbok, klocka eller ett smycke. Gärningssättet är ofta så diskret, att offret inte upptäcker brottet genast.
Bedrägeri genom släktskap
Brottet begås genom att förövaren ringer offret och uppger sig för att vara till exempel dennas systerson, sonson eller svärson, eller också frågas “vet du inte vem jag är?”. När offret kommer med en gissning, utger sig förövaren för att vara just denna person. Den äldre får höra något uppskakande som väcker viljan att hjälpa, det kan till exempel handla om en inträffad kollision som kräver pengar omedelbart.
Så skyddar du dig mot brott:

Varken polisen, banken eller någon annan aktör ber någonsin om att få bankkoder per telefon.
Polisen ber dig aldrig lämna värdeföremål någonstans för avhämtning.
En riktig polis har ett tjänstemärke, som hen visar.
Släpp inte in personer med oklara syften i din bostad.
Förhåll dig sunt kritisk till främmande människors närmanden. Håll avstånd vid behov.
Förhåll dig alltid kritiskt till främmande människor som ber om pengar, även om berättelsen skulle vara hur känsloladdad som helst. Om du skickat pengar någonstans, får dem troligen inte tillbaka.
Sköt alltid bankärendena på nätet på bankens webbplats.
Om du har utsatts för ett brott ska du göra en brottsanmälan. Även försök till bedrägerier ska anmälas till polisen och i akuta fall till nödcentralen. Brottsoffer får tjänster bland annat genom brottsofferjouren.

Källa: Poliisi.fi