Miljöministeriet och Ålands landskapsregering samlar in information om observationer av den akut hotade tumlaren. Tumlaren är den enda valart som regelbundet påträffas i Östersjön. Tumlarpopulationen i centrala Östersjön beräknas på basis av akustisk övervakning bestå av endast cirka 500 individer. Eventuella visuella observationer av tumlare kan komplettera den information som fås genom akustisk övervakning.

Den akustiska övervakningen, som utförts sedan 2011, visar att tumlare påträffas regelbundet i det öppna havsområdet söder om Åland och Skärgårdshavet. Närmare kusten påträffas tumlare sporadiskt, om man ser till de visuella observationer som gjorts.

Allmänhetens observationer är en viktig källa för tilläggsinformation när det gäller att bedöma i vilken grad tumlare förekommer. Miljöministeriet har tillsammans med samarbetspartner sedan 2001 i form av en årlig kampanj för tumlarobservationer bett allmänheten rapportera observationer av tumlare i de finländska havsområdena. Med kampanjen vill man få in ytterligare värdefull information om den hotade arten och samtidigt också öka allmänhetens kunskaper.

”Under kampanjerna har det sammanlagt rapporterats om ca 70 bekräftade tumlarobservationer som gällde ca 120 individer. Alla observationer är verkligen viktiga, för med hjälp av dem får vi värdefull information om förekomsten av tumlare i vårt havsområde, och utifrån den informationen kan vi bland annat bedöma våra skydds- och forskningsbehov”, berättar Penina Blankett, konsultativ tjänsteman vid miljöministeriet.

Ännu för hundra år sedan fanns det tusentals tumlare i Östersjön. Det finns flera orsaker till att tumlarbeståndet har minskat. De mest betydande orsakerna under de senaste årtiondena är miljögifter och att tumlare oavsiktligt blivit bifångst inom fisket. Fiskeredskap är fortfarande det allvarligaste hotet mot att tumlarbeståndet ska återhämta sig, och därför bör man undvika nätfiske i områden där man har sett tumlare. Tumlarna hotas också av försämrade livsmiljöer och störningar som människan orsakar, såsom ökad sjötrafik och ökat undervattensbuller.

Hur känner man igen en tumlare?

Tumlaren känns lättast igen på den låga, trekantiga ryggfenan som syns när tumlaren kommer upp till ytan. När tumlaren simmar vid ytan gör den oftast snabba tumlande, rullande rörelser, vilket också har gett djuret dess namn. När tumlaren andas syns ingen vattenstråle ovanför ytan.

Tumlaren är ca 145–160 centimeter lång och väger ca 50–60 kilo. Tumlaren är kort och ganska rund till formen. Den har ett litet huvud och saknar den nos som är kännetecknande för många delfinarter.

Tumlare rör sig i allmänhet en och en, eller i grupper på några individer. De söker sig i allmänhet inte till fartyg och båtar, såsom delfiner gör.

Ofta förväxlas tumlare med sälar, som är betydligt vanligare i våra havsområden.

Rapportera tumlarobservationer

Det enklaste sättet att rapportera observationer av tumlare är att fylla i den blankett som finns på webbplatsen miljo.fi. Det kan löna sig att ta bilder och videoklipp av djuret för att experter i osäkra fall lättare ska kunna avgöra vilket djur det rör sig om.

Tumlare som fastnat i nät men som är oskadda bör alltid lösgöras försiktigt och släppas fria. Tumlare som blivit bifångst och dött ska rapporteras till Naturresursinstitutet.

Också observationer av flasknosdelfiner i Östersjön efterlyses

I maj och juni har tre flasknosdelfiner observerats i Skärgårdshavet och i Finska viken. I samband med kampanjen efterlyses även observationer av flasknosdelfiner.

”Den lilla gruppen på tre flasknosdelfiner har nu uppenbarligen splittrats. Två individer, sannolikt konstellationen mor och kalv, har senast observerats utanför Lovisa och Kotka i Finska viken. En individ påträffades före midsommar väster om Hangö. Om bilderna är av god kvalitet kan man identifiera olika individer som till exempel observeras på annat håll i Östersjöregionen”, berättar Olli Loisa, specialsakkunnig vid Åbo yrkeshögskola.

Information om delfinobservationer och eventuella foton kan skickas direkt till Olli Loisa per e-post (olli.loisa@turkuamk.fi).

I enlighet med ett tidigare pressmeddelande (26.5.2020) från jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet ska nätfiske undvikas i områden där det förekommer delfiner. Djuren får inte heller störas.

Mer information

Penina Blankett, konsultativ tjänsteman, miljöministeriet, penina.blankett@ym.fi, tfn 0295 250 058

Olli Loisa, specialsakkunnig, Åbo yrkeshögskola, olli.loisa@turkuamk.fi, tfn 050 598 5743

Miljöministeriet och Ålands landskapsregering samlar in information om observationer av den akut hotade tumlaren. Tumlaren är den enda valart som regelbundet påträffas i Östersjön. Tumlarpopulationen i centrala Östersjön beräknas på basis av akustisk övervakning bestå av endast cirka 500 individer. Eventuella visuella observationer av tumlare kan komplettera den information som fås genom akustisk övervakning.

Miljöministeriet och Forststyrelsen informerar

Forststyrelsen och miljö- och klimatminister Krista Mikkonen vädjar till dem som fiskar i Saimen att också i juli undvika nätfiske i områden där det förekommer vikare. Efter att perioden med fiskebegränsningar har upphört är det lagligt att fiska med nät med tunnare garn, men detta är fortfarande livsfarligt för den hotade saimenvikaren. På Forststyrelsens webbplats nämns de områden där saimenvikaren oftast bygger bo.

”Även om förbudet mot nätfiske i Saimen upphör att gälla vid utgången av juni, är risken fortfarande stor för kutarna. Eftersom vintern var mild är antalet kutar lägre än vanligt, och de är också mindre till storleken. På grund av att förhållandena för bobyggnad var dåliga är det denna sommar särskilt viktigt att ta hänsyn till vikaren när man fiskar. Jag rekommenderar att alla som fiskar i Saimen använder fångstredskap som inte skadar vikaren”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

Nätfiske är det största hotet mot saimenvikaren. Nätfiske bör undvikas inom saimenvikarens förekomstområden också i juli, eftersom cirka 80 procent av de saimenvikare som dör i näten är kutar som väger mindre än 24 kg. Saimenvikarens ungar uppnår i medeltal en vikt på 24 kg i augusti.

”Att saimenvikare dör i samband med nätfiske beror ofta på att människor utgår från att nätfiske i Saimen inte längre utgör något hot mot kutarna efter att förbudet mot nätfiske har upphört. Detta stämmer dock inte”, konstaterar minister Mikkonen.

Nya fiskebegränsningar nästa år

De nuvarande fiskebegränsningarna gäller till nästa vår. Jord- och skogsbruksministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska bereda de fiskebestämmelser som behövs för att skydda saimenvikaren. Bestämmelserna träder i kraft 2021. I samband med detta kommer det att ordnas regionala diskussions- och samrådsmöten i Punkaharju, Puumala, Rantasalmi, Rääkkylä och Taipalsaari, där det förekommer saimenvikare. Mötena skulle egentligen ha ordnats i maj, men de flyttas till augusti–september på grund av restriktionerna med anledning av coronaviruset. Mötena är öppna för alla, och landskapsförbunden har hand om arrangemangen inför dem.

Forststyrelsen uppmanar dem som fiskar i Saimen att leta reda på information om fiske med katsa, som är en säker fiskemetod med tanke på saimenvikaren.

Mer information:

Jouni Koskela, skyddsbiolog, Forststyrelsen, tfn 0400 188 825, jouni.koskela@metsa.fi

Tero Sipilä, överinspektör, Forststyrelsen, Naturtjänster, tfn 0400 659 668, tero.sipila@metsa.fi

Riikka Yliluoma, ministerns specialmedarbetare, tfn 050 414 1682, riikka.yliluoma@ym.fi

Forststyrelsen och miljö- och klimatminister Krista Mikkonen vädjar till dem som fiskar i Saimen att också i juli undvika nätfiske i områden där det förekommer vikare. Efter att perioden med fiskebegränsningar har upphört är det lagligt att fiska med nät med tunnare garn, men detta är fortfarande livsfarligt för den hotade saimenvikaren. På Forststyrelsens webbplats nämns de områden där saimenvikaren oftast bygger bo.